en kärleksförklaring

Det var en gång ett par bönder, nåja ett par som hade ett litet hobbyjordbruk med några får och några tjurkalvar. Första året kalvarna skulle in från betet lånade paret en djurvagn som kalvarna med viss möda lastades på och fraktades till lösdriften. Året därpå tänkte paret att det borde gå att ta in kalvarna med hjälp av gårdens vallhund. För säkerhets skull tog de hjälp av kvinnans gamla mamma som varit bondmora och hennes vallhund. För säkerhets skull ställdes även gårdens samlade maskinpark upp på strategiska ställen och mellan traktorer, baklastare och vad gården i övrigt hade att erbjuda spändes elrep så att det blev en drivgata för djuren att gå i. Operation "valla in kalvar" inleddes en tidig lördagmorgon för att ha gott om tid om det krånglade.
Krånglade kanske det gjorde lite, men kalvarna kom in och med åren blev förberedelserna kortare och vallhunden blev gammal och en ny liten hund fick ta över ansvaret för detta fortfarande ganska omständiga projekt.

Med åren har det hänt saker. Någonstans på vägen kom paret till exempel på den befängda idén att mocka ut lösdriften med halvstora tjurar i. Fem tjurar, en baklastare, en människa och en hund delade på utrymmet och då vill jag mena att det gällde att tjurarna var lugna och inte stressades i onödan. Så roligt är det inte att ha tjurar framför sig och en backande baklastare väldigt nära ryggen. Det har vi sluppit i år, bädden har hållt sig torr och fin.

I morse kom slaktbilen och hämtade fem ungtjurar. Jag och Zeke var beredda och vi hade förberett med en extra grind eftersom det är lite trickigt för bilen att backa ända emot lösdriften. Det brukar dock gå bra så jag var inte ett dugg orolig. Vad jag inte alls hade räknat med var att en av tjurarna skulle vara kapabel att hoppa över grinden och trava iväg upp mot vägen istället för att följa med kamraterna som snällt klev upp på bilen... Bort med grinden fort som ögat och minsann, Zeke var där och vände tjuren och han var snabbt inne i lösdriften igen. Vi byggde om lite och höjde grinden och försökte igen. Tjuren sträckte sig lite mot grinden, såg att den var hög, sänkte huvudet och gick... Nu visste han ju att det gick att gå där och grinden och fastsättningsanordningarna gav vika och han var på gårdsplanen igen. Zeke var som en pil efter och tog tillbaka honom igen. Vi förstärkte konstruktionen med en masonitskiva så att det såg tätt ut och dessutom var jag beredd att mota från utsidan, Zeke och djurtransportören skötte motandet på insidan. NU tyckte tjuren att det såg stängt ut och gick till sina kamrater helt utan problem. Djurtransportören var imponerad och jag var stolt och lycklig över min fina hund som räddat ett helt hopplöst läge. Dessutom konstaterade jag att jag inte ens blivit särskilt stressad. Då kan man snacka om att man litar på sin kompis!

Ikväll jobbade jag till kvart över fem. Jag var ju lite sen i morse med tanke på transportuppdraget. Kvart över fem är det skumt och när jag var hemma strax före sex var det mörkt. När jag var på väg hem ringde Hussen och sade att han mockat ut lösdriften och tyckte att vi skulle ta in kalvarna. Idag! Ha i åtanke paret i början av det här inlägget... Nu gick jag och hunden ut med pannlampa, letade på kalvarna, lyckades få baggarna kvar i hagen, tog hem kalvarna i mörkret via en liten utflykt i trädgården (en av kalvarna vågade inte gå förbi ledet och under tiden knallade de andra iväg in i trädgården...)  och de var inne i lösdriften på... max tio minuter. Fattar ni vilket underbart hjälpmedel de här fantastiska hundarna är?!

Allra mest fantastisk just idag är ....

Zeke. Våran Lillehund som var Zeke Mespropp när han var liten. Idag backade han de stora tjurarna ner på skrapgången och de ville verkligen inte gå...

Nöjda

Vilken fest det var att komma in

Jisses så snyggt!

Katarina fotade flitigt på tävlingarna i Vinnersjö och titta vad jag hittade på hennes sida .

Snygg-Rom :-)

Fotograf är alltså Katarina Nina Jönsson och jag är överförtjust.

tröttsamt

Jag såg ju fram emot en lugn helg på hemmaplan... Jo, tjena! På hemmaplan har den i och för sig varit men lugn... nja.
Igår gjorde jag och Majsan gemensam sak mot ströbädden. Det gick riktigt bra. Efter närmare fyra timmar igår var det bara en fjärdedel kvar. Idag hade klubben ordnat en föreläsning om hundfysiologi och friskvård med Maria Olsson Knutas. Riktigt bra var den men gav också lite dåligt samvete. Visst tänker jag mer på fysträning än jag gjort innan, men jag inser att jag är en ganska lat människa som också haft en hel del tur. Visst har Zeke varit skadad men den stora smällen förra hösten var ju yttre våld när kvigan sprang över honom . Jag ska försöka bättra mig på fys-punkten!

