Äntligen töar det. Så skönt det var med rena hundar... nejdå, jag överlever nog lite (mycket) lera och grus - bara det äntligen blir träningsbart.
Förkylningen börjar äntligen ge vika, det var en envis rackare. Så nu ser det ljust ut!
Igår var jag och Lennart till Ann-Jeanette och tränade. Hon ville ha hjälp att köra igenom fåren efter deras vintervila och det passade ju oss bra, eftersom vår hage var isig och fortfarande fläckvis snötäckt. Där lockades vi med fina får, nästan isfritt och härliga marker. Åh, så roligt det var! Rösten var fortfarande rasslig och jag lyckades glömma visslan hemma (inte bara hundarna som är ringrostiga) - tur att det ligger en reservpipa i bilen. Med den rassliga rösten, reservpipan som Rom inte riktigt kände igen tonen i och en rejäl motvind gick det väl inte helt klockrent men jag var verkligen toknöjd med Roms arbete och Four skötte sig också fint. För honom är det svårast möjliga förhållanden med lätta, flyktiga djur som inte varit vallade på ett tag och mycket drag. Kalasbra träning för honom alltså :-)
Idag började vi dagen framför teven och kämpade oss igenom Vasaloppets nio mil. Sedan var det påfyllning av balar, mockning och halmning på programmet, följt av en liten promenad och sedan plågade jag Four en stund med ännu ett pass med flyktiga djur och drag. Det tar sig verkligen och jag börjar fylla på verktygslådan när det gäller att köra honom. Det blir nog bra det där i sinom tid.
Apropå påfyllning av balar... I vintras skrev jag ett ilsket inlägg här eller om det var på facebook om den förb-e foderhäcken som vi köpte och lyckades trycka sönder första gången vi använde den - efter att ha monterat den under svordomar. Idag fick den en ny chans - med en mindre och lättare bal. Ja, jag kan väl erkänna att det var en rätt bra manick i alla fall. Det var väldigt mycket lättare med en bal i rätt storlek kan jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar