det här är ju för f-n befängt

Om jag hade skrivit det här inlägget för en timme sedan hade det bara handlat om vilken fantastisk hund Zeke är. Nu har jag svårt att bortse från att jag gjorde klart det allra sista med bokföringen och skulle komplettera uppgifterna till privatdeklarationen och vad tror ni händer? Jo, datorn lägger av! :o) Alltså datorn med stort D, den som innehåller nämnda bokföring, foton, videos etc etc etc. Det är för f-n otroligt! Den slutar helt sonika skicka signaler till skärmen och utan skärm är man ganska väck.
Plan a: Återskapa bokföringen. Jag har det mesta på ett usbminne så det är egentligen bara ett par kvällars jobb som måste göras om.
Plan b: Testa datorn med en annan skärm
Plan c: Lämna in datorn och försöka rädda innehållet på hårddisken
Plan d: Kolla om jag har garanti på jäv-lskpaet och skicka in den - men då måste jag försöka rädda datat först...

Nu förtränger vi datorn och lagen om alltings jävl-het (nu ska jag sluta svära!) och fokuserar på resten av dagen:

I morse blev jag både trampad och knuffad av småkalvarna. Små och små, de väger i alla fall över 150 kg så det känns när de knölar in en i hinkhållaren för att de ska ha maaaat. Nu fick jag nog och tog fram det tunga artilleriet ;-) Zeke fick följa med ut ikväll och mota bort dem från nämnda maaaaat. Jag förstod att det skulle bli svårt eftersom de faktiskt inte introducerats till hund tidigare i någon vidare omfattning så att börja med att hålla bort dem från maten var väl inget optimalt läge men det kunde inte hjälpas... Men vilken hjälte den hunden är <3. Jag tänker sälla mig till de dr människorna som misslyckas på tävling och alltid hävdar att deras hund är sååå fantastisk hemma. En sådan är jag :-)
Han insåg snabbt att det där med att använda sitt eye inte var särskilt effektivt, här krävdes mer påtagliga insatser. Alltså tog han ordentlig strid med den största kalven som var mest påstridig, Zeke fick sig en rejäl snyting (och jag fick också en släng av sleven) men kontrade med ett bett i näsan. Sedan stod den kalven längst bak i boxen.... Sedan började Zeke pendla framför djuren och vips så stod kalvarna parkerade i bortre hörnet och jag fyllde på mat i fred. Behöver jag säga att jag gillar den hunden?!

Nu ska jag gå och se om datorn har självläkt...

retur

Undrar just hur SVaK ska klara sig med en sekreterare som är så disträ att hon inte ens kommer med tåget hem? På grund av kommunikationsproblem och en något förvirrad resenär åkte vi till fel station och jag missade tåget. Det innebar å andra sidan att jag kunde vara med på mötet en stund till och nu sitter jag på ett senare tåg som innebär att klockan är ungefär 22.30 när jag är hemma, men det ska väl fungera.

Just nu fnissar jag åt att tågmästaren, eller vem det nu kan vara som pratar, är ännu mer förvirrad än undertecknad. Informationen i högtalarna om var vi är och vart är vi på väg är minst sagt snurrig. Underhållande!

Mötet har gått bra och jag har blivit kungligt omhändertagen av Ann och Isi. God mat, sömn med en trevlig sängkamrat (en cairnterrier, tro inget annat!) och ett bra möte har vi hunnit med.

Nu väntar ännu en veckas jobb. Bokföringen ska lämnas in, Zip ska till veterinären, Rom ska vaccineras och nästa helg ska han gå på unghundskurs. Det ska bli kul!

tankar från ett tåg

Tack för stöd och all omtanke efter förra inlägget. Efter chock och en riktig mental djupdykning igår så är vi pigga och glada igen. Visst är det lite skador på verandan men just nu kan jag glädjas åt att det var sådan osannolik tur att Hussen kom på att han skulle vara ledig för att kapa ved just den dagen. Det är nog någon som vakar över oss i alla fall :-)

Nu sitter jag på tåget till Falköping/Mullsjö inför morgondagens styrelsemöte. Det ska bli spännande att se vad det blir av styrelsearbetet. Jag har ägnat början av resan till att läsa in mig på gamla protokoll och skrivelser. Tänkte ägna resten av resan till att läsa lite bloggar och försöka göra lite avstämningar till bokföringen - eller om den får vänta till hemresan i morgon?

