Här händer det saker

Eftersom jag uppdaterar så sällan hinner det hända en del mellan inläggen...
Vi har firat födelsedag igen. Rom fyllde sju år förra helgen och firades med lite träning.Även social sådan eftersom vår kompis Wilma var här och minsann, nu börjar Rom tycka att hon är ok :-)
Dagen till ära skapade hon en Romskulptur

Sedan hände det en liten olycka. Jag och Hussen hjälptes åt att klämma min ena fot under traktorskopan (som egentligen är en lastmaskinsskopa men det är så långt att säga). Såhär såg den ut efter behandling med is.

Det blev röntgen och tur som en tokig hade jag igen. ingen fraktur och inga sprickor men en skapligt stor blödning. Fritt fram att belasta foten utan att orsaka mer skada.

Sedan har det börjat lamma. Mysigt men lite struligt. En gammal tacka råkade bli inboxad med ett lamm som inte var hennes men som hon adopterat. När hon sedan lammade och fick det vita lammet ville hon inte ha den... Så tills vidare matar vi honom med lammnäring och tackan är inboxad med "båda sina" lamm så får vi se om hon accepterar sin egen till slut.

Igår, en vecka efter klämskadan såg foten fortfarande ut så här på kvällen...

Men vill man så kan man. Idag tvingade jag ner den i en sko och tränade Four en stund. Det gjorde ont som tusan men vill man så kan man. Annars har jag Fours tuggade foppatoffel som jag klippt upp lite, det är den enda sko foten har plats i.

Apropå får och träning så har jag sålt sex tiondelar av min träningsgrupp. Bara fyra ungtackor kvar och de är en utmaning. Om inte hunden trycker står de kvar och äter, om hunden trycker för hårt eller ligger på eller rör sig för hastigt tvärstannar de och törs inte gå. Däremellan springer de. Eller går långsamt och känner in hundens varje steg. Hihi, en utmaning för Four som har för mycket djurkänsla... men det tar sig. Och under tiden tränar vi på att stärka hunden och samtidigt hålla honom lugn.
I lördags gjorde jag också ett försök. I foppatoffel med foten i en hundbajspåse eftersom det regnade. Och då var fåren helt obstinata så för att skona min fot tog jag ut Zeke som lyckades med konststycket att 1) trycka ut en vettskrämd tacka och 2) tappa in henne i tjurarnas lösdrift... Då sprang jag trots foppatoffel och värkande fot och tackan räddades från ett gäng ungtjurar som blev helt galna.
Det blev Rom som lotsade ut fåren sedan och flyttade runt dem en stund i samlad flock. De gick samlat och hyggligt lugnt och kände av hunden men utan att skrämmas till rus. Det borde jag väl ha begripit att jag skulle använt honom från början. Han är ju bäst.

födelsedagsfirande i förskott och vååår

idag var det dags för lite träning igen. Med huvudvärk och trött kropp äntrade jag hagen för att först drilla Caroline och Nelly och sedan ägna mig åt egen träning med Lennart och Heléne.
Här kommer en bildkavalkad...

Four. Hade det jobbigt idag eftersom matten bestämt sig för att han ska stärkas i att flytta bort avdelade djur. Tänk att fyra åsenfår kan vara så tunga...

Gemma, lite ringrostig och väl snabb, men där börjar det bli dags att vässa träningen ordentligt.

som vanligt ligger hon så platt att kameran fokuserar på något annat, en dynghög till exempel...

Jovi. När Gemma får broms och tryck för att hålla nere tempot får Jossan ösa på och uppmuntras till det. Orättvist, skriker Gemma från sidan...

 (kolla, hon är stylish!!!)

Suck, jag får inte till den här bilden, den skulle behövt en rotation. Men när Lennart har en riktig hund bredvid sig måste det ju förevigas ;-)

Loobo, kameran hade svårt med honom och motljuset

Märta. Hade inte heller en enkel dag i parken, - komma in och hålla djur, vad är det för trams? Klart vi ska ha alla!

Hon fick lite "hjälp" av Rom Raring. Idag var det sortering på schemat och minsann, han börjar hålla sin kant och stoppa nu :-)

och så på slutet, titta vem som fick vara med. Om några minuter fyller han tio år så vi firade lite i förskott.

Idag var det fart under tassarna ;-)

Vårkänslor

Äntligen töar det. Så skönt det var med rena hundar... nejdå, jag överlever nog lite (mycket) lera och grus - bara det äntligen blir träningsbart.
Förkylningen börjar äntligen ge vika, det var en envis rackare. Så nu ser det ljust ut!

Igår var jag och Lennart till Ann-Jeanette och tränade. Hon ville ha hjälp att köra igenom fåren efter deras vintervila och det passade ju oss bra, eftersom vår hage var isig och fortfarande fläckvis snötäckt. Där lockades vi med fina får, nästan isfritt och härliga marker. Åh, så roligt det var! Rösten var fortfarande rasslig och jag lyckades glömma visslan hemma (inte bara hundarna som är ringrostiga) - tur att det ligger en reservpipa i bilen. Med den rassliga rösten, reservpipan som Rom inte riktigt kände igen tonen i och en rejäl motvind gick det väl inte helt klockrent men jag var verkligen toknöjd med Roms arbete och Four skötte sig också fint. För honom är det svårast möjliga förhållanden med lätta, flyktiga djur som inte varit vallade på ett tag och mycket drag. Kalasbra träning för honom alltså :-)

Idag började vi dagen framför teven och kämpade oss igenom Vasaloppets nio mil. Sedan var det påfyllning av balar, mockning och halmning på programmet, följt av en liten promenad och sedan plågade jag Four en stund med ännu ett pass med flyktiga djur och drag. Det tar sig verkligen och jag börjar fylla på verktygslådan när det gäller att köra honom. Det blir nog bra det där i sinom tid.

Apropå påfyllning av balar... I vintras skrev jag ett ilsket inlägg här eller om det var på facebook om den förb-e foderhäcken som vi köpte och lyckades trycka sönder första gången vi använde den - efter att ha monterat den under svordomar. Idag fick den en ny chans - med en mindre och lättare bal. Ja, jag kan väl erkänna att det var en rätt bra manick i alla fall. Det var väldigt mycket lättare med en bal i rätt storlek kan jag säga.