torsdag, juni 23, 2016

Dagen Ö som i ögonoperation

Imorse checkade jag in på Memira i Borlänge och de gjorde ett linsbyte i mina ögon. Nu är förhoppningen att jag slipper glasögon för gott...

Hussen har köpt en ölkyl till altanen. Den påstås kunna användas även till andra drycker


Du och jag Rom... Samma ögondroppar...


Hej då glasögon!

Verkligen. Allt har gått bra hittills och nu återstår bara att SE hur bra syn jag får 

torsdag, juni 16, 2016

Tema Nötter

De senaste dagarna har det varit nöttema i tillvaron. I lördags tog vi ut kalvarna. Tidigare har vi tagit ut kalvarna i grimma och lugnt och ordnat visat dem trådarna och sett till att de förstått att akta sig för staketet innan vi släppt dem. I år testade vi en ny variant. Hussen tog den minsta kalven i grimma och jag och Rom vallade ut de andra fem. I bästa fall skulle de följa med sin kompis...
Det gick hur fint som helst! Visst krånglade de lite och försökte vända och det var någon som sprang tillbaka ut på vägen innan jag hann få ledet på plats, men Rom visade med lugn och pondus att flyktvägarna var stängda och vips, hade vi dem på plats. Något säger mig att vi inte kommer att leda ut dem fler gånger...

På söndagen tänkte jag att det var dags att byta hage, den övre hagen är överväxt och de behövde komma dit så fort vi gått över stängslen och lagat och slagit gräs. Så på söndagen skulle jag flytta dem. Det är bara över bäcken och genom ett grindhål, så det brukar inte vara något problem. Men nu gick vi på pumpen! En (den största, förstås) visade sig ha vattenskräck och var helt omöjlig att få att gå ner för att korsa bäcken. Rom kämpade tappert och jag bytte hund till slut men Four hade ingen större lycka. Till slut bestämde jag mig för att tålamod var en god idé så jag vallade ner de andra fem till bäcken och så fick fegisen vara med dem och själv fundera ut att det skulle vara gott med vatten... dagen efter upprepade vi proceduren och då vågade sig fegisen ner en bit i diket, så efter en stund kunde vi lugnt och ordnat putta lite på honom och så... var de på plats.

Sedan har även Four flyttat dem lite grann. Han är inte världens modigaste, men han försöker verkligen. Men till skillnad från Rom så blir han aldrig blockerad och springer in i farliga situationer för att till varje pris få stopp på ett flyende djur. Bra eller dåligt? Både och, skulle jag säga.

Igår var vi hos Christine och tränade - på nöt igen. Vi var några ekipage med varierande nötvana som tränade. Jag tänkte se till att gå-på-kommandot sitter även när jag inte är med, dvs i en framdrivning eller drivning. När vi föser sitter det bra men då har han ju stöd från mig. Dessutom fanns det en fålla och det behöver vi ju träna på... Riktigt knöliga att fålla in och sedan skulle han behöva lära sig fålla ut. Hm, tävlingarna är ju inte förrän om två veckor så det ska vi väl få till... Han går in i huset/vindskyddet här hemma men att gå in i fållan är svårare, där kan han ju välja att trycka från utsidan och det är mycket enklare... Nåja, han skötte sig fint. Nu är det två veckor till vår  nötpremiär för i år och jag såg precis att vi kom med både på NN1 och NN2 (!) första dagen...


fredag, juni 03, 2016

Hur svårt kan det vara?

En vanlig IK-2 en ovanligt solig dag utanför Uppsala. Eller två.
Rätt svar: Jättesvårt!

Vi har varit i Alunda och provat lyckan. Och vi hade i alla fall tur med vädret... Eller, den här gången var det till och med lite för varmt. Framförallt eftersom får och mark "sög musten" ur hundarna. Att det dessutom var varmt gjorde att många hundar blev väldigt trötta.

