Åtvidaberg

Helgen har tillbringats i Björsäter utanför Åtvidaberg. Klockan ringde 04:00 på lördag morgon för avresa och tidigt startnummer. För att få ut riktigt mycket för pengarna hade jag sent startnummer idag så att jag garanterat skulle bli kvar hela helgen :o)
På fredagskvällen fick jag via Facebook reda på att det var ryatackor vi skulle tävla på. Jag vet inte varför jag inte hade ägnat en tanke åt vilken typ av får det skulle vara, men ryor var inte väntat. Nåja, gilla läget och dra lärdom!

Snittpoängen igår var runt 40 och idag var den 32. Med tanke på att maxpoängen är 100 förstår ni kanske att det var ganska svårt. Igår var det 17 av 31 som över huvud taget fick poäng och idag 15 av 30.

Vi då? Igår skickade jag Zeke vänster. Det enda drag som skulle finnas var tillbaka till fållorna vid utställningen, snett bakom till höger från mig sett. Zeke var tight så jag visslade ut honom och på slutet slog han ut ytterligare själv (bra!). Sedan stannade han kort *#¤%&%¤#%¤%%
Så otroligt obegåvat! Fåren drog som en avlöning och försvann ur sikte eftersom fältet var kuperat. Jag visslade vänster och fram och sedan väntade jag, och väntade. När domaren sade till att jag kunde kalla in hunden eftersom han inte heller såg vad som hände skymtade jag får-ryggar bakom kullen men Zeke kom tillbaka utan problem. Så vad hände? Inte vet jag! Tack och lov hade utställar-Jörgen lite koll på oss och han kom och berättade vad som hänt och då kunde jag pusta ut lite. Det visade sig att fåren hunnit långt tillbaka mot hanteringsfållorna innan Zeke fått hejd på dem. Sedan hade han lugnt och metodiskt börjat trycka tillbaka dem. Ett par tackor hade satt ner huvudet för att nosa (!) på honom, då klippte han med tänderna åt dem och hade precis vänt upp dem när jag visslade in honom. Hade bara jag och domaren sett vad som hände hade vi garanterat fått fortsätta. Alltid något. Det där att han själv slog ut i slutet av utgången tyckte jag var ett stort framsteg, men Jörgen sade att det var den manövern som gjorde att fåren stack iväg. Suck!

idag var hämtet längre till vänster från mig sett och jag skickade vänster igen eftersom hunden skulle vara ur synhåll för länge om jag skickade höger. Han går ut tight igen, jag visslar ut honom och ...*^?=)(/&%%¤¤#""#¤%& han stannar kort igen! Fåren iväg ur synhåll men den här gången kom de i alla fall fram åt mitt håll. I sken. med hunden efter utan att få styrning på dem. När Zeke fick stopp på dem var de halvvägs framme mot mig men ca 80 meter för långt till höger och de var mycket nära uttaget, där de visste att de kunde komma ut... Det blev 16 poäng på det hämtet (max 50) och det får ändå ses som bra betalt. På första delen av fråndrivningen hade vi bekymmer och det blev slalom. Fåren letade hela tiden luckor till höger eftersom de inte hade någon lust att vara kvar på banan. Zeke stoppade dem och så fort han flyttades i sidled för att de skulle gå, så tog de sikte på uttaget igen. Efter några tappra försök tryckte Zeke upp dem för långt åt vänster men det visade sig vara ett klokt drag. När vi tog in dem på linjen igen hade de gett upp flyktförsöken och de travade runt banan jättefint och Zeke uppförde sig exemplariskt. Lugn och sansad och hade stenkoll. Delningen blev trasslig. Jag hade svårt att få till lagom press på djuren och vi var nära att få lucka ett par gånger men jag hann inte ta in hunden innan de var ihop igen. Till slut fick vi isär dem och de två som vi inte höll stack som avlöningar mot uttaget. Det var verkligen på vippen att vi tappade dem av banan, men Zeke hann precis upp dem och att han fick tillbaka dem därifrån var imponerande. Det var många rutinerade hundar som blev översprungna av fåren i det läget idag. Fållan krånglade - jag hade svårt att få till ett bra läge men till slut åkte de in och vi hade arbetat ihop 39 poäng (!). Tyvärr kostade trasslet på första fråndrivningen 18 p och vi tappade två i delning och sju i fållan.

