Vårtecken

De säkraste av vårtecken har visat sig på gården. Jag har börjat med bokföringen som precis som alla år ligger efter och tackorna har äntligen börjat lamma. Det verkar inte bättre än att den baggen jag köpte in i höstas inte har betäckt, så nu när tiden gick ut för mitt eget bagglamm som jag släppte till tackorna "för säkerhets skull" så hände det saker.

Den här lilla gynnaren tittade ut först och sedan rasslade det på. De fyra första tackorna lammade inom sex timmar. En dödfödd, som jag fick hjälpa till att dra ut, men tackan fick ett stort och friskt lamm också så hon är nöjd.

 Mindre nöjd är den här tackan. Hon har bestämt sig för att hon inte vill ha det svarta lammet. Knäppskalle.

 Först band jag upp henne och hjälpte lammet äta men nu har jag gjort en annan konstruktion som fungerar jättebra, och nu kan lammet förse sig utan att jag håller tackan. Nu återstår bara att tackan ska ge upp kampen och acceptera sin unge.

 

Efter den första boomen hade vi en liten paus några dagar, sedan rasslade det till och ytterligare fem lammade på kort tid. Nu kan det få vara lugnt någon dag igen så att jag får någon ledig lammbox.

Nio tackor har lammat och totalt 14 lamm hittills. 

Igår hade vi instruktörsmöte här hemma. Möte, fika och träning stod på programmet. Jag fick ta rätt på ett par lamm mellan fikat och träningen, skönt att vara på hemmaplan sådana gånger. Träningen gick bra. Det var bara Ninnie, jag och Pia som tränade och jag måste säga att min egen träning var oplanerad och ostrukturerad. Kanske var det därför jag blev så himla nöjd över att få till träning på två av Fours svårigheter - och där vi verkligen fick till det. Jag har svårt att få till delningar där han ska komma in på huvudet - något gör han som gör att tackorna vänder innan han kommer in. Däremot kunde jag träna delningar där han faktiskt jobbade mot huvudena och flyttade trycket till rätt djur. Det var ju typ ett Halleluja-moment!

Dessutom fick jag till något läge där han sprang fel och sin vana trogen var på väg att sluta tänka. Men jag fick in honom på rätt djur och då fortsatte han jobba som om ingenting hade hänt. Han får lite "panik" när jag visslar hårt och ska rätta upp något och då händer det att han slutar lyssna och bara springer. Enda sättet att komma tillrätta med det är ju att träna på att det blir fel, men klara att hålla honom kvar "i huvudet" så att han tar styrning. Jösses, så trött han var efter det passet, men jag var överlycklig...