Första uppdraget

Så nu är det bara att anmäla ;-)

Ska det bli vinter nu?

Just nu snöar det ymnigt och enligt SMHI ska det bli -20 grader om ett par dagar. Jösses, här svänger det snabbt, det var ju +10 förra veckan. Nåja, det är ju vinter så då kan det väl få vara det. Lite snö, ett par kallgrader och sol går bra. Inget annat. Definitivt inte plusgrader, fy fasen så golven såg ut här hemma ett par dagar när det töat så att ytskiktet på vägen och gården var mjukt. Suck för många hundtassar då!

Blir det snö så får hundarna lite vall-vila. Vi får väl ägna oss åt promenader och fyrhjulingsturer istället. Dessutom försvinner matten in i boksluts-dimman ett par veckor nu.

Ikväll har i alla fall Four gjort en insats på får-fronten. Eftersom det snöade såg jag att baggarna inte använt vindskyddet alls. Så jag bestämde mig för att de skulle lotsas in där så att de fattar att det går att vara där. De är ju lite korkade... Att få in femton baggar i ett litet vindskjul när de verkligen inte vill var en utmaning. Framförallt i pannlampans sken där det gällde att lysa på rätt ställen så att jag inte bländade både hund och får. Vi fick trilskas en bra stund med dem men till slut var alla inne. Det var banne mig en bedrift, den där Four övertygar mer och mer...

dags att summera

Dags att göra bokslut över 2016 och sätta upp mål för 2017.

Inför 2016 skrev jag " Nu är planen att kvala in honom till SM Får 2017 och så ska jag göra ett försök att kvala in honom till Unghunds-SM på nöt - om det hinner vara några tävlingar innan rankingtiden går ut, vill säga."
Tja, vi hade några, men för få, kvalpoäng till SM Får så det blev det inget av med. Däremot kvalade han in till unghunds-SM Nöt- utanför Piteå... och vi åkte förstås. Men vi inledde säsongen med en ännu längre resa när vi tillsammans med Team Mabi hyrde en buss och åkte till Holland och European Nursery. Det var roligt. Mer info om den resan här.
Sedan var det den där korta nöt-säsongen för att försöka kvala till Piteå. Vi åkte till Adelsnäs och startade både NN1 och NN2. I NN1 gick han fint och kom 2:a och 4:a och så hade vi poäng till unghunds-SM. i NN2 blev det väldigt uppenbart att vi inte var redo för det så första dagen bröt jag och andra dagen kom vi tia. Det var de nötstarter vi hade i bagaget när vi åkte till Piteå, men minsann så kom vi fyra första dagen och vann den andra (!) så vi slutade totalt på tredje plats

Pallen. Det var inte så långt hem med sådant resultat. Trevligt sällskap hade jag också med Lena och Bizzy.

Mitt i sommaren passade jag också på att operera mina ögon. Läskigt men efterlängtat. Och så skönt det är att slippa glasögon!

Vi skrapade ihop ett par femteplatser i NN2 efter det och var därmed andra reserv till Nöt-SM men nära skjuter ingen hare. Vi var dessutom inte alls redo för SM, men till nästa år ska vi verkligen försöka...
Både SM Får och SM Nöt står på önskelistan inför 2017. Det är inte så bara att kvala dit, men jag vet att vi har kapacitet att vara med där. Delningarna kostade oss en del poäng förra säsongen och har tagit tid att bygga upp, nu är vi redo för nästa etapp när det gäller delningarna - att kunna använda hunden bättre. Han kommer in i luckorna nu och han är duktig att hålla djur som vill tillbaka. När vi tränade hos Heléne nu på hösten kom han in jättefint utan lucka så det gäller väl att hålla i det nu.
Det blev så uppenbart årets sista tävlingar där det var märkta djur att man behöver kunna använda hunden mer än vad jag kunde.

Nu senaste veckorna har Four fått ta över ansvaret för tjurarna sedan de mindre flyttat in. Det kommer att göra honom gott att hålla dem när vi halmar och mockar. Det börjar redan vara skillnad.

Resten av flocken då inför 2017? Vi miste ju Zeke under året och det känns fortfarande otroligt sorgligt. När Bud fick somna var jag beredd på ett annat sätt, Zeke sörjer jag fortfarande på ett annat sätt.
Med Rom hoppas jag bara att han får fortsätta må bra. Han blir nio till våren så nu börjar han ju bli en gammal hund också. Som har Addison och är blind på ett öga... han lider mer av sin dåliga syn än vad han lider av sin Addison. Sedan vi bytte till hydrokortison har vi kunnat minska på Florinefdosen och hans värden är bra. Framförallt mår han fint. Men synen besvärar honom en del. Framförallt nu på vintern när det är mörkt eller skumt, då har han problem. Till vardags märks ingenting, han springer obehindrat i skogen och leker med de andra.
Och så har vi ju vårt nyförvärv. Top som är lite lik Zeke till utseendet ibland men inte lik någon av de andra för övrigt. En ganska tuff grabb som står stadigt på jorden och har en skön inställning till tillvaron. Han har varit jobbig en period nu och jag har ibland frågat mig hur jag fick sådan bra pli på de andra när han skiter fullständigt i vad jag säger, men nu verkar det ha vänt igen och han börjar återgå till den där följsamma trygga valpen han var från början.

Med honom är planen att få till en bra grund. Han är född i augusti så jag tvivlar på att vi hinner prova några IK1 nästa år men man vet aldrig. Vi har ju träningskamrater som är några månader äldre att ta rygg på...

Och så hoppas jag förstås att alla omkring oss får vara friska. Det var för mycket död omkring oss den här hösten, så nu hoppas vi att det dröjer länge till vi drabbas igen.