Vilken galenskap

Live från rättvik. Mycket folk o många bilar.

åskskydd - fortsättningen

Eftersom jag gett mig i kast med att göra reklam för åskkydd i den här bloggen så känns det som det är dags för en konsumentupplysning.
APC heter leverantören till dator-åskskyddet. Aldrig något krångel; ring och tala om att det är trasigt så skickar de ett nytt. Om man ringer tillräckligt ofta måste man ta en bild på det trasiga åskskyddet och maila dem. No problem! I värsta fall pratar de engelska men då kan man ringa en annan dag...
Till bärbara telefonen hade jag ett Belkin. Där var det genast mer krångligt. När jag ringde hade jag oturen att ringa precis när de hade bytt telefonnummer och rutiner så jag fick förklara tydligt att jag hade ringt till rätt nummer och att jag inte tänkte ringa något annat nummer eftersom det där bara var en telefonsvarare. Till slut tog han alla uppgifter och de skulle maila mig besked annars skulle jag ringa igen. Idag ringde jag igen och då visade det sig att de hade skickat en blankett per snigepost - riktig snigelpost för de sade att det brukar ta sex-sju dagar innan det kommer fram från England. Blanketten låg i postlådan idag och nu ska åskskyddet skickas in tillsammans med en blankett och sedan ska jag få besked om de ersätter telefonen eller inte. Eftersom åskskyddet lyser som det ska är jag helt införstådd med att nästa rond kommer att bli att den trasiga telefonen ska skickas in... Till England. På min bekostnad. Som ni hör är jag inte jätteimponerad av varken funktionen eller administrationen av Belkin.
Av detta inlägg får ni läsare dra era egna slutsatser. Jag kommer i fortsättningen att välja bort en av ovanstående leverantörer ;-)

Annars har jag flyghavrebekämpat och börjar så smått se slutet på åkern. Tur det för snart är det dags att gå veckans runda - jag håller ju på med förra veckans fortfarande. Kursen har semesterledigt den här veckan och jag funderar på att åka upp till Rättvik och Classic Car Week http://www.classiccarweek.com/ i morgon, Hussen är redan där.

nötkurs

Idag har jag, Zeke och Rom varit på nötkurs. Egentligen var det kelpieklubben som arrangerade den men det fanns några återbudsplatser så vi tog chansen. Instruktör var Peter Nilsson och flera av ekipagen hade även kursat igår.

Vi hade en kalasbra dag - mestadels i skuggan - och samtliga hundar gjorde stora framsteg. Publikbild:

Peter och Maj diskuterar. Rex har koll på kvigorna:Rex går riktigt, riktigt fint nu... och Rom... han somnade som vanligt ;-)


Zeke har också skött sig bra. Han lär sig från gång till gång hur han ska hantera nötterna och idag fick jag några tips av Peter som Zeke svarade riktigt bra på. Det skulle verkligen vara kul att testa en nöttävling...

några ord om flyghavre

Dagen har jag, Rom och mp3-spelaren tillbringat i vår värsta flyghavredrabbade åker med plastsäckar och ett stort tålamod. Jag har ingen ljudbok på gång så det fick duga med Hothouse Flowers som sällskap i lurarna. Första passet var Rom med men han tröttnade och somnade i skuggan från några buskar. Annars fanns det ingen skugga så det stramar ordentligt på min rygg nu, trots solskyddsfaktorn.
Kitty undrade varför man plockar flyghavre och här kommer några svar:
1) man är enligt lag skyldig att hålla sina marker rena från flyghavre
2) om man har flyghavre kommer det en tant från länsstyrelsen och sätter röda plastband på dem (jo det är faktiskt sant!) och sedan kommer samma tant tillbaka och lämnar elaka brev som man ska kvittera att man tagit emot
3) om man trots detta har kvar flyghavre skickar tanten och hennes kollegor ut Lantbrukstjänst eller motsvarande att plocka vår flyghavre - skulle vara ok om det inte vore för att räkningen kommer till oss...
4) framförallt så blir det väldigt små skördar eftersom flyghavren snabbt tar över och av flyghavre blir det ingen havregrynsgröt

