skitdag

Idag skulle vi träna igen och det gjorde vi, men hur?! :o) Jag var ofokuserad och helt ur form, Zeke var på och gissade på höger och vänster, Bud kunde inte flankera, Rex lyssnade dåligt och Lexa gjorde panikinrusningar.... Hej och hå! Gudskelov fick vi till en allmän bättring men det var verkligen inte någon höjdarträning. Det stör mig att Zeke fallit tillbaka så pladask i dåliga bromsvisslor och att han gissar igen. Det är en lustig hund; på framdrivningar lyssnar han fint men när han ska fösa/fråndriva så blir han på och glömmer att höger- och vänstervisslan låter olika. Suck! Bättring utlovas!
Heléne och Lexa gjorde en mycket bättre uppryckning. Deras andrapass var riktigt, riktigt bra. Lexa är också mer på nu men andra rundan skötte hon sig bra.
Sedan kom Patrik och Doodles. Doodles var om möjligt ännu mera på än de andra hundarna (vad är det som händer?!) och det tog en bra stund innan de hittade något lugn alls. Sedan kom det några cykelköpare och då tog Heléne över och hjälpte Patrik med bravur. De hade ett långt och jättefint pass med mycket stöd och press och framförallt var det väldigt lugnt. Nu har Patrik fått lite nya tankar och ideér med sig hem ;-)

Nu på eftermiddagen skulle jag göra lite nytta och jobba lite men då kom jag inte åt jobbdatorn av någon anledning. Har gjort undan lite annat än det jag tänkte men det måste nog bli kvällsjobb någon dag om jag ska hinna. Vilken dag... jag får trösta mig med att jag sålt två cyklar i alla fall...

i stället för Fredrik Swahn... fäääärdig!

Nu tror jag att lammandet är klart för i år. De sista två tackorna har lammat i kväll och fått ett bagglamm och ett tvillingpar där den första faktiskt var ett tacklamm (halleluja!).
Summa 20 födda lamm, varav 4 dödfödda. Av de 16 levande (och mycket välmående vad jag kan se) lammen är det 14 (!) bagglamm och två tacklamm.

Mina planer för kvällen var helt andra. Jag hade bokat biljett till Fredrik Swahns föreställning "Lust att våga" men när jag såg att det var lamm på väg så var det bara att glömma förlustelserna... Trist men vadå, tre pigga lamm uppväger det mesta.

Bagglammet som föddes först i kväll heter därför Fredrik. Hans mamma lider av någon slags psykos och är rädd för lille Fredrik som å andra sidan är extremt pigg och alert. Tills vidare får jag hjälpa honom om han ska få någon mat men jag hoppas att hans unga mor kommer till insikt snart. Tvärr betyder det att jag behöver titta till dem i natt, annars hade det varit skönt med en hel natts sömn...

Förresten, Mackan och ni andra som undrat: Ja, jag ska ha en Trixavalp är det tänkt. Bilder på de små underverken hittar ni på http://www.movallarens.se/valpbilder.html Självklart ska det vara en hane :-)

Bruno

Liten hjärtekrossare

härligt solig förmiddag i fårhagen

De största lammen söker gärna upp varandra när det är vilodags... En härlig syn!

Ett lamm som somnat med huvudet på en bräda...

och ett annat som trycker sig mot mamma och njuter av solen

Dagen har vi ägnat till att flytta ut de två tackor som inte har några lamm till träningsgruppen, märkt de största lammen, behandlat juverinflammationstackan och njutit av att lammen verkar må så bra i solen.

rapport från en slags påskfirande i Breviksnäs

Natten till lördag sprang jag uppe och passade på en tacka som började förbereda sig för lamning redan fredag kväll. Någongång mellan två och tre på natten bestämde jag mig för att jag skulle stanna hemma från helgens IK-1 tävlingar i Breviksnäs (och sova!). I alla fall skulle jag avstå lördagens tävling och eventuellt åka med Helen och Manne som bara skulle åka ner på söndagen... Lördag morgon lammade tackan; ett bagglamm (nähä?) och ett dött tacklamm (dubbelsuck!), jag gick in och lade mig och tänkte sova några timmar. Efter en timme gick jag upp och gjorde mig klar och jag, Zeke och Bud drog iväg de 35 milen till Breviksnäs. Jag kom på att om jag åkte skulle jag kunna få sova en hel natt utan lammpassning och det lät just då mycket tilltalande.

När vi kom fram var det bara tre ekipage före oss, egentligen alldeles lagom - jag rastade Zeke och hann knappt bli nervös. Eftersom han inte såg ut att ha riktigt koll på var fåren kom ifrån skickade jag vänster trots att det var lite trångt - då skulle han inte kunna följa staketet och försvinna ur synhåll. Då blev han ganska tight istället... Bortsett från det tyckte jag att det gick riktigt bra. Vi hade en grupp där två tackor hela tiden försökte sticka iväg så dem fick vi jobba med hela rundan. Naturligtvis kostade det poäng nästan hela vägen men Zeke jobbade jättefint och vi hade bra kontakt. Han var lyhörd och det kändes riktigt, riktigt bra. Poäng: Hämt 16-10-11 = 37 (nio bort på framdrivningen var de där två tackorna). Fösning 14 (sex bort - samma tackor och vi var av linjen på första benet), drivning 6 (tappade fyra som jag ärligt inte vet riktigt varför men vi hade väl någon krok som jag förträngt), fålla in 7 och delning 7 (jag blev ivrig vid delningen och tänkte att det måste vara buslätt att dela bort de där två som gått åt sitt eget håll hela tiden men då fick vi två försök istället). Summa 71 och ett andrapris.

På kvällen åt vi tillsammans med ett gäng medtävlare och satt uppe på pensionatet och ljög. Dock blev det tidig kväll, vid halv tio rastade jag hundarna och kröp i säng.

Söndagstävlingen: Startade sist men kunde både äta korv och dricka kaffe och var nästan inte nervös alls (storartat!). Nu var det en annan hund... Zeke var på och ivrig och gissade fel på höger och vänster. Jag blev förvånad och stressad och det blev krokigt och ostyrigt på fösningen där Zeke vände fåren åt fel håll efter första grinden men vallning är en märklig sport och när jag fick poängen så var det: Hämtning 19-7-20=46 (lysande!). Fösning 1(!), drivning 8, fålla in 9, delning 8. Summa 72 och ett nytt andrapris (och en poäng mer än den sansade lördagsrundan)...

Summan av de här resultaten är att vi måste få ordning på fösningen. Egentligen är det jag som ska få ordning på den där jä-a linjen som är så svår att hitta. Det är banne mig svårare när man går med än när man står still... Gå med får kan han ju! så det ska väl ordna sig. Om man roar sig med att lägga ihop bästa delpoängen från de här två tävlingarna skulle det bli 19-10-20 = 49, 14, 8, 9, 8. Summa 88. Det där förstapriset känns plötsligt inte alls avlägset längre...

Mosse och ÖVK hade ordnat jättefina tävlingar och det flöt på kalasbra så prisutdelningen var klar kl 14:30 och vi kunde styra kosan hemåt. Fyra och en halv timme i bil igen... Ibland förstår jag att folk tycker att man är lite konstig. På vägen hem pratade jag med Gunnel som gjort en längre resa - ända ner till Skåne men som hade med sig en vinst med Lilleman så hennes hemresa gick nog lätt :-) GRATTIS!

en stjärna är född

Trixa har valpat idag :-)

några gamla lammbilder

bröderna Rongedal, nummer 4 och 5:

nummer 6, har inte haft det så lätt eftersom hans mamma varit sjuk men han är pigg och vet precis var maten serveras. Ena örat slokar men det rätar kanske upp sig:

Några av våra nyförvärv av annan art:

en av bröderna Rongedal bakifrån, lustig teckning på öronen. Kan det vara reflexer? ;-)

vem har brunstsynkroniserat mina tackor?

