kurs - och all denna oro...

Jag och Four har varit på nötkurs. En riktigt bra kurs med Vickan som bra instruktör. Tydlig och pedagogisk och med ett tänk som inte var så långt ifrån mitt eget. Kanske vågar jag mig på att bli nötinstruktör någon gång...
Rom fick vara funktionär och plocka fram nya grupper, ställa ut ibland och stöka runt lite. Inte särskilt mycket men på lördagsmorgonen fick han slita ont efter sorteringen då kvigorna gjorde allt för att springa ihop igen. Han kändes lit seg och senare upptäckte jag att han var dålig i magen. Jag vet inte om han helt enkelt förtog sig, eller om kursmiljön stressade honom eller om det är något annat som spökar, men dålig blev han och när han dessutom kräktes blev jag bekymrad. Svårt att ge honom extra kortison om han kräks upp det...
Jag konsulterade Strömsholm och fick lite goda råd och de sade också att han skulle komma in om han kräktes igen. Så dagen har jag spenderat oroligt sneglande på en hund som blev stadigt sämre och som inte ville ha varken mat eller vätska. Jag gjorde lite egen vätskeersättning eftersom han ratade den köpta och tvingade i honom matskedsstora portioner ofta.
Plötsligt på eftermiddagen kom han travande ut i tvättstugan och luktade intresserat på någon påse som innehållit grisöron. Han var hungrig!
Sedan dess har vi smugit i dietfoder både torra kulor (väldigt få åt gången), burkmat uppslammad i vatten och lite morotspure. Och hittills har det gått bra, han är fortfarande hungrig och nyss satt han precis som vanligt och glodde på katten som åt. Förhoppningsvis har vi klarat det för den här gången :-)

Kursen ja. Four har ju liten erfarenhet av djurslaget Nöt och Vickan var inne på att det är hans största brist just nu. Det kan ju inte vara omöjligt att göra något åt ;-)
Fina rörelser och "dumrusen" kommer inte lika ofta nu. men så trött han blev! Två pass om dagen och han tog fullständigt slut i den lilla, lilla hjärnan...
Här är några av damerna som hjälpte oss att förkovra sig.

 

Ikväll introducerade jag en annan typ av förkovring. Visslan gjorde entré i Fours träning. Ännu en milstolpe.

En annan och mycket, mycket roligt milstolpe är att Rom har fått sin första godkända avkomma :-)

Peter och Tom gjorde ett fint VP Nöt och blev därmed först i syskonskaran att få stämpel i stamtavlan. Knappt sjutton månader gammal. Så stolt Farmor!

 

Kontroll

Rom har varit på kontroll på Vettris. Natrium- och kaliumvärdena var som vanligt. Det ena i lägre referensen och det andra i högre, men så har hans värden sett ut hela tiden och vi har bestämt att inte trixa med medicineringen om han håller sig inom värdena eftersom han verkar må bra så. På lång sikt kanske det ändras men nu är kontrollpunkterna 1) blodprov inom referensvärdena och 2) mår Rom bra? Om svaret är ja på båda frågorna är både veterinär och matte nöjd.
Han kan proceduren väl och måste vara en av deras enklare patienter att ta prov på. Står alldeles stilla med huvudet under min arm och låtsas att han inte finns ;-) igår slumrade han till när vi väntade på provsvaren...

Imorgon är jag ledig för att gå på kurs. Nötkurs med Viktoria Fornander och hon har lovat hårdkörning så det ska bli riktigt skoj. Hoppas jag.
:-)

ibland undar man

... vad man gett sig in på...

Idag tänkte jag att det var bäst att Four fick testa lite nötvallning igen. Det var längesedan sist och det vore ju bra om han var någorlunda med på noterna när vi ska gå kurs till helgen. Tur var väl det...
Först såg han inte kalvarna. Han såg bara fåren som går i samma hage. Och han vägrade titta på kalvarna trots att jag försökte styra om honom.
Det tog en stund att övertyga honom och efter det kom det en stund med fula inrus, skrämseltaktik och ständiga försök att byta djurslag. Höger- och vänstersäkerheten var löjligt låg och vi utgjorde nog en ganska tragisk syn.

Kalvarna fick ett fullständigt frispel och hade kapplöpning genom hagen. Stångades och hoppandes som Ferdinands kompisar på julafton och öste på i en fart som jag inte trodde att de var kapabla till..

Ja det här gick ju bra... En hund med koskräck och sex hormonstinna och skogstokiga ungtjurar.

De blev väl trötta till slut för de lugnade i alla fall ner sig och Four kom plötsligt ihåg att han kanske kunde flytta dem i alla fall. Dagens uppgift var att följa efter djur och gärna styra, men utan en massa kommandon och vändningar. Tanken var bara att han skulle få upp lite självförtroende.I morgon åker vi på nötträning med snälla kvigor så då kanske vi kan träna lite mer ordnat.
Så här såg det i alla fall ut efter en stund. Det finns en del rörelser där som jag är riktigt nöjd med och en bra avvägning i tempo. Ibland hamnade han till och med i lägen där han gick lugnt och stadigt med en jämnt tryck.

erfarenhetskontot fylls på

Lille Four har varit till Heby i helgen och gjort ett par insättningar på erfarenhetskontot. Ik-1 stod på programmet och det var en ny besättning som inte var vallad så mycket i små grupper.
På lördagen märktes det tydligt. Fåren var betydligt bättre på eftermiddagen än på morgonen och Four hamnade i chock när vi försökte oss på dem.
Intressant att se att han testade att ge fåren mer utrymme (rätt tänkt, vännen men inte just på de här djuren) vilket resulterade i att de blev stående. Sedan försökte han sätta igång dem väääldigt lugnt men de sprang i alla fall. Då bytte han taktik. Till att inte flytta dem alls... Med viss övertalning (en hel del tjat) lyckades vi krångla oss igenom hämt och fösning men på drivningen tog tiden slut. Vi hade en gigantisk walkabout på framdrivningen och en del stora svängar när vi lyckades få upp farten tillfälligt. Nåja, blygsamma 43 poäng räckte till en placering i mitten av startfältet så ni förstår att det var svårt. På riktigt.
Inför söndagen såg jag fram emot att se om djuren var betydligt bättre och vilka slutsatser Four hade dragit. Skulle det bli ännu mer försiktigt eller vad skulle jag vara beredd på?
Djuren var otroligt mycket bättre! Fortfarande svåra för hundar som inte tog tag i dem men vi såg ett flertal riktigt, riktigt fina rundor under dagen. Four inledde tjusigt med fullt på utgång och upptag. Det glädjer mig - fina hämt kommer vi att ha nytta av. Banan på framdrivningen och absolut inget stillastående... Nej, nu hade vi ordentlig fart på djuren... Stor sväng efter första grinden och precis utanför den andra, sedan missbedömde jag en tacka som inte alls var nöjd med att gå bakom mig. Jag försökte stoppa henne själv och hålla hunden på avstånd, men det slutade med att tackan vann mark och jag fick till slut skicka upp hunden ändå.
När vi kom till delningen var tackan helt införstådd med att människan i fråga inte var något att bry sig om - och tackan hade bestämt sig för att gå till uttaget.
 Jisses, vad vi fick slita med henne. Jag vågade inte dela så att hon fick fritt fram i sina egna flyktförsök så det gick åt massor av energi och minuter till att få henne på plats. Till slut delade vi och efter återsamlingen var tiden slut.
Pust! Då var jag immig på glasögonen, ska jag säga ;-)

69 poäng utan fålla och med två missade grindar. Jojo, det bådar ju inte så illa inför framtiden. På köpet fick vi en niondeplats och ytterligare ett par poäng till unghundscupen. Så roligt! Nu har vi en fin grund att stå på - nu ska jag bara försöka få till lite bättre styrning och närarbete, sedan...

Men framförallt har vi lärt oss en massa. Det här kommer vi att ha tillgodo nästa år och egentligen är det inte förrän då som jag räknar med att kunna köra honom ordentligt. Men nu har vi ett ganska späckat program de närmaste veckorna med nötkurs, träningstävling, km, vp, ik-1 igen och en uppvisning.

Ojoj

Nu ligger jag efter igen ;-)

Om vi börjar med det som är bra så är det att Fours tass läker som det ska och det är en ny klo på väg. Dock har han inte så mycket kondis att skryta med, framförallt tar batterierna i lilla hjärnan slut ganska snabbt efter en månads vila...

Mindre bra är att Rom haft en omgång till med magsjuka. Efter att ha behandlat med dietfoder och Canikur insåg jag på lördagseftermiddagen att vi inte skulle klara ut det själva, så jag åkte till Falu djursjukhus och fick dem att fylla på vätskedepåerna och sedan kunde jag ta med honom hem igen. En påse i blodet och en liter under huden gav honom en välbehövlig skjuts och sedan lugnade magen ner sig. Nu är han helt ok men eftersom han gick på hög kortisondos rätt många dagar måste jag trappa ner den lite försiktigt nu....

 

Tåliga och kloka lilla hund, så otroligt lätt att behandla...

Dessutom skulle vi ju hålla en vallhundsuppvisning på söndagen, jag och Rom. Det gick ju inte alls... Nu fick Zeke rycka in istället och publiken fick i alla fall se en hund som hanterade trilskande får väldigt lugnt. Att fåren trilskades var förstås till stor del Zekes eget fel men man behöver ju inte gå in på allt ;-)

Publiken var i alla fall nöjd och både Zeke, Four och Kristinas Maze skötte sig bra.