På väg hem från föreläsningen lurade jag med Majsan till Haglöfs outlet. Det var otroligt mycket bilar där och när vi kom in förstod vi varför... Storrea! Majsan hittade ingen jacka men jag hittade lite av varje ;-) sedan gick vi in på Bagheera outlet också och hittade lite fler fynd.

Efter att ha släppt av Majsan åkte jag hem och drog på mig mockarkostymen igen. Nu åkte sista fjärdedelen ut och i morgon kan vi lägga ny halm och låta tackorna flytta in på nätterna. Nu värker armar, handleder och rygg men det är skönt att ha det gjort :-)

Däremot har det inte blivit någon hundträning alls trots att det varit härligt väder med några kallgrader och sol, men vi får väl skylla på att vi är i en återhämtningfas ;-)

Nu på kvällen kom Hussen hem från ännu en älgjakt så nu återgår vi till ordningen några dagar.

Det som lämnats ogjort

...Får man göra till slut. Till exempel mocka ut ströbädden. Det har varit dagens uppgift. Majsan var med förstås och nu är det inte mycket kvar

Skavanker

Det har uppstått några skavanker i hundflocken också...
Scott var ute och jagade i lördags. Naturligtvis blev han jättetrött eftersom konditionen inte är den bästa. Han sov hela kvällen men när Hussen vädrade på nattkröken hade den gode Scott vilat färdigt och rymde :-( sedan var han försvunnen och sannolikt jagande till söndag förmiddag...
Om han var trött på lördagen var nog det ingenting mot hur han mådde på söndagen och jag tror att han hade skaplig träningsvärk på måndagen. När Scott har ont eller är trött är han också per definition mycket sur och tjurig. På måndagskvällen var hans nos så konstigt svullen och framåt tisdagen såg vi varför...




















Bud har väl helt enkelt fått nog av Scotts surande i hundgården så han har markerat vad han tycker med att ta ett redigt tag över näsan ;-)

Zeke skrämde slag på mig häromkvällen. I glädjeyran över att få komma ur hundgården sprang han rakt in i balspjutet till lastmaskinen (trodde jag). Jag hörde en dov duns och ett litet pip... Gissa om jag svettades innan jag såg att både Zeke och Rom var på benen och dessutom på alla fyra benen.
Det visade sig vid närmare kontroll att han troligen inte sprungit in i balspjutet utan i en lastpall med snökättingar till lastmaskinen. Det förklarar i alla fall rostfläckarna i pälsen som till slut gjorde att jag visste att det var Zeke som dammat in i något. Kättingarna är aptunga men förstås inte så stumma att springa in i som ett balspjut. Jag vet ju hur det känns... Det blev ispåse på Zeke och hållna tummar och vet ni, han ser faktiskt ut att ha klarat smällen helt utan skavanker. Han var lite stel dagen efter men sedan har han varit precis som vanligt :)

bilder och sånt

Lena från Sörmland skickade några bilder på Rom från nöttävlingen förra veckan. Den sista bilden är från framdrivningen och visar tydligt varför kvigorna inte svängde ;-)

 

Annars har vi smält intrycken och torkat bil, regnkläder och fällar sedan vår lilla turné. Jag lämnade in bilen på reparation på måndagen och de meddelade att den var klar redan på förmiddagen. Sannolikt luktade den så illa att de ville bli av med den... Men nu fungerar kupévärmaren igen och därmed torkar den kanske lite snabbare även invändigt.

Vännerna från Gårdsbacken hade tagit bild på in- och utfarten på Lekeberga, så här såg det ut

(bilden är lånad från deras hemsida)
så ni förstår ju hur vi såg ut...

Sedan helgen har vi fått undan lite här hemma. Fåren är klippta och sorterade, och baggen är släppt. Nitton damer i den gruppen och en alldeles för stor träningsgrupp ;-) Vet ni någon som är intresserad av att köpa små, snabba, lättfödda och mycket välhanterade små åsenfår så finns det till salu.Riktigt bra träningsfår som svarar bra på hundarna.

Tjurarna skulle hämtas den här veckan men vi har tyvärr inte hört av transportören, vilket sannolikt betyder att de blir kvar till nästa vecka. Det betyder också att kalvarna inte kan få komma in i helgen heller. Det måste ju bli ledigt i lösdriften först...

I morgon åker Hussen på älgjakt igen. Men jag ska vara hemma och det ska bli såååå skönt. Efter helgens blötläggning och den hagelstorm som mötte mig när jag gick från jobbet är jag glad att jag inte anmält till IK-2 i Norrköping i helgen. Eller för all del nöttävlingarna i Småland torsdag-fredag den här veckan. Brrrr!

säsongsavslutning

Nu är vi färdigtävlade för i år. Vi avslutade med en liten turné till Vingåker och Lekeberga. NN-2 på fredagen för båda hundarna och IK-2 för Rom lördag och söndag.

Nöttävlingen visade sig vara tung. Under torsdagens tävling (som vi inte var med på eftersom jag var borta med jobbet) hade flera fått tid ute eller poäng slut i framdrivningen och då låg hämtet först :o) Hu! Zeke startade som nummer två så vi hann inte se så mycket heller med fick lite tips från sjyssta kamrater. Eftersom första hunden dessutom fick slut på tid eller poäng i fråndrivningen så var det bara att köra på. Zeke gjorde det bra. Stannade kort eftersom jag skickade honom i draget mot djurkärran och fick bara 13 på utgången, sedan hade vi ett klockrent upptag och en stor banan på framdrivningen där han inte styrde upp. 13-10-10 gav 33 p på hämtet. Sedan gick han bra. Tappade en (!) på den tunga fråndrivningen, tre på drivningen och två på delningen eftersom jag tog in honom i en för tight lucka, fullt på lastningen och 10 på helhet. Summa 117 och det visade sig räcka till en andraplats efter Barbro och Bly som även vann på torsdagen.
Rom däremot fick något slags hjärnsläpp. 15-4-4 på hämtet talar väl sitt tydliga språk. Djuren gled i sidled och han styrde inte upp över huvud taget. Sedan hade han bara trassel på fråndrivningen och vi hann precis med delningen innan tiden var ute. 40 poäng är ju någon slags bottennapp, men det räckte till en tiondeplats.

Sedan åkte vi till Lekeberga för att låta Rom tävla IK-2. På lördagen var det riktigt svårt. Ganska långt hämt där många rutinerade hundar skar, sned framdrivning, en triangel med stora drag vid båda grindarna... ja de hade kunnat ställa en liten holme eller ett stenröse på banan så hade alla Roms svårigheter eller fällor funnits där ;-)  Fem djur i grupperna varav två märkta och vi skulle dela bort två omärkta. Vi hade en stor banan på framdrivningen och missade båda grindarna men någonstans tyckte jag ändå att han gjorde det bra. Han orkade lyssna trots att det var mycket drag och jobbade på. Eftersom våra två märkta djur hela tiden var i varsin ände när vi skulle dela hann vi inte med det, jag flyttade om dem hur många gånger som helst men de märkta var hela tiden i varsin ände och då är det svårt att dela bort de omärkta... 46 poäng var ju ingen höjdare men det kändes ändå rätt ok.

På söndagen var det rak framdrivning, mindre drag på banan och fålla och singling på slutet. Rom stack först ut bakom en holme vill vänster och vi fick starta om eftersom varken jag eller domaren visste om han hittat de förbrukade djuren som gick av precis där. Det hade han inte fick jag veta efteråt. Skickade höger för att inte riskera att få honom bakom holmen igen. Banan på framdrivningen igen men inte lika stor ;-) 34 på hämtet. Avdrag på utgång och upptag men jag skulle nog hävda att han startade djuren rakt så jag var inte riktigt med på dem. Sedan tuffade han på fint, jag styrde innanför krossgrinden som så många andra men det är inte hundens fel, hade ett litet stopp i fålla in och fick en knasig väg till singlingen som därmed gav 8. Totalt 72 och fina vitsord från domaren "mycket effektivt och bra" och "hund=gilla" :-)

Det kändes som en helt ok avslutning på säsongen. Inga fantompoäng men med grindmissar och dåliga framdrivningar blir det inte mer. Däremot har Rom gjort stora framsteg under året. Han hanterar sina svårigheter så mycket bättre och vi vet precis vad vi har att jobba med.

Det kommer bilder och mer summering senare...

Grådask men träning som värmde

Oj, tiden går fort när man har roligt... Nu har en vecka sprungit förbi igen.
Hussen har jagat älg här hemma både i veckan och i helgen. Scott bestämde sig för att om Hussen och Bössan och Ryggsäcken är borta lägger man sig på väskan så han inte glömmer en igen...

           

Igår var det jakt på "hemmaskogen". Hussen smög iväg tidigt och jag noterade halvvaken att han åkte, vände på mig för att fortsätta sova och... då började konserten. Visselkonsert i någon moll-tonart. Scott Drever visslade olyckligt på varje utandning och så fortsatte det tills jag klev upp ett par timmar senare.

Eftersom Hussen jagade hade han hyrt in Majsan till att vara med och stycka de älgar som skjutits tidigare i veckan. Så Majsan tillbringade hela lördagen i ett slakteri med en massa gubbar och jag tyckte det lät som hon haft trevligt :-) Hon är liksom inte omöjlig!

