Idag är det ett år sedan vi hämtade Zeke. Vi skulle ju bara titta på honom, planen var att han skulle charma husse, men att husse skulle säga "vi tar väl med honom på en gång" ingick inte ens i min plan. På väg hem med en valp i knät ringde jag mamma och undrade om hon hade lust att vara valpvakt på dagarna de närmaste månaderna... Jisses, ett sådant genomtänkt beslut :o) Men vilket bra beslut! Tur att husse var så lättövertalad!
Zeke och jag har haft ett bra år. Han och jag har en annan relation än vad jag har med de andra hundarna. Kanske beror det bara på hans fullständiga tillit till mig och det faktum att han aldrig någonsin tvivlat på att jag har rätt eller att det aldrig funnits i hans värld att jaga vilt, bita får eller äta upp saker... Eller så beror det på att han och jag passar så bra ihop? Det kvittar vilket; vi har det trevligt tillsammans.
Jag funderar på att låta honom vila lite från vallningen. Känner jag mig själv rätt så blir det just "lite" men det känns som att han just nu är ovanligt stökig och kanske skulle han må bra av en liten paus i träningen. Jag gissar att det är en massa hormoner som stökar till det i hans skalle just nu ;-)
Bara som ett förtydligande; det handlar inte om att jag tycker så mycket mer om Zeke än om de andra för så är det inte. Jag gillar dem alldeles otroligt mycket - alla fyra (säg det inte till någon men jag gillar faktiskt Scott Drever väldigt mycket också!) men på helt olika sätt. Det är bara det att Zeke och jag är tightare än vad de andra hundarna låtit mig vara ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar