lokalprov och attitydträning

Idag har vi i SDV arrangerat lokalprov i Bråfors. Av 18 startande hundar var det bara fem som fick medalj, diplom och stämpel "Godkänd Vallhund" i stamtavlan. Bråforsfåren har något i sitt uppträdande som plockar fram dåliga sidor av hundarna, det var många olydiga och snabba upptag/framdrivningar i dag. Men vi fick även se några riktigt fina hundar! Grattis till klubbmedlemmarna Gail och Ingela till fina rundor! :-)

Igår var Tuula, Maggie, jag, Bud och Zeke till Peter och tränade lite. Vi fick mycket hemläxa ;-) Bud och Maggie är lite samma typ av hundar - osäkra och tror att problemen löses bäst genom att springa och hjälper inte det så springer man fortare ;-) Jag ska verkligen ge det här en chans och bara låta Bud jobba med attityden mot djuren. Det svåraste är att jag inte får bli arg och både jag och Bud är superladdade när vi ska träna så vi bara går och väntar på konflikterna... och vi behöver sällan vänta särskilt länge... Men nu ska Bud lära sig att behandla djuren juste och han ska slippa en arg och spänd matte är det tänkt. Det är definitivt värt ett försök!
Zeke har inte de problemen. Han skyndar sig väldigt när han kommer på andra sidan fåren - jag vet inte hur jag burit mig åt för att få dit det beteendet mer än att jag kanske tvingat honom till saker för tidigt. Det är i alla fall inga problem att få bukt med - han svarar klockrent på all träning, den hunden :-) Han har mognat oerhört den här våren och nu går det faktiskt att ställa krav på honom. Vi ska jobba även med hans attityd men lägga in lite krav och passa på att lära honom höger och vänsterkommandona.
jag tog en liten runda hemma igår kväll, jag var bara tvungen att känna att jag hade koll på vad jag skulle göra och det fungerade skapligt. Bud har det jobbigt när han måste fatta beslut själv (och de ska helst inte vara spring fortare eller spring längre bort heller...)

Nu regnar det igen :-( Men det blir en liten runda snart ;-)
Flasklammet Stevie Wonder är ute idag. Han har påbörjat sitt sociala fårliv och får vara ute med sin familj och stora flocken några timmar per dag. Men jag pjoskar väldigt med honom - han ska helst inte bli blöt och kall och på nätterna sover han under värmelampan... ;-)

värt att fira...

Idag är det ett år sedan vi hämtade Zeke. Vi skulle ju bara titta på honom, planen var att han skulle charma husse, men att husse skulle säga "vi tar väl med honom på en gång" ingick inte ens i min plan. På väg hem med en valp i knät ringde jag mamma och undrade om hon hade lust att vara valpvakt på dagarna de närmaste månaderna... Jisses, ett sådant genomtänkt beslut :o) Men vilket bra beslut! Tur att husse var så lättövertalad!
Zeke och jag har haft ett bra år. Han och jag har en annan relation än vad jag har med de andra hundarna. Kanske beror det bara på hans fullständiga tillit till mig och det faktum att han aldrig någonsin tvivlat på att jag har rätt eller att det aldrig funnits i hans värld att jaga vilt, bita får eller äta upp saker... Eller så beror det på att han och jag passar så bra ihop? Det kvittar vilket; vi har det trevligt tillsammans.
Jag funderar på att låta honom vila lite från vallningen. Känner jag mig själv rätt så blir det just "lite" men det känns som att han just nu är ovanligt stökig och kanske skulle han må bra av en liten paus i träningen. Jag gissar att det är en massa hormoner som stökar till det i hans skalle just nu ;-)

Bara som ett förtydligande; det handlar inte om att jag tycker så mycket mer om Zeke än om de andra för så är det inte. Jag gillar dem alldeles otroligt mycket - alla fyra (säg det inte till någon men jag gillar faktiskt Scott Drever väldigt mycket också!) men på helt olika sätt. Det är bara det att Zeke och jag är tightare än vad de andra hundarna låtit mig vara ;-)

oreda i fårboxen

Igår kväll upptäckte jag att en ungtacka har juverinflammation. :-( Jag suckade, mjölkade ur henne det som gick och noterade förvånat att hennes båda bagglamm (som för övrigt är präktigt stora och småfeta grabbar så dem går det ingen nöd på) fick äta och att de fick försöka dia även den inflammerade juverdelen. Tackan mår också bra, hon äter med god aptit och verkar inte alls särskild bekymrad. När jag mjölkade ur henne verkade hon tycka att det var helt ok.
I alla fall så fick hon flytta in i lammboxen där redan Stevie Wonder och hans syster och mamma bor. När jag flyttade ungtackan fick en av de andra tackorna panik och hoppade ut ur boxen?! Hej och hå, vilket korkat får - jag baxade in henne igen men hon var alldeles olycklig. Det är en av tackorna vars lamm var dödfött så till slut förstod jag att det kunde finnas en rimlig förklaring till att lammen är så välfödda och att hon var så orolig. Det kan tänkas att hon adopterat något av lammen... Alltså fick hon också flytta in i lammboxen. Där var hon mycket tillfreds och nöjd. Jag har inte sett att bagglammen diar henne men hon verkar trivas i sällskapet så hon får väl vara där... Vilken soppa!

