dags för årskrönika

Jaha, dags att summera ett år igen.
Förra året den här dagen skrev jag att målen för 2009 var att fortsätta tävla IK-2 med Zeke och gärna plocka någon SM-poäng. Så blev det. Framåt hösten kändes det som vi började hänga med och vi plockade ett gäng tolfteplatser. En tiondeplats lyckades vi också få till så EN SM-poäng tog vi. Nästa år hoppas jag att han fortsätter utvecklas i samma riktning och det skulle vara riktigt skoj att vara lite närmare den där SM-starten. Hemma är och förblir han nummer ett när det verkligen gäller, men jag försöker att använda Rom allt mer. Han behöver få en massa erfarenhet...

Rom, ja. Med honom var planen att han skulle fortsätta utvecklas och det kan man väl säga att han gjort. Möjligen skulle han kunna vara klar för VP men jag hade ingen brådska med honom. Klar eller inte, när vi arrangerade VP i Bråfors under hösten tänkte jag att det kunde vara värt ett försök. Går det så går det. Det gjorde det, med beröm godkänt. Att han dessutom gick igenom en IK-1 bana någon vecka senare med ett andrapris, där han bara var sex poäng efter vinnaren var liksom bara bonus. I synnerhet med tanke på att vi tappade sex poäng vid fållan där Rom försökte trycka in fåren med alldeles för mycket kraft ;-) Med Rom är planerna lite oklara men nästa år ska vi försöka få till några bra resultat i IK-1. Det vore kul att kvala in honom till unghundscupen. Hemma ska han lära sig bli lite mer smart. Idag använder han hellre kraft än hjärna och det går bra för det mesta, men han måste lära sig att trycka lagom och att man aldrig stoppar en tjur genom att kasta sig fram från sidan, då gör det ont...

Bud har haft ett bra år. Tassarna bekymrar honom inte så mycket om hans matte inte låter honom springa allt för mycket på hårt underlag. Som vaktmästare när det är kurs eller unghundsträning är han både underhållande och oslagbar. Tänk vad vi har skrattat och svurit över den hunden... Hoppas han får fortsätta vara fräsch.

Scott Drever blev sjuk efter jakt nu på hösten. Lungödem konstaterades och vi var mycket olyckliga innan vi insåg att det inte alls behövde betyda att det var färdigjagat för honom. Nu provar vi ut medicin och det ser ut att fungera :-) GPS:en, denna guds gåva till dreverägare, har hjälpt oss till att det numera faktiskt går att kalla in honom från jakt :-) Scott är en första klassens livsnjutare. Han är otroligt nöjd med att ligga framför kaminen och sover bort otroligt mycket tid, men när GPS-västen kommer fram är han som förbytt. Hoppas, hoppas, medicineringen fungerar så att han kan få fortsätta jaga. Nu börjar han bli riktigt bra.

För övrigt ser vi fram emot ännu en Skottlandsresa, eller kanske blir det Wales den här gången. Både Zeke och Rom ska med. Det ska bli så skoj!