onsdag, december 31, 2014

Sammanfattning

Så... hur blev nu 2014? vad hade vi för planer och vad blev det av dem?

Inför 2014 var läget ganska osäkert. Rom hade precis fått börja jobba och vi höll på att ställa in hans medicin, med Four fanns det förhoppningar om ett VP och kanske någon IK-1 under hösten. Jag hade ambitioner att hjälpa kamraten att göra Jovi till en stabil IK-2 hund och Gemma förväntades göra en riktigt fin IK-1 säsong.
Aldrig hade jag kunnat ana hur tråkigt det var att sitta hemma och uggla när tävlingssäsongen drog igång, så med en liten Four som hanterade djur väl men inte kunde höger- och vänsterkommandon äntrade vi tävlingsbanan redan i juli. Ett VP där matten bröt vid Fålla ut och ett par IK-1 där han faktiskt gjorde väldigt många bra saker i svåra förhållanden och fick ett par placeringar med sig hem.
Four hade varit halt med ett sår på trampdynan innan tävlingarna och direkt efter visade det sig att det var värre än så när han bröt loss hela klon. Vila ordinerades och han läkte lagom till nästa IK-1 i Heby som var ännu svårare. Även där fick vi med oss en placering dag två och vi hann gå en nötkurs för Vickan innan det var dags igen. jag anmälde till tävling och vårt eget VP i Nås.
Då var det dags för nästa klo
och så fick vi stryka oss.
Tån läkte, vi åkte på kurs, Four gick riktigt fint och växte massor. Sedan satt han så här
Tån var inte alls läkt och ny penicillinkur och nya strukna VP (två stycken om jag inte missminner mig)
I slutet av oktober röntgades tån och han fick ok-stämpel i rumpan. Tån var läkt och äntligen kunde jag sätta igång honom. Då blev jag sjuk. Jag som aldrig brukar bli däckad var hemma från jobbet en hel vecka. Det har inte hänt sedan Tim fjording gav mig hjärnskakning för typ tio år sedan...
och snipp, snapp, snut så var den säsongen slut. Något godkänt VP har det alltså inte blivit, men resultat långt över förväntan i IK-1 och allt tyder på att lillskrutt är klar för unghundscupen nästa år. Hoppsan!

Rom då? I våras fick han magsjuka och den slutade på Strömsholm. Då trodde jag verkligen att han skulle dö. Vilken skräckfärd det var ner - tre gånger stannade jag och kollade om han levde. Uttorkad, medtagen, för dåligt kortisonkompenserad och helt utslagen var han när jag bar in honom mitt i natten. Han visade sig ha stabila natrium/kaliumvärden och var pigg som en mört igen dagen därpå. När nästa magsjuka kom på höstkanten var jag bättre beredd men inte tillräckligt och vi hamnade på Falu djursjukhus och han vätskades upp och jag kunde ta med honom hem. När magsjukan tog om på honom lyckades vi häva den själva - här lär vi oss den hårda vägen...
Hela året har vi med allt glesare intervaller varit besökare på

och jag är så himla tacksam över att ha hittat dem. Trygga, kloka och förutseende har de lotsat oss igenom det här första året med Addisons sjukdom och nu känns det äntligen som vi har koll på läget. jag vet att hans värden är stabila även om det händer något annat och jag vet på ett ungefär när det behövs extra kortison. Framförallt är det när han följer med på tävling/kurs och inte får jobba, all förväntan blir en belastning och då mår han bättre med lite extra kortison. Annars klarar vi oss med futtiga 0,25 tablett om dagen förutom Florinef förstås.

Annars har Rom mått bra, han har jobbat mer än någonsin eftersom Zeke inte alls varit fräsch. I höstas blev Zeke akut dålig och det visade sig att han har spondylos i ryggen. Till vardags mår han bra, han har haft några skov med inflammation och smärta, men nu vet jag ju vad det är och kan behandla honom därefter. Sjukpensionerad är han i alla fall.

Angående förhoppningarna om kamratens hundar kan jag bara konstatera att Jovi inte blivit någon IK-2 och inget tyder på att hon kommer bli det heller. Däremot har hon och den korädda matten testat nötvallning och det skulle kunna vara en kommande karriär för Jossan. Om matten vill, vågar och kan. Gemma däremot hoppade nästan över IK-1, några tävlingar gjorde hon med några fina resultat, sedan flyttade de raskt över till IK-2. Som hon inte var riktigt klar för men det lovar jag att hon är när tävlingarna drar igång 2015. Nu har hon ju dessutom fått en ofrivillig vila med det världsäckliga sår hon fick som gjorde att hela benet blev ett öppet och mycket bakteriefyllt sår. Men nu är hon på g igen!

Så inför 2015 hoppas vi att Gemma etablerar sig i IK-2, att Lennarts hundar visar framfötterna och för Fours del så är den optimistiska planen att göra någon IK-2 innan unghundscupen. Vi ska ju till Skottland i maj så jag hoppas komma hem med en hund som lärt sig massor - och så hoppas jag att han håller kolla på sina tassar och klor nu...



 

tisdag, december 30, 2014

Avslut med comeback

Idag var det dags för årets sista träning med kamraterna. Det är först nu på hösten som vi verkligen kommit igång med den gemensamma träningen, men nu passar vi på att köra så länge underlaget tillåter. Förhoppningsvis blir det många sådana här söndagar 2015, med hundträning, diskussioner och en och annan gliring.

 Lennart och Märta

tränade bland annat delning (eller...?)



Loobo jobbar på med sina flanker



Så roligt att de här två var med idag - det var längesedan



och som vanligt befann vi oss på skuggsidan där i Skräddars.




 Med Four har jag hamnat riktigt på skuggsidan. Jag började bli frustrerad och tyckte inte att de senaste veckornas träning gett den effekt jag är ute efter. Dagens pass bekräftade den obekväma tanken. Så skönt då med kamrater som ger handfasta råd och ser till att få in oss på en ny bana. En bana som känns bekväm och inger hopp istället för hjärnspöken och troll :-)

Träningen med Rom har varken hjärnspöken eller troll. Han levererar nu. Fina hund!

fredag, december 26, 2014

God fortsättning

God fortsättning på helgerna från oss!
Såhär började den goda julen, med ett alldeles nybakt vörtbröd på surdeg från grannbyns bageri.







Såhär såg årets julhälsning ut, den som landade på facebook bland så många andra...

 

Igår tog vi en juldagspromenad. Hussen hade åkt upp i skogen så vi skulle gå upp och möta honom, jag stoppade en glöggtermos i fickan och tog med hundarna och kameran. Någon Husse hittade vi inte men några vinterbilder blev det i alla fall.


Gammel-Bud

Lill-Four. Han är ganska söt, den hunden



 Pappa-Rom. Tycker att fotografering är trams ;-)


Hela ligan


Härligt ljus

  Snart hemma
 

 Apropå Gammel-Bud så blir jag glad av att se att han fortfarande leker och stimmar, här är det Four som får den stora äran

 



och så sist och minst, vårt nytillskott. Som inte ens fått något namn ännu, men hon är rätt söt

 

 Idag står det hundträning på schemat. Det är kallt, men vi hoppas på bättre temperatur mitt på dagen när Lennart kommer.

God fortsättning, bloggläsare!


söndag, december 14, 2014

Kris eller inte

haha, coach Elgemyr tror att jag har en livskris för att jag bakade en liten... hm, visionsförstärkare, kanske. Nu hör det ju inte till vanligheterna att jag bakar. Det var till och med så att jag fick en efter-branden-upplevelse igen. Det fanns nämligen ingen brödkavel i mina gömmor...
En efter-branden-upplevelse är en sådan man får när man tror att man äger något, letar febrilt för att sedan komma på att det var ju innan det brann jag hade en sådan. En vanlig företeelse de första åren men nu händer det sällan.
Och tydligen har jag inte haft användning för en brödkavel på tio år?!

Nåja, nu ska man inte låta sig nedslås av sådana bagateller. Jag tog en glöggflaska istället. Med pepparkakssmak för säkerhets skull.