Någon (kanske baggarna) satte ordentlig fart på tackornas brunst i höstas. I går kväll konstaterade vi att det nog skulle bli lamning till natten. Jag gick ut efter ett par timmar och då höll Solveig på att lamma. En liten, brunfläckig bagge som var svag och hade dålig ordning på sina långa ben. Med gemensamma krafter fick vi igång honom och under tiden började en ungtacka lamma. Där var det trångt så jag hjälpte henne och ut kom... en helsvart bagge. Under tiden såg Solveig ut att ha något mer på gång och hon fick det största bagglamm som fötts här på gården (det säger iofs inte så mycket - de brukar ju vara små) men den var tyvärr död.
Placerade ut de nya familjekonstellationerna i boxarna, den lille brunfläckige "Bruno" fick bo under värmelampan, och tänkte gå och lägga mig. Då fick jag se att det var en till på gång...
Jag gick in och sov en timme och när jag kom ut stod det tre nya lamm i boxen. Lätt förvirring innan jag och de två tackorna var överens om vilka ungar som hörde till vilken tacka.
Ommöblering igen och tackan med juverinflammation fick lämna lyxsviten för att ge plats till de nya småttingarna. Alla tre lammen var.... baggar...
Sådärja. Det var inte illa - fyra tackor som lammade på bara någon timme. Nu var det fullt.
Gick in och sov en timme och tittade till nyförvärven när jag vaknade. Men vad nu då? En till! Ytterligare en tacka hade lammat... Gissa könet - nejmen, en bagge till :o)

Nu har vi elva bagglamm och ett tacklamm. Suck!

Naturligtvis kommer det bilder. Vänta bara. Jag ska bara försöka utröna vem som är vem. Det blev lite många på en gång....

pappas pojke?

En likhet slog mig när jag såg bilderna som Heléne tog i söndags. Här är en av bilderna på Lillehund:

snodd från http://www.blogtown.se/blog.php?date=2008-03-17&id=tyra där det finns fler fina bilder

Här är en bild av pappa "Fleet"

om det inte vore för färgen/teckningen skulle det vara mer påtagligt. Formen på huvudet är mamma Tilas, men kroppshållningen och stilen är definitivt pappas...

nyinflyttade

Idag på eftermiddagen skulle de flytta in - de nya kalvarna. Majsan var naturligtvis inkallad och skulle vara här på eftermiddagen och ta emot nyförvärven och stoppa in dem på plats. Klockan nio ringde min mobil, det var livdjurstransportören som stod på vår gård och tänkte lasta av lite kalvar :o) Vad gör du där, du skulle ju komma på eftermiddagen, sade jag... Han vidhöll förstås att han sagt förmiddagen hela tiden. Hoppsan! Majsan på styrketräning i Säter, jag på jobbet i Falun och Hussen på jobbet i Gustafs... "Jamen jag ställer in dem i boxen och skruvar fast skivan det är inga problem ser du" säger mannen i luren. Jag talade om att mannen ifråga var en pärla och meddelade Majsan att det var lite ändrade planer. När hon kom hit stod det sex nyfikna småkalvar i sin box, det var öppnat åt fåren så att de kunde gå ut om de ville och allt var över huvud taget helt perfekt.
Vilken service! Imorgon ringer vi och tackar honom.

Dessutom var kalvarna suveränt fina. Lugna, coola och hungriga :-) Fyra av dem var utsocknes - ända från Möklinta (utomlänare är terminologin för oss som jobbar i landstingsvärlden) och de andra två bara några kilometer härifrån. Rena, välskötta och inte så förskräckligt rädda som flera av dem vi fått tidigare. Det ser jättebra ut :-)

Inga nya lamm. Fåren har haft fullt upp att inspektera sina nya kompisar ,-) Bilder kommer, förstås.

nattvak med babyboom

Inatt passade två av tackorna på att lamma. Resultatet blev... tre bagglamm... Hm, Heléne - det jämnar förhoppningsvis ut sig innan det är klart.
Tackan som haft juverinflammation lammade äntligen och enda orosmomentet är om den lammungen får någon mat. Hon har gott om den men det gäller ju att han hittar rätt sida. Jag kände på honom och tror att han har ätit, han verkade i alla fall inte angelägen om att få någon mat. När jag är med och styr och bråkar blir tackan sur och står inte still, men jag såg att lammet var vid juvret och puffade och då stod hon droppstilla. Vi hoppas att allt går bra där. De andra två har en rutinerad mamma och var pigga direkt. Mindre än en timme från värkarbetet började stod båda på benen - bra jobbat!

Nu ska jag hoppa i duschen och åka till jobbet. Bilder på nattens grabbgäng kommer.

sladdlöst

Idag hittade jag den igen - den där borttappade (har inte saknat den men nu kom jag på att jag haft den...) joystickkänslan som jag hade när jag tränade Zeke i ridhuset för ett antal veckor sedan. Den där när det känns som jag har kontroll över varje enskilt steg han tar, den lilla fjällkon... Vi var hos Ewa J och tränade idag; Ewa, Heléne, Majsan, jag och så Maria med Iza.
Ewa och Tea tränade på att Tea ska vara lite mer distinkt när hon går mot djur. Utstråla lite mer jäv-r anamma helt enkelt. Sedan pratade vi om att Tea glider upp och "tänker runt" när hon föser så vi testade att förbjuda det. Minsann, det svarade hon bra på. De jobbade på fint med det :-)
Heléne och Lexa hade lite olika uppfattningar ibland idag. Lexa har hittat en växel till och framförallt hamnar hon ibland i lägen där hon tror att hon vet bäst själv. Det är härligt när hundarna börjar tänka konstuktivt, men det är jobbigt när man inte når dem som man brukar. Allt deras jobb med att hon inte får bli tight bakom djuren börjar ge resultat nu, kul! :-)
Majsan och Rex jobbade också lite med att han glider upp och "tänker runt", eller att han själv justerar sin position och "hamnar" där han tycker att han ska vara. På slutet testade de en riktig finlirsövning och då kom hans svagheter fram - de där som man hinner parera eller kan bortse från på lite längre avstånd. Nyttigt :-)
Maria och Iza har gjort stora framsteg sedan jag såg dem senast. Hon påstod att de var lite ringrostiga men det kunde man inte se. De jobbade en hel del med fösningar och efter en stund såg vi hur hunden började slappna av och hittade tempot själv. :-)
Bud var också med... Han fick köra ett pass med lite drivningar och flanker. Inga konstigheter och inga fula inrusningar. Han tar korrigeringarna bättre när jag håller mig lugn men det är inte så lätt ska ni veta ;-) *försvarar mig*
och så Zeke.... Han jobbar med massor av energi nu och flankeringarna är inte längre förknippade med press och bråk. Det är sååå skönt! Sista passet föreslog Heléne att vi skulle sätta upp koner i en kvadrat och se till att flankerna sitter som de ska. Hon hade tänkt sig en kvadrat med 30-meterssidor och vanliga fem- eller sjumeters grindhål, jag byggde kvadraten med tiometerssidor och tvåmeters grindhål :o) Ska det vara så ska det, tänkte jag ;-) Jisses, vad svårt det var att ens få fåren lugna i den lilla rutan.. Men skam den som ger sig och så småningom tog vi runt dem åt båda hållen (men matte hade svårare med timingen till höger - hans vänsterflanker - av någon orsak). Jag var superfokuserad och Zeke svarade klockrent.
Jäk-r vad häftigt det är när man hittar den där känslan, det är verkligen som att köra hunden med joystick :-)
Tack kamrater, för hjälpen att hitta dit - jag lovar att hjälpa er så att ni också får känna på den.

Inga fler lamm men kvällsrundan återstår.

Gott

Tomt :-(

jajamensan :-) och GRATTIS!

