friluftsdag

Jag känner mig som en riktig friluftsmänniska. Först tog Hussen med sitt onda knä oss med på promenad så vi var ute över en timme. Härligt. Jag hann lagom fixa kaffe och plocka fram kameran så kom Heléne. Här skulle tränas! och som vi tränade :-) tre och en halv timmes riktigt bra träning utan någon som helst slafsvallning... bara (nåja, nästan) genomtänkta övningar. Pust!

Lexa skulle träna på att vara lugn och avspänd. I alla lägen. Sedan skulle hon släppa i flankerna också. Svårt!

Men först fick hon träna på något som frestar på hennes tålamod alldeles väldigt. En av ungtackorna fick plötsligt för sig att hon inte hade någon lust alls att bli motionerad...

Lexa: - öh, tänker du inte följa med de andra? är du helt dum i huvudet?

fåret: - vem är du och varför bråkar du med mig på detta viset? låt mig vara ifred!

fåret: - är du helt dum i huvudet? jag vill inte säger jag! jag stampar lite så får vi se om du fattar?

Nehej, det gjorde hon inte. Hunden alltså. Tackan gav så småningom upp och gick undan fint. Lexa gick också fint, tempoväxlingarna är så rackarns läckra nu. Men att från drivning släppa för att flankera? nja, sa Lexa. Jag fattar verkligen inte vad det ska vara bra för... och att vara lugn och avspänd när fåren ska tryckas isär, det är jättesvårt... Om hon litade på att matte gör luckan och hunden "bara" behöver komma in och hålla isär dem, skulle det gå bättre. Den delen är nämligen inget problem. Men för säkerhets skull skrämmer Lexa gärna isär fåren lite till, när hon ska komma in i luckan - och så blir det hett och stirrigt.

Zeke skulle träna på de där rackarns flankerna igen. De är faktiskt mycket bättre men innerflanker är verkligen inte hans grej.

Driva går bra...

Flankera kan gå bra. I gynnsamma lägen...

- Lexa har sagt att det är effektivt att lipa.

Efter en stunds nötande eldade vi upp motorn med lite sortering. Då var scouten framme igen

;-) och så fortsatte vi med flanker... och så där höll det på. När jag tyckte att passet var klart och jag och Heléne kliade oss i huvudet tassade Zeke iväg och började flytta runt fåren. Stumma (av beundran?) konstaterade vi att det är inga fel alls på hans flanker. De var mjuka, avspända och rena... så länge han fick göra dem själv. Jamen va fas-n! då finns de ju där. Vi knallade omkring en stund och styrde honom till att flankera, lade på visslan när rörelsen var rätt och såg att han spände sig lite men fortsatte på rätt bana. Hm, det var visserligen inga innerflanker men det var absolut sååå mycket bättre än det vi åstadkommer på signalerna. Suck! kan det vara något med inlärningen tro? ;-)

snygg är han i alla fall...

Rom skulle fortsätta att överraskas. Inte fastna i vad han tror att jag ska be honom om, utan faktiskt lyssna med öppet sinne och bara göra. Utan att fundera så mycket.

- Först ska man sitta och vänta och vänta medan de andra håller på att tjata med sina flanker. Hur svårt kan det vara?

Det är ju bara att gå runt, så här!

Så får man gå mot djur sedan, inte svårt alls!

- ibland ska man skynda sig, då gäller det att länga på stegen

fint driv har han, när han sätter den sidan till

här tror jag bestämt att det är delning på gång

vad gör man inte för konsten? Det var lite halt så operation sandning påbörjades.

