onsdag, januari 30, 2013

Så här blir inga valpar gjorda...

Fortfarande ingen parning och Roms nonchalans börjar gå både mig och Petra på nerverna. Han är intresserad men har fortfarande inte gjort någon minsta antydan till försök... Idag tog jag ledigt från jobbet och åkte till mina svärföräldrar och lånade deras hundgård till turturduvorna.
En stor hundgård, neutral plats för Rom och med utsikt från vardagsrummet. Så jag tillbringade förmiddagen hos dem och ibland såg det ut så här...












Ränderna över bilden är persiennerna ;-) det gällde ju att inte röja sitt gömställe...

Det lektes och flirtades och grejades, men inte mer. I kväll var han ytterligare lite intresserad men... inte mer än så. I morgon kommer Petra och hämtar hem Phee. Då får Rom följa med och så får vi se om det händer något när de får lite luftombyte. Då kanske jag hinner något annat i alla fall. De senaste dagarna har mest gått åt till att passa hundar ;-)

söndag, januari 27, 2013

En helg i kärlekens tecken

... eller inte. Någon kärlek har ännu inte uppstått. Petra och Phee kom i fredags och vi har haft en trevlig helg med lite träning, promenader och rätt mycket gloende på ett par hundar som leker och busar, alternativt strosar avslappnat omkring på gården...
Idag åkte Petra hem och lämnade Phee några dagar så får vi se om det blir något. Nu på eftermiddagen började Phee flirta ganska ohämmat men Rom är fortfarande sval och nonchalant. Jag hoppas han vet vad han gör...

Fina valpar skulle det kunna bli



********




Nåja, nytt försök i morgon.

Rapport från "fjollan" Zeke som i alla fall haft tillräckligt med drift kvar för att gäääärna vilja umgås lite med Phee. Idag har han kommit på att bästa utsiktspunkten är köksbordet (!) Jisses! Men om det är kärleken, mitt önsketänkande eller helt enkelt bara sanningen vet jag inte - men han rör sig smidigare, tycker jag :-)

onsdag, januari 23, 2013

Kamrater på den vida färden

Vilken pannlampa - jag är sååå nöjd. Och vad glad jag är över det extralånga kopplet som jag köpte i somras, handsytt av Arne Brandts. Perfekt för Zekes promenader eftersom jag slipper kliva ner i diket när han är nödig och söker sig bort från vägen.

Ibland kan jag glädjas över det lilla :-)

















Dagens konstaterande är att det inte var analsäckarna som spökat, då skulle Zeke varit symptomfri nu i och med att de är tömda. Återstår prostatan, så nu hoppas vi på den...




tisdag, januari 22, 2013

från gubbsjuk till fjolla






Kanske infrias min önskan, kanske vet vi inte alls... Veterinär Sören hade också svårt att lokalisera varifrån Zekes rörelsestörning kommer. Jag ju befarat ond rygg och kanske L7S1-problem, eller var det möjligen högt upp i vänster bak, eller kunde det vara något helt annat? Prostatan kanske?
Nu är han klämd och böjd och sträckt och han visar ingenting i någon led eller i ryggen. Däremot var analsäckarna fyllda och prostatan var ordentligt förstorad. Skulle det inte kunna få vara så enkelt?
Vi börjar med att eliminera de här två orsakerna, så säckarna är tömda och han får äta penicillin tio dagar. Dessutom har han fått en kastraktionsspruta och den bör vi se full effekt av om ungefär en vecka. Då ska jag ringa Sören och bestämma om vi behöver gå vidare med röntgen - i så fall av ryggen.

Så istället för att vara gubbsjuk med förstorad prostata kommer Zekemannen inom kort att vara kemiskt kastrerad och få vila sig från hormoner. Det ska bli väldigt intressant att se hur resten av flocken hanterar den förändringen...

Fortsätt gärna hålla tummarna för att Zeke blir som ny nu :-)

måndag, januari 21, 2013

håll tummarna!

Helgen har tillbringats på konferensanläggning utanför Vallentuna. Tillsammans med ett gäng utvalda representanter från hela vårt avlånga land har vi jobbat med ett framtida tävlingssystem för SVaK, otroligt spännande och givande. Jag var helt färdig när jag kom hem, då hade jag haft colapaus i Heby och så passerade jag gröna villan i Hedåker eftersom jag köpt en ny pannlampa av Mackan. Det var skönt med ett par pauser, annars var det en ny bok i högtalarna i bilen som höll mig sällskap.
Nu är det ny jobbvecka, men med ett litet avbrott. I morgon tar jag ledigt några timmar mitt på dagen och åker till veterinär Sören med Zeke. Det är dags att börja nysta i vad som är fel med honom. Jag har en teori - det är bara att hoppas att jag har rätt så att det inte är något allvarligare fel med honom. Håll gärna tummarna för oss! jag vill ju så gärna att han ska hålla länge än, och det skulle vara roligt om vi kunde få en tävlingssäsong till...

