Vilket år han har haft! han har blivit godkänd vallhund på både Får och Nöt, han har debuterat i NN-1 (det var visst inte så mycket att skryta över) och han har skaffat sig både förstapris i IK-1 och sina första SM-poäng på får, han har startat i unghunds-SM och Nordic Nursery och om det inte vore för de där delningarna som ställt till det i nästan varenda tävling så har han dessutom levererat riktigt fina resultat. Han är fortfarande inte tre år och han har känts stadig som gamla Bettan att starta.
Nu i december har vågskålen faktiskt tippat över och han går till och med bättre än Rom nu. När dessutom delningarna är på väg att ordna sig så ser jag fram emot säsongen 2016 med tillförsikt. Nu är planen att kvala in honom till SM Får 2017 och så ska jag göra ett försök att kvala in honom till Unghunds-SM på nöt - om det hinner vara några tävlingar innan rankingtiden går ut, vill säga. Och om vi får ordning på hans koskräck, förstås ;-)
Jag bröt NN-1 och jag bröt en av dagarna i Sorunda IK-2 när han fick tampas med en tacka som inte alls betedde sig ok. Bortsett från de två starterna har han gröna siffror (dvs resultat över medel på respektive tävling) rakt igenom. Det är banne mig inte illa!
Rom har haft ett bra år med sin Addison och har varit stabil i sina värden och vi har inte behövt krångla med någon magsjuka heller. Men sedan var det ögat. Eller ögonen... Jisses, vilken dramatik.
När jag sökte hjälp för att han var grumlig på ett öga och verkade se dåligt upptäckte veterinären att han verkade vara helt blind på det ögat som såg friskt ut och plötsligt gällde det att rädda så mycket syn som möjligt på det infekterade ögat för att han över huvud taget skulle kunna se. Nils Wallin Håkansson på Strömsholm tog sig an oss och inledde en dramatisk behandling där det under första veckan var ytterst osäkert om det skulle gå vägen med Roms syn över huvud taget. Tre gånger i veckan åkte vi till Strömsholm och under några dagar skulle han droppas tio gånger per dag. Men vi vann! Infektionen gick tillbaka och det blev ytterst lite ärrvävnad så även om inte ögat är helt läkt ännu så kan jag konstatera att Rom ser helt ok på sitt enda fungerande öga och jag kommer förhoppningsvis kunna ha glädje av honom länge än. Nu i december passade jag på att få Four ögonlyst utan anmärkning och i samband med det sade Nils också att Rom har inte någon ärftlig ögonsjukdom. Punkt! Gissa om det kändes som goda nyheter...
Själv har jag legat lite lågt med kursverksamheten. Jag hade inga bra djur att träna på under våren och försommaren och inte hade jag någon vidare lust heller. Just nu är jag lite sugen på att ha någon form av tävlingskurs, vi får väl se om det blir klubbens nystartade IK-2grupp som får sig en duvning. Annars har jag påbörjat min domarutbildning. Lite läskigt men också väldigt roligt - och lärorikt. Jag ska skuggdöma även nästa år och har just nu inga ambitioner att bli färdig nästa år, vi får se hur det ser ut nästa höst.
Sedan hoppas jag förstås att vi får se mer av träningskamraten på tävlingsbanorna nästa år. Med flytt och en massa nytt i tillvaron har hon haft en mellansäsong där vi inte setts så mycket, det hoppas jag ändrar sig och att hon och Gemma kommer ut och tampas med oss ordentligt nästa år. Vi börjar redan imorgon med en träning tillsammans med Lennart.
Sammanfattningen får avslutas med ett par bilder från vår Skottlandsresa i maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar