tankar från ett tåg

Tack för stöd och all omtanke efter förra inlägget. Efter chock och en riktig mental djupdykning igår så är vi pigga och glada igen. Visst är det lite skador på verandan men just nu kan jag glädjas åt att det var sådan osannolik tur att Hussen kom på att han skulle vara ledig för att kapa ved just den dagen. Det är nog någon som vakar över oss i alla fall :-)

Nu sitter jag på tåget till Falköping/Mullsjö inför morgondagens styrelsemöte. Det ska bli spännande att se vad det blir av styrelsearbetet. Jag har ägnat början av resan till att läsa in mig på gamla protokoll och skrivelser. Tänkte ägna resten av resan till att läsa lite bloggar och försöka göra lite avstämningar till bokföringen - eller om den får vänta till hemresan i morgon?

Torsdagen var ingen riktigt bra dag. Dels var det brandtillbudet, dels fick vi hem en konvalescenthund. Det var Zip som kom hem efter att ha varit utlånad till en tänkt köpare. Tyvärr hade de sådan otur att Zip blev illa trampad av en kviga första kvällen och går nu omkring med stort bandage, tratt och en fraktur på en tå. Det sabbade vår planering, kan jag säga. Nu kan han inte vara i hundgården eftersom bandaget inte får bli blött. Förhoppningen står till att Hussen kan ha med honom på jobbet. Zip är i alla fall en glad skit oavsett tratt och bandage. Han morrade lite åt de andra hundarna första kvällen men nu går de förbi hans plats utan att någon intresserar sig för den andre. Social träning kallas det visst. Bud överdriver träningen en smula genom att valla Zip på alla promenader. Ni som känner Bud vet att vallning á la´Bud innebär: Ligg platt och glo på dem. När Zip kommer tillräckligt nära kastar sig Bud iväg och slänger sig platt på mage trettio meter bort och så håller det på om inte jag talar om för Bud att det är en dålig idé...

Apropå vallning så har Rom Nötvallare passat tjurarna idag när vi mockade. Stärkt av ett balsnöre (!) som lina (och försäkring mot att han skulle hamna för nära lastmaskinen) stod han och motade sex halvstora tjurar. När de tittade för intresserat på honom rynkade han sött på överläppen och då backade tjurarna igen. Stolt som en liten tupp struttade han iväg när vi var klara :-)
Sedan fick han fösa träningsfåren ut i hagen och sedan framför oss bort till deras hus eftersom jag skulle halma till dem. Han har lätt för att få panik när fåren rinner iväg ifrån honom och då är inte hans första tanke "runda dem och stoppa dem" utan mer "förbi dem fort som f-n och stoppa dem" vilket leder till viss oreda men alltid stoppade får ;-) Ska jobba lite på det i sommar...