Tvillingar födda i dag, ett bagglamm och ett tacklamm. Stolliga mamman bäddade och grejade inne hela morgonen men gick ut och lammade i snögloppet så bagglammet blev lite kall. Nu har han upptäckt värmelampan så jag tror att det ska bli bra. Här är gossen:

och hans rackigt söta syster som borrade ner sig i halmen:
Storebror har börjat gå ut med sin mamma nu:

Kolla Phille som somnat i det lilla "huset" under klöspelaren. Jag tror att han egentligen är för stor för det där utrymmet ;-)
Doodles har förresten varit här och tränat igen. Vi har som omväxling ;-) tränat på hennes flanker och Rom byggdes inte på en dag, men det blir stadigt bättre. Idag körde vi henne en del ur balans för att öka på hörsamheten lite. Ibland hamnar hon i en bubbla där hon springer till den punkt hon själv tycker passar, men idag tror jag att vi hittade en bra metod att undvika det. Ställa krav på höger- och vänster (inkl riktiga rörelser) oavsett var vi befann oss och stoppa henne ur balans...

För övrigt så vill Zeke passa på att säga GRATTIS till alla sina nio syskon. Idag firar C-ligan sin treårsdag... Zeke har firat sin stora dag med att plocka in förrymda får till hagen flera gånger, det var helt ok sysselsättning :-)

nu känns det mycket bättre :-)

Ikväll fick vi vårt första levande lamm. Ett bagglamm förstås, men jag är glad för alla som lever och är pigga.

Tackan var ordentligt tjock men verkade bara ha en. Ganska stor för att vara vår lilleputtras och jättepigg. Smaskar och äter och struttar omkring - tre timmar gammal :-)

Närbild:

Här är min gamla ledartacka, Solveig, det börjar bli tungt för henne nu. En fantastiskt bra mor som alltid tagit väl hand om sina lamm. Hoppas att hon får två lamm även i år - det ser ut att finnas plats för det ;-)

Nu ska jag sova några timmar. Klockan ringer 02:00 för en fårkoll...

Nu är det riktigt motigt. Ingen valp...

Hej! Dags för det stora avslöjandet. Tyvärr blev det ingen valp till mig...
Mosse www.mosse.se har meddelat att Min (som var parad med Roy) bara fick tre valpar. Tråkigt :-( Jag gillar verkligen Min och kombinationen med Roy lät mer än bra. Nåja, bara att se sig om efter något annat. Det finns många spännande kombinationer på gång och hittills har mina valpköp varit ganska slumpmässiga så varför skulle det bli något så planerat den här gången?

inga nyheter är bra nyheter, här kommer de dåliga

Det är motigt med årets lammande. Jag har just dragit ut ett tacklamm som låg med huvudet vikt bakåt och som bara levde någon minut när den väl kom ut. Det var en ungtacka som lammade och hon verkade sköta sig finfint. Eftersom hon inte lammat innan väntade jag ute och höll koll på henne. Hon hade inte så mycket värkar och efter en stund bestämde jag mig för att känna efter. Hittade bara ett öra och förstod att det var bråttom. Hussen höll i tackan och jag knixade fram huvudet och så småningom frambenen. Men då hade det varit för trångt för länge och lammet klarade sig inte :-( Tråkigt tråkigt men tyvärr sådant som händer. Tur i oturen att det hände när jag var hemma, en sådan där förlossning klarar inte tackan själv. Nu blev det i alla fall inte sååå långdraget.
Suck!

Heléne, det kan bli ont om tacklamm om det ska fortsätta så här...

Nu börjar det bli tjatigt...

Nej, det har inte blivit några fler lamm.
Nej, jag har inte hört något om valpen.
Ja, vi har tränat idag också...

