hur svårt kan det va´?

Hur svårt kan det vara att skriva blogginlägg?
Av frekvensen på inlägg här att döma; mycket svårt.

Hur svårt kan det vara att göra som människan säger/visslar?
Av dagens träning att döma; mycket svårt. Four är svårstyrd och märkligt ohörsam, han som alltid varit så öppen i huvudet och lätt att nå. Top har ju aldrig varit särskilt hörsam så där är det mer bekant läge. Visst lyssnar han, och visst gör han för det mesta som jag säger. Men han har ett envist drag som är väldigt ovant för matten ;-) Det där med höger och vänster har jag ju alltid svårt att lära mina hundar och Top är inget undantag...

Hur svårt kan det vara att mocka ut ströbädden i tid och göra klart bokföringen i tid och städa och...
Av det här stället att döma; mycket svårt

Hur svårt kan det vara att få in bilderna från telefonen till bloggen i datorn?
Av det här inlägget att döma; mycket svårt.
Ska se om jag kan göra något åt det nu ;-)

Ha! Det funkade ju...

sjukt

Vi har haft lite sjuktema här... Förutom Fours röda hals har matten också varit krasslig. Vi har verkligen inte fått mycket gjort den här veckan som Hussen varit borta. Idag kom han hem för en kort visit, på torsdag bär det av igen.

Jag lade upp en liten Top-film på facebook för någon vecka sedan, länk finns här. Lite roligt att ha kvar och kunna gå tillbaka till om nåt år när nästa valp är i samma ålder. Jag tränade den lille mannen häromdagen och var jättenöjd, han delade av och täckte djur som han aldrig gjort annat och han kastade sig in för att stoppa dem när de var på väg att springa tillbaka. Han är inte precis tok-lydig men det ryms mycket bra tankar i den lilla hjärnan. Dessutom hände det mer än en gång att utgången blev bra... I slutet av månaden ska vi ha valpträff med kurs för Barbro. Det ska bli jätteskoj och jag tror att jag har en aning om vad vi kommer att få för läxa.
Även om han fått ettårssprutan så är han faktiskt fortfarande ung... Det är lätt att glömma i fårhagen, men lätt att komma ihåg i vardagen. Nu är han tillbaka i tugga-sönder-fasen. Suck!

Visst ja...

 Jag skulle ju blogga...
Helgen som gick var vikt för en tripp till Luleå och kvarts-SM men eftersom vi fick stanna hemma gällde det att göra något annat roligt. På lördagen var vi utanför Borlänge och hjälpte till att valla in ett gäng och på söndagen fick vi finfrämmande när Anita och Madde kom med hundar.
Anita ska ju tävla SM snart så vi passade på att köra en dubbelhämtsbana. Inte jättestor men med tjugo djur och fem märkta som skulle sorteras bort. Någon fålla hade jag inte hunnit få upp eftersom den avdelade gruppen var väldigt nära att rymma tillbaka till sina kamrater i hagen precis innan gästerna kom.
Nåja, Nora, My och Four gjorde banan. Anita och Nora vann, de var de enda som fick till sorteringen. Four vann hämtpriset, alltid något :-)
Framförallt var det roligt att se att han orkar och vill jobba igen.

sedan var det dags för  småttingarna. Så kul att se dem... Många igenkännande fniss blev det. De här tre är ganska lika i typ och stil. Ingen av dem har så mycket till övers för djup och inte ens han som heter det är ett dugg ren på "toppen". Men de hanterar djur fint och knallar iväg med dem och balanserar upp dem fint. Och de är ju faktiskt nyss fyllda ett år. Det är lätt att glömma...

Plötsligt händer det - hon lever!

Inte ett inlägg på evigheter... Men ibland tittar jag tillbaka på Rom och Fours träning ochnu har jag insett att jag helt kommer att tappa Tops resa och utveckling om jag inte börjar anteckna lite. Så jag gör ett nytt försök.

Top var ju en hård nöt att knäcka och inte så intresserad av att släppa in mig. Under våren hittade jag till slut en nyckel och sedan blåste dörren upp på vid gavel av bara farten. Från het, rushig och döv gick han snabbt till en hörsam och lyhörd liten hund. Det var verkligen som att vrida om en nyckel och från den dagen var samarbetet helt ok i fårhagen. Det har inneburit att han har fått prova på lite av varje, mina rörliga ungtackor på öppen yta, hela flocken inklusive några surtackor som vaktar sina lamm om hunden inte uppför sig, delning, stor och liten flock hos Heléne... ja, han har verkligen kunnat prova lite av varje. I ärlighetens namn ska erkännas att han varit mycket lydigare i vallhagen än i vardagen.

Under förra veckans vallvecka, då vi tränade på olika ställen tisdag, torsdag och lördag och jag kompletterade med egen träning onsdag, fredag och söndag så tände han ett snäpp till. Plötsligt var hörsamheten som bortblåst och jag fick koncentrera mig på att minimera skadorna. Inte så att han biter, det gör han faktiskt inte oavsett - men han blir tight och grund och rushig och de stackars fåren vet inte alls var de ska ta vägen. Nu visade det sig att han kommit på det där med delning också - så plötsligt började han trycka på där borta på sin kant och då blev det genast mycket svårare. Nåja, söndagens pass handlade mest om att etablera kontakt igen och jag är inte så orolig - vi kommer nog igenom den här fasen också. Det skadar inte att han tänder lite till och vi får komma ihåg att han inte ens är ett år.

Till veckan fyller han - ett år.

Här skulle det vara en bild tänkte jag, men blogger verkar tycka något annat...

Våååår

Det får bli hur många bakslag det vill, idag visade sig våren från sin bästa sida och nu tror jag att den har kopplat greppet om vintern.
Vi var till Ewa och tränade idag. Rom fick vara med och visade att gammal är äldst. Och coolast. Four skötte sig bra, vi tränade på svåra saker och han försöker verkligen. Top börjar hitta rätt. Han börjar fatta att matte vill vara med och leka och han svarar på press. Och matten börjar äntligen förstå hur hon ska agera och förhålla sig med och mot fåren som tvingar henne till splitvision...
Och solen sken. Det går bra nu.

tränat lite

Förra helgen var vi på valpträff. Jättetrevligt (förstås) hos Anita och ett gäng riktigt fina och jämna valpar.

Top skötte sig riktigt bra även om han verkar vara den kaxigaste individen. 

Idag åkte vi till Ewa J. Det var jättelänge sedan vi var där senast och nu var det dags att lägga lite struktur på Tops övningar.
Ewa skickade den här bilden

Innan vi åkte till Ewa var vi sjukt effektiva här på gården. Vi flyttade om får och grejade och sedan flyttade vi de oinvallade kalvarna till stallet, mockade ut deras bädd, halmade och flyttade tillbaka dem på typ en timme. Det var Rom som var hjälten där.

Four har också tränat lite (hos Ewa). Det ser ut som jag måste lära mig köra honom på ett annat sätt. Där har vi lite att bita i, både han och jag.

Scott

Förra veckan var det dags att säga Hejdå till Scott. Nästan 13 år fick han bli.
För några veckor sedan hände något, jag tror att han fick en stroke en natt. Dagen efter var han väsentligt piggare och vi hoppades att det bara var en tia-attack och att han skulle bli sig själv igen.

Men han blev sig aldrig riktigt lik och vi bestämde oss för att det var dags. Han gick in till veterinären med högt huvud, viftande svans och nosen fylld av dofter, och det är ganska skönt att ha det som sista bild av honom. Annars tittade jag på några gamla bilder och insåg att han var väldigt mycket rödare i yngre dar. Nu var nosen och kinderna grå och blicken inte fullt så rapp.

 

Men så många äventyr han bjudit oss på och så många upptåg han haft för sig. Man visste aldrig riktigt vad han skulle hitta på härnäst. Såklart är det väldigt, väldigt tomt efter den hund som tagit så stor plats i vår tillvaro, men det känns bra att kunna hjälpt honom att få ett bra slut. Nuförtiden har jag ingen hund i koppel på rastningar och promenader - och det var tretton år sedan det var så sist.

Idag hämtade jag hans stoft. Han ska spridas i skogen bakom ladugården. Det känns helt rätt att skogen blir hans sista vila.

Sov gott lilla vän. 

 

Första uppdraget

Så nu är det bara att anmäla ;-)

Ska det bli vinter nu?

Just nu snöar det ymnigt och enligt SMHI ska det bli -20 grader om ett par dagar. Jösses, här svänger det snabbt, det var ju +10 förra veckan. Nåja, det är ju vinter så då kan det väl få vara det. Lite snö, ett par kallgrader och sol går bra. Inget annat. Definitivt inte plusgrader, fy fasen så golven såg ut här hemma ett par dagar när det töat så att ytskiktet på vägen och gården var mjukt. Suck för många hundtassar då!

Blir det snö så får hundarna lite vall-vila. Vi får väl ägna oss åt promenader och fyrhjulingsturer istället. Dessutom försvinner matten in i boksluts-dimman ett par veckor nu.

Ikväll har i alla fall Four gjort en insats på får-fronten. Eftersom det snöade såg jag att baggarna inte använt vindskyddet alls. Så jag bestämde mig för att de skulle lotsas in där så att de fattar att det går att vara där. De är ju lite korkade... Att få in femton baggar i ett litet vindskjul när de verkligen inte vill var en utmaning. Framförallt i pannlampans sken där det gällde att lysa på rätt ställen så att jag inte bländade både hund och får. Vi fick trilskas en bra stund med dem men till slut var alla inne. Det var banne mig en bedrift, den där Four övertygar mer och mer...

dags att summera

Dags att göra bokslut över 2016 och sätta upp mål för 2017.

Inför 2016 skrev jag " Nu är planen att kvala in honom till SM Får 2017 och så ska jag göra ett försök att kvala in honom till Unghunds-SM på nöt - om det hinner vara några tävlingar innan rankingtiden går ut, vill säga."
Tja, vi hade några, men för få, kvalpoäng till SM Får så det blev det inget av med. Däremot kvalade han in till unghunds-SM Nöt- utanför Piteå... och vi åkte förstås. Men vi inledde säsongen med en ännu längre resa när vi tillsammans med Team Mabi hyrde en buss och åkte till Holland och European Nursery. Det var roligt. Mer info om den resan här.
Sedan var det den där korta nöt-säsongen för att försöka kvala till Piteå. Vi åkte till Adelsnäs och startade både NN1 och NN2. I NN1 gick han fint och kom 2:a och 4:a och så hade vi poäng till unghunds-SM. i NN2 blev det väldigt uppenbart att vi inte var redo för det så första dagen bröt jag och andra dagen kom vi tia. Det var de nötstarter vi hade i bagaget när vi åkte till Piteå, men minsann så kom vi fyra första dagen och vann den andra (!) så vi slutade totalt på tredje plats

Pallen. Det var inte så långt hem med sådant resultat. Trevligt sällskap hade jag också med Lena och Bizzy.

Mitt i sommaren passade jag också på att operera mina ögon. Läskigt men efterlängtat. Och så skönt det är att slippa glasögon!

Vi skrapade ihop ett par femteplatser i NN2 efter det och var därmed andra reserv till Nöt-SM men nära skjuter ingen hare. Vi var dessutom inte alls redo för SM, men till nästa år ska vi verkligen försöka...
Både SM Får och SM Nöt står på önskelistan inför 2017. Det är inte så bara att kvala dit, men jag vet att vi har kapacitet att vara med där. Delningarna kostade oss en del poäng förra säsongen och har tagit tid att bygga upp, nu är vi redo för nästa etapp när det gäller delningarna - att kunna använda hunden bättre. Han kommer in i luckorna nu och han är duktig att hålla djur som vill tillbaka. När vi tränade hos Heléne nu på hösten kom han in jättefint utan lucka så det gäller väl att hålla i det nu.
Det blev så uppenbart årets sista tävlingar där det var märkta djur att man behöver kunna använda hunden mer än vad jag kunde.

Nu senaste veckorna har Four fått ta över ansvaret för tjurarna sedan de mindre flyttat in. Det kommer att göra honom gott att hålla dem när vi halmar och mockar. Det börjar redan vara skillnad.

Resten av flocken då inför 2017? Vi miste ju Zeke under året och det känns fortfarande otroligt sorgligt. När Bud fick somna var jag beredd på ett annat sätt, Zeke sörjer jag fortfarande på ett annat sätt.
Med Rom hoppas jag bara att han får fortsätta må bra. Han blir nio till våren så nu börjar han ju bli en gammal hund också. Som har Addison och är blind på ett öga... han lider mer av sin dåliga syn än vad han lider av sin Addison. Sedan vi bytte till hydrokortison har vi kunnat minska på Florinefdosen och hans värden är bra. Framförallt mår han fint. Men synen besvärar honom en del. Framförallt nu på vintern när det är mörkt eller skumt, då har han problem. Till vardags märks ingenting, han springer obehindrat i skogen och leker med de andra.
Och så har vi ju vårt nyförvärv. Top som är lite lik Zeke till utseendet ibland men inte lik någon av de andra för övrigt. En ganska tuff grabb som står stadigt på jorden och har en skön inställning till tillvaron. Han har varit jobbig en period nu och jag har ibland frågat mig hur jag fick sådan bra pli på de andra när han skiter fullständigt i vad jag säger, men nu verkar det ha vänt igen och han börjar återgå till den där följsamma trygga valpen han var från början.

Med honom är planen att få till en bra grund. Han är född i augusti så jag tvivlar på att vi hinner prova några IK1 nästa år men man vet aldrig. Vi har ju träningskamrater som är några månader äldre att ta rygg på...

Och så hoppas jag förstås att alla omkring oss får vara friska. Det var för mycket död omkring oss den här hösten, så nu hoppas vi att det dröjer länge till vi drabbas igen.