tomt på spiken

Idag har vi haft årsmöte i Södra Dalarnes Vallare. Roligt att träffa alla igen, det känns som det var evigheter sedan med tanke på att vi fortfarande har för mycket snö för att kunna träna. Men det går fort med töandet nu, så det finns hopp.
Som vanligt var det tårtkalas och trevlig stämning. Lite trist att vara så förkyld att inte ens tårta smakar gott - jag som är en sådan gottegris. Hussen har varit sjuk en hel vecka så det är bara att hoppas att jag fått lightversionen som går över snabbare.

Tomt på spiken ja... Nu fick jag lämna ifrån mig den snygga mästartavlan som bott hos oss i fyra år. Det var dags för Lennart och Märta att överta den. Vi får väl se vad jag ska hänga på den där spiken istället...

Istället fick jag med mig ett nytt pris hem, lille Four lyckades ju bli klubbens framtidslöfte. En bedrift som ingen av de andra begåvats med så det var roligt.
Här studerar han priset från det ryggläge som symboliserar vår vila

han kan posera också. Inte så bra, dock :-)

Första februari, minsann

Här är det glest med inlägg. Mycket annat som pockar på och den här veckan har det varit en hel del snickeri i hundhuset, det börjar se riktigt bra ut. Vi hyrde någon manick som hissar upp skivorna till innertaket så då var det bäst att göra klart det så vi kunde lämna tillbaka vad-det-nu-var-för-manick.

Snöyra hela helgen så ingen träning. Nu börjar det krypa i mig. Rom har varit på koll och värdena var helt stabila. Dock räckte det med ett par veckors inaktivitet för att han skulle börja tappa muskelmassa. Det är nog en följd av hans sjukdom, att han faller ur fortare än en frisk hund. Glädjande nog kunde vi ge honom en ny rabiesvaccination så om inget oförberett händer åker han med till Skottland i maj. Vem trodde det för drygt ett år sedan?

Dessutom har jag bokat tid för höftledsröntgen av Four så nu finns det dubbel orsak att hålla efter musklerna på de där båda.

Idag gav vi oss av på offroadpromenad. Det är jobbigt att vara kortbent drever (och överviktig tant) när det är så här mycket snö så vi letade på hjulspåren efter traktorn för de lata av oss. Något parti pulsade vi och hela pensionärsligan (Scott, Bud och Zeke - och matten)  hade det jobbigt. Rom och Four öste på och det var ju det viktiga.

Efter snöpulsningen tog jag och Four en sväng med fåren efter vägen igen. Vi mötte en fyrhjuling med tolkande barn - de tyckte vi var ett oväntat möte ;-)
Herr Sugpropp hade bra tag i fåren idag, fåren skrittade hela vägen hem... Utom när jag blandade mig i och såg till att de rann iväg lite. Han behöver liksom inte träna så mycket på att greppa djur.

Skönt att vi går in i februari nu. Då ser man slutet på vintern och dagarna blir ljusare. Härligt är det!