Idag var det bara Ewa & Tea och jag som letade oss ut i ruskvädret. Vi hade bara fyra tackor, resten stod hemma i stallet och skapade ganska mycket drag, eftersom vi tränade på åkern utanför stallet. Zeke hade svårare att släppa flankerna när det var så mycket drag, jag förmodar att han kände att han hade bättre koll på fåren när han drivflankade. Men - det var inga problem att driva (fnissar) igenom dem. Sedan tuffade han på bra och gjorde en del svåra saker som han löste fint.
Ewa och Tea letar efter glädjen och energin i träningen. Någonstans på vägen i alla krav under vintern tappades den bort och nu letar vi efter den. Tea började bra, fokuserat och med energi, men hade en loj period i mitten. På slutet delade vi av gruppen. Zeke höll två djur och Ewa & Tea jobbade med de andra två. Det blev riktigt bra, eftersom Ewa ändå höll en bra nivå på kraven och inte lät Tea fatta egna beslut. Tea taggade på bra när hon gång på gång fick vända djur som försökte överlista henne och hon avslutade med massor av energi. Jag tror att det där blir bra. Zeke får jobba med att hålla djur, växla mellan flockar, ligga still och avvakta när grupperna är på väg ihop etc. Bra träning för honom också... och han taggar verkligen till när han får jobba sådär.
Vi gjorde ett hämt också. Det blev inte särskilt bra men det var trångt och mycket drag. Egentligen kanske han inte alls blev så tight som jag först tyckte, han påverkade inte fåren trots att djupet inte var särskilt bra. Däremot var framdrivningen (sned framdrivning över en bro vid ett dike) helt ok.
Vi har hittat en ny växel nu - både jag och Zeke. Nu är det riktigt roligt att träna, trots att vi fortfarande jobbar med mycket flanker ;-)
Nästa gång hoppas vi att Heléne och Majsan dyker upp igen.

ingen kul start och fortsättningen inte ett dugg bättre

"Ingen kul start" skrev jag när lammandet började med juverinflammation. Nu kan jag meddela att det riktiga lammandet börjat - men inte ett dugg bättre. Först ut var en tacka född -04 som bara hade ett lamm i magen och det var dött. Det tog lång tid innan lamningen kom igång ordentligt med värkar, sedan gick det bra att få ut lammet men dött var det. Ett stort och fint tacklamm med mycket vitt i huvudet. :-( Nu har vi mjölkat ur tackan lite råmjölk och stoppat i frysen så kanske eländet kommer någon annan till nytta. Jag vet ju inte hur det kommer att gå med den sjuka tackans mjölk när väl hon lammar. Nu har jag lite reservproviant i frysen.
Förra året började lammandet med ett missbildat lamm, sedan gick allt som på räls. Nu tröstar jag mig med att det här förhoppningsvis var årets tråkighet och att hädanefter kommer det att ploppa ut friska och fina lamm.

På förmiddagen har det tränats lite igen. Den riktiga Doodles var tillbaka. Surfian som hade intagit hennes kropp förra helgen var bortjagad och Doodles uppförde sig fint idag. Det börjar se bättre ut med flankerna nu - hon har förstått mönstret och viker ut fint för det mesta - även om hon helst bara vill gå och gå med djur. Så idag fick hon göra det en hel del: Fösa och fråndriva, fösa och fråndriva. Hon vill förstås gärna gå upp och stoppa (hon har inte glömt att det är lättast att styra får om man får se dem i ögonen...) men det gick kalasfint för dem idag. Långa fösningar med de här fåren som jag är extremt nöjd med som träningsfår. De ger så bra kvitton till hundarna så hundarna upptäcker ögonblickligen att det blev fel - eller hellre att det blev rätt. När vi föser och stannar hunden stannar fåren nästan alltid och hunden ser att det är ok att stanna och vänta - man tappar inga får för det.

Majsan och Rex körde också ett par vändor och jag gjorde Majsan uppmärksam på att Rex ofta efter en flank glider tillbaka så att han hamnar i det läge bakom fåren han själv valt. Det ska de putsa bort nu! Zeke körde en vända och han gick som vanligt ;-) Hade lite svårt att ligga kvar när jag anti-delade och sorterade men han köper det... Det är skönt med en hund som man inte behöver bromsa hela tiden i framdrivningen :-)
Bud var också ut en sväng och gosh; han var också tillbaka! De korta benen pinnade på som bara den och han var på, på, på. Märkligt nog orkade han ändå vara lyhörd och när jag dessutom fick in honom till en delning (som råkade bli en singling) och han höll ett enda djur utan att fara in och härja, ja då sken solen över Norrby - trots att det regnade...

så kan det låta

Hussen ringde mig när jag var på väg hem från Tällberg. Kommentarer inom parentes är mina tankar...
Hussen: Jag har handlat idag
(ok, vad bra - undrar vad det blir för mat?)
Jag: Vad bra, då behöver jag inte bry mig alltså?
Hussen: Nja, det beror väl på. Jag har inte köpt någon mat.
(va?!... jaså, han har varit på systemet, undrar vad han köpt till mig?)
Jag: nehej, vad har du köpt då?
Hussen: En såmaskin!

så låter det ibland hos oss.