Torsdagen var ingen riktigt bra dag. Dels var det brandtillbudet, dels fick vi hem en konvalescenthund. Det var Zip som kom hem efter att ha varit utlånad till en tänkt köpare. Tyvärr hade de sådan otur att Zip blev illa trampad av en kviga första kvällen och går nu omkring med stort bandage, tratt och en fraktur på en tå. Det sabbade vår planering, kan jag säga. Nu kan han inte vara i hundgården eftersom bandaget inte får bli blött. Förhoppningen står till att Hussen kan ha med honom på jobbet. Zip är i alla fall en glad skit oavsett tratt och bandage. Han morrade lite åt de andra hundarna första kvällen men nu går de förbi hans plats utan att någon intresserar sig för den andre. Social träning kallas det visst. Bud överdriver träningen en smula genom att valla Zip på alla promenader. Ni som känner Bud vet att vallning á la´Bud innebär: Ligg platt och glo på dem. När Zip kommer tillräckligt nära kastar sig Bud iväg och slänger sig platt på mage trettio meter bort och så håller det på om inte jag talar om för Bud att det är en dålig idé...

Apropå vallning så har Rom Nötvallare passat tjurarna idag när vi mockade. Stärkt av ett balsnöre (!) som lina (och försäkring mot att han skulle hamna för nära lastmaskinen) stod han och motade sex halvstora tjurar. När de tittade för intresserat på honom rynkade han sött på överläppen och då backade tjurarna igen. Stolt som en liten tupp struttade han iväg när vi var klara :-)
Sedan fick han fösa träningsfåren ut i hagen och sedan framför oss bort till deras hus eftersom jag skulle halma till dem. Han har lätt för att få panik när fåren rinner iväg ifrån honom och då är inte hans första tanke "runda dem och stoppa dem" utan mer "förbi dem fort som f-n och stoppa dem" vilket leder till viss oreda men alltid stoppade får ;-) Ska jobba lite på det i sommar...

det är tungt nu

Idag blev jag plågsamt påmind om att jag har en del i min ryggsäck som jag inte bearbetat färdigt...

Det är endast med Guds försyn och det faktum att Hussen var ledig och hemma (vilket han normalt aldrig är på vardagar) som vi fortfarande har två hus på gården. Idag började det brinna på hyresgästens veranda. Jag orkar inte skriva mer om det just nu men vi är förstås chockade. Det rev upp så många sår...

lite sjukt

En av kalvarna är lite krasslig; snuvig och verkade frusen i morse (vem gjorde inte det när det var -16 ute...). Nu på kvällen tempade vi honom och han har ingen feber, han äter bra och är pigg. Men han ser lite "ruggig" ut. Förhoppningsvis ger det sig. Annars får det bli veterinärbesök.
Bud är magsjuk. Han har varit dålig i magen ett par dagar, där hoppades jag också att det skulle ge sig men i morse fick han bara ris, så nu kanske det finns hopp även för honom.
Zeke spydde igår morse - då tyckte jag att det fick vara nog med klena djur... Det känns lite futtigt att klaga över att de är sjuka, jag lider med vännen som fick låta sin hund somna in idag. Hunden fick blodcancer och blev hastigt sämre... :-(

Sjukt är det också hur jag trilskas med bokföringen. Än så länge har det gått bra. Det mesta är inrapporterat nu, i alla fall det som var insorterat i mappen :o) kvittona i en annan hög får bli morgondagens projekt...

Tack för alla glada tillrop här i bloggen över mitt senaste förtroendemannauppdrag. Det ska bli skoj!

träningen inställd :-(

Träningen här på söndag är inställd. Träningskamraterna får samsas om en annan träningsplats och det kommer att dröja ett tag tills träffar dem - nu provar vi (igen) att vila oss i form...
Jag bevistade SVaK:s årsmöte igår och det slutade med att jag blev invald i styrelsen. Som sekreterare, dessutom. På söndag ska styrelsen ha sitt första styrelsemöte samt ett möte med TK, så på lördag eftermiddag sätter jag mig på tåget till Falköping/Mullsjö.
Det ska bli skönt att åka tåg, den där vägen har jag åkt flera gånger de senaste veckorna och jag vet hur trött jag blir när jag ska köra bil själv efter ett långt möte.
Till helgen blir det alltså styrelsemöte, nästa helg ska jag och Rom på unghundskurs och sedan är det påsk (och då skulle vi helst försöka få till en utflykt till uppfödar-Anita). Zeke vilar, med andra ord.

Tur att det snart är dags att ställa om klockan så att vi får ljusare kvällar. Tiden fram till dess kommer jag att ägna till den där förb-e bokföringen som, helt från ingenstans, dök upp och plötsligt skulle vara klar på en vecka. Jag VET att jag skrev förra året att det utlovades bättring men av det blev intet...

här ska ätas grisöra!

nja, inte jag kanske, men idag är det ettårskalas! Grattis till världens bästa Rompa Tompa :-) och hans fina syskon

senfärdiga norrlänningar

De där kalvarna, dem fick vi vänta på. Kvart i ett inatt var de urlastade och installerade i sitt nya hem efter en ganska lång transport. De kommer från Bjurholm så de har åkt en bit...
Nåja, de var fina och lugna när de kom fram så det ska nog bli bra. Lite äldre än vad vi förväntade oss men det betyder förhoppningsvis bara att de fått en bra början och att de tål flytten bra.

De där byxorna som jag skrev om förra veckan (Tradera, ni vet)... Det var tidernas fynd! :-) Jag var lite osäker på storleken men de satt perfekt och var riktigt snygga. Lapparna var kvar så det kan man kalla nyskick ;-) Om jag inte är bäst på tävlingarna i sommar så kommer jag i alla fall att vara snyggt klädd :o)

inget är som väntans tider

Stort tack för alla glada tillrop och uppmuntrande kommentarer efter vår resumé av helgen. Shit happens... vi kommer nog igen men nästa gång vi visar oss offentligt ska vi ha tränat :-) och jag har en plan. Coachen fick sparken *fnissar* så nu har jag varit tvungen att tänka själv, så se upp...

Just nu sitter vi och väntar på en leverans kalvar. Klockan elva skulle de komma, ja - på kvällen... Sover inte folk då? Jag funderar på att fråga djurtransportören om det inte är försent för så små pojkar (kalvarna alltså, transportören förmodar jag är vuxen) att vara ute till kl 23. Så nu väntar vi... Det var länge sedan jag var så trött och så gärna ville gå och lägga mig.

Per Elofsson blev Mästarnas Mästare. Välförtjänt! Det blev ju riktigt spännande i finalen och jag kommer att sakna de där känslosamma stunderna i tevefåtöljen på tisdagkvällarna.

idag är en annan dag

Liten bildblogg från idag.
Så här såg fåren ut innan klippningen. Mycket ull för lite får...

och så här såg de ut efteråt. Det här är baggen Gizmo - det växte inte ut horn på tackorna när de blev klippta... Han ser inte klok ut med sin smala hals och kropp och ett alldeles för stort huvuden av träningstackorna är lite frusen och försöker få till ett täcke av hö?
vad ser hon ut som då? en pigghamgris? mycket underlig teckning på henne
och så de lite större pojkarna - de blev inte klippta ;-) Skulle vilja se den klippare som sätter de här gossarna... De ska växa några månader till innan de är fullstora men de ser fina ut

en helg att glömma...

eller; vilken skithelg....
eller; hur kör hon hund egentligen?...
eller; hur obegåvad får en hund vara?...
eller; vad sade coachen egentligen?....
eller; hunden som fyllde fyra år och firade med att bli diskad...

