Livet på räls

Det kan inte vara roligt att vara tågmästare i dessa tider. I de tre timmar jag hittills tillbringat på resande fot har de bara informerat och ringt för att ordna anslutningar eftersom alla tåg är sena... Nu är jag på dalatåget så det ser ut som jag kommer hem i alla fall :) långt o bra möte, protokollet halvskrivet o nu vilar jag lite.

spårlöst försvunnen

Jag övervägde skarpt att kopiera tjockisens (jamen, hon kallar sig ju så...) inlägg rakt upp och ner men det är faktiskt under min värdighet. Men det var väldigt roligt. Om ni klickar på rubriken till det här inlägget eller kollar här http://tjockisensjunger.blogspot.com/2010/01/det-skulle-man-ju-kunna-tro.html förstår ni vad jag menar.
Men jag har ju katter, sex stycken. De skulle få mat i flera dagar... Dessutom jobbar jag inte bara. En del, men inte bara. Jag spelar Bejewelled Blitz och hänger på Facebook också... och den stationära datorn har inte levererats ännu så ibland får jag ställa mig i datorkö här hemma.

Ifall ni undrar vad jag gör när jag inte bloggar...

Det finns en del saker jag inte gör också. Byter gardiner till exempel. Nu har jag tagit ner de röda julgardinerna och provar en lite mer minimalistisk stil utan köksgardiner. Det ser inte klokt ut och det syns väldigt väl hur skitiga fönster vi har. Bär ut julsakerna på vinden gör jag inte heller. De ligger i en fåtölj i vardagsrummet. Städar köket i gårdshuset gör jag inte heller. Där har jag förvarat skinn som nu har åkt till skinnberederiet men har jag städat undan på köksgolvet? nej... förresten, jag har inte städat det hus jag bor i heller, så det är bra med det.

Ikväll har jag tittat på Mästarnas Mästare. Tisdagkvällar klockan 20.00 och söndagkvällarna med Köpinggänget är veckans höjdpunkter. Jag gråter nästan varje gång.

träningsdags

Idag var det dags för en reunion med träningskamraterna. Vår upplogade slinga i hagen fick vara scenen, det går inte att träna allt där men det mesta. Fåren ledsnade förstås på att gå fram och tillbaka i samma spår och de gav snabbt upp alla flyktförsök, men det gick ingen nöd på dem.
Zeke började. Vadå flankera? Vadå lyssna? Vad arg hon låter? Där krävdes ett litet snack... matten lyssnade på publikens råd och styrde upp bättre pass två och då gick han riktigt fint.

En annan som gick riktigt fint var Lexa. Hon har blivit så många klasser bättre sedan i höstas och idag orkade hon stå emot även riktigt svåra lägen där hon skulle ha rusat in för bara några månader sedan. Det fanns några lägen där matte hjälpte henne istället för att kräva att hon skulle tänka själv, men de städade vi snabbt bort ;-) här är det hårda bud...

Ewas lilla Irja börjar bli fullt träningsbar. Hon tramsade lite i början men det blev fantastiskt mycket bättre när vi ställde lite krav. Hon behöver hitta stadgan i drivningarna och hon hittade den idag, hoppas hon tog med den hem och plockar fram den nästa pass också.

Majsans Rex är i andra änden av sin karriär. Jag tror att han är pensionerad som tävlingshund nu men det är fascinerande att se att det fortfarande händer saker. Tänk om han hade varit tio år yngre, hur annorlunda tränad han skulle bli. Han tappar trycket när det ställs krav på honom och han inte får använda sin fart, men han gör verkligen så gott han kan. Rart av en hund som ska fylla tolv att fortfarande ställa upp på sin förare och på träning som han gör.

Rom hamnade i bryderier. De där lätta träningsfåren som han träffat senaste tiden och som han bara kunnat gå och bromsa (det var förstås inte så bara...) hade ledsnat och gick inte många steg av egen fri vilja när det var Rompens tur. Märkligt läge, men väldigt nyttigt. Jag är inte ett ögonblicks orolig för att han inte skulle ha tryck så att det räcker men ibland slår han på för mycket djurkänsla och ger dem lite för stort utrymme att gå i sin egen takt. Där är planen att lära honom driva med tempoväxlingar. Att sakta ner är inga problem men att öka tempot eller trycket mitt i en drivning var väldigt mycket svårare... Terrängbyten i Framåtrörelse går bra nu men att fortsätta flanken ut i snödrivan var en helt annan sak. Budskapet nådde fram och det skulle inte förvåna mig om det sitter nästa gång vi provar.