Flyghavren är ett av våra värsta ogräs och är svår att bekämpa. Man måste lyckas till 95% med bekämpningen för att fanskapet inte ska sprida sig ytterligare och det gäller att få upp hela plantan och hela roten. Det går att bekämpa kemiskt (besprutning) men det ska vara en både dyr och framgångsosäker lösning. Om det vore vår egen åker (den värst drabbade som jag ägnat mig åt idag) skulle vi så gräs på den istället, men vi arrenderar marken ett år i taget och då vill man inte så gräs... Alltså går jag där med mina plastsäckar och trampar...

Nåja, ett par dagar till så är det klart för den här gången. Sedan bör/ska man gå över samtlig areal en gång i veckan så ni förstår att det kan vara ett evighetsuppdrag. Imorgon kör vi förhoppningsvis in höet så att får och hästar får någon mat till vintern. Jag förmodar att det kommer att bli varmt på skullen ;-)

Igår skiljde vi av bagglammen så de är förpassade till ladugården just nu. Där har de sällskap av vårt nyförvärv - en liten åsentacka som jag bytt till mig mot ett bagglamm. Hon får stå inne några dagar innan hon får konfronteras med resten av flocken och sedan ska det bli spännande att se hur hon uppfattar hundarna.

Det finns för resten bagglamm (åsenfår) med M3-status och genbank till salu. Samtliga är fina och har fina horn. Några tackor kommer det också att finnas till salu, perfekta vallningsfår! Det kommer mer info på hemsidan lite senare.

önskebild

Lisbeth (http://www.illers.se/) skrev en kommentar och undrade om jag hade någon bild på... gissa vem? Tja, vem kan det tänkas vara?

Kanske henne själv? I så fall har jag en med Bobby Hendersons valp Skid i famnen;

eller kan det tänkas vara... Kep? I så fall har jag den här närbilden:

eller kan det vara Den Berömda Kepavkomman? I så fall har jag en märklig bild där Gustav Vasa ser ut att mata honom med något; Nja, den gör väl honom inte riktigt rättvisa, vi tar en till med Den Berömda Kepavkomman; Rom - som i Rar Och Mysig - fortsätter att vara en lätt valp att ha att göra med, även om han råkar vara en tungviktare. Snart är det dags att han får träffa fåren igen och då ska Hussen vara med och filma tänkte jag...

När jag letade efter bilder till Lisbeth hittade jag även den här. Den visar att man som resande hund kan få vara beredd att äta sin mat på de mest märkliga ställen. Uppenbarligen gäller det även hästar som är på resande fot...

åskskydd

Här kommer lite åskskyddsreklam. Kanske kan jag få provision från företaget (vid närmare eftertanke är jag nog ingen optimal kund när de hela tiden måste förse mig med nya grejor utan att få betalt)...
Mitt åskskydd som sitter vid datorn är av fabrikatet APC. Kolla den här länken http://www.apc.com/resource/include/techspec_index.cfm?base_sku=PH6T3%2DGR
De finns även i affärerna.
Vid trådlösa telefonen har jag ett annat märke som jag köpte på Onoff för 179 kr tror jag att det var. Då är ansluten utrustning försäkrad upp till ett par hundra tusen. Se bara till att det framgår att utrustningen är försäkrad så fungerar det.
Jag kollade Onoffs hemsida (nu får jag nog inte provision från APC längre) och där fanns det här http://www.onoff.com/online/se/inet.nsf/vProd/27509?opendocument&markID= till mycket humant pris men det ser inte ut att ha något teleuttag. Det jag har till telefonen är det bara ett eluttag och ett teleuttag på. Det överlevde senaste åsksmällen så det funkar :-)

Nu har det visat sig att routern eller adsl-modemet också fått en törn av åskan. Det fungerar men när jag har allt inkopplat är det dött i husets andra telefonuttag... Utredning följer och sedan får väl APC ersätta det också... Jag ska vänta och se om fenomenet försvinner när jag kopplar via ett fungerande åskskydd innan jag börjar rota.