Håhåja. Ännu en erfarenhet ;-) Nu är vi i alla fall uppvärmda med ryor, nästa helg åker vi till Söderala och gör ett nytt försök, då VET vi att det är ryor. Idag var jag glad att vi hade fåren kvar på banan och att Zeke plötsligt blivit så lugn. Han hetsar inte alls upp sig längre och han går fint med djur. Men de där jä-a utgångarna måste vi få till. Tips, någon? problembild: varierar. Ibland stannar han kort, ibland stannar han i draget, ibland är han tight och ibland dumvid och i kända miljöer hämtar han fint. Något säger mig att det har med självförtroende att göra...

tillbaka till matlådan

jaha, så var det roliga slut. Från fem dagar med obegränsat med god mat och stora dessertbord var det tillbaka till matlådan idag. Det kändes väl sådär, men i övrigt var det förstås skönt att vara hemma igen. Vi har haft det helt fantastiskt och det kommer förstås en rapport och några bilder här så småningom. Idag har jag prioriterat annat; tvätt, matlagning och hundträning till exempel. Zeke och jag ska till Åtvidaberg till helgen och jag kände att vila sig i form inte riktigt varit vår grej tidigare så han behövde dammas av ;-)
Det skadade inte. Han kändes verkligen dammig... och han blev väldigt trött. Får kolla honom i morgon - hoppas att han är ok.

Rom fick också en genomkörare. Han hade ingen aning om vilket som var höger och vilket som var vänster men hittade tillbaka efter en stund. Hans träning var annars av det kassa slaget; han gjorde en ful inrusning som jag inte sett på länge och han kändes lite off. Nåja, nu är han avdammad så vi får väl träna på med honom om det ska bli någon ordning. Jag avslutade med att låta honom fösa kalvarna en bit och i början var han loj och ointresserad - fåren var roligare, men efter en stund och ett bett i en nyfiken näsa gaskade han upp sig :-)

radiotystnad del 2

Nu är det snart dags för bloggtystnad här igen. Ny semester hägrar, i morgon kväll sätter vi oss på tåget mot Köpenhamn och sedan ska vi ut på tur i de norska fjordarna. Vill ni bli avundsjuka kan ni kolla http://www.rccl.se/kortkryssning/index.htm eller varför inte http://www.geiranger.no/

Rapport kommer. Tills dess: Wish us some sunshine :-)

Idag blev jag och Zeke tillfrågade om vi ville hjälpa till att flytta ett par unga stutar från en hage till en annan. Värdfolket hade försökt men misslyckats och stutarna behövde verkligen få mer bete, eftersom de börjat ta sig egna friheter i grannens trädgård. Om vi ville?! Åjovars. Vi åkte dit och fick problem tidigt; en av stutarna gick till upprepade attacker mot Zeke. I början var det lite halvdant men våldet trappades upp när Zeke inte gav sig. Till slut tog kalven sats och försökte meja ner hunden och hunden svarade med ett ilsket Voff... Nu är Zeke inte den långsinta typen så när kalven vände var han precis som vanligt. Anders gick dit och stöttade Zeke lite och plötsligt var kalven mycket medgörlig och gick undan hur fint som helst. Han behövde väl bara övertygas... Sedan gick det lugnt över krattade grusgångar och vi undvik alla rabatter och vips så var de inne i sin nya hage. Visst har jag skrivit något om hero tidigare?

resfeber

Vaknade i morse med huvudvärk och var frusen. En magnecyl och en kvart till i sängen botade det värsta så att jag kunde åka till södra länsdelen och ha de planerade medarbetarsamtalen. Att bli sjuk nu vore definitivt inte bra, på torsdag kväll hoppar vi på tåget och sedan väntar en härlig (hoppas jag) semester.

