måndag, augusti 21, 2017

Visst ja...

 Jag skulle ju blogga...
Helgen som gick var vikt för en tripp till Luleå och kvarts-SM men eftersom vi fick stanna hemma gällde det att göra något annat roligt. På lördagen var vi utanför Borlänge och hjälpte till att valla in ett gäng och på söndagen fick vi finfrämmande när Anita och Madde kom med hundar.
Anita ska ju tävla SM snart så vi passade på att köra en dubbelhämtsbana. Inte jättestor men med tjugo djur och fem märkta som skulle sorteras bort. Någon fålla hade jag inte hunnit få upp eftersom den avdelade gruppen var väldigt nära att rymma tillbaka till sina kamrater i hagen precis innan gästerna kom.
Nåja, Nora, My och Four gjorde banan. Anita och Nora vann, de var de enda som fick till sorteringen. Four vann hämtpriset, alltid något :-)
Framförallt var det roligt att se att han orkar och vill jobba igen.



sedan var det dags för  småttingarna. Så kul att se dem... Många igenkännande fniss blev det. De här tre är ganska lika i typ och stil. Ingen av dem har så mycket till övers för djup och inte ens han som heter det är ett dugg ren på "toppen". Men de hanterar djur fint och knallar iväg med dem och balanserar upp dem fint. Och de är ju faktiskt nyss fyllda ett år. Det är lätt att glömma...


fredag, augusti 11, 2017

Plötsligt händer det - hon lever!

Inte ett inlägg på evigheter... Men ibland tittar jag tillbaka på Rom och Fours träning ochnu har jag insett att jag helt kommer att tappa Tops resa och utveckling om jag inte börjar anteckna lite. Så jag gör ett nytt försök.

Top var ju en hård nöt att knäcka och inte så intresserad av att släppa in mig. Under våren hittade jag till slut en nyckel och sedan blåste dörren upp på vid gavel av bara farten. Från het, rushig och döv gick han snabbt till en hörsam och lyhörd liten hund. Det var verkligen som att vrida om en nyckel och från den dagen var samarbetet helt ok i fårhagen. Det har inneburit att han har fått prova på lite av varje, mina rörliga ungtackor på öppen yta, hela flocken inklusive några surtackor som vaktar sina lamm om hunden inte uppför sig, delning, stor och liten flock hos Heléne... ja, han har verkligen kunnat prova lite av varje. I ärlighetens namn ska erkännas att han varit mycket lydigare i vallhagen än i vardagen.

Under förra veckans vallvecka, då vi tränade på olika ställen tisdag, torsdag och lördag och jag kompletterade med egen träning onsdag, fredag och söndag så tände han ett snäpp till. Plötsligt var hörsamheten som bortblåst och jag fick koncentrera mig på att minimera skadorna. Inte så att han biter, det gör han faktiskt inte oavsett - men han blir tight och grund och rushig och de stackars fåren vet inte alls var de ska ta vägen. Nu visade det sig att han kommit på det där med delning också - så plötsligt började han trycka på där borta på sin kant och då blev det genast mycket svårare. Nåja, söndagens pass handlade mest om att etablera kontakt igen och jag är inte så orolig - vi kommer nog igenom den här fasen också. Det skadar inte att han tänder lite till och vi får komma ihåg att han inte ens är ett år.

Till veckan fyller han - ett år.

Här skulle det vara en bild tänkte jag, men blogger verkar tycka något annat...