Sååå, vi hade alltså en riktig toppendag. Massor av matnyttigt med oss därifrån. Det ska bli så roligt att följa Heléne och Lexa i år, jag tror att de kommer att bli farliga.

i sitt esse

Idag har vi bara gjort saker som man mår bra av. Jag har halmat till småkalvarna och bytt ut deras vatten - det ser så härligt ut när de står i ny, ren, halm och gottar sig. Zeke fick flytta dem lite - det är lika bra de vänjer sig.
Sedan halmade vi till de större tjurarna - samma sak där, härligt att se deras spralliga glädje över ny halm. Härligt också att se att Zeke var med på att en av dem försökte finta honom...
Sedan gick jag ch Rom till våra knäppa ungtackor. Vi föste bort dem till huset där jag ställde in hö och vatten, sedan tvingade vi in dem och så fick Rom ligga utanför en stund så att de faktiskt blev kvar där och i bästa fall fattade att det var ok.
Efter det har de i alla fall varit där en bra stund, så nu finns det kanske hopp.
Då kom Majsan och så drack vi cappuccino och åt semla :-)
Erica behövde hjälp att valla in en ny grupp, så jag, Zeke och Rom drog dit och uppfostrade tackorna lite. Zeke fick förstås göra grovjobbet och jag är så glad för honom i sådana lägen. Nu var det en tacka som försökte med anfallstaktiken. Hela Zeke utstrålade "hon begriper inte bättre", han slog med tänderna framför den framhoppande tackan och stod kvar. Tackan backade, tog fart och flög emot honom igen. Zeke slog ihop tänderna och stod kvar. Sedan bytte tackan taktik, nu försökte hon fly. Efter några försök hade Erica plötsligt en homogen och bra grupp så nu kan det bli träna av i Klackbo. Jag körde Rom lite på dem och ingen av tackorna tänkte ens tanken att testa den nya hunden, så sedan kunde Erica träna lite.
Belöningen lät inte vänta på sig; en suveränt god limepaj och kaffe och en del pladder.

Nu har Hussen beställt mat. Efter att ha överraskat mig igår med en riktig brakmiddag som stod på bordet när jag kom från jobbet, så har jag inga invändningar.

Imorgon kanske vi tränar lite :-) påminn mig om att ha med filmkameran eller vanliga kameran nästa gång vi ska valla in djur.

filmer från Stjärnhov

länken till Lennart och Caps vinnarrunda har ni fått, här kommer den igen. Cap heter egentligen Korabos C-Kavat och är Zekes kullbror ifall ni inte visste det ;-)

Movallarens Kim och Anita gjorde en fin runda - fram till delningen. Kim är Roms kullsyster - ifall ni inte visste det ;-)

Movallarens Rom hade väldigt många egna idéer den här dagen. Så när ni tittar på filmen kan ni väl låta bli att ta för givet att det är jag som styr så illa - hela tiden...

och för er som tänker att det där var ett par fina hundar; mamma Trixa är dräktig med Kep igen :-)

i statusform...

... är gräsänka. Hussen och Bud har åkt till skogen. Hoppas de har eld i kaminen inatt, det är -17 ute.

... lägger ut vallningsfilmer på youtube. Först ut var Caps vinnarrunda i Stjärnhov. Snyggt! Ni hittar den här. Syster Kim är på väg men det tar ju sådan tid att ladda upp dem. Sedan kommer Roms runda.
Det var den där helgen när någon flyttade runt framdrivningsgrinden för oss (det kan också ha varit Dundee som låg bakom en grind och skrämdes) eftersom vi missade den båda dagarna. Jag stoppar hunden för tidigt på flera ställen och jag tror nästan att den filmen kan bli en instruktionsfilm över hund som tänker för mycket själv... Stannar lite för sent, packar ihop fåren före delning, fastnar i drag, söker balanspunkt och menar inte allvar med sidledsförflyttningarna i framdrivningen, tänker balans och är på väg åt fel håll - flera gånger. Håhåjaja, jag tror att det blivit lite bättre.

... middagen består av en öl och lite ostbågar. I originalreceptet ska det vara popcorn, men ostbågar fungerar nästan lika bra.

... har burit vattenhinkar in och ut hos kalvarna. Någon osmaklig typ hade skitit i vattenbaljan så först fick jag hinka ut vattnet och sedan bära hinkar med nytt. Vågade inte dra ut slangen och krångla, då hade det väl hunnit frysa. Vem behöver styrketräning?