På väg hem tittade jag in på Haglöfs outlet och det var ett bra (men dyrt) infall. Hittade ett par regnbyxor för 350 kr som hade ordinarie pris 1000 kr och ett par stretchiga och väldigt sköna byxor som var nedsatta från 1600 kr till 600 kr för att det fanns färgskiftningar i dem - som jag inte ens hittade...

Imorse hade kalvarna forcerat stängslet mellan hagarna igen och på grund av mitt fysiska tillstånd och eftersom jag hellre tillbringade den där extra kvarten i sängen istället för att laga staket så plockade jag helt sonika ner det, så nu är det sambete med tre djurslag i vår hage. Två hästar, ett trettiotal får och sex tjurkalvar delar hage nu. Chrissan är drottning över yterligare några individer och hennes ego blir bara större och större :-) Till helgen kommer det förhoppningsvis en spekulant och tittar på henne. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig och att hon får ett nytt bra hem, även om det betyder att Tintos dagar är räknade. Men det är de i alla fall, det finns ingen anledning att hon ska vara ensam sista tiden i livet och vi har redan bestämt att hon inte ska behöva gå igenom en vinter till. Hon har ju faktiskt fyllt 30 år och var egentligen redan utdömd innan hon flyttade hit. Men det kommer att kännas konstigt att inte ha någon häst sedan...

helg med hund

Igår hade vi besök av Mackan http://www.blogtown.se/blog.php?id=mackan71 och Skippo som ville träna lite. Fokus var på att Skippo skulle gå lugnt utan att lägga sig hela tiden. Vi hittade en bra modell som han svarade jättebra på. Det var kul att se! Här är de på väg ut - fokus!

Skippo gick fintRom fick visa lite vad han lärt sig sedan sist han börjar hitta rätt i fösningarna och styr upp djuren själv så att de håller kursenApropå kurs förbereder jag vår resa. Det ska checkas in online och uppges kortnummer och närmast anhörig och jag vet inte vad. Men vi ska väl klara av det också ;-)

Apropå kurs så är det dags i morgon igen.

Idag har vi varit till kursdeltagarna Peter och Sarah och vallat in Peters finsullsbesättning. De var jättefina :-) Det var inga problem alls att få dem att väja för hund och visst försökte de springa undan i början med de var lugna och fina. Det gick till och med bra att dela av små grupper och de stod snällt kvar och väntade på vad hunden skulle hitta på härnäst. Enda trasslet blev när fem tackor bestämde sig för att de fått nog och tog sig igenom staketet. Det hade inte varit något problem alls om det inte vore för att grannen hade sina uthusdörrar öppna. Gissa var fåren gömde sig? och grannen hade vitmålat en väldigt massa bräder som låg på tork... :o) Det gick bra, vi fick ut fåren utan att peta ner en enda bräda :-)

Det var Zeke och hans C-bröder Rozz och Cap, samt Rex som gjorde jobbet. Men den som jobbade hårdast var nog Bud. Han var med eftersom jag trodde att fåren skulle vara tyngre och utmana hundarna mer men eftersom de gick undan så fint fick Bud titta på. Nu är inte han någon hund som tittar på lite slappt utan han vallar för fullt - det är bara benen som inte rör sig på honom. När vi åkte hem var han både flåsig och jättetrött... Perfekt träning för honom, han blir trött i huvudet och inget slitage på tassarna :-) Bud själv är helt säker på att allt var hans förtjänst idag...

Sist men inte minst; Grattis träningskamrat Ewa som fyllt år i helgen!