Sedan använde jag de nya kakformarna för att göra får och en och annan ko (men det var ju ingen mening att ge Heléne en ko...) och sedan kom le grand finale. Bordercollie i pepparkaksversion. Letade på en bild i siluett och gjorde ett par prototyper och sedan letade jag på en bild på Gemma och så skar jag. Jag var faktiskt riktigt imponerad när jag skurit ut Gemma i degen och lyckades få över henne till plåten i någorlunda skick. Med lite fantasi kunde man faktiskt ana att det var hon.
Gissa om jag blev förvånad, lite frustrerad och ganska full i skratt när pepparkaksGemma hade förvandlats till... ett vildsvin (!) i ugnen. Suck, Heléne fick nöja sig med en av prototyperna med Gemmateckning. Det fick duga.

 

Idag var det dags för träning igen. Jag och Lennart tyckte lite synd om Heléne som inte har någon hund att träna - och lite synd om oss som inte fick några goda råd, så vi bjöd in oss till träning hos henne. Smart va? 
Rom och Märta gjorde några längre hämt med styrning och sedan skulle vi sortera. Märta har aldrig sorterat så hon var ursäktad, men Rom Raring?! Visserligen tog det en stund innan jag kom på att jag använde fel kommandon men han höll inte djuren och han var inte till någon hjälp att stoppa dem som rann förbi, så vi fick backa bandet och träna lite för att hitta rätt inställning. Hurra, här ska tränas sortering :-)

Småhundarna Loobo och Four pillade på med lite annat. Eller nja, Loobo tränade också långa hämt men sedan blev det lite mer grundputs för deras del. Four behöver inte ha så långa hämt, just nu är allt fokus på att få honom trygg i upptagen. Med kamraternas ögon på hunden kunde jag vända ryggen till och gå ifrån honom, istället för att gå närmare och styra/hjälpa honom. Nu lille vän är det dags att du tar lite eget initiativ och ansvar. Och det gör han. Det tar sig faktiskt riktigt bra :-)

Heléne kunde förstås inte hålla sig helt på publikplats, så både Jovi och Gemma fick varsitt kort pass. Frustrerade att Gemma får den här långa vilan med sitt trasiga ben och frustrerande att Jovi som har så mycket klokt och bra i sig också ska dras med sitt stora handikapp i form av bristande samarbetsvilja.

Så nu är det arbetsvecka igen. Sedan ska vi se om vi hinner träna något mer eller om vi får förlita oss på att tomten kommer med något livskrislösande för både mig, Rom som inte kan sortera och Four som har en inre kamp mellan benens "spring" och huvudets "lugn". Nåja, vi är ju i gott sällskap alla tre.
 

 

söndag, november 30, 2014

Tipp, tapp, tipp, tapp...

Hm, Four har börjat fira jul i förtid.

Hur ska vi annars förklara att hans små trumpinnarben inte pinnar på längre. Nu är det plötsligt hjärnan som styr farten och just nu säger hjärnan -Vänta!!! - Inte skrämmas! -Akta, akta...

Pust!

Klok träning med Lennart idag fick in mig på ett nytt tankespår. Sist när jag tränade själv blev jag mest irriterad över den överdrivna djurkänslan som störde mig så in i norden. Idag löste vi upp några knutar och jag har en plan för den lille tomtens träning framöver. Julen varar inte ända till påsk, hoppas jag - i alla fall inte i just det här tipp-tapp-tänket.

Här ser han ju lite bestämd ut i alla fall ;-)

Underbart första adventsväder!

Rom Raring fick också träna - inte bara vara funktionär. Han var lite ringrostig när det kom till petig stryrning ;-)

Soool


Vi började med ett par knepiga hämt för Märta och Rom. Till vänster om huset skymtar Lennart som ska skicka Märta. Över lilla bäcken, genom grindhålet till nästa hage, slå ut genom den för att hitta nästa grindhål in på den åker fåren stod på och sedan ett skapligt lång hämt där. Roligt! Märta hade problem med första grindhålet och Rom med det andra. Men hittade fåren gjorde de.
Four och Loobo fick lite kortare hämt men det var nog knixigt för dem ändå. Framförallt för four som inte riktigt vågade starta djuren och hamnade i någon knäpp konflikt där djuren inte vågade gå undan för honom heller. Loobo gick fint idag - där har det hänt massor de senaste veckorna.