... noterade att både Zeke och Rom inspekterat nyförvärven. Rom skrämde dem minst. Konstigt.

... tycker lite synd om kalvarna som flyttade hit och möttes av kyla. Deras lösdrift är kall och de är säkert vana med varma ladugårdar. Vilken chock för de små liven. Men de äter bra och ser nöjda ut, så de är nog av en flexibel sort.

... undrar hur länge ungtackorna ska bo precis innanför staketet istället för att bo i sitt halmade hus? Jag har föst in dem i huset flera gånger men när jag ser dem sena kvällar och tidiga morgnar står eller ligger de precis vid ingången till hagen och väntar. Lite obegåvat!

... skrattar gott och hjärtligt (och kanske lite rått) åt Helénes beskrivning av Sabaton som en Lexa i katt-kostym. Roligt! jag sade ju att högt och lågt - och snabbt, är hans motto ;-) För övrigt värmer det mattehjärtat med så härliga rapporter från mina småttingar därute i stora världen. Trygga, nyfikna, sociala, små tuffingar som gillar hundar - trots att somliga blir burna även i sina nya hem.

en ut - sex in

Nja, det förstås. De sex nya flyttade förstås inte in - utan in i kalvboxen. Sex pojkar från norra Dalarna... i år lyckades vi till och med få ett par köttraskorsningar, det ska bli roligt att se hur de växer.

Något som har växt på den här gossen är i alla fall hans öron. Han måste ju vara korsning med älg när han har sådana paraboler?

Det var nyförvärven det. På förlustsidan har vi Sabaton som flyttat till nya jaktmarker. Jag tror att vi snart kommer att följa hans bravader på Helénes sida.

Brorsan Harry lämnar spår i Ericas blogg.

Från bröderna Karlberg i Rättvik kom en bild där Kroken tog en tupplur bredvid en av hundarna, i buren. Ja, hundvana är de ;-)

avslöjande arbete

Trots att jag inte tränat hundarna alls den här helgen har den gett många aha-upplevelser. Igår skulle jag och Zeke sortera ut träningsfåren eftersom de ska flytta ut i stora hagen igen. Vi sorterade, packade ihop dem (Zeke),tappade ut fel djur (jag), började om... och så där höll det på. Plötsligt såg jag det; Zeke hade samma dumheter för sig som när vi tränade hos Henrik i höstas. Jag har inte lagt märke till det fler gånger men troligen är det något hundskrället gör lite då och då... Efter varje sidledsrörelse "hakade han i" fåren och höll dem - vilket gjorde att de packades ihop och blev stirriga och hela sorteringsmomentet blev stressigt. Jag bad hunden vänligt (nja) men bestämt (!) att sluta med de dumheterna och då bytte han strategi. Från att alltid hålla djur om jag inte säger åt honom att släppa dem så släppte han alla djur om jag inte sade åt honom att stoppa... och stoppade dem bara i bästa fall då eftersom han inte alls var beredd. Pust! där ser man vad lite press kan göra... Det tog en stund innan jag hade parerat det nya arbetssättet, den hunden tränar min kreativitet. Till slut hade vi i alla fall sorterat ut de sju ungstackorna och idag har de flyttat ut.
Då kom nästa aha-upplevelse.
Rom tog ut dem och jag störde mig på att jag hade svårt att få honom att trycka på rätt djur. Fåren ville inte gå, Rom var otydlig och det blev lite rörigt och framochtillbaka-vallning. Hm, tänkte lite och gick ut igen. Den här gången skulle vi fösa bort fåren till deras lilla hus så att de vet var de bor. Tog visslan och.. vips!mycket bättre. Där ser man; "där" sitter på visslan men inte muntligt. Bra, då vet jag det.

Nu; kalas!

The one and only

Eller lonely... Sabaton är ensam kvar och ÄNNU mer social.

sista natten med gänget?