Jag har förresten fått svar på mitt dokumentationsmail till APC. "Hej Ewa! Starkt jobbat! :-)" Hihi... Han skulle sett när jag bankade på det med grov bult och gummiklubba :-)

Nästa tävling för mig och Zeke hoppades jag skulle bli Nynäshamn men där blev vi 7:e reserv :-( så nu satsar vi på Åby Gård i början av augusti...

något mer nyanserat ;-)

Ikväll har jag inte tränat så idag är jag inte lika hänförd. Däremot har jag, Hussen och Rom plockat flyghavre. Stackars Rom fick styrketräna lite för att hoppa upp så att han såg oss över spannmålen. Annars sprang han omkring i sin egen lilla värld där nere i grönskan. Han hade riktigt bra koll på oss så han fick rulta med. Nu sover han mycket gott ;-) Zeke har jobbat lite "på riktigt"; vi har mockat och halmat hos tjurarna och de börjar bli stora nu...

Sedan har jag ägnat mig åt en annan märklig sysselsättning; jag har slagit sönder överspänningsskyddet med en bult och gummiklubba, och som pricken över i fotograferade jag förödelsen också. Efter senaste åskovädret när det tre veckor gamla åskskyddet tackade för sig vill de att jag dokumenterar att det verkligen är trasigt innan jag kan få ett nytt. Förmodligen trot de att jag säljer åskskydd billigt till vänner och bekanta.

Så här ser det ut nu:

Den här typen av åskskydd rekommenderas varmt; de har livstids garanti och skulle anslutna produkter skadas av åska är de försäkrade. Jag byter för tredje gången nu på garantin...

Apropå att sälja saker så fick jag mitt Traderafynd med posten igår. Byxorna passade perfekt och jag är mycket nöjd. "På köpet" fick jag en windstopper som också kan bli mycket använd.

När jag tömde kameran för att kunna maila bilden av det kasserade åskskyddet till tillverkaren dök det upp en annan söt bild.

Finns det hjärterum så...

Det är Gullspira och Gustav Vasa som somnat på en timrad knut till härbret. Det ser inte alldeles bekvämt ut men de låg så där en stund...

De bilder som visas här i bloggen är ofta förminskade av bloggverktyget. Ibland går det att dubbelklicka på bilden så får man upp den i fullstort format. Om man t.ex. gör så på älgbilden i ett tidigare inlägg ser man att det är en älgko med två kalvar. Det visade sig att den bilden hade kunnat vara med i en gissningstävling: "Häst"? "Älg och rådjur?" "Tanig häst"... ;-)

odräglig

Sluta läsa redan här! Det här inlägget kan bli hur odrägligt som helst...

Fortfarande kvar?; ok - skyll dig själv ;-)
Igår hade vi andra gången på nybörjarkursen och det är så roligt! Eleverna är så duktiga och vetgiriga och ambitiösa. Utveckligen med alla hundar går spikrakt uppåt och jag har redan fått varna för att det kommer bakslag framöver...
Någon annan som har en spikrak formkurva just nu är lilla hjälten Zeke. Ikväll har han vallat nöt hos Christine och rackarns, vad han utvecklat sitt arbetssätt sedan förra gången :-)
Nu var det ett annat fokus och mycket mera driv - ändå tar han styrning så gott som klockrent. Han läxade upp bångstyriga kvigor, packade ihop dem i små grupper och bara tuffade på. Han är inte till salu!
Rom satt och tittade på och när vi kom hem gick han och ställde sig och studerade tjurarna i lösdriften. Med betänksam min undrar jag just om han funderade på om det var hans tur? När kalvarna fick mat och kom springande sprang han med på utsidan av staketet och såg mycket intresserad ut. Han har inte alls brytt sig om dem tidigare så det där får jag hålla koll på.

Tänk att ha en hobby som gör att man går omkring med en behaglig, varm känsla i magen och att man kan få vara så stolt och glad. Med goa träningskamrater som gläds med en blir det dubbelt så kul! Jag hoppas att ni också har den känslan - Heléne borde absolut ha den; hon har vallat nöt utan mänsklig ledsagare idag! Ewa och Tea jobbade också kalasfint. Jag tittade inte så intensivt, jag hade fullt sjå att njuta...