På gården har det också hänt en del. Bland annat är lösdriften restaurerad så småtjurarna har kunnat flytta in. Rom tog in dem igår - efter en liten utflykt där två klev upp på dyngstacken och en tredje försökte dra tillbaka ner mot byn så var de snart parkerade på plats. Härliga hund!



måndag, november 24, 2014

Uppställning

När det vankas torkad lever sitter de som små ljus, utom när någon av dem tröttnar och sätter igång och gör konster istället...
Idag var det generationsskifte i oxfiléfabriken. Rom fick ta hand om lastningen och det gick alldeles väldigt smidigt. Nu ser vi fram emot avräkningen. 

söndag, november 23, 2014

Omväxling förnöjer. Eller PRO för hundar

Igår var jag och en kompis ute på en promenad i skogen drygt en timme, alla fem hundarna var med förstås. Resultat; Bud haltade lite på ett bakben när vi gick hem, Scott var halt efter vila och Zeke hade ont i ryggen. De börjar bli slitna, våra gammelhundar.
Bud har åldrats mycket i höst. Det märks inte så mycket ute, men inne sover han mycket och går gärna undan till ett annat rum så att han får vara ifred. Annars är han som vanligt. Lite mer lomhörd förstås, framförallt på inkallning ;-)
Scott blev ordentligt halt efter senaste jakten. Nu var han halt på samma ben s¨å det är väl inte läkt, men han går i alla fall i koppel.
Zekes rygg spökar till och från. Spondylosen har väl inte blivit tillräckligt stum ännu, så han känner av ryggen ibland, det går i skov.
I både Buds och Zekes fall vet vi orsakerna till smärtan och ger Rimadyl utan att tveka. I Scotts fall vet jag inte riktigt var det sitter men Rimadyl och koppelvila brukar ju ordineras så vi kör väl på det så får vi se om han hinner med årets jaktsäsong.

Men Rom och Four var pigga och ohalta. Bara en sådan sak... Så idag tog vi ut några ungtackor på långa åkern igen och tränade lite. Knöligt med två hundar när man måste binda upp den ena, men vi fick en del nyttigt gjort i alla fall. Signaler till Four och det behövde rensas lite kanaler där kan man säga. Jag började med ett toksvårt hämt och om man bortser från sådana detaljer som att han skar och sk-t fullständigt i visslan så kom han med djuren lugna och fina rakt till mig. Hehe... Sedan bättrade vi upp oss lite och det ser inte så tokigt ut, men han behöver stärkas upp ordentligt i vinter. Idag visade han några nya sidor som jag inte ropade Halleluja över, så vi har en del att göra.

Här kommer en stilstudie. Det fick bli lite delningsövningar också för att komma tillrätta med det jag inte var nöjd med. Det var svårt som tusan ;-)



 suddig bild men jag gillar den, här är det beslutsamt framåt som gäller, precis som jag vill ha det




 -få se nu?!, vilket håll kan det där vara? jag provar det här. Eller det andra...






Eftersom vi lyckades packa ihop fåren passade jag på att dela lite med Rom också. Två lamm är ju en gångbar formel ;-)    jisses! jag hade inga fårhuvuden mot mig och inga mot hunden, alla fårens huvuden var in mot mitten. Hela tiden! Där fick vi en utmaning som hette duga. Hade kameran gjort som jag ville så skulle ni i alla fall fått se bevis på att det gick bra. Till slut! Roligt hade vi i alla fall.

