första advent

Idag var det den här killen som var kung i träningshagen.

Konkurrensen var väl inte mördande, men den bestod av
och det är ju inte det sämsta.

Den här fick inte valla alls
men han är glad ändå om han får smyga lite på fåren och härja med de andra i snön

Härligt första-advent-väder


vårt gamla ihåliga äppelträd

När man kommer in från träning och bus är det skönt att koppla av en stund med att kasta en pipåsna


Så. Vi har "inte-såsa-till-sig-tränat" igen. Pust! Det gäller att jag hänger med också. Rom hade det lite jobbigt, fåren var inte alls intresserade av att vara ute över huvud taget, matten visslade "fel" håll och när han räddade situationer med att parera lite elegant så blev matten inte alls så där imponerad som hon brukar utan hävdade att hon hade koll på läget. Så tokigt!
Han jobbar på bra så det är väl bara att ligga i.

Zeke fick en runda han också och idag skulle träningskamraterna sett honom. Ibland slängde han alla funderingar och bara sprang och då blev det tryck under tassarna. Rackarns så mycket energi det fanns. Däremellan hade vi lite diskussioner om flanker (nähä?!) och sega rörelser och förutfattade meningar (där också). Men det var roligt, en riktig energikick. Det var längesedan det var han som stod för den känslan :-) *gilla*

Nu ska fåren få komma in och sedan tror jag bestämt att jag ska åka och titta på julskyltningen.

upptinad och upplyst

Härligt med hemmaplanslördag igen. Med viss möda hittade jag tillräckligt med inspiration för att städa klart resten av huset, gynnade den lokale Ica-handlaren och sedan var det träningsdags. Mackan http://skippedipp.blogspot.com/ och Erica http://ericaromare.blogspot.com/ kom hit med sina unghundar och vi motionerade ungtackorna ett par timmar. Det var roligt att se att det skett framsteg. Rosso har jag inte sett på ett tag och han gick långa perioder riktigt fint. Han tappar fokus och blir en trallande bumbibjörn bakom fåren ibland, men när han verkligen fokuserar ser det jättefint ut. Läxa till Mackan; var noga med målbilden hur han ska se ut. Glöm inte att titta på fåren - det är de som avgör om han är för nära eller inte. Lägg inte så stor vikt vid din egen position eller rörelse.
Ericas Mimmi såg jag nyligen när jag var där och vallade in hennes får. Vilka framsteg de gjort på så kort tid! där ser man att det lönar sig att träna.. Nu lyder Mimmi mycket bättre och då kan hon få jobba på också. Läxa till Erica: Fortsätt så men var ännu mer noggrann på att hon lyder första gången du säger till.

Erica passade också på att välja familjens nya katt. En liten Harry ska flytta dit om åtta-tio veckor :-)

jag tyckte jag höll värmen bra ute i träningshagen men när jag kom in kände jag att Froste nöp ordentligt i kinderna. Lite saffransglögg tinade upp mig och sedan var det riktigt motigt att gå ut och göra klart hos djuren...

Nu har jag ställt fram adventljusstakar och stjärnor. Varenda glödlampa var hel i år, det måste vara rekord :-)

konsten att hämta bananer...

Nedanstående text har jag snott rakt av. Den kommer från Strössel vars blogg ni hittar på http://bahasas.blogspot.com/ (som i sin tur citerar en bok men det får väl finnas gränser för hur mycket källupplysningar man ska ha i sin blogg)
De av mina kollegor som läser här kommer att få höra historien även live... Den tål att funderas på. Apropå "kultur" eller "det sitter i väggarna".
För övrigt tänker jag fortsätta äta banan till förmiddagskaffet - kanske har jag klättrat upp och hämtat den... Annars har jag köpt den på ICA ;-)

”Några forskare gjorde ett experiment som gick ut på att man släppte in tjugo apor i ett rum där man byggt en trappa och hängt en klase bananer högst upp. I mitten av trappan monterades en sensor som löstes ut om någon passerade den, och då sprutades alla de andra aporna ner av en stark kall vattenstråle. Detta resulterade i att aporna ganska snart började hindra varandra från att försöka få tag på bananerna, för ingen ville ju bli blöt för att någon annan skulle på fest!

Efter ett tag gick därför ingen apa uppför trappan längre, för då fick man stryk. Då tog forskarna ut en apa ur rummet och satte in en ny apa. Den nya apan konstaterade snabbt att i det här rummet fanns en trappa, en klase underbara bananer och nitton idioter som var kvar på golvet. Halvvägs uppför trappan fick dock apan stryk av de andra aporna och lärde sig snabbt att det inte var någon idé att försöka få tag på bananerna.