För er som sett på Lets Dance idag och som missade Så ska det låta säger jag bara: Synd om er! Här kommer mitt bästa tips på länge: Titta på reprisen!
Sofia Källgren och Fredriks Swahns duett som fick håret att resa sig på armarna, en Amy Diamond som ger så mycket sångglädje och så vilsamt för ögonen sedan; både Rafael Edholm och Fredrik Swahn... mums!

hem ljuva hem, men ledsen

Hemma igen. Många, många erfarenheter och tips rikare. Det här var tillfälle fyra och fem på chefskursen som jag går och den är så bra. Tyvärr kände jag mig dåligt fokuserad i dag när jag hade fått beskedet om Anitas http://anitasbordercollielya.hemsida.net/ bortgång. Jag och Anita har inte haft kontakt särskilt länge, men jag kommer att sakna henne. Det var egentligen när hennes Emma och min Zeke växte upp som jämngamla och skulle erövra världen som vår kontakt tog fart. Sedan dess har vi hållit kontakten och det kommer att bli tomt utan henne. Mina tankar går förstås till maken Hasse och barnen, samt till alla som stod henne nära.

Här hemma har tackorna knipit ihop och det tackar jag för. Nu får de gärna sätta igång med lammandet för nu har jag rest färdigt för ett tag. Den sjuka tackan är pigg och gillar inte att stå ensam i boxen.

På valpfronten intet nytt.........

melllanlandning

Är hemma på en visit. Malmöresan gick bra men det är jobbigt att vara på resande fot. Imorgon jobbar jag som vanligt efter att ha besiktat pickupen på morgonen (håll tummarna!) och på torsdag morgon åker jag till Tällberg ett par dagar.

Juverinflammationtackan är pigg och isolerad från sina kompisar. Veterinärerna hade överlagt och tyckte inte att hon skulle behandlas eftersom hon var så nära lamning och pigg/opåverkad. Eftersom det gått hål tyckte det att det fanns hopp att det skulle gå bra utan penicillin, så jag (och Majsan) har hållt såren öppna och tvättat med koksaltlösning. Den friska juverhalvan känns helt ok och den angripna halvan har bara ett par små förhårdnader kvar. Dock ska hon inte gå ihop med resten av flocken, så hon står i en egen box och ägnar dagarna åt att försöka hoppa över boxväggarna och att bräka övergivet. Jag var lite orolig att stressen över isloeringen skulle sätta fart på hennes lammande men det verkar inte så.

Något valpbesked har jag inte heller fått.... Väntar och väntar...

ingen kul start

Idag fick jag se att en av de högdräktiga ungtackorna har juverinflammation :-( Jag ringde obedelbart till min fårguru Anita och det får bli ett veterinärbesök i morgon, om jag inte lyckas få tag på penicillin på något sätt. Tackan är pigg och äter bra och den ena juverhalvan verkar ok, men det var ingen kul början på lammandet. För en början var det; inga lamm ännu även om flera av de äldre tackorna har känningar. Det är spännande nu när de är så nyklippta - man kan verkligen följa livet därinne ibland... Lite extra surt är det att jag åker till Malmö med jobbet i morgon eftermiddag och kommer hem tisdag kväll. Stackars Hussen och Majsan får extrajobb direkt.

Dagens träning var hos Ewa J. Det var ett tag sedan vi var där, men det märktes inte varken på får eller hundar. Jag tyckte Zeke gick riktigt bra. Det var inte riktigt samma joystick-känsla idag men han var fylld av energi och pinnade på som bara den. Han hade svårare att ligga kvar och invänta min signal vid delningarna och när jag gjorde en jättelucka kom han infarande... Men sedan gick det bättre och han fick jobba en del med att fösa och styra ett par djur efter att vi delat. Vi ställde ut djur till Lexa som behövde träna hämt och då skötte han sig fint. Lite stök blev det, men han låg inte och höll fåren när Lexa gjorde sina upptag. En nog så viktig detalj när unga hundar tränar; att hållhundarna inte ligger och naglar fast fåren... Jag och Zeke tränade en del på att jag styrde honom i flankerna - när han skulle vara långt bort och när han skulle vara nära. Jobbigt, jobbigt!

Jag missade Ewa och Teas sista pass - tråkigt för jag var verkligen nyfiken ;-) Jag hade tänkt gå med och lyssna på Ewas kommandon. Jag hade en teori att Tea glider upp på sidan av fåren när hon föser men Ewa sade att hon hade styrt henne så. Upp till bevis! sade jag :o) Ser fram emot en rapport från min utsända kollega ;-)

Majsan och Rex jobbade fint idag. De kommer inte att bli att leka med nu när de ska hårdträna närmaste veckorna...

Lexa jobbade som sagt på hämten. Hon tänker inåt och blir lite tight bakom. Inte mycket men för mycket... De är på rätt väg så det är bara att jobba på. Annars föser hon fint nu - det syntes tydligt att hon är mycket mer trygg och avslappnad när hon föser. Kul!

Nu ska jag sova några timmar innan jag tittar till fåren igen.

hur ska jag kunna leva upp till den nivån?

Jag fick en del oväntade kommentarer angående mitt förra "äckligt glada" inlägg och insåg att jag satte någon slags nivå där. Nu kan man förvänta sig att folk ska titta in här för att bli hänryckta och inspirerade också... Det hade jag inte räknat med.

Idag var förutsättningarna lite annorlunda. Vaknade av väckningssignalen på mobilen, den första morgonen av många utan sovmorgon. De dräktiga tackorna behöver tittas till oftare nu - dock har jag inte varit ute i natt. Ute snöade det... Jaha, det här började ju muntert... Inga lamm ännu, men ett par tackor som förmodligen hade lite känningar.
När jag kom in från stallet insåg jag att jag inte alls var så trött som jag trodde (!) så jag slog på kaffebryggaren, kokade ägg och värmde bröd. Det kanske skulle bli en bra dag ändå.

Patrik och Doodles kom och tränade och tyvärr infriade Doodles våra föraningar. Hon har inte tränat på två veckor och är dessutom på väg in i löp. Hon började helt ok men blev otroligt sur och låg när vi ställde krav. Hormonstinn, tror jag bestämt ;-) Nåja, vi utsatte henne för en del svåra saker (flankera fint för att ta ut fåren ur ett hörn till exempel - i Doodles ögon en helt befägd övning som hon inte hade någon lust att medverka i...) och lät henne inte fly från pressen, så hon hade det jobbigt. De avslutade med fina drivningar där hon visade härlig djurkänsla och även om jag tror att Patrik var besviken när han åkte hem så är det bara att ta nya tag. Hundträning i ett nötskal - ibland kör man fast. Det är det som gör att det är så himla roligt när det lossnar. För mig som står lite utanför är det lättare att se ljusglimtarna - för det fanns sådana också.

Sedan körde jag Bud och Zeke och kort-kort vända. Han var tillbaka! Bud tuffade på lugnt och lyhört igen och exploderade inte en enda gång. Han har inte varit sig lik på några veckor (det vill säga han har betett sig som de flesta av er är vana att se honom...) och ibland har jag till och med sett att han haft ont i tassarna, men idag var han på G igen. Kul hund!
Zeke behövde lite hjälp innan flankerna satt, men sedan så...

OK, summering av dagen så här långt: Gråväder (nu regnar det till och med), halvdan hundträning, inga lamm och inget valpbesked... Men ändå känner jag mig tillfreds med livet och kan till och med tänka mig att börja den stora upprensningen på kontoret (har ni hört den förut?). För det krävs det åtskilligt med energi och först kanske jag ska fylla på depåerna med lite glass... Har inte ätit semla på hela veckan - Majsan har slut på sina och i affären sålde de inga. Om Kitty får napp på semla-abonnemanget så kan hon sätta upp mig på listan :-)