Hur är det möjligt?

Veterinären är ju övertygad om att Rom varit blind på sitt högra öga länge. Den här bilden är tagen i Skottland i våras och han var ju rimligen blind redan då (klicka på den för att förstora)

Jag har verkligen svårt att ta in att han lyckats dölja det så länge, men nu är det så...


Dagens besked var goda. Alltså, han ser nästan ingenting men ögat läker som det ska. Inflammationen är hävd så nu kan jag minska på antibiotikan och istället måste vi börja med kortisondroppar. Eftersom de kan skada synen så är det återbesök på onsdag för att kolla att allt går som det ska. Serumet fortsätter vi med. Det behövs för att inte den konstiga smältningseffekten ska drabba ögat.
Idag var det ett par norska studenter med i undersökningsrummet, så det blev en lång och ordentlig undersökning och de ville också gärna titta i det blinda ögat. Det var lite spännande att lyssna på deras frågor och diskussioner med Nils, även om jag för all del har fullt upp med att förstå vad han säger. Men jag är jätte, jättenöjd med bemötandet och omhändertagandet där nere - helt fantastiska är de.

Bergochdalbanan Rom och ett KM Får

Sedan förra inlägget har tillvaron cirkulerat runt Rom och hans öga. Efter besöket på onsdagen hade vi återbesök på fredagseftermiddagen och inför det besöket snurrade det mer än lovligt i min skalle. Rom såg sämre, ögat var gulare och i min värld tydde det mesta på att antibiotikan inte gjorde verkan så det var många tårar innan jag kom iväg. Jag som tjatar på alla andra att inte oroa sig - det är bara bortkastad energi. Men det här kunde jag inte värja mig mot...

När vi kom till Nils rabblade han vilka fynd som gjorts och inte gjorts i provet från hornhinnan. Det fanns pollen i provet och anledningen till den här dramatiken kan alltså vara så enkel att han sprungit in i något pollenrikt, pollen har fastnat på hornhinnan och när kroppen upptäckte det skickar den allt den har i immunförsvar. Ett världskrig uppstår, som Nils uttryckte sig.
Han var nöjd (!) med utvecklingen, att ögat geggat på torsdagen var mycket bra och nu hade kroppen börjat packa ihop inflammationen i en "hög" istället för att den var spridd över hela hornhinnan. Därav den gulaktiga klump som jag såg tydligt på ögat. Fortsatt antibiotikabehandling och kompletterad med blodserum och återbesök på måndag (i morgon). Tills dess förvarnade han att ögat kan bli att se värre ut, det finns någon sorts smältningsreaktion som vi absolut inte vill ha, men ögat kan komma att se värre ut... ok, men det kan jag ta om jag bara vet att det är normal läkning.

Igår morse försökte Rom valla katten! Minsann, plötsligt såg han alltså bättre igen. Så här såg ögat ut igår

Det är inte lätt att se något genom den klumpen...
Idag ser det ungefär likadant ut men han är rödare i ögat och mer irriterad och det rinner också lite gult klet ur det. Imorgon bitti får vi alltså veta om Nils fortfarande är nöjd, men den här gången är jag inte alls så livrädd. Jag upplever Rom som piggare, mer alert och mindre "handikappad". Eller så har han bara vant sig att se så dåligt...

Igår hade vi vallhundsprov i Bråfors. Jag var med på plats en stund och åkte sedan hem för att inte Rom skulle behöva sitta där hela dagen. Idag hade vi KM och eftersom han verkar må ok så åkte vi dit idag också. Telefonens alarm ringer med jämna mellanrum och då droppar vi och ger antibiotika enligt föreskrifterna.
KM blev en trevlig historia med glada miner. Four startade i IK-2klassen och där var det en hopträngd och trång bana med mycket sned framdrivning. Four skötte sig fint. Jättefint, faktiskt men när vi kom till delningen fick vi problem. Luckor fick jag, men aldrig så stabila att jag ville ta in hunden och då sprang djuren ihop. En poäng blev det kvar på den när vi väl lyckades. Sedan kom vi till den trånga och vinklade rännan och när jag fick stopp i öppningen var vi illa ute. Ett djur travade på sidan och sedan blev de stående med huvudena åt fel håll och med två djur som absolut inte ville gå in. Med fyra poäng kvar och åtta sekunder tillgodo lyckades vi knöla igenom dem, där är jag jättenöjd att Four höll huvudet kallt och orkade ta alla kommandon. 75 poäng (45 på hämtet) ska vi väl vara nöjda med, men jag kände verkligen att det var onödigt att tappa de där femton poängen på slutet. Dagens bästa fråndrivning med fem poäng bort (och det var till och med ett strategiskt val att släppa dem på insidan för att inte få en för stor sväng rakt upp i draget till hanteringen) så han går verkligen stadigt och fint nu. Lilla gullet. Skönt var det att fokusera på honom ett tag och låtsas att livet var som vanligt.
Domaren Shania var stormförtjust i Fours djurhantering

IK-2klassen vanns av Lennart och Cap på en toppenfin runda med 87 poäng, så de hade varit svårslagna idag, men vi har i alla fall framtiden för oss...

Härlig helg med riktigt tråkigt slut

I helgen var vi till Klämmestorp och tränade. SVaK:s TK hade vårt första möte på de två år jag varit med, som inte var ett telefonmöte. Det blev bra diskussioner och ett bra möte, och till på köpet tränade vi. Eftersom det var så varmt så klev vi upp strax efter fem på morgonen, tränade till elva och sedan var det lunch och möte på lördagen, sedan vid fem var det dags att träna igen tills det blev mörkt.
På vägen ner tog jag sällskap med Lisbeth från Örebro. Titta vilket söt camper, synd att det blir så dåligt med plats för hundarna ;-)

På fredagskvällen hann vi med lite träning

 Lördag. Luchsvalka...

 Lördagkväll. Törstig kille - och trött!

Spejar 

Tidig söndagsmorgon. Härligt ljus och härlig miljö

Här har vi ställt ut för dubbelhämt

Four skötte sig riktigt bra. Låånga hämt, låååånga fråndrivningar och delning, fålla, singling. Toppat med att jag faktiskt fick iväg honom på ett "riktigt" dubbelhämt och så jag har lyckats styra bort honom från hanteringsfållan och tränat på att styra i utgångar. Riktigt roligt var det!

Rom däremot var sig inte lik. Vid några tillfällen sprang han vilse och blev för vid och för djup och hittade inte djuren utan hjälp. Dessutom kändes han oengagerad och när Four dessutom började slåss med honom i bilen insåg jag att något är fel.
På söndagen såg jag att hans ena öga var lite grått eller grumligt. När ögat såg likadant ut på måndagen bestämde jag mig, ringde bästa Vettris och fick en tid samma eftermiddag eftersom ögon bör kollas så fort som möjligt- Vi tog natrium och kaliumvärdena också och de var precis som vanligt.
När veterinär Sandra lyste i Roms ögon noterade hon direkt att det här var ett fall för en ögonspecialist. Hon konstaterade också att Rom helt saknade blinkreflex på höger öga. Men vänta nu... Det är ju vänster öga som är grått!?! Rom var alltså blind på det öga som ser friskt ut och nu blev det förstås ännu mer viktigt att reda ut vad som var fel med det grumliga...

Idag fick vi tid hos ögonspecialist på Strömsholm. Där konstaterades åter att höger öga är i princip dött. Han kan troligen skilja på starkt ljus och mörker, men mer än så är det inte. Vad som är fel med det vänstra ögat är däremot inte helt enkelt att säga i och med att det är grumligt. Nu trodde Nils att det är en akut och galopperande bakteriell infektion så han tog en odling på ögat och satte in en dunderdos med anitbiotika redan nu. Hade det gått några dagar till hade inte synen gått att rädda... Nu hoppas vi att han har rätt och att antibiotikan tar hand om bakterierna, då ska han ju kunna se lika bra som han gjort senaste året, eller hur länge han nu varit blind på det högra. Nils var helt säker på att han varit det ett bra tag, troligen något år. Rom är ögonlyst ua för knappt tre år sedan, så det måste hänt något efter det.
Nu ska han äta antibiotika och så ska han ha antibiotikadroppar i ögat. Idag skulle han ha en droppe tio gånger från lunch till ikväll klockan elva. Drygt en timme mellan dropparna och alarmet på min mobil har varit flitigt använt idag... I morgon ska han ha åtta droppar fördelade över dagen och på fredag ska han hinna med sex stycken innan kl 14:30 när vi ska vara där på återbesök. Då ska grumligheten gått över och förhoppningsvis får jag veta mer då. Tills dess är det bara hållna tummar som räknas.
Sista droppen ikväll ska ges vid elvatiden, så snart kan jag gå och lägga mig...

Rom själv verkar tycka att allt går att bota med en gummigris. Han mådde inget vidare efter undersökningarna men efter en extra dos kortison piggade han på sig. Han har ont i ögat och verkar trött, men i övrigt är han som vanligt. Nu hoppas jag att magen tål antibiotikan också, men vi har verkligen inget val. Bacillerna måste dö och det snabbt!

Många medikamenter blev det och många droppar...

