friluftsdag

Jag känner mig som en riktig friluftsmänniska. Först tog Hussen med sitt onda knä oss med på promenad så vi var ute över en timme. Härligt. Jag hann lagom fixa kaffe och plocka fram kameran så kom Heléne. Här skulle tränas! och som vi tränade :-) tre och en halv timmes riktigt bra träning utan någon som helst slafsvallning... bara (nåja, nästan) genomtänkta övningar. Pust!

Lexa skulle träna på att vara lugn och avspänd. I alla lägen. Sedan skulle hon släppa i flankerna också. Svårt!

Men först fick hon träna på något som frestar på hennes tålamod alldeles väldigt. En av ungtackorna fick plötsligt för sig att hon inte hade någon lust alls att bli motionerad...

Lexa: - öh, tänker du inte följa med de andra? är du helt dum i huvudet?

fåret: - vem är du och varför bråkar du med mig på detta viset? låt mig vara ifred!

fåret: - är du helt dum i huvudet? jag vill inte säger jag! jag stampar lite så får vi se om du fattar?

Nehej, det gjorde hon inte. Hunden alltså. Tackan gav så småningom upp och gick undan fint. Lexa gick också fint, tempoväxlingarna är så rackarns läckra nu. Men att från drivning släppa för att flankera? nja, sa Lexa. Jag fattar verkligen inte vad det ska vara bra för... och att vara lugn och avspänd när fåren ska tryckas isär, det är jättesvårt... Om hon litade på att matte gör luckan och hunden "bara" behöver komma in och hålla isär dem, skulle det gå bättre. Den delen är nämligen inget problem. Men för säkerhets skull skrämmer Lexa gärna isär fåren lite till, när hon ska komma in i luckan - och så blir det hett och stirrigt.

Zeke skulle träna på de där rackarns flankerna igen. De är faktiskt mycket bättre men innerflanker är verkligen inte hans grej.

Driva går bra...

Flankera kan gå bra. I gynnsamma lägen...

- Lexa har sagt att det är effektivt att lipa.

Efter en stunds nötande eldade vi upp motorn med lite sortering. Då var scouten framme igen

;-) och så fortsatte vi med flanker... och så där höll det på. När jag tyckte att passet var klart och jag och Heléne kliade oss i huvudet tassade Zeke iväg och började flytta runt fåren. Stumma (av beundran?) konstaterade vi att det är inga fel alls på hans flanker. De var mjuka, avspända och rena... så länge han fick göra dem själv. Jamen va fas-n! då finns de ju där. Vi knallade omkring en stund och styrde honom till att flankera, lade på visslan när rörelsen var rätt och såg att han spände sig lite men fortsatte på rätt bana. Hm, det var visserligen inga innerflanker men det var absolut sååå mycket bättre än det vi åstadkommer på signalerna. Suck! kan det vara något med inlärningen tro? ;-)

snygg är han i alla fall...

Rom skulle fortsätta att överraskas. Inte fastna i vad han tror att jag ska be honom om, utan faktiskt lyssna med öppet sinne och bara göra. Utan att fundera så mycket.

- Först ska man sitta och vänta och vänta medan de andra håller på att tjata med sina flanker. Hur svårt kan det vara?

Det är ju bara att gå runt, så här!

Så får man gå mot djur sedan, inte svårt alls!

- ibland ska man skynda sig, då gäller det att länga på stegen

fint driv har han, när han sätter den sidan till

här tror jag bestämt att det är delning på gång

vad gör man inte för konsten? Det var lite halt så operation sandning påbörjades.

Sååå, vi hade alltså en riktig toppendag. Massor av matnyttigt med oss därifrån. Det ska bli så roligt att följa Heléne och Lexa i år, jag tror att de kommer att bli farliga.