debuten avklarad

Sådär, då var debuten för i år avklarad och det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig... På lördagen var det väldigt, väldigt svårt. Mycket drag och det gällde verkligen att hunden hade lagom rulle och tag i djuren hela rundan. Fick de chansen så stack de och om hunden inte tryckte så stannade de. Just det där draget i hämt och fråndrivning skördade många offer och det var väldigt många bananer på banan om man säger så.
Rom var inget undantag; hans får stack från utställarhundarna innan han kommit upp i position så jag fick kasta om honom till höger och fåren var lååååångt åt sidan innan han fick hejd på dem. Det var inte många meter på linjen där inte. Fråndrivningen började stadigt och fint. Fåren knallade på och det var inte mycket vingel, träffade grinden och ungefär mitt på crossen såg jag att jag låg lite fel, flyttade hunden i sidled... och vad händer? Precis där stod framdrivningsgrindarna och när jag visslar vänster bestämde sig Rom för att fåren skulle hem. Det kändes som en evighet och många meter innan jag fick hejd på hund och får och vände upp dem mot crossgrinden igen, jag tror att vi träffade den men sedan... tar han inte på några villkor min vänstervissla utan traskar resolut iväg med fåren åt helt fel håll. Lugnt och stadigt, för all del... Efter många signaler vände han och... tar framdrivningsgrinden på vägen tillbaka. Där var poängen slut och min utandningsluft också.Domaren undrade försynt om det rådde viss oenighet hos ekipaget angående vilka grindar som skulle passeras och i vilken ordning...
Om man klarade framdrivning och fråndrivning så fick man också prova att dela. Det var många som provade men väldigt få som lyckades och det var inte så att hundar som hanterar djuren fint under rundan hade några som helst förmåner av det. För de få som kom förbi delningen väntade en klurig fålla med djur som krävde exakt lagom tryck.
Halvsvårt!

På söndagen var banan vänd så att crossen låg i draget och så var det tratt istället för delning. Roms hämt var något bättre men en stor banan på framdrivningen igen. Fråndrivningen kändes vinglig och vi hade inget riktigt flyt, träffade första grinden, låg för högt på crossen men lät det passera, jag tyckte att det var att skapa problem att försöka styra i det läget, de rann utanför och vi fick ingen jättekrok efteråt som risken var annars. Kort stopp vid tratten och sedan rann de igenom, där var Rom i sitt esse och skötte sin sida felfritt, kort stopp vid fållan och sedan var de inne. Hämtet gav 33 poäng och vi slutade på 69 (det kändes som 50-55). Vi måste helt enkelt få till de där framdrivningarna i drag. Sån tur att jag har en kamrat och coach som erbjuder just sådana träningsmöjligheter.

För övrigt var det en trevlig helg i goda vänners lag, men tävlingen på lördagen varade till sena kvällen så det blev inte så mycket tid till umgänge. Dessutom hade Rom varit dålig i magen när vi var iväg och åt och jag fick sanera bilen så gott det gick på kvällen. På natten fick han sova inne (jag och han i ett rum med 12 bäddar!) och det var lugnt, så jag valde att starta honom ändå på söndagen.

På bilden är det Madde som försöker dela på lördagen. Hon och Meg har gjort en bra helg och visar fin form. Tom och Key hade oflyt på lördagen men gjorde en helt ok runda på söndagen. Syskonen har ju inte så lätt för den där typen av djur och förhållanden...

När jag kom hem möttes jag av den här synen i tackornas hage... Klagomuren har talat! de tittar längtansfullt ut på betet och gastar argsint så fort de ser en människa. - Ge oss grääääääs!