Allt återgick till sitt lugna och stabila läge tills forskarna bytte ut ännu en apa och samma visa upprepades. Så småningom visste därför de kvarvarande aporna att det kommer att komma nya apor som ska tuktas och de stod därför beredda direkt när en ny apa släpptes in. Detta ledde till att forskarna till slut kunde montera bort sensorn – det var aldrig någon apa som överhuvudtaget försökte ta sig uppför trappan. Bland de tjugo aporna rådde helt enkelt ett slags anda av att ”så gör vi inte här inne”.

Det hela slutade med att man hade bytt ut alla tjugo aporna och monterat bort sensorn. Alltså: det fanns ett rum med tjugo apor varav ingen någonsin hade upplevt att bli bestraffad med vattenstrålen för sin initiativkraft. Detta samtidigt som sensorn var bortplockad och vilken som helst av aporna när som helst hade kunnat gå uppför trappan och hämta bananer åt både sig och sina kamrater.”

operation Vinterträning har startat

Nu är tävlingssäsongen slut så nu var det bara att kavla upp ärmarna på min pippigula Helly Hansen och sätta igång. Mosses "låt honom inte såsa till sig" var mantrat idag. Vi styrde kosan mot Skräddars och där hade Heléne och Marie redan varit igång en och en halv timme när vi kom. Vår sena ankomst har delvis att göra med att lördagskvällen tillbringades på akutmottagningen eftersom Hussens operationssår i handen hade spruckit :-(

Heléne hade plockat ut ett gäng lamm som inte var direkt lättflyttade. Dvs de flyttade sig över huvud taget inte om de inte behövde. Rom hade stora problem första rundan. När han träffar på oväntat motstånd blir han ofta lite handlingsförlamad. Sedan när han vilat lite går han ut som en ny hund och lägger på mer tryck från början. Men han kommer liksom inte på det när han är mitt i situationen. Inte blev det väl bättre av att hans matte 1) envisades med att vissla i nästan alla lägen - måste tänka 2) visslade konstant "fel" håll enligt Roms sätt att se på saken - måste tänka. Att han dessutom skulle räkna ut hur han skulle flytta fåren var kanske för mycket begärt? ;-)

Nåja, den här träningen är påtagligt välbehövlig. Om jag håller i och kamraterna påminner mig ibland kommer det att bli riktigt bra. Jag ser redan framsteg :-)

När jag ändå var i hjärntvättarbranschen fick Zeke sin släng av sleven också. Det är banne mig inte dumt för honom heller... En del såsigheter och trams, men även en hel del som var riktigt bra.

Kontrollbehov

om man inte får följa med till tjurarna så får man se till att man ser vad som händer på annat sätt. Inget hindrar Bud ;-)

Kyligt

-kolla kön som väntar på sin tur ;-)

Idag var det dags för fårklippning igen. Som vanligt gick det snabbt och smidigt med Svens hjälp. Jag levererade fram får i en jämn ström och Majsan plockade ihop ull. Det var roligt att se att alla var i fint hull under all ull och årets tacklamm är kalasfina. - Det här skinnet skulle jag vilja ha, utbrast Sven när han klippte ett tacklamm som var ovanligt fläckig. Med lite tur blir det något sådant skinn från de få bagglamm som ska den vägen vandra. Jag har återigen den stora glädjen att få sälja en del bagglamm till liv. Av sju bagglamm går fyra i avel - inte illa va?!

Som vanligt när jag har bokat fårklippning slår Kung Bore till så nu gäller det att se till att fåren har massor av mat. Träningsfåren får vara inne några dagar, sedan blir det utevistelse men de får komma in på nätterna ett tag.

rackarns elände

Det blir inga tävlingar i Vallsta till helgen. Vintern har slagit till och det är både snö och kallt... I ren desperation övervägde jag att efteranmäla till IK-2 i Sörmland på lördag men har tagit mitt förnuft till fånga. Jag får väl träna istället - om det går. Nu blir det vintervila och förhoppningsvis en del träning. Vi har en del att putsa på ;-)

Jag har börjat sjunga i en "hellre-än-bra-kör" på jobbet. Idag var temat julsånger och i kombination med snöfallet ikväll gjorde det nästan att jag glömde att det är november.

insättning på erfarenhetskontot igen

Vi gjorde så gott vi kunde, men fåren fick fullständig panik vid fållan och skulle bara inte in. Dit hade vi tappat totalt 8 poäng så jag kan inte påstå att inte fåren blev juste behandlade runt banan.