Sådär ja

Ensam hemma, sol på altanen, fredagkväll. Det kan jag leva med. Mackan; kommer du redan ikväll kanske? ;)

hero

Ikväll skiljde vi av bagglammen. In med alla får i fållan och slänga ut de åtta bagglammen utanför. Så långt är det enkelt. Det är när bagglammen (som är ganska förvirrade när de inte har någon tacka med sig som visar dem rätt i livet...) ska gå ifrån fållan och i samlad trupp lämna hagen och deras bräkande mammor som det blir problem. Inte lämnar de fållan frivilligt och sedan vill de inget hellre än att ta sig tillbaka. Utan hund kan man ju möjligen leda dem/dra dem en och en med handkraft eller stoppa dem i en transport om man lyckas fånga dem. Jag fattar inte hur det skulle gå till?

Med hund går det till så här: hunden tar loss dem från fållan och driver dem i lugnt tempo ut ur hagen och förbi hagen på en väg, genom gården och in i lösdriften. Ett par gånger tappar hunden tillbaka en (eftersom han just då har fullt upp att stoppa en annan) bagge till fållan så då upprepas proceduren; ta loss dem från fållan och driva dem i lugnt tempo... och på mindre än tio minuter är det klart :-)

Hunden heter Zeke. Han är en hjälte!

felprioriterat?

Jag borde ligga i min säng och sova gott bredvid Hussen och Barbapappakatten som snarkar ikapp där inne, men dels behövde jag skörda lite på mina odlingar i Farmville och sedan kom jag på att det vore ondsint att inte ge er den här länken.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_GB-glassar#A

Vilken guldgruva för en glassnostalgiker :-) Alla GB:s glassar i bokstavsordning... Det skulle bara ha varit en beskrivning av smak och form också i de fall man möjligen glömt någon...
Boccia låg på GB:s 10-i-topp i flera år när den var ny på tidigt åttiotal men sedan dök den från listan och försvann ur sortimentet - den saknar jag
Smack. Var inte det den som smakade smörkola? Den hade jag glömt.

svampplockning del två

idag gav vi oss ut igen, hela familjen, dagen till ära även utrustade med en plastkasse som vi skulle bära hem vår svamp i.
Igår trodde Hussen att det minsann var "riktiga" svampplockare som redan plockat alla de svampar vi borde ha hittat så idag ledde han ut oss på ställen där inte en levande människa kan ha gått för att leta svamp. Terrängen var minst sagt oländig och skulle någon gått där så skulle det ha blivit någon slags öppning i riset.

Jodå, vi hittade kantareller. Säkert fyra stycken. De hade i alla fall gott om plats i ica-kassen... Hundarna var glada, de studsade omkring och badade i ett lerigt dike (nåja, Zeke och Bud badade, Rom hoppade elegant över diket eftersom han är värsta badkrukan och Scott var gudskelov kopplad så han fick inte bada alls). Efter vår skogspromenad gick jag en sväng i hästarnas vinterhage; och hittade sju kantareller plus MASSOR av små som jag lämnade på tillväxt. Frågan från igår kvarstår; vadå svampskog?!

Vi har nog inga svampögon i den här familjen...

helt värdelös!

Egentligen gillar jag inte när bloggare talar om hur värdelösa de är eftersom det mest är ett rop på kommentarer typ "jo du är en vacker och intelligent människa" "du är inte alls oduglig, du är en fantastisk person" och så vidare. Nja, om ni envisas så visst FÅR ni kommentera.

Jag kanske är bra på andra saker, men någon svampplockare av rang blir jag aldrig. Idag har hela familjen Samuelsson-Johansson (visst är det snyggt som dubbelnamn?) varit på en lång skogspromenad utan att se en endaste liten kantarell... På vägen hem hittade vi ett helt gäng, precis i diskeskanten till grusvägen. Vadå svampskog? Vi hade i alla fall trevligt och Scott hittade många spår...

släktträff

Efter sanering av huset och en timme bland flyghavren belönade jag mig själv med lite träning, jag och Majsan åkte till Lennart där vi träffade Roland, Multi och Mikaela. Vilken släktträff; C-syskonen var representerade av Zeke, Rozz, Cap, Zipper och Mysak. Därtill syskonbarnen Rom och Jinn. Riktigt fint!

