Jovi började på baggarna och skötte sig fint. Efter lite gnäll från mig och några Evertar senare såg det riktigt lovande ut. Hennes största problem är att hon lurar sin matte att bli grå och sedan jollar hon runt och ser beskedlig ut. Nej, på med pressen och mena allvar, matte! :-)
Zeke fick vara hos baggarna och ... ja, jag har insett det oundvikliga och byter höger-vissla. !!! fatta hur svårt det var att inse (men egentligen inte, det var ju helt uppenbart) att den gamla signalen gjorde honom förvirrad och tveksam. Att ha en högersignal som börjar likadant som Framåt och slutar som Ligg... ni hör ju själva ;-) jag också! Men det kommer inte att bli rätt. Troligen slutar det med att Rom också får byta. Det är illa nog att jag ska lära om, ska jag dessutom ha den gamla kvar blir det väl total förvirring...
Rom. Hans korta högervissla spökar. Heléne hade en teori som troligen är alldeles korrekt. Att jag skulle gått för fort fram med den och skapat en osäkerhet eftersom jag börjat finlira med den innan den var befäst. Pucko! nåja, är det inte värre än så... vi får helt enkelt putsa till den igen. Just nu ställer den till att han blir stående och frågar i fråndrivningarna och det är ju inte vad vi behöver. Framdrivningarna däremot är riktigt mycket bättre och han öser på nu :-)
Jovi fick avsluta med att köra lite på tackorna också. Det såg ut som en helt annan fårgrupp än när Lexa var inne. Plötsligt var de lugna och finkänsliga och kunde gå upp i draget. Det är jäkligt roligt att träna när fåren reagerar så bra på hundarna. Det är liksom kvitto direkt.
Sist en bild på vår lilleplutt. Gustav II Adolf och hans syskon börjar bli riktigt roliga nu. Skorna ligger ständigt i en villervalla och det mesta är tänkbara leksaker...