Till helgen är det meningen att Roms tilltänkta ska komma och hälsa på några dagar. Med sig har hon matte Petra, det ska bli kul att få ljuga lite med henne :-)


torsdag, januari 17, 2013

våld lönar sig...

... Nåja, tvång i alla fall ;-) Nu går tramspellen riktigt fint på löpbandet. Han hoppar inte jämfota av glädje (för ovanlighetens skull) men han gör det. Det var visst inte så svårt när det inte fanns något val.

Han är riktigt dryg mot Zeke nu. Jag vet inte om det är för att Zeke koppelvilat ganska länge nu och Rom har på tok för mycket energi, men Raringen tigger stryk på riktigt ibland. Kanske har han hört när jag berättat för Hussen att den tilltänkta tiken ÄNTLIGEN löper, så nu kanske det blir en parning i alla fall :-)

tisdag, januari 15, 2013

Nya invånare

Värmelampa, termobar, mycket halm, gott om fint hö och täcke :-) mer kan vi inte göra...



söndag, januari 13, 2013

ansträngande

Jag har ägnat dagen till SDV:s styrelsemöte. Som vanligt en trevlig tillställning med högt i tak och många skratt, men framförallt bra diskussioner och bra driv. Vi förberedde årsmöteshandlingarna och det är mycket man ska tänka på... jag var ganska trött i huvudet när jag kom hem. Hjärnan får jobba på högsta växeln på jobbet under den här intensiva perioden när de sista justeringarna ska med i förra årets bokföring och allt ska kommas ihåg... och så fick stackars hjärnan inte vila idag heller.

Eftersom min hjärna var trött och det var riktigt kallt och halt och mörkt ute bestämde jag mig för att även hundarna skulle få lite hjärngympa. Löpband fram, med andra ord. Den här gången började jag med Trams-Rom som trots ganska många (nåja, några stycken i alla fall...) tillfällen fortfarande blir uppspelt och stirrig och tramsig när bandet rullar. I ett anfall av beslutsamhet bestämde jag mig för att det var nogtramsat och det var säkert inte jättesmart att på skarpen tala om att nu fick det bli skärpning, men chansningen höll och i slutet av passet skrittade han en kort stund utan att verka allt för hysterisk :-) Kortkort pass med Zeke men nej, trots koppelvila senaste veckan är han inte alls ok. Sedan var det Scott Drevers tur och döm om min förvåning när han knallade på en bra stund och viftade glatt på svansen... Sedan fick Bud testa lite men det var mest för någon slags rättvisas skull, han har ont i tassarna och kroppen efter gårdagens stora arbetsinsats. Så in med Rom igen och minsann, bara lite trams och sedan skrittade han på igen. Ibland är det rätt att följa magkänslan :-)

Nu är det dags för rastning och nattning. En vecka i bokslutsträsket kvar, sedan ser jag ljuset :-)

lördag, januari 12, 2013

olika problem - olika lösningar

Dagen har tillbringats i min hage där underlaget tillåter träning, så det gäller att passa på. Det gjorde jag och Heléne idag och sedan kom Caroline och tränade med sin Nellie. Det blev en heldag i hagen,med en hel del klurigheter och funderingar.