På vägen hem med fåren tog vi en kort vända i träningsfållan med Four och sedan fick han ta hem dem. Plötsligt (när det verkligen behövdes i skarpt läge) ville han inte alls gå på kanten och hålla emot draget. Det var lite rörigt där en stund men vi tappade i alla fall inte in fåren till kalvarna. Alltid något :-)

lördag, november 22, 2014

Gräsänkehelg

 Det har hänt den del i veckan. Först och främst fick vi hjälp att slakta bagglammen i måndags kväll. Skönt att ha det gjort och jag hade hoppats kunna göra lammkorv till jul men de tog inte emot mer inför jul, tidigare år har det varit till första advent men de hade tydligen fått in alldeles otroligt mycket jobb... Suck! Rökta fårfioler ska jag nog få till ändå men vi får se hur vi gör med korv, om det får bli ett vårprojekt eller om jag gör lammfärs istället ;-)

På måndag är det äntligen dags för nästa slakt, då kommer de och hämtar tjurarna. Skönt, så kan den mindre versionen få flytta in i lösdriften och någon slags vinterordning infinner sig. Vi slaktanmälde i september så det har varit en låååång väntan.

Hussen har åkt till Jämtland igen, så jag har en gräsänkehelg.

Först en bild på min kreativa lösning av centraldammsugaren som inte går att stänga av:



en fjärrkontroll till eluttaget så var problemet löst 


sedan en annan intressant detalj. Rom har tydligen varit magsjuk ofta? Det är i alla fall den enda gången jag köpt barnmat på burk vad jag vet (morotspuré). Enligt ICA är det en vara vi handlar ofta...


Imorgon hoppas jag att det kan bli lite träning igen. Dock knappast med stackars Gemma vars ben och tass ser ut som hon varit i krig, men nu låter det äntligen som det vänt och att det börjat läka. Vilken konstig grej!
 

söndag, november 16, 2014

Kvittrar på

Förra helgen fick jag ju bannor för att inte Four kan några visselsignaler, så både igår och idag har vi traskat runt med de tråkiga baggarna och försökt få till kommunikation via visselpipa. Det går i ärlighetens namn riktigt skapligt. Visst blir det fel ibland men det blir mer rätt än fel. 

Igår var det grävardag. Elkabel till hundhuset är nergrävd såhär före vintern. Skönt, men gårdsplanen är nu ännu mer sandig och grusig än innan. Vår grovingång (och resten av huset) också förstås...


Hundluckorna kom i veckan efter lång leveranstid, och golvet är klart, så det ska väl kunna hända lite saker framöver om inte vintern kastar sig över oss. Den verkar ju inte ha någon brådska hittills.

Idag hade vi ett uppdrag, jag och hundarna. Forsa Gårds får var tydligen inte alls intresserade av att bli fraktade till sin vinterhage så jag lovade att göra ett försök. Jag tog med Zeke och Rom. Zekes uppgift skulle vara om det visade sig att fåren inte vågade gå undan för hund utan bara stannade och utmanade - i så fall skulle Zeke få lösa det problemet innan Rom tog över själva transporten. Det kan jag säga inte behövdes, för de här fåren hade inte läst den sidan av boken - de här hade bara två strategier 1) spring så fort ni kan, eller 2) spring så fort ni kan och dela er.
Lite jobbigt, men inte alls omöjligt. Vi fick hjälp av gårdsfolket att stoppa trafiken eftersom vi behövde ta dem en kort bit efter vägen - och sedan fick vi med oss några grisar som blev uppspelta och hoppade igenom trådarna. Vårt uppdrag var dock uttalat "håll reda på fåren så tar vi hand om grisarna" så vi tog oss igenom gårdsplanen med fårens zickzack-strategi och fick in dem i rätt fålla. Utan att det följde med någon gris. Mindre än en halvtimme tog det så var de på plats.

Eftersom det gick så bra och så fort gick jag alltså ut och körde Four lite på baggarna här hemma. De är så otroligt tråkiga, men det är vad vi har att uppbåda om man gör det enkelt för sig, så det var bara att köra på.
Jag tog några bilder med mobilen idag, jag insåg att det var längesedan jag terroriserade er med vallhundsbilder.




 
 
Titta så gulligt, han skrittar :-)

  

Annars oroar vi oss mest för vad det är som drabbat Gemma. Hon hamnade på djursjukhuset med mycket märkliga symptom - mer info här på Helénes blogg. Vi håller tummarna att hon snabbt blir frisk och att vi får veta vad i hela friden det är som är fel. 

söndag, november 09, 2014

På den sjunde dagen uppstånden

Jag är fortfarande inte kvitt förkylningen :-( men nu får det vara nog. Både lördag och söndag har jag känt mig rätt ok, men hostar och nyser och är rasslig i luftrören. Frisk luft måste vara bra i sådana lägen!