Här fållar vi

Zeke, Zeke...

... vad ska du in så nära för? 

Jag och Four spejar efter djur

 Här kommer de

 Allvarlig liten pojk (men han fick minsann inga trilskande djur...)

 Fräck bild i oskärpan

Tack Sarah för hjälpen med fotograferingen!

Igår var jag till Christine och tränade lite och för omväxlings skull så höll jag mig till fåren eftersom Rom skulle vila och Four ska tävla till helgen. Riktigt bra träning fick vi till och Four fick gnugga geniknölarna ordentligt. Idag fortsatte vi på den konstiga/oväntade vägen på träningen här hemma och han kommer nog sova gott i natt :-)

Nu så. Tävling till helgen och nötkurs nästa helg. Äntligen!

Brandrök och läkning

Vilken konstig vecka det varit. Förra helgen vällde det in brandrök över bygden från den stora skogsbranden utanför Sala. Först tyckte jag att det var bra träning för en sådan som mig som tycker att brandrök är extremt obehagligt. Men så kom rapporterna om att branden var helt utom kontroll och att den skenade. Plötsligt var inte rök och sotregn det mest obehagliga längre, utan frågan hur det gick med hus, hem och djur för vänner och bekanta i området.

I ett tidigt skede erbjöd vi från vallhundsklubben hjälp att flytta djur eller hjälpa till med lastning/transport/stängsling och vi fick också bud om att en bonde behövde hjälp att flytta 140 nöt. Dock hade vi inte fått klartecken att komma in i det avspärrade området och det blev en lång väntan innan det stod klart att vi inte fick klartecken att beträda området. Jag vill inte ens tänka på vad den djurägaren upplevde, som begärde hjälp och så får inte hjälpen komma fram... jag hoppas och tror att det ordnade sig för dem. Det senaste jag hörde var att man skulle försöka driva djuren med fyrhjulingar.

Nu, när det brunnit i tio dagar har de fortfarande inte branden under kontroll, men begränsningslinjerna håller och den har inte spridit sig sedan det där kaoset i början av veckan. Usch! hoppas att det fortsätter på det sättet - men det kommer att bli tufft för dem som bor i området eftersom risken för att det blåser upp nya lågor kommer att finnas kvar i månader. Vilken oro de kommer att leva under...

Här hemma rasslar det på ungefär som vanligt. Kalvarna har betat av skogsdungen och är tillbakaflyttade till den vanliga hagen, fåren har efterbetat ett par kvällar men det finns inte mycket mat kvar för dem. Rom har skött de förflyttningarna och vi har också varit till Erica för att valla in djuren inför nästa helgs Gårdsrundan där vi ska ha vallhundsuppvisning. 

Four har varit med Husse på jobbet på dagarna för att slippa vara i hundgården med sin tass. Den läker fint och nu får han till och med vara lös med de andra och springa på gräsmattan, men jag sätter på sko, strumpa, mobilfodral eller vad jag kan hitta på när han ska vara lös på ojämnt underlag. Han fick också känna lite på Ericas får och nu ska jag försöka komma igång med lite träning av honom.

Såhär ser tassen ut idag

Torrt och fint (jag har sprayat den med sprayplåster för att få en skyddande hinna) och helt oöm :-)

 

Vila...

Ja, nu skulle vi ju vila lite och sedan träna till nästa start. Ja, vila blev det i alla fall... 

I torsdags visade det sig att det inte bara var ett skärsår på tassen, utan att även klon fått en smäll. Jag har petat och pillat på den där klon utan att han reagerat, så jag var ganska säker på att den var oskadd. Men i torsdags morse blödde han så att det droppade om honom och när vi kom till veterinären såg klon ut så här...

Lite krokig kanske. Och lös...

 

Nu har jag ju hittat en veterinärmottagning med fantastisk service så trots semestertider och ingen bokad tid var klon avlägsnad och omplåstrad på drygt en timme. 

både kapseln och pulpan var av, så nu ser den ut så här

 

Bästa Vettris i Falun!

Inte något ömt och känsligt som sticker ut. Nu ska såret läka och han ska äta antibiotika eftersom tån var infekterad, men sen så... Kanske vi kan få träna lite :-)

Inget vp och tävling i Klångsta för oss, men så skönt att få ordning på det här nu.

Idag har jag och Rom gjort en insats på morgonen och flyttat kalvarna till nytt bete. Skogbete kan man säga men de såg ut att stormtrivas. När de betat av det mesta får städpatrullen fåren komma efter och städa upp sly och buskar och sedan har vi nog en öppen och nedbetad hage igen.