Det kan vara så att någon eller några lämnar moderskeppet i morgon så här kommer några bilder igen
alla fyra. Nu får de inte plats i hundarnas vattenskål längre, i alla fall inte fler än två åt gången
Sabaton - det kräket - anfaller min fot

är det här att "leka med elden"?

de kan också vara ohyggligt söta :-)
Bröderna Karlberg skedar...

Jag är toknöjd med systemkameran. I kombination med ny, stor bildskärm med bra upplösning är det en fröjd att titta på bilder.

Det var länge sedan Scott Drever var med så här kommer en idolbild på honom


vilket osökt får mig att tänka på ett videoklipp... (ja, jag fattar att det är något fel på jycken men det ser onekligen väldigt roligt ut)

Pringles - om katten själv får välja

De är alldeles galna i Pringles, framförallt Prins Harry. På bilden har han redan avvikit med ett chips.

hårda bandage

Jag skrev på Facebook att eleverna inte svävade på moln utan såg sammanbitet taggade ut efter dagens träning - men att instruktören var nöjd. Det väckte en del kul kommentarer men samtidigt en och annan nyttig tanke för mig. Hur kan jag bli bättre på att förmedla den bra känsla som jag har, trots att eleven känner frustration över det som inte fungerar?
De framsteg som jag ser och gläds åt är förhoppningsvis milsvid viktigare för hundens fortsatta utveckling än det som föraren är frustrerad över, hur ska jag lyfta fram det bättre?
Eller kan det vara så att det faller på plats när ekipaget fått smälta intrycken? Annars kommer jag ju inte ha några elever kvar om de åker härifrån och känner sig misslyckade -det blir lite som Baloo i Djungelboken "öööh, jag tänkte inte slå till honom så hårt..." ;-)

När jag ändrade min egen träning från att fånigt leende träna det vi redan var bra på, till att ställa större krav och göra träningen svår både för mig och för hunden så lyser det förstås igenom även på mig som instruktör. Skillnaden är bara att jag har valt det och vet att det ger resultat, den stackars eleven undrar säkert mest om jag har ätit taggtråd.

Nåja, ni får ta den här beskrivningen för var det är, lite väl svartvitt kanske... Framförallt är det inte så ohyggligt stor skillnad i hur jag själv tränar, men det ska bli! Så, till dagens övningar.

Mackan och Rosso tänkte från början jobba med tempot men idag var det inte det som var problemet. Däremot var Rosso pipig och osäker och frustrerad - vilket gör matte tokfrustrerad (och det förstår jag men det hjälper inte hunden, utan gör honom ännu mera.... just det, pipig osäker och frustrerad). På mina får var det tydligt att han inte höll ihop gruppen, det måste matte hjälpa honom med, så att han förstår att det är viktigt. Flankerna var inte bra som det brukar bli när man tränat mycket fösning/drivning och Rosso läser av Mackans signaler mer än lyssnar på vad hon säger/visslar. Det jag gladdes åt var att han ändå drev/föste mycket bättre och att han hanterade djuren mycket bättre. Däremot har han en märklig grej för sig som retar gallfeber på mina får och det hoppas jag att matte hittar nyckeln till.

Erica börjar få ordning på Mimmi! :-) Visst försöker Mimmi fortfarande på de flesta sätt komma undan all form av press, men stoppen är mycket bättre och framförallt gör det att Mimmi kan få jobba på djur och slipper bli hindrad och frustrerad. Hon går riktigt fint när hon är samlad och lugn och nu tror jag att de är över det första trappsteget. Nu kan vi börja jobba med annat och ställa krav på mer än att hon uppför sig, så nu börjar hon faktiskt bli träningsbar.

Rom fick vara passhund idag och bortsett från när vi lade mer press på Mimmi (då försvann han) så skötte han sig bra. Sedan körde jag ett pass med honom där jag försökte använda hela ytan på den plogade planen så att vi fick större innerflanker. Ojdå, det är visst inte riktigt färdigt men jag tycker att han jobbade bra och framförallt är det mycket bättre än i höstas. Nu kunde jag hjälpa honom med namnet (men min egen timing hade en del förbättringspotential) och det märktes att han blev snabbt trött. Bra det, då är vi på rätt väg.

Zeke ser fortfarande förvånad ut över att han inte fick vara med, men han och jag sorterade i morse och nu ikväll har vi halmat. Det fick räcka till honom. Att sortera med honom är faktiskt riktigt roligt :-)

- är du så desperat?

Hussen har lite långsamt nu när han är konvalescent. Det har fått till följd att han plötsligt konkurrerar om datorerna här i huset. Han läser t.o.m min blogg. Därav rubriken... När han såg gårdagens inlägg "Nån som vill bli vän med mig" om Facebookkatten Sabaton så sade han..
"Nån som vill bli vän med mig?" ...- Är du så desperat?

:-)

Jag är på väg att klamra mig upp över kanten på bokslutsavgrunden. Det har varit mycket nu, men nu hoppas jag att det kan återgå till något slags normalläge. Större krav än så har jag inte..

nån som vill vara vän med mig?

Sabaton brås på sin mor. Han startade inte chatten men sökte på något ord med onormalt många konsonanter ;-) Han letar väl efter vänner på Facebook

ont, det gör ont...

Välkomnandet är det inga fel på. Fyra små kattungar kommer springande och möter mig vid ytterdörren. De har saknat sitt klätterträd... Jag ska väl vara tacksam att de inte har mig som klösbräda också men det gör ONT när de springer uppför benen. Jag måste se otroligt skoj ut när jag lagar mat; stampar och trampar och sprätter till med ett ben i luften ibland när det gör extra ont. Annars tror jag att ständig rörelse försvårar för dem men.. De har kommit över den nivån nu.

I morse kom Beatrice promenerande mot ytterdörren med bestämda steg. Och med en fet råtta i munnen. Nu gäller det att ha koll innan man öppnar dörren och släpper in någon katt...

träningsdax

Åh - äntligen lite träning med kamraterna igen. Då förväntas man plötsligt ha mer än en plogad plan - man bör ha en annan typ av plan också. Det var det lite si och så med men den (dåligt) plogade planen var det bättre med. Underlaget var perfekt för får och hundar - men lite väl pulsigt för mig när jag plötsligt befann mig i ett läge där jag förväntades springa före får och hund. Bilder finns i Helénes blogg. (dock inte på mitt springande, troligen kreverade fotografen av skratt...)

Irja har inte träffat de här fåren på ett tag nu så det gjorde henne och Ewa gott att komma ut lite. Irja trampar på bra och Ewa är på g nu. Det gäller att få både hund och förare att flyta på och fånga tillfället. Jag tjatar om att Irja är för grund, men idag såg vi stor bättring på det.

Lexa ska gå lugnt och avspänt. Hon ska ha tålamod och kunna vänta ut djur. Dessutom förväntas hon släppa i flankerna. Fatta hur svårt allt det där var på samma gång. Det var flankerna som blev lidande men matten såg till att de satt också. Bra jobbat där! Det är häftigt att se deras träning och jämföra sinnesstämningen med hur det såg ut för ett och ett halvt år sedan :-)

Rom förväntades trampa på lika bra idag som förra helgen hos Anita. Det gjorde han inte. Jag ska nog inte ha någon plan när jag tränar för när det inte blir som jag planerat så blir jag grymt besviken. Det gynnar knappast vår träning. Nåja, så illa var det nu inte och jag försökte tappert att hålla modet och energin uppe. Klart är att hans nya "Där!"vissla hjälper honom och ger ett helt annat flyt. Jag testade några olika varianter att få honom att trycka mer men motståndet i fåren var starkare än jag idag. Jisses, det låter som han inte flyttar dem - det gör han. Problemet är att jag inte nöjer mig med hans och fårens val av tempo. Heléne gjorde mig också uppmärksam på att jag är otydlig i delningarna och att han väljer fel flock ibland. Jajamensan, här ska tränas delning :-)

