tisdag, juli 15, 2008

odräglig

Sluta läsa redan här! Det här inlägget kan bli hur odrägligt som helst...

Fortfarande kvar?; ok - skyll dig själv ;-)
Igår hade vi andra gången på nybörjarkursen och det är så roligt! Eleverna är så duktiga och vetgiriga och ambitiösa. Utveckligen med alla hundar går spikrakt uppåt och jag har redan fått varna för att det kommer bakslag framöver...
Någon annan som har en spikrak formkurva just nu är lilla hjälten Zeke. Ikväll har han vallat nöt hos Christine och rackarns, vad han utvecklat sitt arbetssätt sedan förra gången :-)
Nu var det ett annat fokus och mycket mera driv - ändå tar han styrning så gott som klockrent. Han läxade upp bångstyriga kvigor, packade ihop dem i små grupper och bara tuffade på. Han är inte till salu!
Rom satt och tittade på och när vi kom hem gick han och ställde sig och studerade tjurarna i lösdriften. Med betänksam min undrar jag just om han funderade på om det var hans tur? När kalvarna fick mat och kom springande sprang han med på utsidan av staketet och såg mycket intresserad ut. Han har inte alls brytt sig om dem tidigare så det där får jag hålla koll på.

Tänk att ha en hobby som gör att man går omkring med en behaglig, varm känsla i magen och att man kan få vara så stolt och glad. Med goa träningskamrater som gläds med en blir det dubbelt så kul! Jag hoppas att ni också har den känslan - Heléne borde absolut ha den; hon har vallat nöt utan mänsklig ledsagare idag! Ewa och Tea jobbade också kalasfint. Jag tittade inte så intensivt, jag hade fullt sjå att njuta...

3 kommentarer:

Anonym sa...

"Tänk att ha en hobby som gör att man går omkring med en behaglig, varm känsla i magen och att man kan få vara så stolt och glad."

Det är väl lite det som är meningen med en hobby! Eller??

"Med goa träningskamrater som gläds med en blir det dubbelt så kul!!"

Om någon inte känner med en, är det då en kamrat??

Ni har all anledning att sträcka näsan mot skyn och skulle du någonsin tvivla finns vi där och lyfter den åt dig. / Heléne

Ewa sa...

Svar till Heléne:
ja, det kanske är det som är meningen med en hobby, men det är långt ifrån alltid som det fungerar så. I alla fall i min värld ;-) men jag kanske ska börja spela fotboll igen...

Ibland visar det sig att den man trodde var en kamrat inte riktigt kan glädjas med en. Och om man tränar själv har man inga kamrater att glädjas med. Därför, flickor, är jag så glad för mina träningskamrater :-)

Anonym sa...

Håller med Helène och dig att träningskamrater betyder mycket.
Man kan dela framgångar och motgångar med varandra.
Äkta imponerad av erat jobb i kohagen!
Själv stupade jag till sängs. Är fortfarande inte riktigt bra i förskylningen.
Ewa o Tea