tjurskallar och pälsmonster

Tjurarna (eller kalvarna, jag vet inte riktigt var gränsen går?) har fått flytta in i lösdriften idag. I morse när jag skulle åka till jobbet hittade jag tre kalvar i trädgården. Suck! Nu fick det liksom vara nog... När jag kom hem möttes jag av ett par som knallade på vägen, de var på väg till gamla hästhagen.
Morgonens jobb var ganska häftigt. Jag skickade Zeke, sedan gick jag och hämtade en kraftfoderhink som skulle hålla dem sysselsatta under tiden som jag öppnade ledet in i hagen. Den skulle dessutom hålla dem kvar i hagen under tiden som jag skulle ha in en annan kalv som låg på andra sidan vägen och vilade sig... När jag kom ut på gårdsplanen knastrade det på grusgången och se där; tre kalvar med en liten svartvit hund efter sig kom knallande i sakta mak. Det är ju så att man kan bli religiös! :-)
Mutade dem med kraftfoder, släppte in dem, mutade med mer kraftfoder, hämtade den ensamme rymmaren och sedan stängde jag grinden, gav dem ett par höbuntar och bad en bön ;-)

Nåja, "bara" två på rymmen när jag kom hem. Flyttade bagglammen från lösdriften och då kom en av kalvarna och tittade vad vi gjorde. Hämtade den andra som inspekterade gårdsplanen och tog ner dem till lösdriften. De knallade in så snällt, så jag skyndade mig att stänga in dem. Sådärja, det här gick ju fint :-) Skulle jag nu vänta på Hussen eller ge mig på att ta in de andra fyra själv - eller själv, förresten?! Det är ju Zeke som gör jobbet... Det ringde och det kom folk, så jag lugnade mig och sedan ringde Hussen och bad snällt att jag skulle vänta.
När han kom hem ställde vi i ordning det som skulle göras och sedan plockade vi in de andra fyra. Det tog säkert fyra-fem minuter :-) Livet som boskapsfösare är enkelt med hund.

Nu är de i alla fall inne och jag gissar att de kommer att sova gott inatt på en tjock,ren och torr halmbädd. I morgon hämtar vi hem baggen och förhoppningsvis kan jag släppa honom med tackorna till helgen. Höstpyssel...

Det har flyttat in ett pälsmonster hos oss! Bud har alltid haft mycket päls och varit den fluffiga typen men nu slår han alla rekord. Han lossar underull i stora (och då menar jag riktigt stora) tussar. Vad värre är att varenda pinne som fastnar i pälsen - och det är många - blir en stor tova om man inte gör något åt den. Där har vi en intressekonflikt! Kamma tovor är inte prioriterat men jag fattar ju att det måste göras. Bud gillar det inte heller, han har dessutom blivit lite håröm på gamla dagar - eller så är det jag som drar hårdare för att få loss tovorna? Tips mottages tacksamt!