På tu man hand

I helgen var jag och Rom ute på tur, helt på egen hand. Four fick vara hemma med resten av flocken när jag och Rom tjänstgjorde som utställare av får på kvarts-SM.
Först en bild av fältet från de tävlandes synvinkel. 

 

Vi fick verkligen bekänna färg och slita hårt. Fåren var inte jätteimponerade av att stå i en fålla i den tryckande värme som var, så de var inte helt enkla att ställa ut. Dessutom blev det långa dagar och jag lovar att både jag och Rom sov ovaggade efter den här helgen. Då var det skönt att Rom hade buren helt för sig själv och fick vila i lugn och ro.

Rom hade sin kylväst på sig och jag blev glatt överraskad över vilken skillnad den gjorde. Han blev naturligtvis trött och varm ändå men den stod emot värmen länge.

Här sitter han på lördagskvällen och spejar över hanteringen

Mellan flockarna sov han gott i skuggan av stolen. Gärna i närheten av fikakorgen...

Trots långa och påfrestande dagar fick han inget extra kortison. Däremot matade jag honom extra och fyllde på energiförråden. Det serverades vätskeersättning till hundarna och Rom gjorde snabbt klart för sig var det lönade sig att tigga smakbitar av mackor och fikabröd... Nästan ingen kan motstå den blicken ;-) Definitivt inte Madde som storsint delar med sig

Nu laddar vi batterierna igen. Först några dagars jobb och sedan en helg med träning. Då får Four också följa med. 

Dagen L, som i långa hämt, lunch och lerinpackning

Idag bjöd jag in några kamrater på träning. Långa och lite kluriga hämt stod på programmet, eftersom jag hade spejat på en ny åker som vi inte testat tidigare. Eftersom tackorna är frånskilda och inte har några lamm att vakta hade jag dessutom djur som borde vara hyggligt rörliga, så det var bara att köra på.

Jag meddelade Heléne, Lennart och Ninnie mina planer och de var på. Här är det samling på åkern. Vi hade till och med sol, så det fanns liksom ingenting att klaga på. När Heléne dessutom meddelade att hon skulle serva med lunch var det liksom upplagt för en bra dag.

 

Vi skickade på en utgång, och försökte utmana hundarna med klurigheter, gjorde ett upptag och påbörjade framdrivningen. Sedan var tanken att vi skulle vända om djuren för att spara på fåren och föraren gick sedan med ut för att ställa ut gruppen till nästa hämt. På vägen ut mötte man "sin" utställare och fick feedback på vad som hänt och hur det sett ut. Det var bara det där med att vända djuren som ingen av oss var så där väldigt bra på första rundan ;-) Fåren drog hemåt och hundarna var inte lyhörda så att det störde precis...

Här är det Ninnie som skickat Kate och är på väg framåt för att hjälpa henne slå ut efter en liten holme.  Fåren är därborta och Kate är ute till vänster - ur bild.

 

  

 Heléne tyckte det blev för enkelt så hon gick upp på andra sidan vägen. Tur hon hann skicka hunden innan Hussen kom förbi på fyrhjulingen. Annars har vi inte så mycket trafik på vår lilla väg - men idag var det flera promenerande eller cyklande familjer som stannade och tittade på vår lilla aktivitet.

Four har ägnat dagen åt sina två favoritsysselsättningar. Valla och bada. Han har badat i dyngvatten bredvid dyngstacken (jättemysigt...), i diket och i den enda lerpöl som fanns på hela åkern.  Håhåja, sedan ville han gulla med Heléne men hon verkade inte så imponerad. Ibland har folk ingen humor, hälsar Four. men de bjöd oss på en väldigt rolig "kom-inte-hit-dans" de där två...

Så hur gick det då. Gästerna verkade nöjda med träningen och vi fick se både svårigheter övervinnas och en och annan ny svårighet, men det var ju liksom det vi skulle träna på.
Four har skött sig fint. Han gjorde några riktigt fina skolbokshämt (nåja, det var ju det där med hörsamheten på framdrivningen då...) men jag upptäckte också att hans lyhördhet inte var självklar och det där med att styra i utgångarna långt bort var vi inte helt överens om. Men det där med att bli passiv bakom djuren verkar han helt ha lämnat bakom sig.
Rom har sprungit bort sig och varit alldeles för vid och djup ett par gånger. Å andra sidan sprang han nästan rakt mot djuren första utgången, visserligen slog han när han upptäckte djuren men inte mer än absolut nödvändigt. Det kompenserade han med råge de andra hämten och ett tag var vi rädda att han skulle komma med grannens lamadjur istället... Visserligen har jag börjat banta honom och då är det ju bra att han motionerar ordentligt, men ändå.


