invallning, del... vadå?

Zekes goda dagar fortsätter. Idag var vi med och vallade igenom de blivande SM-fåren i små grupper. Bortsett från några få som vi sprayade med käcka färger uppförde sig fåren fint och jag tror att de kan bli utmärkta tävlingsfår. De kommer att kräva lite av hundarna men det är bara bra.
Efteråt följde Tommie, Lennart och Heléne med hem och tränade lite. Lite nördigt kanske? Fåren pinnade på som vanligt men jag tror att hundförarna fick med sig lite att tänka på. Tommie som har SM-formen att tänka på skulle åka hem och putsa till flankerna. De satt inte riktigt på rörliga får, kunde vi konstatera. Lennart körde Rozz och Cap. Fina hundar! (inte bara för att de är Zekes kullbröder...). Rozz fastnar också lite i drag och när han skickades på ett hämt såg vi något välbekant. Påverkar fåren alldeles för tidigt i utgången, hakar i fåren och blir grund. Cap har tagit sig alldeles väldigt det här året. Han behövde få jobba lite praktiskt och få lite självförtroende. Nu bådar det gott med honom.
Lexa pinnade på som en tok första rundan, men andra varvet var mycet bättre. Då fick Heléne ner henne och fåren svarade direkt med att vara lugna (för att vara åsenfår, alltså) och vakna, istället för flyktiga. Sedan passade de på att göra några hämt. Lexa blev påmind om den nya tidens ordning och gick ut fint. Första hämtet var till höger och då sneglade hon in - och fåren börade skruva på sig. Andra hämtet var till vänster och det var mycket bättre, men då fick hon lite hjälp på vägen ut.
Zeke passade också på att göra ett hämt. Tänka sig, något hade fastnat igår :-) Ett vänsterhämt som var helt godkänt med bra djup. Han stannade lite kort så jag fick flanka honom innan han fick starta, men när han är sådär djup är den flanken ren och han är lyhörd. Upptaget blev också lugnt och jag kom ihåg att lägga ner honom ett par gånger på vägen fram. Det tar sig!