Träning här hemma idag. Heléne och Lennart kom och vi tränade långa hämt. Jag tog ut några ungtackor på långa åkern, så det var lite spännande hur de skulle fungera. Nyklippta ungtackor och stora ytor kan liksom innebära nästan vilket tok som helst, men de skötte sig kalasfint. Jag tog med en äldre tacka också för att få lite styrning i gruppen och det i kombination med att det fanns gräs på åkern (och kosten har bestått av uteslutande hö sedan de blev klippta) gjorde fåren lugna och samarbetsvilliga. Även om det var en del nerv i dem, framförallt i början. Vilket Gemma fick erfara som var först ut. Hon var ytterligt tveksam till att starta dem, jag tror att hon såg en briserande bomb framför sig :-)

Väldigt nyttig träning blev det i alla fall för henne, och många jättefina hämt har hon gjort idag. Det kommer att bli kalaskul att se hennes utveckling i vinter och till nästa år.

Four fick också göra några långa hämt och han springer på bra. Första hämtet sprang han så att bakänden liksom sprang in i framänden när han skulle sakta ner, det är inte lätt med så mycket spring i benen. Sedan lugnade han sig lite, gudskelov. Coachen meddelade att nu är det skärpning och visslor som gäller så vi får väl ta tag i det då.

Lennarts Loobo öppnade också upp och börjar hitta position och avstånd. Roligt att se!

När vi tränat en stund fick vi långväga gäster. Danne och Paula tittade förbi, eftersom de hade vägarna förbi. I alla fall med norrländska mått mätt;) Jätteroligt att se dem - vi har ju inte lyckats pricka in någon gemensam tävling i år, främst kanske för att de, liksom Heléne och Lennart åker på IK-2 och vi harvat på i IK-1. Det får bli slut på det snart om man ska umgås med de här kamraterna...

Roligt att se Fame och lilla Limpan igen, som jag inte sett på drygt ett år. Då lekte hon och Four (som är jämngamla) ystra valplekar, och de återupptog gärna leken idag. Dessa härliga ungdomar... Växlar från arbete och koncentration till lek och flams på ett ögonblick. Danne testade fåren lite också - och fastnade dessutom på bild


 
nja, fastnade var  kanske en överdrift. Den där suddiga figuren i grön jacka är Danne och man ser i alla fall att han minsann har visslor på Lime. Jodå, coachen påpekade det 


Fame fick uppdraget "dela av två lamm" och det var visst något som var svårt med det?


Men de försökte ihärdigt och jag såg i alla fall att de lyckades en gång.

Efter avslutad träning blev det fika och en väldig massa trevligt prat. Så mycket trevligt prat att jag tror att det blir sent innan de äntrar Gårdsbacken igen. Men det var roligt att ses!



torsdag, november 06, 2014

Nu ligger vi pyrt till

 Vi tar vid där förra inlägget slutade och hoppas att Gullhunden har lite pluspoäng från sin Husse. Han lär behöva det...


 
 

måndag, november 03, 2014

Sjukt igen, KM och nya pengar

Ja, nu är det sjukt igen, men den här gången är det bara jag. Hostar, snörvlar och totalt orkeslös... Det började redan på torsdagskvällen och när jag sedan gav mig på lite rejält kroppsarbete på lördagen kan man väl tänka sig att det blev sämre.
Jag och Rom jobbade som tokar på lördagen och igår var det Vallhundsprov och KM Nöt i klubbens regi. Jag skulle sköta sekretariatet men de ystra kvigorna behövde styras upp av en hund så Rom fick rycka in och ställa ut flockar, och hjälpa till med djurbyten. Det blev en lång dag med fina tävlingar och trevlig samvaro och jag kände mig riktigt skaplig om jag lät bli att prata en massa...  Det gick ju sådär ;-)

Det serverades kolbulle. Trevligt alternativ till hamburgare :-)

Natten och morgonen var riktigt risiga så jag har varit hemma från jobbet och inmundigat ett antal koppar av en häxbrygd med varmt vatten, honung, ingefära och halstabletter. Scott Drever har haft en jobbig dag eftersom han fick för sig att vattenkokarens pysande påminde om ljudet av en bil, så han har stormskällt ett antal gånger idag...