Så, trötta och nöjda kan vi summera dagen med nya erfarenheter. Jag har också lärt mig att jag ska ha keps och dricka mycket vatten när det är så varmt som idag. Annars kan man få känningar av solsting och det är ingen angenäm upplevelse. Krämen med solskyddsfaktor hade nog dessutom gjort bättre nytta på mina axlar än i ryggsäcken.

IK-1 Norrvissjö. Eller hon som höll på att drunkna mitt i fösningen

Dags för tävling igen. Norrvissjö och IK-1 på agendan idag och vi kom till en fin tävlingsplats med trevlig stämning och pälstackor som var ganska avslöjande. Igår var det några hundar som haft problem med att lyfta djuren i upptaget eftersom tackorna blängt på hunden och sagt "menar du verkligen allvar?" och idag var det en del ekipage som tappade tillbaka djuren till hanteringen. Hm, en plan var på sin plats (lite nervös blev jag över att Four skulle bli stående i upptaget men jag ruskade av mig de tankarna och bestämde mig för att det var en svunnen tid).

Jag bestämde mig för att skicka höger så att hunden skulle kunna stanna kort och därmed hålla emot draget tillbaka till hanteringen. Planen var att stanna honom lite "kort" för att vara på säkra sidan. Four hade bättre koll än mig på det där och stannade innan jag hade blåst, traskade emot djuren med bestämda steg och direkt de började röra på sig flyttade jag honom till vänster för att hålla emot draget. Det krävdes några vänstervisslor innan han verkligen tryckte in dem på linjen men sedan kom de spatserande i trivsamt tempo spikrakt till mig, rundade pinnen och började fösningen. Här ökade fåren tempot men hade en fin linje så jag lät dem trava på och parerade Four lite bakom bara, fick en något vid sväng men tog tillbaka dem till linjen och de travade på mot crossgrinden.
Jag hade gått banan på morgonen och tänkte att så mycket vatten var det ju inte, som arrangörerna hade varnat för. Nej Ewa, inte på linjen. Men om man genar så kan de se annorlunda ut...
Strax innan fåren skulle passera framdrivningsgrinden kände jag (och hörde) att det var väldigt blött, tittar ner och inser att jag måste ta ett mycket långt och helst lite graciöst hopp för att inte bli dyngsur om fötterna. Tar sats, hoppar och tittar upp - för att se att Four har vänt djuren genom framdrivningsgrinden och de är på väg åt mitt håll. Öh? Vänder tillbaka dem, hittar linjen och tar återigen sikte mot grinden. Bara för att se att strax före grinden viker två tackor åt vänster och tar sikte mot hanteringen, vi hann inte stoppa dem förrän efter grinden men under tiden rinner dessutom de andra tre förbi grinden på insidan.... Men va f-n! Plockar in dem på drivningslinjen, går till delningen, delar på första försöket (nåja, en safe delning med lite tvekan, men ändå) och går till fållan.
Jag hade sett att de var svåra att fålla och hade en plan att parkera dem en bit ifrån fållan och sedan försöka få Four att driva in dem "på rulle". Det gick inte. Jag klarade inte att parkera dem utan att placera hunden helt galet så fåren tog rygg på mig, slank förbi fållan under tiden som jag försökte få loss repet från grinden och sedan fick vi ett bra läge där Four jobbade jättefint på sin sida och fåren knallade in, även om vi verkligen fick jobba in dem.
Mitt badande med vända djur och den missade grinden kostade 10 poäng. Eftersom vi bara tappade fyra poäng till på banan (tre vid fållan och en vid upptaget) så slutade vi på 86 poäng, kom trea och både ettan och tvåan hade 87 poäng... Liiite onödigt med den utflykten, kan man tycka...

Nåja, jag kan bara konstatera att lillhunden fortsätter leverera. Hittills i år har han gått runt varenda fårtävling med helt ok resultat. Han tar styrning och tuffar på fint i både upptag och drivningar och börjar få riktigt bra kläm på fålla/ränna. Delningarna behöver förstås putsas till väldigt mycket mer, men det har vi gott om tid med. Dessutom börjar han få kläm på tävlingsmomentet (hm, att man ska styra på grindar till exempel) och vet precis vad det är frågan om när vi går till start. Och jag gillar att köra honom! Tänk vad skönt det är när saker faller på plats ;-)

Nu har vi lite tävlingsledigt. En helledig helg närmast, sedan ska jag och Rom vara funktionärer på kvarts-SM och helgen efter det har vi KM. Sedan börjar Hussens älgjaktsveckor men jag ska försöka få till en IK-2 helg ytterligare innan unghunds-SM i september.
Under tiden kan vi ju träna delning ;-)
och i IK-2 behöver jag inte gå med och riskera att drunkna