Idag har Tuula och Marie varit här och tränat hundarna. Maggie vallar nu!!! Det är så himla häftigt att följa hennes utveckling från jagade galning till vallande, tänkande hund... Jag är riktigt stolt över att de kommit så långt :-) Maries Minna ser jättefin ut. Hon har bara vallat nöt hela vintern så hon hade nästan glömt hur lättflyttade små skogsfår kan vara ;-)
Zeke lade sig pladask när jag visslade stoppsignalen till honom! Häftigt, hur kan de bara veta? Lär de sig av att se och lyssna när de äldre hundarna tränar? I så fall gör han det bra, det är ju långt ifrån alltid som Bud stannar på samma signal ;-) :o)

Tam Persson har jobbat hos tjurarna idag. Vi har halmat och mockat och den lille hunden är en hjälte! Det är så häftigt att se honom mota tjurarna - de börjar bli stora och påstridiga nu, men Tam tar det så lugnt och fint och stressar inte upp någon (vem kunde tro det när de såg honom flänga runt på ÖK-banorna för några år sedan?)

Nu är fläskfilén klar. Efter en dag med hällande regn ska det bli skönt att äta lite gott och krypa upp i soffan.

Bloggar fr mobilen... Skogsfåren gjorde skäl för sitt namn, skogstokiga passar bra ;-) kul träning! Bud har övat ståndskall på grävlingen...

very good news

Bra dag! Nästan klar med deklarationen och nu upptäckte jag att det inte är modemet i stationära datorn som dog i åskvädret utan någonting i sladden på väg dit. Nu har jag ny sladd och vips! fungerar det igen! :-) visst är det bra med garanti på grejorna men det är satans opraktiskt att vara tvungen att skicka iväg hela datorn. Allt ska säkerhetskopieras (jaja, det skadar inte att göra det ändå, jag vet...) och program ska installeras om och... Nu är jag i alla fall glad igen! :-)

Bud är bättre igen :-) *ännu gladare* jag ska ta en runda med honom nu - han ska ju få gå en träningstävling på torsdag och idag kändes han fräsch. Hoppas att det håller i sig *håll tummarna*

Karin har lagt ut bilder på ett helt gäng med snygga fotomodeller från helgens fotografering. Kolla den här länken så förstår ni vad jag menar:
http://www.anst.uu.se/bjornms/nyheter/gnyheter/060515/foto.htm
Både Bud och Zeke finns med...

årets första åskväder

var i fredags och ganska avlägset. Stationära datorn är numera ansluten via ett åskskydd men för säkerhets skull drog Ulf ur kontakten ändå... för sent :-( Nu blir det en resa för datorn igen, modemet har lagt av och då är det väldigt smart med inbyggt modem... Tur att jag ha tecknat försäkring på eländet... och tur att den bärbara datorn fungerar. Nu skulle jag logga in på bankens hemsida och betala några räkningar men det går inte så bra, av någon anledning fungerar inte min inloggning. Suck!
Annars är läget under kontroll. Zeke tränade ett kort pass även idag och blandade bra och sämre saker. Bud ser stel och stapplig ut. Jag tror att han är ganska påverkad av Ivomecsprutorna - de fick tredje och sista i fredags, så nu är det bara att hålla tummarna att Bud piggar på sig. Vi är anmälda till en träningstävling på torsdag, vi får se hur han verkar må om han får starta.

trevlig helg

Vi har haft besök från kungliga huvudstaden den här helgen, barndomsvännerna Eva och Brittis och Isak, tre år har varit här. Vi har haft toppentrevligt! En sjuksköterska med erfarenhet från bb-avdelning och en f.d. djurskötare var precis vad flasklammet Stevie Wonder behövde ;-) Nu är han ett flasklamm och inget sprutlamm :-) och har fått riktigt bra snits på att äta med napp. Hans öga är dött så det är inget att göra åt, jag torkar lite när det blir en torr hinna men han lider inte av det.
Scott visade sig vara en riktig barnhund, han och Isak har haft jätteroligt!
Jag hann även iväg till Hedemora igår eftermiddag där Karin Matsson var och fotograferade klubbens hundar. Jag har beställt jättefina bilder av både Bud och Zeke, exempel kommer här i bloggen så fort jag fått dem.

