Ewas blogg: Debut för Family Four

Så var det dags för debut för junior. 15 månader gammal, med en knappt läkt sårskada i tassen som gav drygt en veckas koppelvila direkt före tävling kändes det som vi hade kunnat ha bättre förutsättningar.
Men tanken var att göra vallhundsprovet och om det "sket sig" åtminstone försöka hjälpa honom runt någon av helgens ik-1 banor. Fokus var att hjälpa honom runt och ge honom lite erfarenhet av det som komma skall...

Dessutom skulle vi hälsa på och våldgästa uppfödar-Petra och ta oss en titt på Fours syster Ezz som flyttat till Kristinehamn. Dessutom skulle jag ha lite trevlig husbilssamvaro med Heléne och Lennart på lördagkvällen, så jag hade verkligen att se fram emot - oavsett hur det gick för oss på tävlingsbanan.

Och vilken helg vi fick! På alla sätt! Jättetrevligt hos Petra och Johan, med massor av god mat, god dryck och pladder. Jättetrevligt i och omkring baslägret vid husbilen, där det grillades, skrattades och dracks vin kvällen lång. Och faktiskt jättetrevligt även på tävlingsbanan, trots att det var riktigt svåra vp och ik-1 med låga snittpoäng och många som hade problem med viljestarka men ärliga tackor.

Vi tar det från början:
Fredagens vp gick fint. Four var ivrig och låg på och det var lite krokigt, men efter några utflykter vid fållan hade vi skrapat ihop 78 poäng men uttaget krånglade till sig och vips så var fåren på väg av banan i rask trav och målmedveten stil. Four tog ett felkommando och då hann fåren ännu längre mot uttaget så i ett ogenomtänkt och hastigt beslut sade jag till honom att ligga kvar, tecknade till domaren att jag bröt och klappade om hunden. Just då kändes det tight och svårt och jag tyckte han hade jobbat så himla bra vid fållan - så jag ville helt enkelt inte riskera att det skulle bli något trassel. Ingen stämpel i stamtavlan alltså, och skäll från uppfödaren som tyckte att vi hade all tid i världen och att han hade klarat det galant om jag bara skickat honom. Det hade han säkert men just där och då kändes det som ett klokt beslut att bryta.

Lördagens ik-1 var svår med många brutna ekipage. Jag såg inte alla rundor men min känsla var att Four var en av de hundar som hanterade djuren bäst. Gulle! Lugna fina tackor som hade stenkoll på hunden, en hund som kände av djuren och parerade dem fint utan hjälp och som var mycket lugnare än på fredagen. Han stannade kort och gjorde ett snett upptag men redan där måste han ha greppat djur för det blev ändå ett bra hämt, trots starkt drag. Lite vingel och sedan var det tratt istället för delning och vi är inte särskilt bra på fålla/tratt ännu. Han är fortfarande osäker på höger och vänster så i de lägena måste jag både ha koll på djuren och på honom så att jag hinner se direkt om han går åt fel håll. Dessutom har han inte fållat så många gånger, så jag kan inte förvänta mig sådär väldigt mycket hjälp. För att vara van med en Rom som har stenkoll på sin sida tyckte jag att jag gjorde det bra som lyckades lotsa in fåren. 76 poäng skrapade vi ihop och det räckte till en fjärdeplats. Hoppla! Trea, också på 76 poäng men med bättre hämt, hittade vi coach Elgemyr och Gemma. Oj, så roligt! medalj fick de också :-)

Söndagen bjöd inte på samma fina känsla, men jag var jublande glad när jag stängde grinden till fållan, för som vi kämpade! Four började med att skära framför mina fötter. (Va?! Var kom det ifrån?) Jag stoppade honom framför mig och skickade om till rätt håll och det kostade bara 7 poäng, men ändå...?
Sedan fick han en trasslig framdrivning där han gick upp i draget och styrde ner fåren, men sedan föll in bakom dem några gånger så det tog en stund innan vi fått ner dem till linjen. Sedan hade vi en tacka som absolut inte ville vara med de andra. Krokigt och stökigt i början, tills den tackan fick vittring på hanteringen - då blev det rakt mot grinden men i full galopp. Tackan anade frihet och ökade takten och när jag skickade Four att plocka tillbaka henne blev han spänd och tight och laddade järnet. Jag drog efter andan, och det gjorde de flesta i publiken också för det där såg ut att sluta i jakt och bett, men den lilla hunden kastade sig in precis framför tackan, vände henne och kom tillbaka med henne. Pust! Ingen dålig räddning. Inte så snyggt kanske men lite spänning ska vi väl bjuda på...
Sedan trasslade det både vid tratten och fållan och när fåren stod i fållöppningen tog Four en välförtjänt vattenpaus - med ögonen på fåren. Det blev bara 65 poäng men jag var stolt som en tupp och överlycklig över att vi faktiskt klarade banan trots att det var så struligt. Fina lilla hund!
Åttonde plats blev det dessutom.
Gemma gjorde en riktigt fin runda men var trött och lite kantig så när det strulade vid fållan klev Heléne av. De hade placerat sig bra annars, men det var ett klokt beslut. Det finns ingen anledning att pressa en trött hund så att den tappar huvudet.
Lennart däremot gick fint hela rundan och slutade på tredje plats, roligt!

Det var varmt men arrangörerna hade verkligen gjort allt de kunde för att alla skulle ha det bra. Strategiskt utplacerat vatten till hundarna, vattenslang att spola dem med, skugga, vatten och gott om plats till tackorna i hanteringen och bete till dem mellan rundorna. Skugga till funktionärerna som för övrigt är toppentrevliga och välkomnande och så hemlagad paj till lunch. Toppbetyg på den!

Lyxtält till domaren (det blåste bara bort en gång)