Det fanns en del att glädjas över trots att vi inte nådde målet den här gången. I kalabaliken runt fållan hade vi tre kritiska lägen där Rom mycket väl kunnat gjort fula inrus men nu orkade han hålla ihop huvudet. Jag var väldigt tydlig med att jag ville att han skulle tänka sig för ;-) och det räckte /p>

Utgången och upptaget var helt ok, 20 + 9 men ändå fick fåren väldigt bråttom. Första biten tog Rom inte stoppen ("vänta lite nu, jag ska bara ha kontroll här först"...) och vi var av linjen men sedan hade vi bra koll på fåren. De var väldigt vaksamma hela rundan trots att Rom gick lugnt med dem (tappade fem på framdrivningen och bara två på den långa fösningen - och fullt på drivningen). Därför kändes det väldigt konstigt när fåren blev så stolliga vid fållan. Jag testade flera varianter men hittade ingen som fungerade. Efter att ha studerat rundorna resten av dagen slogs jag av att många hundar med mycket tryck fick problem med stirriga får. Kanske skrämde han dem trots sitt lugna tempo och så länge de kunde gå undan så var de lugna men när fållan var enda alternativet blev det för trångt?

Nåja, nu har vi lärt oss något igen. Hoppas verkligen att tävlingarna i Vallsta blir av, nu är jag riktigt sugen att tävla igen.

Annars började dagen med att jag och gps-tanten blev helt förvirrade när det var ny motorväg från Enköping. Jag hann se en skylt men inte vad som stod på den (troligen Strängnäs) och sedan fick jag åka 15 km mot Västerås innan jag kom av den nya fina vägen. Tanten i gps:en ropade "kör till den markerade rutten" och "gör en u-sväng så fort som möjligt" och bilden visade att vi åkte på en åker. Nåja, vi hann i tid i alla fall.

det blir alltid som man tänkt sig

Sista föreläsaren igår var Olof Röhlander. Ett helt obekant namn för mig innan, men inte nu längre. Han pratade om mental styrketräning och att det kan vara värt att fundera på vad vi tränar på varje dag... Jag tycker att numera har hygglig koll på mina negativa tankar och låter dem sällan slå rot ordentligt och förstöra dagen, men ojojoj vad mycket jag fortfarande tränar på fel saker.

Nu ska här läsas "handbok i mental styrketräning" :-)

Men först ska jag ladda med lite lax och potatisgratäng. Jag tror att gratängen är av LCHF-typ (lite potatis och mycket fett) och är den inte det, så var det detsamma. Gott ska det bli. Vitlöksbrödet kan inte ens jag få till LCHF men det struntar jag också i. Målet med middagen är att äta mig mätt på sådant som jag tycker är gott. Check!

travelling

På jobbresa i Göteborg. Vi åkte ner i går eftermiddag och hade en lugn kväll och en riktig sovmorgon i morse. Fullständigt underbart avkopplande. Dagen har som vanligt varit rapp, det går i ett med olika seminarier och föreläsningar och sedan ska man hinna knyta kontakter däremellan. Kontaktandet ska snart återupptas när det är dags för middag och mingel. I morgon fortsätter vi och sedan styr förhoppningsvis SJ oss mot hemmatrakterna på utsatt tid.

På söndag är det resdags igen. Då utan avkopplande sovmorgon då jag och Rom ska åka till Mörkö i tidig morgontimma. Nästa helg kom vi med båda dagarna i Vallsta så nu hoppas vi att snön försvinner så att tävlingarna blir av. Sedan är det vintervila - i alla fall på tävlingsfronten. Men det ska putsas och tränas i vinter :-)

invallning och försäljning

Snygg-Rom, Zeke och deras matte hade en stund över idag och det sammanföll så trevligt med att Heléne och Lexa skulle åka till Ewa och Irja i Borlänge och valla in deras nya får. Vi hängde på! Marie och Sture var också där och alla hundar fick känna på fåren.
Lexa såg fräsch ut idag. Men framförallt var hon mycket lugnare än vi varit vana att se henne. Hon orkade stå kvar utan att göra utfall när fåren stampade och det är en stor framgång för den damen. Det var så roligt att se. Kanske den här jäk-a tåvilan har något gott med sig till slut?
Zeke skötte sig fint. Inte överdrivet bra flanker (idag heller) men det blev bättre. Däremot är han ju fullständigt i sitt esse på får som är vaksamma. In med dem i hörnet bara ;-)
Irja har mött motstånd i de här fåren tidigare men idag tror jag att Ewa fick hjälp att stärka hunden. På slutet var det minsann inga får som funderade på att vända upp mot hunden och Irja hade så mycket energi i de lägen hon helst undvek innan.
Rom har det jobbigt när det är trångt. Att tränga sig in där det är trångt är inget problem - om han får gå mot huvudena och visa sig. Men att tränga sig in mellan fårrumpor och staket är inte riktigt hans grej. Alltså fick han göra det. Det gick inte alldeles enligt idealet de första gångerna men han lugnade sig och skötte sig riktigt bra på slutet. Annars trampade han omkring tämligen obekymrat med dem på fältet och hade fin kontroll.
Lilla Sture fick också känna av fåren och det såg riktigt bra ut. Fint fokus och lugn och balanserad. Det kommer att bli kalasbra med honom.