Eller ska vi kanske bara konstatera att man behöver träna innan man tävlar? Nej, det gick verkligen inte bra för oss i helgen. Zeke är ju inte känd för sin dåliga djurhantering men den här gången lyckades jag få honom diskad i båda starterna. På lördagen var det väldigt, väldigt svårt. Fem hundar över sextio poäng säger en del. Hälften bröt eller blev diskade. Zeke gjorde som de flesta andra; hängde på de flyende djuren hemåt i hämtet. Han tog styrning men orkade inte dra ner på tempot. Efter framdrivningsgrinden gled fåren isär och Zeke gick ut till höger för att trycka ihop dem, yttersta tackan ändrar riktning in mot de andra men ser Zekes vindsnabba rörelse i sidled (på filmen ser man att han släppte den tackan och var på väg att bromsa de andra) vilket får henne att tvärnita och ställa upp mot hunden. Tack, sade domaren och jag gick dit och hjälpte honom få loss henne.

På söndagen var fåren mycket lugnare men jag såg att utgången förmodligen skulle ställa till problem för Den Dragkänslige Mannen och det gjorde den också. Han kom i alla fall upp bakom och kom med djuren - för fort men mer kontrollerat. Lade sig ett par gånger men hade panikbråttom ikapp. Strax efter framdrivningsgrinden händer exakt samma sak som på lördagen - han trycker isär fåren lite, går ut för att plocka ihop dem och en tacka ställer upp mot hunden :o) Intressant! Var f-n kom det där ifrån? Hur kan han vara så obegåvad att han hamnar där igen? Hur kan matten köra hund så illa att han tillåts hamna där igen? Sååå snopet!

Nåja, jag fick inte stämma av det jag verkligen ville se, men nu vet jag i alla fall vad vi ska träna på när det blir bart...

Om man bortser från en resultatmässig flopp och att det var lerigt och kallt och blött, så hade vi jättetrevligt. Heléne och Lexa var med och coachade (jag tror det bästa för alla parter vore att vi bytte roller, hon kör hund och jag coachar...) och vi bodde på ett jättebra vandrarhem i Falköping. Wokrestaurangen hade kalasgod mat och vi drack vin och pladdrade hund genom hela melodifestivalen (med något enstaka avbrott för att kommentera låtarna). Både arrangörer och medtävlare bidrog till en glad stämning och vi fick dessutom se några riktigt fina rundor. Framförallt på söndagen men det fanns några få som även bemästrade lördagen. Hatten av för dem!

Idag har fårklipparen varit här. Om man har lite trångt i boxarna är det absolut enklaste sättet att få mer plats att klippa fåren. Små som kaniner blir de ;-) Helgen hade satt spår i Zeke. När vi skulle byta grupp var han het och på och stirrig, inte alls sig lik. Intressant!

ordning och reda

Barbro kommenterade förra inlägget "oss söndagsskoleelever emellan". Här kommer lite ordning från forna dagars söndagsstudier...
Det är två sånger inblandade:
VI SÄTTER OSS I RINGEN(Margareta Melin, 1969)
Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand. Vi är en massa syskon som tycker om varann. Och Gud är allas pappa och jorden är vårt bo, och vi är vän med alla på jorden må ni tro.Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand. Vi är en massa syskon som tycker om varann. Tack gode Gud för jorden och alla människor, gör en familj av alla, en enda jättestor.

och så den andra:
Jesus älskar alla barnen alla barnen på vår jord! Röd och Gul och Vit och Svart gör detsamma har Han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord

Alltså, en sång om att vi sätter oss i ringen och en annan sång om röd och gul och vit och svart. Det måste nog till en repetition...

För övrigt kan noteras att otack är världens lön. Hästarna fick vara i fårhagen idag eftersom fåren är inne på tork till måndagens klippning. Där skulle hästarna få fri tillgång på ensilage och se lite nya vyer... Det slutade med en stollig häst som sprang lös på gården och var fullständigt nipprig innan hon av en händelse råkade springa in i rätt hage och bli instängd där. När jag åkte till jobbet stod en av hästarna i hörnet och tittade längtansfullt på sin gamla vanliga hage.
Otacksamma djur!

Nu ska jag packa!

är Hussen en förklädd kines?

Jag fick ett kul mail idag. Så här stod det:


Om du inte kan läsa ovanstående betyder det att du inte är kines.
Rör vid dina yttre ögonvrår med fingrarna och dra ut dem till sidorna.... så att du får snedaögon .... precis som en person med kinesiskt påbrå.
Och testa att läsa texten igen...

jag skrattade gott eftersom det faktiskt fungerade. Visade texten för Hussen... som läste den klockrent - utan att dra i ögonen. Hm. Inte visste jag att han hade kinesiskt påbrå...