Zeke flyter vidare

Nu är den avklarad, vår (och mattes) IK-2debut. När jag såg banskissen började jag undra vad jag gett mig in på... Sned framdrivning, runda en pinne 50 meter framför föraren, en hyggligt liten triangel men svårt att se linjerna, sista benet på triangeln direkt till en liten fålla med trång öppning (utan grind) och sedan singla av ett grått djur (två gråa och två vita i grupperna). Hm!
Jag skickade Zeke vänster och han gick ut helt ok men blev lite grund och stannade lite kort - tog inte vänstervisslan där. Det kändes som han hade lite jobbigt att trycka loss djuren från utställarhunden och så fort han "kom loss" lyssnade han fint. 8 på upptaget (snett eftersom han stannade kort) och 17 på framdrivningen. Lite krokigt men helt ok. 40 på hämtet.
Fråndrivningen var riktigt hyfsad. Visst var det krokigt och vi fick riktigt vida svängar eftersom han inte tog högervisslan i första läget och då rann fåren iväg men vi prickade grindarna och fick fåren till fållan. Där fick vi problem... Ett får utanför flera gånger och allmänt rörigt men till slut åkte de in, 1 poäng kvar och sedan singlingen. Hoppsan, nu var det en ring man skulle hålla rätt på också ;-) Jag siktade in mig på en stor grå tacka och det var inga problem att få bort henne, problemet var bara att varje gång följde den andra gråa med. Vi hade flera halvlägen och flera tillfällen där två får gled iväg innan vi till slut fick en lucka. Zeke kom in som ett jehu och jagade (!) iväg tackan men det gick bra att få in honom i luckan och få till en godkänd delning. Han hade nog surat ihop på att vi aldrig fick något läge och när han äntligen fick komma in så skulle fårskrället undan :o) 5 poäng på delningen och 68 totalt. Det är ungefär vad vi lyckats åstadkomma i både VP och IK-1 :-)
Jag är jättenöjd med Zekes instats. Han lyssnade bra och gjorde så gott han kunde. Jag är dessutom lika nöjd med att jag åter hittade fokus och faktiskt tänkte hyggligt klart. Det tar sig det här!

Annars har det varit en tung helg. Ett par kompisar som levt och jobbat ihop i över tjugo år ska separera och tyvärr blev det bestämt i går kväll under dramatiska former, alkoholpåverkan och en hel del hårda ord. Så vansinnigt tråkigt och jobbigt när livet spårar ur sådär. Jag tror att läget är under kontroll och att de pratat igenom saken nu men det är slitigt. Jag vet inte vad vi hamnat i för skilsmässostim. :-(

Problem

Jag undrar hur jag ska få den här stressade valpen lugn o avslappnad? ;-)

ett litet anfall av flyt

I onsdags var jag och Zeke på utflykt. Vi åkte hemifrån kvart i åtta på morgonen och kom hem halv tolv på kvällen, sjuttio mil senare.
Men vi hade inte bara åkt bil; vi åkte till Västerås där vi hoppade in i en annan bil (!) och samåkte med Helen och Marie till Lofta där det arrangerades IK-1. Tack tjejer, för roligt sällskap! Hemvägens korsordslösande har alla möjligheter att bli en klassiker :-)
Hur gick det då? Mosse Domare var en hård men rättvis kille som inte bjussade på några höga poäng. Marie och Helen startade tidigt och vi var några stycken som sa hmmmm när deras poäng (50 och 76) kom upp. Jag som trodde att Helens runda var ett förstapris, dvs minst 85 p? Det visade sig att vinnarrundan, som var Anna Halls belönades med 82 poäng och att 76 poäng räckte långt. Därför blev jag glatt överraskad när Zekes 72 poäng kom upp och det räckte till en femteplats :-) Framförallt var det roligt att jag för första gången på många år kände mig taggad och fokuserad istället för dödligt nervös eller ointresserad. Att vi missade en grind för att jag var lite sen och att Zeke tryckte på djuren för hårt mot fållan och att han sedan kom in klockrent i delningen men gick på fel djur visar ju bara att vi faktiskt inte var så långt borta...
Nu har vi iallafall några poäng till Fårfor cup och jag är väldigt, väldigt sugen på att tävla igen :-)

Flytet fortsatte igår när jag vann två auktioner på Tradera och jag tror att jag gjorde en bra affär när jag köpte ett par Lundhags byxor och en Lundhags windstopper för under tusenlappen. Det ska bli spännande när paketet kommer...