Första dagen bjöd på en något sned framdrivning, Fråndrivning där fåren hela första benet drog starkt till vänster och prickade man grinden laddade de precis i grindhålet och drog mot uttaget. Eftersom det var lite uppför precis innan grinden slog de flesta hundar ut ordentligt och tappade djuren ur sikte, när de fick syn på fåren igen hade de hunnit långt och då slog hundarna ut lite till... Fick man tillbaka djuren på linjen så hade man återigen ett drag till vänster där det var en skogsdunge. I närheten av grinden var draget så starkt och hundarna började bli trötta så flera vände hem djuren för att rädda sig från draget. Sedan var det delning och djuren var inte lättdelade. Höll man dem lugna var de lätta att få isär men inte till en riktig lucka eftersom "tacka tre" hela tiden kastade sig efter ett och två. Om man lyckades dela var det en fålla och det var nog fyra ekipage som klarade att fålla.Jag såg inte en enda hund av 52 som greppade djuren...
Så, ja. Det kan vara jättesvårt.
Four hade ett bananhämt men vi var inte jättelångt ifrån linjen och han höll emot bra även om han inte tryckte in dem på linjen. Sedan missade vi båda grindarna och var hyggligt nära linjen några gånger. Vid andra grinden tittade jag på fåren och upptäckte försent att Four var högt upp på vänstersidan och så vände han djuren strax före grinden. Efter ett par misslyckade delningsförsök klev jag av eftersom Four var ordentligt trött och jag ville inte köra slut på honom. Han kändes påverkad av tävlingssituationen och var tryckt både före och under hela rundan.
Jag rannsakade mig själv och insåg att jag visslar alldeles för hårt och kräver alldeles för mycket petstyrning som jag sällan tränar. Skärpning matte!

Kvällen tillbringade jag med Karin och Eowyn i deras fantastiskt fina husbil. Jättetrevligt och så smidigt att bara flytta in och få helpension, tack Karin!

Dag två bjöd på nya utmaningar. Hämt, fråndrivning i högervarv där djuren tiotalet meter före grinden drog som avlöningar upp till vänster. Höll man emot där med hunden till vänster så krävdes det en mycket snabb hund för att hinna runt djuren innan de hade nått dungen. Sedan hände något konstigt, istället för att ta styrning tillbaka till framdrivningsgrinden som också var en pull-trough tappade väldigt många hundar hem fåren till delningsringen. Det var många som bara hade en halv cross och sedan bar det av... Fortfarande svårdelat och sedan en vinklad ränna som inte var fullt lika svår som fållan.
Jag hade bestämt mig för att vi vissla mjukt och spara på hunden. Nära linjen duger, var mitt nya motto. Och jag höll min plan. Drog i med någon hård vissla för att rädda något läge, men för övrigt peppade jag min hund och lät ungefär som jag brukar. Han gjorde ett lugnt och fint hämt, vi hade avdrag för ett stopp (!) och för att fåren gick utanför grinden och sedan in på linjen igen. 44 på hämtet och koll på läget. Första benet ångade fåren på och sedan gick vi på samma mina som de flesta andra och fåren drog vänster innan grinden, Four hann runt och räddade början på crossen men sedan tappade vi fåren hemåt och i min hjärna hade vi inte gjort hela banan så jag envisades med att försöka komma till grinden. Rätt tänkt, men ack så tokigt. Fåren sprang förbi grinden och både får och Four rundade grinden, vilket kostade massor förstås.
Sedan lyckades vi dela, men det blev struligt. Båda tackorna försökte fly tillbaka till sina  kamrater och Four gjorde en rejäl räddning. Fem poäng bort på den och sedan hade vi ett bra läge vid rännan men jag tappade ut en på min sida. Sedan tog tiden slut men vi hade skrapat ihop 54 poäng och jag klev av med en känsla av att jag i alla fall hjälpt min hund.

Här kommer några bilder från vår soliga semestertripp


Danne och Fame startklara

Nära grinden...


Helen och Ella delar

Karin delar
 Karin fixar rännan

Många paraplyn i publiken. Skugga var eftertraktat. Har vi inte längtat efter sol hela vintern, kanske?