En gång för mycket länge sedan, när jag gick i söndagsskolan, hade vi någon form av teater eller uppträdande. Jag minns egentligen inte varför men förmodar att det hade något att göra med "Jesus älskar alla barnen"-tema. Det enda jag minns mycket väl är att jag fick vara utklädd till kines och bästa kompisen holländska (hon hade träskor och flätor - jag skulle ha kineshatt och någon fotsid sak, hatten var gul och den fotsida saken blå om jag minns rätt)...

Det enda jag minns riktigt tydligt från denna traumatiska händelse är hur rasande jag var när jag kom hem och med tårarna sprutande och ilsket stampande i golvet förklarade för mina föräldrar att "jag vill inte vara någon kipones"... Men jag har sett bildbeviset på att jag uppträdde som kipones så någon måste ha övertygat mig om att det var ok.

Vad vill jag nu ha sagt med detta? kanske att det är något slags äktenskapstycke mellan mig och Hussen - oss kiponeser emellan?

För övrigt har jag, Zeke och vår personliga coach Heléne siktet inställt på IK-2 i Falköping till helgen. Att vara oförberedd är ju också en sorts ursäkt. Men det ska bli kul!

shoppingproffs?

Hihi, nu har jag förhoppningsvis fyndat på Tradera igen. Ett par byxor från Lundhags för halva priset. Nöjd än så länge...

Annars har jag fixat lite till helgen, bokat vandrarhem och konstaterat att det är närmare fem timmars bilresa - jag hade någonstans räknat med tre och en halv. Nåja, efter en ganska jobbig vecka känner jag att en helg med Zeke och en personlig coach är precis vad jag behöver. Går det inte bra så kan vi nog lära oss något av det också - vi är ju inte fantastiskt väl förberedda efter all den här snön, men vad tusan?!

Imorgon ska Hussen fixa bilen också - det är bra om hjullagren håller för en liten helgutflykt. Jag är beredd att åka buss till jobbet på fredag ;-)

Tröst

Efter en skitdag på jobbet var det härligt att hitta den här boken i postladan.

toknöjd

Åkte till Christine med Rex, Zeke och Rom. Åkte därifrån med (alla hundarna och) ett stort leende... Jäkl-r vad nöjd jag var med dem idag.
Rex gick riktigt bra andra rundan. Lite tveksam gentemot mig första varvet men hade det funnits någon IK-1 i närheten hade jag anmält honom direkt. Fuskade lite med innerflankerna men svarade bra på träningen och jobbade med mig hela tiden.
Zeke fjällko var bra idag. Bra tempoväxlingar, öppen och fylld av energi. Kanske inte så snabb som de senaste veckorna men med helt rätt inställning. Tar korrigeringar blixtsnabbt och försöker igen. Idag ansträngde jag mig för att vissla mjukt och han är ju känslig för sådant... Det var rätt melodi kan jag säga. Påminn mig om det :-)
Rom visste precis vad det var frågan om idag. Lade sig med huvudet åt sidan och väntade på flankkommando men kom ändå in direkt på Framkommando. Där vilar inga ledsamheter! och han har inga problem med att jag pressar eller ställer krav - möjligen slår han av på tempot men det finns inget surt eller lågt i honom. Klarar jag att vara tydlig med honom är han så otroligt enkel och okomplicerad.

Ewa och Tea kommer att bli farliga framöver. Nu ställs det krav och Tea taggar i som aldrig förr. Christine jobbade jättebra med framförallt Vic idag. Noggrann och tålmodig - det lönar sig. Kristina upptäckte att höger och vänster inte sitter som det ska och backade bandet, det kommer också att bli riktigt bra.

Rex har åkt tillbaka till Majsan nu. Hon är fortfarande vid gott mod och hade bakat äppelkaka när jag kom. Härlig inställning på den tanten. Till veckan får vi hjälpas åt att ta ut Rex på promenader och serva med handling och så vidare. Det är nog inga problem.

har vi retat dem?