Jag fick en kul tavla av en tjej som fått ull från våra får. Gissa vem som inspekterade tavlan noggrant och närsynt?!

 

Idag åkte jag och grabbarna till Ewa och tränade. Det var evigheters länge sedan jag var där och dels fick jag se hennes Birk som jag inte sett på länge och dels fick jag lite feedback på att det hänt saker med mina egna grabbar sedan hon såg dem senast. Tyvärr regnade det och kameran var kvar hemma så det blev inga bilder, men vi hade trevligt. Jag tror att jag bidrog till lite tankar om Birk och mina pojkar gick bra. Rom tränade framdrivningar och fråndrivningar förbi djur i fålla och på slutet gick han klockrent på de korta flankerna. Snart sitter det! :-) Zeke gjorde en massa småhämt och överraskade med att göra en hel del rena flanker alldeles av själv. Kors i taket! Men framförallt pinnade han på och skyndade sig runt. Kanske kan hans hämt bli lite bättre innan han fyller tio.

Allra bäst gick (i alla fall om man frågar honom) Bud. Han satt med regntäcke på utanför hagen och jobbade stenhårt hela tiden. Med i varje rörelse bland fåren och på helspänn. Han var trött och nöjd när vi kom hem. Lättränad hund :-) Inte sliter det på hans tassar heller...

Imorgon kommer Magnus och klipper fåren. Sedan sorteras tackorna och baggens släpps. Själv ska jag vara på jobbresa tisdag - torsdag och tidigt på fredag morgon åker jag på nöttävling, för att sedan åka direkt till fårtävling i helgen. Pust! Nu har jag ju varit hemma två helgen i rad så nu är det dags för resa igen.

hemma-söndag

Oj så skönt. Vaknade till när Hussen åkte till skogs, somnade om och vaknade utvilad bra mycket senare. Skulle röja av det värsta i detta mycket skitiga hus men det gick trögt med städningen, det var SM-blogg och facebook och wordfeud och allt möjligt som pockade på uppmärksamhet istället. Sent omsider var huset om inte rent så i alla fall bra mycket bättre och jag belönade mig själv med en promenad och lite träning.
Zeke tränade hämt (nej, jag har tydligen inte riktigt gett upp ännu), eller i alla fall "ta sig runt får lös och ledig i huvudet". Jag har väl inget att förlora på att prova lite till, vi har backat och hämten är numera 50-100 meter och allt fokus är på hur han tar sig till andra sidan. Blir han vid drar jag in honom, börjar han smyga och tramsa bryter vi och gör om. Nej, jag tror egentligen inte att vi kan lösa problemet men det blir knappast sämre och det blir också träning utan att jag är arg och måste hålla i honom som en tok. Vi har med andra ord ganska trevligt :-)
Rom fick en riktigt svår övning. Så till den milda grad svår att jag blev riktigt irriterad när han inte löste den på sjunde försöket heller... Vi började med tre får och femton meters avstånd till resten av flocken. Vi klarade övningen med nöd och näppe med tio får och trettio meter. Men vi klarade den utan att göra den FÖR enkel. På köpet fick jag en hund som ett tag trodde att korta högervisslan var pressfylld och obehaglig och att han var helt oförmögen att stoppa djur som sprang ihop. Mattens timing där var tydligen inte så bra... Men till slut gick han korta höger-rörelser utan att titta på mig och han höll djuren där de skulle vara. Pust!

Sedan var det dags för fika med släkten. En trevlig stund där Gustaf, Scott och Bud fick stå i centrum. De gör sig bra med ettåringar och roade lilla Linn så gott de kunde. Scott försökte förstås stjäla resterna av tårtan i ett obevakat ögonblick, men det är ju som vanligt när det gäller honom.

små förberedelser

Sent omsider insåg jag att en bagge är bra att ha om det ska bli några lamm, så på lördag eftermiddag hämtar vi en. Sedan väntar jag bara på besked från fårklippar-Magnus om när han har för avsikt att titta förbi.

En annan sorts förberedelser ägnade vi oss åt när vi var till bästa veterinär Sören och fick ett intyg dels på att Rom är fullt frisk och därmed kan höjningen av livvärdet gå igenom. Dessutom dokumenterades att kulorna fanns och satt på rätt ställe, så att de eventuella blivande russinen kan bli registrerade enligt konstens alla regler.

Skönt att bocka av ett par saker på listan. Annars står det förbereda för ny älgjaktsvecka, funktionära på vårt VP i Bråfors, hämta baggen, röja av det värsta i huset och helst hinna träna hundarna lite på helgens lista. Dessutom ska jag väl försöka hålla mig ajour med vad som händer på SM Får som går av stapeln.

Och sedan är det jobb igen :-)