Efter att jag skjutsat gästerna till tåget har vi även hunnit träna. Tuulas Maggie går framåt, ibland med myrsteg men sedan plötsligt lossnar det och ännu en pusselbit ramlar på plats. Zeke skötte sig fint. Jag tyckte att han lattjade lite med mig igår vid fotograferingen så jag såg till att han lydde idag, det finns ingen anledning att släppa honom för långt. Bud kändes också som han tagit för sig alldeles för mycket - ett par pass med riktigt jobb hade gjort att han lagt ifrån sig öronen ;-) Men nu fungerade det igen. Det är tråkigt att man måste hålla honom så förtvivlat kort hela tiden, jag lyckas inte få något flyt med honom...
Nu väntar Stevie på kvällsmaten och vikarien har ju åkt hem...

ditt och datt

I söndags hade vi vallningsuppvisning på en familje-friluftsdag i Falun. Jag, Bud, Zeke och fem av tackorna i träningsgruppen drog iväg i King Caben - det är bra med små får när man ska lasta dem i pickupen ;-) Mamma var förstås också med och vi hjälptes åt med lastningen som inte var helt enkel (stoppade man in ett får så hoppade minst ett ur samtidigt). Uppvisningen gick bra. Bud uppfattade genast att matte var lite mer soft än vanligt och ger man honom lillfingret... nåja, han uppförde sig väl så det var godkänt ;-) Zeke visade så fint hur en liten vallhund tänker och fungerar. Det var bara när fåren hamnade i skogen och Bud kom tillbaka med dem som publiken blev riktigt imponerade :o) Det är inte så lätt att ha uppvisning och få publiken att inse vilket jobb hundarna gör... En man ville lämna sin lilla pumi i träning hos mig - på tre veckor skulle den utbildas till att kunna "allt" (de pekade på Bud och sade "som han där"), jag tackade nej ;-) :-) Sedan var det en man som undrade om visselpipan kunde fungera lika bra på frun ;-)

Apropå små får så är lamningen fortfarande inte klar. Bara två kvar nu i alla fall... I helgen fick en tacka ett tvillingpar där tacklammet är hur pigg som helst och bagglammet lite kravligt. Han suger dåligt och har fått i sig för lite mat, dessutom har han ett fel på ena ögat, jag gissar att han är blind på det och det ser lite läskigt ut. Vi får se vad som händer - han äter bra när vi ger honom mjölkersättning och han lyckas nog sno åt sig någon slurk från mamman också. Eftersom han troligen är blind (men bara på ena ögat annars hade han inte överlevt) och slänger lite med huvudet när han ska få mat kallas han Stevie Wonder :-)
Sista förstföderskan lammade också i helgen, ett tacklamm som ser ut som Fulingen (se bild längre ner). Bild kommer!

Vi har kattungar också. En gul ska sparas, han (?) ska flytta till bekanta till Säter. Det kommer bild på honom (?) också...

2/5 ett viktigt datum

för då ska deklarationen lämnas in... Jag är inte klar som vanligt ;-) men vi har anstånd och jag har ägnat några timmar till den förbaskade bokföringen så nu är det inte långt borta att det är klart. Jag fattar inte att jag som ekonom ska ha så svårt att göra undan min egen bokföring i tid... Obegripligt varför jag försätter mig i den här situationen år efter år. Eftersom vi flyttat under året och kontoret fortfarande inte har fått sin slutliga möblering råder viss oreda i papperen vilket inte gör det lättare... :-(
Apropå flytt så är den 3/5 också ett speciellt datum för oss. Imorgon är det två år sedan huset brann och vi miste Ejje... Vilka år det varit; stor sorg, flytt mellan boenden (flera), rivning, bygge, vattenskada, diskussioner med försäkringsbolag om ersättningen (det ordnade sig till slut, vi har fått slutavräkningen nu och vi har verkligen ingenting att klaga på vad det gäller Dalarnas försäkringsbolag), inköp, inköp, inköp... och fantastiskt mycket värme och omtanke från så många oväntade håll. Tack!

Till något helt annat. Årets lamning är makalöst utdragen. Äldsta lammet är fem veckor nu, den yngste nästan två. Det kanske skulle varit normalt om det var hundratals tackor som skulle lamma men det är bara 11 och av dem är det bara fem som lammat! :-( på fem veckor!!! Övriga ser mycket högdräktiga ut men gör sig ingen brådska... Ikväll ser en av ungtackorna i alla fall ut att ha planer på att göra något åt statistiken - det blir antagligen lamm i natt, men de har lurats förr...

Igår kväll på sista kvällsrastningen roade sig Tam och Bud med att jaga in något under en bil på gården. De hjälptes åt att passa på varsin sida om bilen och det var inte klokt så intressant det var där under. Eftersom våra hundar gärna får jaga bort andras katter som kommer in på gården (friande hankatter) tog jag för givet att det var en katt som satt under bilen men när hundarna inte lugnade sig gick jag dit och tittade och jovisst, där satt en katt. Eller? en väldigt stor katt? med lång nos??? hoppsan, bäst att gå därifrån och när vi gått tio meter från bilen tultade en stor grävling fram ifrån sitt gömställe. Gudskelov såg inte Scott den (hihi, det är ju han som är jakthunden) och gudskelov kände den sig tydligen trygg där under bilen. Skulle väl varit snyggt om den bitit Tam eller Bud i nosen när de stack in dem... Jag har kollat med husse om man får skjuta grävlingar och det får man ;-)