Vi brukar skämta om att Karl och Johannes spökar på vår gård. Det var fyra syskon som bodde här på gården; Kalle och Johannes och deras systrar Hanna och Frida. Vi vet att Johannes blev påkörd av bussen när han var ute och vinglade och bussen var ett nytt påfund. Kalle är den rättmätiga ägaren till de (tomma) brännvinsflaskor som dyker upp på de mest märkliga ställen när vi renoverar eller river någonstans. Kalle är känd på bygden som om han hade lite storhetsvansinne. Han var tidig att skaffa bil men hade inget körkort, utan lejde chaufför. När det skulle arbetas säger ryktet att Kalle lejde folk och satt i trädgårdsmöbeln och söp under tiden som de andra arbetade... Så fort det händer något konstigt här på gården skyller vi på Kalle och Johannes.

Igår morse när jag kom upp i köket lyste en kontrollampa på spisen. En platta var varm och på den plattan stod den tomma stekpannan. Nu var plattan bara ljummen och visst kan en katt ha varit där och trampat, men man ska hålla in knappen ett bra tag för att starta spisen och sedan ska man dessutom trycka på en annan knapp som starta rätt platta. Om nu katterna vandrat på spisen, har de lyckats slå av den också? För er som vet vad vi varit med om när det gäller spisplattor förstår ni kanske att jag tyckte att det var otäckt.

Inatt hävdar hyresgästen (och ytterligare ett vittne) att det knackade på ytterdörren klockan tre inatt. Jag lovar, det var inte jag... Det passerade en bil ungefär vid den tiden men varför skulle de ha stannat, knackat försiktigt på dörren hos Lena och sedan åkt vidare?

Har vi retat Kalle och Johannes på något sätt? I så fall ber vi om ursäkt och hoppas att de lugnar ner sig...

i en annan bransch idag

Igår var jag i sjuktransportbranschen. Idag har inriktningen varit saneringsbranschen... Huset har sanerats genom plock av saker som parkerat på konstiga ställen, dammsugning och torkning. En betydligt större insats skulle behövas men jag hade absolut ingen städinspiration idag. För att undvika uppkomst av allergier och ohälsa behövdes ett visst krafttag ändå.

Under tiden som golven torkade tog vi en promenad. Jag, Bud, Zeke, Scott, Rom och Rex. Scott Drever i koppel, övriga sprang och studsade vida omkring. På vår byväg fick vi möte med ett sällskap grannar med barn, spark och en ung stövare i koppel. Om jag säger så här; "mina" fem parkerades liggande på åkern bredvid vägen och sällskapet hade ändå en del besvär att få med sig stövarflickan förbi. Då inser man hur mycket man tar för givet av hundarna ;-) Rex har ingen naturlig plats när jag kallar in dem runt mig, men han hittade en lucka och höll sig på sin plats. Men jisses vad han blivit pipig på gamla dar... När det inte händer något så piper han... Vi jobbar på att det snart är ett minne blott, i alla fall hos oss.

Förresten, det där skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Finns det fortfarande? Att anlita någon som sköter städningen låter väldigt lockande.

paybacktime

Sådär. Majsan är hemma i Säter igen och hon tar sig fram riktigt bra med kryckorna. Rex har flyttat hit nu, han ska vara hos oss till på söndag - sedan vill nog mamma ha tillbaka honom. Hon har beställt att han ska tränas på söndag ;-)

Jag har skjutsat hem henne, handlat och invalidanpassat hemmet.Jag hoppas verkligen resten av rehabiliteringen går lika bra som operationen, det är härligt med någon som har så skön inställning som Majsan. Nu är det paybacktime. Som hon servat, passat upp och hjälpt till hos oss så känns det bra att kunna hjälpa henne nu. Men det kommer att bli långa veckor innan hon är av med gipset och kan ta sig fram som vanligt. Det där med bilkörning får nog ligga nere ett tag...

Jag vet inte vad som hänt, men ikväll har det kommit fram både Lili & Susie och Boney M i min Spotify :-)

vår

kanske ska det äntligen bli vår nu? Idag har det regnat och det har verkligen gjort susen med snön. Tyvärr betyder det ju skare och is om det fryser igen - vilket inte känns helt otänkbart med tanke på att det bara är ett par grader varmt... Även om snön minskat en hel del finns det mycket kvar.

