Nu är det klippt

Fåren alltså. Nyklippta och fina står de inne i ladugården och smaskar på hö.

Extra skönt är det att ha dem inne eftersom en granne haft påhälsning av varg och fått ett får rivet. Så nu har den börjat ge sig på tamboskap också... Det är säkert samma individ som blivit sedd häromkring tidigare i sommar :-(

Skönt var det också att kolla upp hundarna i onsdags. Rom har inte haft så bra värden sedan han fick sin diagnos. Kaliumet har alltid legat precis under övre gränsvärdet och natrium precis övre det lägre gränsvärdet, men eftersom han mått så bra har vi inte justerat medicinen alla gånger. Den här gången låg han med god marginal på båda värdena och han väger 20,3 kg vilket är det mesta han vägt sedan han blev sjuk. Målvikten är 20,5 kg muskler så vi är inte så långt ifrån nu.

Four var också med och där var det ännu bättre nyheter. Tån är läkt! Ingen hälta, ingen smärta, ingen stelhet och ingenting synligt på röntgen runt själva leden. Klobenet var helt enkelt inte tillräckligt läkt när jag satte igång honom, men nu ser det fint ut.

Tjoho, liksom!

Vi firade lite när vi kom hem. På det sätt Rom tycker är bäst

 med lite jobb. Halmning och mockning hos tjurarna till exempel.

De börjar bli stora nu. Jag hoppas att de blir hämtade till veckan så att småkillarna kan få komma in.

Det är alltså kalvarna och baggarna som går på betet nu. Jag hoppas att kalvarnas närvaro är lite avskräckande för Gråben om han kommer på tanken att komma in. Dagen efter attacken hos grannen hann jag bli ordentligt svettig då jag först inte hittade baggarna och dessutom upptäckte att något varit i hagen eftersom staketet var trasigt. Det visade sig vara en älg som genat, av spåren att döma. Jag ser älgar häromkring varje dag nu. En pinntjur, en kviga och en ko med kalv har vi sett senaste veckan. Här är tre av dem på besök utanför grannens hästhage en morgon. Undrar om det är vargens närvaro som gör att de söker sig ut på åkrarna?