Mallig och lite glad

Jag och Zeke tränar inte så mycket, jag har anammat "springande uppför mycket brant trapp med kartong i händerna" som den nya fysträningsmetoden. Bortsett från att det fortfarande ser ut som ett bombnedslag i huset är det inte så mycket kvar nu. Till helgen kommer vännerna från Stockholm och ska bo där, så sedan får vi göra en insats i början av nästa vecka. Däremot tränar Zeke lite såtillvida att han passar tackorna så att de inte kommer in när jag fyller på kraftfoder (det går sådär, han blir ohyggligt splittrad av att lammen är för stora för att bara puffa undan och för små för att ta styrning). Idag hamnade vi plötsligt i överkursstadiet. Tur kanske eftersom Peter ringde och sade att vår IK-2kurs skulle börja nästa vecka ;-)

Nåja, när jag kom från jobbet var det en tacka och hennes lamm som rymt ur sin tråkiga hage och på något sätt tagit sig in till träningsfåren. I alla normala fall skulle jag tagit in hela ligan, skiljt av tackan med lammet och tagit ut resten igen men idag gjorde vi det lite snitsigare:
Vi delade av tackan och hennes lamm och sedan fick Zeke övertyga henne om att det var en fantastisk idé att gå bort från hennes nya kompisar och passera det ställe där eltrådarna brukar vara ivägen för att sedan knalla hem till gårdsplanen och in i ladugården. Inte alldeles lätt som en plätt när tackan försvarar sitt månadsgamla lamm, men vi fixade det! :-) Rackarns vad stolt jag var över oss då :-)

Lite glad blev jag när jag upptäckte att sena hundpromenaden, den vid tiotiden, kunde genomföras utan strumpor utan att det ens var kallt :-) Nu börjar det likna något!