Rom och Jovi är väldigt lika i tanken - men har också en del skillnader som främst visar sig i vilka lösningar de själva föredrar. Att sedan inte deras respektive matte är helt nöjd med deras lösning är i alla fall en gemensam erfarenhet ;-)
Rom tränade (igen) på att hålla upp "sin" grupp trots starkt drag. Det är inte så tokigt, ibland försöker han glida för långt upp på sidan för att få stopp på djuren och därmed få dem lugna, men han styr upp fint och håller en skaplig linje själv. Framförallt har han släppt helt på handbromsen :-) Ibland blir vi till och med lite slarviga och han kan bli lite tight, men de som varit med om vår resa vet att det inte är något stort problem med honom. Däremot är det sååå svårt att ur ett läge där han håller draget göra en stor flank åt "fel" håll och i hans värld är fel håll bort från draget. Och när han gör den stora flanken är det väldigt lätt att han fortsätter tänka stort och samlar djuren istället för att fortsätta på "sina". Ni hör att det är ganska pilligt ;-) Med det tar sig!
Jovis grundprincip är samma som Roms - djuren ska vara lugna och trygga. Det är nummer ett. Det är faktiskt ett "i-landsproblem" på många sätt men problemet är att det också ger fördröjning och lite sega rörelser ibland. Det lustiga är att när hon hamnar i samma lägen som det jag beskriver med Rom ovan så väljer hon ofta att själv släppa draget och ge sig ut på den där stora flanken för att sedan komma med utrymme och stoppa "sina" djur... Hon undviker istället att ge sig in trångt i den zon där tackorna vill ihop... Lustigt men hennes taktik fungerar också alldeles ypperligt - förutsatt att inte Heléne ville ha en flank åt andra hållet förstås ;-)
Annars har Jossan tagit sig alldeles väldigt i vinter. Någonstans har Heléne hittat en nyckel som öppnade upp hunden och hon tål nu en hel del både press och krav, utan att för en sekund sura ihop. Motståndet finns kvar i henne, men nu ställer hon upp och gör som hon blir ombedd. Vilket också gör henne träningsbar på ett helt annat sätt. Jag har en förmåga att när det gäller andras hundar agera utifrån det jag ser just nu, så jag måste erkänna att jag totalt glömde bort vilka svårigheter hon hade tidigare - och därmed glömde att poängtera hur mycket bättre det var, så det gör jag nu ;-) Heléne fick påminna mig flera gånger eftersom jag tyckte att hon tränade för enkelt och utmanade hunden för lite, att det också har att göra med vad som är viktigt för dem just nu. Däremot när det gäller mina egna hundar har jag historien och utvecklingen väldigt tydlig i huvudet.
Jag undrar om det inte vore bättre om det var tvärtom. Då skulle jag träna mina egna hundar utifrån "här och nu" och inte lägga värderingar i sådant som var svårt igår - och jag skulle vara mer berömmande och bekräftande mot andra. Asch, vill kamraterna ha beröm får de åka någon annanstans ;-)


Jovi hamnade i ett märkligt läge där både får och vi tvåbenta blev intresserad publik och bara observerade vad nästa drag skulle bli. Tackan fick för sig att hon ville över till kamraterna på andra sidan, men övriga var lugna och tackan kunde inte bestämma sig för om det var en bra idé att försöka passera hunden eller inte. Jovi stod passiv och testade med mycket små medel vad som möjligen kunde få fåret att gå tillbaka till sina kamrater och till slut vände fåret och gick in i gruppen. Men det var många pratbubblor innan läget försvann.

Förutom de här hundarna som i alla lägen vill att djuren är lugna hade vi ju också nya bekantskapen Gemma med idag. Hon vill ha action! i alla fall när hon kommer i lite svåra lägen eller blir trött i huvudet - och då tar hon gärna tag i en svans för att hinna med... Hon ser jättefin och koncentrerad ut, men blir förstås fort trött och då brinner det lite i huvudet. Nu var ju de här fåren lite flyktiga också - så de lockade förstås fram lite action. För säkerhets skull hade hon Bud till hjälp (eller stjälp) och han tyckte förstås att hon behövde massor av hjälp när det blev oreda ;-) och då är det inte bara svansar som fåren ska vara rädd om...
Andra vändan Gemma gick in var mycket kort och bara fokuserad på att hon inte skulle hamna i stressiga lägen och det såg jättefint ut. Hon är inte jättenoga med att ta korrigeringar utan eldar gärna på. Nu får planen vara att hon ska förknippa vallning med lugn och ordning, inte bråk och stressiga lägen som hon inte kan hantera. Hon är ju faktiskt liten fortfarande...

När vi nästan var klara kom Caroline som skulle testa Nellie lite. Tredje gången på får och vi kan väl inte påstå att vi gjorde det för lätt för henne, men hon fick till flera tillfällen när hunden lugnt tog djuren till matte och hade finfin inställning. Naturligtvis blev det för svårt ibland, men de skötte sig bra. Det ska bli roligt att följa dem framöver.




tisdag, januari 08, 2013

Zekestatus

Jag försökte uppdatera er lite igår men det inlägget verkar ha fastnat ute i rymden så här kommer ett nytt försök.
Söndag kväll hittade jag en öm punkt och nu är det koppelvila som gäller. Dessutom tillbringar vi en gemensam mysstund på köksgolvet med en kylpåse på kvällarna. Redan igår var han betydligt mjukare i rörelsen så jag ska ge det här en chans nu. Och jaktlekarna får han hoppa över ett tag...


söndag, januari 06, 2013

Asch!






Jag skulle skrivit det här inlägget direkt när jag kom in från träningen och var på så gott humör...  Hård snö som bar både för två- (nästan hela tiden) och fyrbenta, ingen is om man håller sig från hjulspåren vid ingången och får som är extremt vaksamma även om de betedde sig som de i alla fall hade sett en hund på avstånd med livet i behåll ;-) Fick de fri lejd stack de och några av dem testade att ställa upp mot hundarna - och för det mesta innehöll flockarna båda varianterna, Roligt alltså!