Idag har jag kunnat bocka av ett par dåliga samveten; äntligen är fårklipparen bokad och äntligen har jag gjort klart all registrering i Elitlamm för förra året. Förra året måste jag ha förväxlat en fyra och en femma när jag fyllde i eu-blanketten med skyddade husdjursraser. Det kostade 207 kronor... Hoppas det blev rätt i år.

Majsan har åkt in till sjukhuset idag och opereras i morgon bitti. Håll tummarna för att allt får bra!

Nu ska jag hugga in på en semla till...

reflektion

När jag har kurser eller ger instruktioner här hemma så tjatar jag om att hundens rörelser ska vara rena. Det ska vara en distinkt skillnad mellan en sidledsrörelse och en framåtrörelse. För att illustrera hur jag menar visar jag med Rom. Sedan råder inga oklarheter ;-)

Då till frågan. Hur förklarar jag då den här underbara bilden, tagen av Heléne Elgemyr?

Det är illustrationshunden men är han på väg framåt eller åt sidan? Är det så här de menar när de pratar om att det ska vara ett flöde; flera rörelser samtidigt?
Någon lever inte som hon lär men hon är jävl-t nöjd med både hunden och den här bilden.

Den andra hunden har hon lite mer blandade känslor för just nu. Tävla eller inte tävla? Nu i mars alltså! Putsa till bättre grunder först? Tänka om?
Där är hon inte färdig med reflektionen. Glassar mig åt lillebror så länge ;-)

jobbigt

Det är jobbigt att vara på kurs. Jag är trött och nedanför min stol ligger två hoprullade border-collie-bollar. Trötta och nöjda med dagen...

Det var fyra förare och sex hundar som grillades av Peter idag. Christine med Vic och Fox, Ewa med Tea, Heléne med Lexa och så vi tre.

Vic och Fox fick varsin lektion i konsekvensernas hårda skola. Christine jobbade bra med dem - nu hoppas vi att Vic bara får träna den närmaste tiden och inte vara med på just några jobb.
Tea taggade bra idag. Ewa har verkligen hittat nyckeln. När det inte lönar sig att sura kommer det fram en häftig hund i Tea.
Lexa gick riktigt bra. Vi andra fick i läxa att påminna hennes matte om visslorna ibland. Det ser riktigt, riktigt bra ut inför deras första tävlingssäsong. Det ska bli så kul att följa dem.
Zeke gick ok. Inte med samma energi som de senaste veckorna men sjumilakliv bättre än innan ;-) Med Zeke ska jag vara noga med att han är mer ren i sina rörelser och kräva att flankerna är ok från steg 1. Sedan ska jag prova Peters modell för att få bättre koncentration i fösningarna - jag är inte helt övertygad om detaljerna men ska testa och stämma av med de kloka träningskamraterna nästa gång.
Rom ska också vara mer ren i sina rörelser (!) Ni som sett hans filmer tycker kanske att det verkar märkligt men jag är den förste att erkänna att jag släppt igenom en hel del halvdana rörelser nu när han tänt mer. Skäms! Nåja, han är så lätt att ta fram det på, så det blev bara en riktigt bra övning i att lära honom jobba under press (även om press på honom betyder ett extra Ligg-kommando eller ett Du i samtalston). Det händer så mycket i den lille mannens utveckling och jag hänger inte alltid med ;-)

Vi tränade en hel del delning på eftermiddagen och så fick vi plocka in de fråndelade djuren i fållan. Där skötte sig Zeke exemplariskt. Både som ständigt tjänstgörande vägg för fåren när vi var och en gick runt och balanserade upp djur mot hunden och så gjorde han några riktigt fina rörelser vid fållan.

Inte ett endaste foto blev det idag men jag räknar kallt med att det dyker upp massor av dem i Helénes blogg på www.elgemyr.se eftersom hon hade med sig den nya och väldigt, väldigt fina kameran... Vill ha! Däremot filmade jag lite. Jag ska se om det är någon snutt som kan lämpa sig för youtube ;-)