Zeke fick också komma ut. Där var inte förhoppningarna så stora - planen var bara att hålla igång honom och inte låta honom såsa till sig. Jag har perioder när jag känner för att skriva Nötvallare - BARA nötvallare i pannan på honom. Det ska jag inte göra - än i alla fall. Han pinnade på riktigt bra och Heléne gav mig ett intressant tips som vi ska testa när det gäller hans dåliga flanker. En och annan sådan finns det ju ;-)

Gamle Rex fick också vara med. Ringrostig men rutinerad :-) Han skötte sig fint!

shoppingtur

Jag tyckte lite synd om handikappade Hussen så efter några timmars jobb i morse tog jag med honom på shoppingtur. Han gillar inte shopping men har en förmåga att ändå hitta en massa saker när vi väl kommer iväg. På inköpslistan idag stod en bildskärm till stationära datorn (om man nu övergett tjock-teven ska väl även tjock-skärmen ut - eller?), kanske en espressomaskin och några småsaker.

Inne på Vildmarksbutiken pekade Hussen på den här och sedan var det ju kört. Jag kommer att hamna i Lyxfällan för alla mina jackor men den var så snygg... och prisvärd ;-)

julgransplundring

idag åkte den ut, den döende granen. För att trösta småttingarna lite letades det fram en ny leksak








När man har busat en stund kan man bli trött och hungrig



Fåren och kalvarna har fått ensilage och gården är plogad, tack Bengt!

hårt prövade människor

I morgon åker nog granen ut. En ganska stor yta runt granen ser ut så här...

Det är kanske inte så konstigt med tanke på vad som vistas i och runt denna gran. Dessutom dödar de halmbockar, halmgrisar och plasttomtar.
Igår var vi på studiebesök på akuten - igen! Hussen ramlade och vred knäskålen ur led igen så nu är det två veckor med ortos (nymodigheternas träben) och sedan rehab som väntar. Det är verkligen ingen hejd på eländet.
Som lite grädde på det moset så får jag bära hö till fåren tills tjurarna fått slut på ensilage (förhoppningsvis i morgon) så att vi får be någon granne om hjälp på båda ställena. Med lite tur kanske vi kan få gårdsplanen plogad också...
Att min motorvärmare till bilen plötsligt gör att jordfelsbrytaren löser ut (igen) var bara något jag konstaterade i förbifarten.

På pluskontot: Hussen köpte ett par nya kontakter till antennförstärkaren och vips - alla tevekanaler tillbaka :-) Det kan han behöva de närmsta veckorna.

Sörsyltahelg

Jag och Rom har tillbringat helgen hos Anita www.movallarens.se Planen var att vi skulle mixtra lite med hennes hemsida men framförallt skulle vi träna hund och prata strunt - eller hund ;-) Vi har haft jättetrevligt. Rom är riktigt trött efter att umgåtts intensivt med alla hundarna där. Även om han är hyggligt berest är det sällan han får komma in i en flock på det sättet, men han har skött sig bra. Anita har en valp efter Moa och Suck som är för ljuvligt söt men Rom tyckte att hon inte var värd att ägna så mycket som en blick. Efter att Moa och lilla Kate lekt en stund kom Rom på att det kanske var en pipleksak i alla fall?


När de kom ut så var Kate riktigt spännande. Kolla hennes min här... "Den där verkar ju inte vara riktigt klok?!"
Säga vad man vill men Rom försökte i alla fall ;-)

Här är det lite mer lågmält hundspråk... "Jag är snäll på riktigt!" -"Är det riktigt säkert?"

Vi tränade förstås lite också... Här är det Anita och Kim som är på g

Fina Kim. Där finns det driv ;-)

tant Moa fick också vara med

igår tränade vi tills det blev mörkt och sedan fortsatte vi lite till...




När vi kom hem så förstod jag varför Rom tycker att det är helt ok att tugga på kattungarna. De verkar lite trötta på livet ibland...

Hussen klagade över att de gått hårt åt julgranen... Öh, ja - är det en tornado som gått fram?