Rom gjorde svåra saker idag :-) flyttade fem får på raka linjer och med stadigt tempo utan allt för mycket styrning, men ganska mycket störning med tanke på att övriga flocken bestående av femton djur stod i mitten av den rektangel han jobbade i. Första vändan tappade han ihop dem, men sedan skötte han sig fint och han skyndade sig runt för att hinna möta upp draget och fortsätta och hade inga tankar på att släppa i de korta flankerna. 

Zeke fick också slita lite men inte med det jag hade tänkt. Det visade sig att han valde att plocka ihop alla i stället för att hålla sin flock. Tänk vad lite vintervila kan göra :o) Han som brukar kasta sig in mellan flockar och hålla dem för kung och fosterland släppte så fint (!) i flankerna och tog hela gruppen. Gång på gång! Nåja, det går nog över - mer om det senare.

Veckan som gick har jag jobbat men Hussen har varit fortsatt ledig. På någon dag hände det plötsligt massor med det som så småningom ska bli en carport och ett fint hundhus. Nästa vinter kanske hundarna slipper kalla hundkojor och kan bo lite mer ståndsmässigt. Nu är takstolarna beställda och sedan fortgår väl arbetet i mån av tid och ekonomi...




Vår lilla Klara-Fina har bekymrat mig lite. Hon är nämligen den enda av kattungarna som inte visat något intresse för mat... Eftersom hon är lite tunn också började jag tro att något var fel. Men det visade sig att om hon fick lite dyrare och exklusivare mat och fick sitta på köksbordet och äta för sig själv, så gick det alldeles utmärkt ;-)  En liten gourmet har flyttat in ;-)



 


Så varför denna missnöjda rubrik?
Efter lite kontorsarbete för matten och vila för hundarna var det uppenbart att det fanns fog för mina onda aningar. Det är verkligen något som inte står rätt till med Zeke. Troligen var det därför han valde den lätta vägen att flanka istället för att ta kampen med tackorna. Det är någonting bak som inte är som det ska, han är stel och väldigt kort i rörelserna. Nu blir det koppelvila och så blir det nog en tur till ReDog för undersökning.

fredag, januari 04, 2013

gymkort?

Så här efter nyår köps det gymkort på löpande band, nu ska det tränas och dyrt är det... Inte behöver man sådant som någon form av bonde. Det ger inte bara träning, det är dyrt också. Men man får i alla fall något påtagligt för pengarna...
Idag svischade det till i plånboken och på kuppen fick jag lite träning - i synnerhet som jag inte hade något passande mynt till vagnen på Granngården.
Mineraler till tjurarna, hink 22 kg
Mineraler till fåren, hink 10 kg
Saltstenar, kartong 6 kg
Kattmat, säck 10 kg
Kattsand, kartong 10 kg
Matkasse till husfolket - okänd vikt

Dessutom köptes lite fredagsmys i form av hundtugg och så en förpackning Seraquin till Bud. Pust!

Apropå Seraquin, någon bloggläsare som har erfarenhet av det kontra grönläppad mussla? Bud har ätit Seraquin i flera år och jag har märkt en klar försämring när han av olika anledningar inte fått sin dos. Nu i höst hörde jag att grönläppad mussla ska vara bättre så jag har provat den ett tag - och de senaste veckorna noterat att han haltar till och från. Nu går vi tillbaka till Seraquin och hoppas att han blir piggare igen - så att det inte är ålderdomen som kommit ifatt honom?





torsdag, januari 03, 2013

börjat ett nytt år

På nyårsdagen hade det töat tillräckligt för att det skulle gå att träna lite. Vi var nog lite ringrostiga men framförallt gav fåren ett intryck av att vara... oinvallade ;-) De ska jag vara rädd om! Jisses vad de sprang i början och det blev bra träning från första stegen eftersom det blev en kamp att få fåren att lämna sin trygga stig och ge sig ut i snömodden på sidan. Det gick fort i sidled kan man säga ;-)

Jag körde bara ett kort pass var med hundarna, dels för att spara på fåren men också för att det var lite tungt i snön så jag ville se om Zeke såg fräsch ut efteråt. Lite stel någonstans bak, men ohalt och pigg och glad tror jag blir omdömet om honom. Rom fick ta hand om finliret i början och det gladde mig att jag var tvungen att bromsa honom när fåren sprang, eftersom han utan betänkligheter hängde med. Tänk, en del har tydligen fastnat och tänk... att jag skulle få en hund som jag var glad åt att bromsa. Så tokigt det kan bli!

Småkatterna växer och frodas och utforskar allt större del av huset. Igår upptäckte de granen och när vi skulle lägga oss passade de på att upptäcka att de kunde ta sig upp i sängen också... Två gula hankatter med stubbsvans kvar att tinga :-)



En del bilder blir inte som man tänkt sig, men bra ändå. Vad är det som smyger bakom granen?


 


om inte Klara-Fina...

 



oj! så här ser julgranskulorna ut inuti... Men det här är nog Gustavs verk om vi ska vara helt ärliga