Nu ska jag äta frukost. Mellanlandade vid datorn för att föra över Tradera-pengarna, men nu är det hög tid att sätta fart.

nöttrött

rubriken uttalas förstås nöt-trött ;-) och det är vad Zeke, Rom och deras matte är ikväll. Det är inte ens särskilt otroligt att även Heléne och Ewa (som för all del var sjuk så hon var trött redan innan nötterna kom in i bilden) också fått en släng...

Idag har vi tränat. Först ett par rundor på Ewas får - som helt hade glömt att hundar kan se ut som fjällkor eller som Rex. Huga, vad de sprang till en början. Jag körde Zeke ett par vändor och testade bland annat rännan, som han klarade galant. Sedan körde jag Rex en vända - han tyckte att det var konstigt att han skulle vara med mig när hans matte fanns utanför hagen :o)

När vi kom blev Heléne så glad att hon likt Linda i "En annan del av Köping" gjorde tummen upp ;-)

Rom. Ständigt detta koppel... Idag åkte det på efter att han försökt springa runt fåren på utsidan av hagen :-)
Zeke har koll på läget. Snygg-Zeke :-)
Christine och Fox testar rännan Sedan åkte vi till Christine och tränade på hennes kvigor. Ojojoj, de var otroligt snälla men även otroligt tröga och hade en mycket bestämd uppfattning om vart de tänkte gå och när. Majsan och Rex var i sitt rätta element; en rutinerad hund och en gammal bondmora
Heléne och Lexa skötte sig galant, trots koskräck hos den ena och orutin hos den andra . Trots koskräcken har Heléne kameran i högsta hugg
Majsan och Ewa (och Rom förstås) analyserar läget
och snygg-Zeke fortsatte ha koll. Han jobbade på efter bästa förmåga men orkade inte sätta kvigorna på plats riktigt. Riktigt, riktigt trött blev han i alla fall. Hans tålamod med trilskande djur är i det närmaste oändligt men till slut så åker de med

Tack tjejer för rolig träning! Vi återkommer till Christine och fortsätter träningen en annan kväll. Banne mig om vi inte ska försöka oss på det där med nöt-tävling någon gång.

hemsidan

Rom har äntligen fått en egen sida, ni hittar den från hemsidan web.telia.com/~u74701590/ klicka på hans bild.

Det kommer en reseberättelse från Skottland men den tar lite längre tid ;-)

du vet att...

Du vet att du bor på landet när du har sådan här utsikt från altanen:

Du vet att hunden (Bud) fäller när katten nästan försvinner i håren:Du vet att tiden går fort när en liten rultig valp förvandlats till något långbent som väger mer än 10 kg:

lite av varje

Igår hade vi uppstartsmöte med nybörjarkursen. På måndag har vi första "riktiga" tillfället med får och hundar och det ska bli jättespännande. Veckans möte innehöll teori och praktiska ordningsregler - jag tycker att det är skönt att klara av lite begrepp och dela ut lite läsning innan kursen kommer igång "på riktigt".

Kvällen har tillbringats i träningshagen och med god mat och dryck på den nya altanen. Det var Heléne och Ewa J som kom och tränade och bjöd på mat och dryck. Mycket trevligt initiativ! God mat och dryck och mycket surr blev det.

Så här såg det ut i Biabäddarna innan jag drog iväg till Skottland, 5 katter i bädden:

Nu har Grym flyttat till Rättvik och Gustav Vasa håller på att flytta in hos Lena. Kvar av småkatterina är bara lilla Gullspira som är en riktig gullfia :-)