Zeke jobbade på bra, han tränade inte (!) hämt men vi hittade några tillfällen där jag ändå kunde skicka ut honom på lite längre håll och idag pinnade han på bra.

Rom fick hämta med utställare och det förvånade honom lite. Inte nog med att det stod en gubbe bland hans får; fåren ville gärna stanna hos gubben också :o) konstigt! han löste det fint, det var en gång när han hade lite dåligt med utrymme bakom fåren som det blev svårt, men i det stora hela så var det inget att skämmas för. Dessutom fick han driva och ta in fåren i fållan och vi avslutade med ett par delningar (där den första blev lite fiaskoartad eftersom jag hade busat igång honom innan - pedagogiskt, Ewa...)

När vi tränat klart gick vi och tittade på stutarna som går i Lennarts hage. 8 stycken som inte var jättemycket vallade men väjer för hund. Kunde inte motstås! Jag tyckte Zeke skötte sig heroiskt. Inga inrus, ingen panik trots att de försökte rymma, Bara lugnt och metodiskt arbete med huvudet på skaft. Efter en bra stunds hårt arbete hade han lyckats samla dem - då var jag "tvungen" att försöka dela dem. Det gick också riktigt bra, Zeke jobbade fint att hålla sina djur, ända tills Rex tyckte att han behövde hjälpa till och kom inrusande som skjuten ur en kanon. Då fick det vara!

En riktigt trevlig eftermiddag blev det :-)
Att vi fick besked från Skåne att Mia och 3/4-brodern "Robbiee" klarat VP gjorde dagen ännu roligare, grattis!

solsting?!

Chockade kroppen - och mig själv - rejält och har avverkat den första (och förmodligen sista) löprundan på många år.
Hur kan man komma på en så befängd idé?
Kan det vara solen?

jag har ett problem

I ett svagt ögonblick gav jag bort den till Hussen för att han skulle få smaka "en riktigt god öl". Den står kvar i kylskåpet. Kall och immig.
Har han sparat den till ett speciellt tillfälle? (inte likt honom)
Eller vill han helt enkelt inte ha den? i så fall gör jag ju honom en tjänst om jag befriar honom från den...

en annan typ av vardag

Har jobbat igen och blev förskräckligt trött. Kanske behöver jag lite semester snart?

Kalvarna var på rymmen igen i morse så nu på kvällen har jag gått runt staketet med sekatören i högsta hugg och vi har flyttat staketet så att kalvarna fått större hage. Det behövs en runda med röjsåg för att få bort brännässlorna under tråden (men det överlåter jag åt Hussen), sedan var det väl själva den om de inte ska hålla sig inne...

Zeke fick jobba lite under tiden som vi flyttade staket och jag tyckte att han skötte sig fint. Höll kalvarna på rätt sida om staketet som inte kommit upp ännu och såg till att de inte sprang som tokar när deras värld plötsligt blivit större.

är det något fel på mig?

Frågan är väl att betrakta som motiverad efter att ha haft vallhundskurs sex timmar igår och tränat själv idag - i sju timmar...

Ja, Heléne och Ewa J åkte till Ivarshyttan och Ingrid Ericssons fina anläggning. Det är nästan skamligt att vi inte åkt dit tidigare i år. Så nära och så bra!

Här är det Ewa och Tea som ser nöjda ut efter ett av flera pass. Rom inspekterar att de sköter sig...Ewas fina valp Irja. Det ska nog bli vallhund av henne också :-)Jag vet inte varför Ewa ser så allvarlig ut? jag tyckte att det såg bra ut...
Heléne tränade lugna, fina delningar. Det gick för det mesta bra...
... men jag förstår vad Joel menade när han påpekade att Heléne eyear fåren ;-)

Efter en lång dag med träning låg kelpiena på rad och sov i tältet

medan Lexa låg som en primadonna under sitt parasoll och väntade på sin tur...
Nåja, hon var också ganska trött...

Jaha, så vad har familjen Samuelsson ägnat sig åt idag då?

Zeke har tränat... hämt (otippat, eller hur?). Som förväntat tramsade han en del i början så det blev riktigt bra träning. På slutet fick vi till en riktigt bra övning som fungerade bra, tack för det tipset Heléne (och Lennart). Det handlar väldigt mycket om att få honom trygg där borta. Det borde väl inte vara så svårt, det står hämthund skrivet i pannan på honom - både härstamningsmässigt och när man tittar på hur han arbetar. Men någonstans har det blivit en knut på någon ledning och han blir väldigt osäker.

Förutom hämt så har han drivit en del och jag blev glatt överraskad över att han fortfarande tar det lugnt. Lillkyrkasyndromet verkar hålla i sig, han GÅR med djur på ett alldeles nytt och mycket trevligt sätt. Kan det vara borrelia? Vi avslutade med lite sortering för att jag skulle få lite motion - och hunden gillar det.

Rom har faktiskt också hämtat. Det ser ut som att det kommer att lösa sig fint. Han har lite tendenser att stanna lite för kort så jag överdriver och låter honom slå över ibland. Men han tänker rätt och håller ut naturligt, så där är jag inte ett dugg orolig. Annars var planen med honom att han skulle få driva mycket idag. Jag har fått en känsla på hemmaplan att han släppt på trycket och går och glider upp lite på sidorna om jag inte passar honom. Av det syntes absolut ingenting idag när fåren var lite tyngre. Som han går med får, den lille mannen :-)

Dessutom gillar han det. Så till den milda grad att de rena flankeringarna försvinner ibland eftersom han börja tänka inåt. Hm, angenämt! Det är inte precis svårt att rätta upp, bara något som jag plötsligt får se upp lite med. För att riktigt visa sin fina form tog han in dem i fållan. Bara så där ;-) Ett par riktig fina flanker, mjukt framåt och vips! Hm, matte blev glad :-)

sliten

efter lite hushållsarbete och två timmar i flyghavreåkern var det dags för kurs igen. Helt färdig tackade jag för idag sex timmar senare, men då hade förstås kursdeltagarna bytts ut i halvtid. Rom har varit demonstrationshund, Zeke har hämtat fåren inne hos kalvarna och Bud; tja han sprang som en stolle och var helt färdig redan efter en timme eftersom det var tryckande varmt... Var hund på sin plats ;-)

Imorgon ska vi passa på att träna innan semestern tar slut. Jag, Ewa J och Heléne åker till Ivarshyttan och putsar till hundarna. Det ska bli skoj.

lastat

Jag och Zeke tog hand om dagens lastning av sex stycken slaktfärdiga tjurar som skulle ut och åka. Hussen och transportören höll sig i bakgrunden och transportören konstaterade att "det var en ovanligt lugn vallhund, de brukar bli så heta när det ska lastas..." När Zekeman följde med upp i bilen och såg till att tjurarna blev parkerade i boxen längst in erbjöd sig transportören snabbt att ta med honom ;-)

Det är skönt när allt får gå lugnt och de får lite tid på sig att gå självmant. Att pressa och bråka underlättar inte tillvaron, precis.

Vi var ut en sväng igår och flyttade runt tjurarna lite och påminde dem om att man flyttar sig när portabla staketet Zeke kommer...

"å så aktar vi oss lite här..."
*det gäller att ha koll på både fram- och bakände"

"sådär, parkerade!"
:-)