När vi kom hem fick vi besök av Karin och Erica som var i får-köparbranschen. Zeke tog in tacklammen och vi letade på fyra lämpliga tjejer som fick flytta till en annan del av Skäve. Dessutom skulle Karin köpa baggen Eskil när han är klar med jobbet här. Perfekt, då slipper jag slakta honom :-) Zeke var med och visade att det är nödvändigt med en vallhund när man har får. Jag tror att han kände sig behövd för han var på väg att följa med in i Karins bil av bara farten... Nja, han får nog stanna här.

what a day

- Tja, det är jag som är Zeke The Man. Den som såg till att kalvarna kom in...



Pust, idag har det varit en bra dag. Förutom att jag ägnade förmiddagen åt att lata mig så har Majsan och jag kompletteringsmärkt de får som tappat sina märken och jag har bytt till vinterhjul på bilen - ja det var väl så dags... Bra kvinna reder sig själv när Hussen jagar rådjur.

I morgon var det meningen att jag skulle åkt till Ann-Jeanette och märkt de tackor som hade tappat sina märken. Så blev det nu inte. Det fattades ett märke i leveransen och ni kan ju gissa vems det var? suck! ska ringa och klaga på måndag och hoppas de skickar det sista märket snarast...

På eftermiddagen tog jag och Rom ut träningstackorna på en vall med ganska mycket mat. Först fråndrev vi i hjulspår - det visade sig mycket svårare än beräknat eftersom det inte fanns så mycket mat där men desto mer på sidorna ;-) sedan ställde vi upp gruppen (inga problem att få dem att stå still med så mycket mat) och skickade på hämt där han skulle trycka in dem till hjulspåren. Det var väl själva den om vi inte ska få till de där framdrivningarna ;-) idag gick det riktigt bra, Rom tryckte in dem fint på linjen. Jag tror att vi behöver träna på framdrivningar där draget ligger snett bredvid mig. Nåja, vi är en bit på väg...

Sedan har jag varit till kyrkogården. Det är verkligen otroligt vackert med alla ljus den här kvällen.

Här är några bilder från i förmiddags. Nu testade vi 300-objektivet...
skönt ljus på baggarna
det är i och för sig inget övergångsställe så Gullspira måste förlita sig på att högerregeln gäller...

På plats

Nu är de inne. Det var inte så bara att ta in dem innan det blev mörkt... Som de sprang åt alla håll, Zeke fick verkligen göra skäl för veckopengen. När han stoppade en sprang den bara i full fart åt ett annat håll och under tiden drog en annan kalv åt ett tredje håll. Nåja, vi redde ut det i alla fall och det var nog bara Hussen som var riktigt bekymrad när vi hörde klappret av klövar i galopp på grusväg försvinna ner mot byn ;-) Klart Zeke kom tillbaka med dem :-) Ingen trodde väl något annat?!

så ska en slipsten dras

banne mig men nu fungerar bloggen också. jag kommer att gilla den här telefonen :-)

Är det bara för att...

... det är november? eller varför trilskas tillvaron med mig?
Igår tvättade jag min mobiltelefon i tvättmaskinen. 40 grader fintvätt. Det uppskattade den inte alls. Trots många timmar i varmluftsugnen är den död. Jättedöd. Just nu har jag en Nokia som Hussen kasserat, ni förstår säkert hur jag lider.
Det mesta av värde i telefonen är förhoppningsvis sparat på minneskortet. Jag har en läsare för "de flesta" minneskort - men inte till just den här sorten.
I morgon köper jag nog en ny.

Med omställningen till vintertid var det svartare än någonsin när jag ska mata ute-djuren. Då var plötsligt pannlampan död. I morgon köper jag en ny.

Hussen har opererat sin hand idag. Nu är han sjukskriven fyra veckor och har handen i stort bandage. Nej, jag köper nog ingen ny i morgon ;-)