I lördags hade vi ju jobbdag, jag och Rom. Halmade upp ett par boxar, sorterade bort tacklammen plus ett par tackor till som inte skulle träffa baggen, få dem att lämna boxen och flytta in i stallet (coh det var lögn i he-e att få dem att gå...) ta in tackorna, gå ut och fånga den bagge som ska få äran att träffa damerna tills den riktiga baggen kommer, slääääpa in honom och släppa honom hos tackorna. Både jag och Rom var slut. Då kom jag på att jag skulle ge kalvarna och baggarna en ny bal. Med maskinen... Det slutade med att jag hade kalvar på vägen och fick springa upprepade vändor fram och tillbaka innan balen var på plats och kalvarna med... Pust, där fick vi göra nytta för veckopengen.

Apropå veckopeng så har äntligen 1 november passerat. Det innebär att Roms veterinärvårdsförsäkring gäller fullt ut igen. Idag reglerade jag förra veckans besök och jag tror att det blev några hundralappar över upp till det tak på 50 000 kr som försäkringen ersätter per år. Nu är det nytt år och nya pengar. Jag hoppas att han inte kommer att behöva använda dem alls! men med det år vi har i bagaget känns det skönt att ha ett försäkringsskydd som backar upp om olyckan är framme.

Hussen kom hem från jakten i lördags kväll och har inte riktigt packat upp. Det innebär att
- katterna har en trevlig sovplats

 

- i samma väska hade Hussen lämnat ett oöppnat paket knäckebröd... Sådant passerar inte en drevernäsa...


Hussen vill inte gärna vara med på bild så jag beskar lite, men han och Four har plötsligt blivit riktiga gull-kamrater...











fredag, oktober 31, 2014

Nu är det klippt

Fåren alltså. Nyklippta och fina står de inne i ladugården och smaskar på hö.

Extra skönt är det att ha dem inne eftersom en granne haft påhälsning av varg och fått ett får rivet. Så nu har den börjat ge sig på tamboskap också... Det är säkert samma individ som blivit sedd häromkring tidigare i sommar :-(

Skönt var det också att kolla upp hundarna i onsdags. Rom har inte haft så bra värden sedan han fick sin diagnos. Kaliumet har alltid legat precis under övre gränsvärdet och natrium precis övre det lägre gränsvärdet, men eftersom han mått så bra har vi inte justerat medicinen alla gånger. Den här gången låg han med god marginal på båda värdena och han väger 20,3 kg vilket är det mesta han vägt sedan han blev sjuk. Målvikten är 20,5 kg muskler så vi är inte så långt ifrån nu.

Four var också med och där var det ännu bättre nyheter. Tån är läkt! Ingen hälta, ingen smärta, ingen stelhet och ingenting synligt på röntgen runt själva leden. Klobenet var helt enkelt inte tillräckligt läkt när jag satte igång honom, men nu ser det fint ut.
Tjoho, liksom!

Vi firade lite när vi kom hem. På det sätt Rom tycker är bäst


 med lite jobb. Halmning och mockning hos tjurarna till exempel.

De börjar bli stora nu. Jag hoppas att de blir hämtade till veckan så att småkillarna kan få komma in.

Det är alltså kalvarna och baggarna som går på betet nu. Jag hoppas att kalvarnas närvaro är lite avskräckande för Gråben om han kommer på tanken att komma in. Dagen efter attacken hos grannen hann jag bli ordentligt svettig då jag först inte hittade baggarna och dessutom upptäckte att något varit i hagen eftersom staketet var trasigt. Det visade sig vara en älg som genat, av spåren att döma. Jag ser älgar häromkring varje dag nu. En pinntjur, en kviga och en ko med kalv har vi sett senaste veckan. Här är tre av dem på besök utanför grannens hästhage en morgon. Undrar om det är vargens närvaro som gör att de söker sig ut på åkrarna?