Oj, så trött min hjärna var efter den dagen. Två intensiva träningsdagar med fyra-, fem timmars intensiv hundträning satte sina spår. Ovant men härligt!

En bra helg firades med fläskfilegryta och en kall Innis, Köpinggänget på teve och nu blir det läggdags. Hussen var också nöjd, jagade rådjur med Scott igår och jagade älg idag. Kom på helt färska vargspår när han gick från passet... Tur att Scott var hemma idag.

till mig

Manager chair... det låter väl något det? ;-)

I morgon kommer Heléne och Ewa och tränar. Äntligen ska jag få träna och surra med dem igen. De kan vara lugna och avslappnade, jag har fått utlopp för mycket frustration över utebliven träning idag. Mackan var här och tränade och jag var i mitt esse fullständigt, stackars människa :-)
Riktigt trevligt hade vi, i alla fall jag. Mackan hade nog fullt upp att försöka sortera och analysera alla mina inlägg. För mycket tryck, för lite tryck, mena vad du säger, det där duger inte, vart är du på väg, stå still, påminn hunden, låt honom gå... Så där höll det på. När Mackan var fullt fokuserad på uppgiften hon hade pladdrade jag på om någon träningstanke så att hon tappade fokus fullständigt. Lite too much, helt enkelt.
Förutom mammas äppelkaka och bullar fick hon i alla fall ett batteri av tankar med sig hem, ser fram emot att läsa hennes blogg framöver ;-)

Heléne har tydligen laddat för morgondagen med att ta fram sin poetiska ådra, se kommenterarna till förra inlägget. Zeke hälsar att ett litet bandage inte alls hindrar honom från att hålla ställningarna här hemma. Han fick träna ett pass han också och han fick ett nytt bandage eftersom det gamla luktade dynga efter en runda hos tjurarna. Med honom känns den plogade banan lite pluttig, men med Rom fungerar den fint. Idag gick Rom rakt fram trots att han fick gå över snövallen - bra, det kunde han inte innan förra veckans fårpromenad. Dessutom fick han lock-backvisslan idag och vips, han vände som om han aldrig gjort annat.

Själv har jag en blåtira, men det är en helt annan historia. Jag kan möjligen behöva Mackans intygande om att jag hade den redan på förmiddagen. Hussen var inte hemma igår, så han ska inte behöva vara misstänkt...

Något säger mig

att Hussen inte kommer att jubla över vår nya, snygga (?) kudde. Den är tredimensionell också...

Skit också

Zeke har lyckats avlägsna halva den trampdyna som sitter uppe på benet. Inget blodvite och ingen hälta men en riktigt äcklig och trådig yta... Snyggt bandage, eller hur? ;-)

Rackarns

vad roligt vi haft idag :-)

Jag och Rom tog med oss träningsfåren på skogspromenad. Zeke fick ta fram dem på gårdsplanen och man kan säga att de hade lätta fötter. Hm, övervägde att ta med mig Zeke i koppel på promenaden men bestämde mig för att det var fegt. Planen var att Rom skulle lära sig att byta terräng, dvs att han skulle tvingas ut i lössnön ibland för att t.ex vända eller bromsa. Det där sistnämnda hade han som vanligt en helt annan lösning på... När vi väl kom iväg - fåren var verkligen på väg åt alla håll samtidigt så det var inte så enkelt att få in dem på rätt kurs - tog han tag i dem och hade full koll på tempot. När fåren försökte dra iväg ökade han takten och när han saktade in saktade fåren in. Fattar inte hur han får till det där ;-) Nåja, att skicka ut honom i lössnön visade sig vara en dålig idé. Han hann nämligen inte ikapp dem då :o) Ett par kilometer knallade vi iväg (fråndrivning där jag gick sist och bara njöt, det var inte många kommandon jag ödslade...) och det var en ung och otränad hund som var riktigt trött i skallen när vi gick hem. På vägen hem hade jag en plan att gå före fåren och ha hunden framför som broms men det gick inte alls. Fåren följde inte med när hunden var framför...
Hem kom vi i samlad tropp i alla fall och jag var så nöjd med träningen. Det blev kanske inte som jag hade tänkt (idag heller) men det blev riktigt bra.

Sedan hade jag och Zeke en del arbete att göra. Båda fårflockarna fick ny ensilagebunt och det skulle mockas och halmas hos tjurarna och halmas hos träningsfåren, de kunde behöva lite ny halm att ligga i efter dagens promenad. Det är så härligt att ha Zeke med sig i jobbet, han följer mig som en skugga och hoppar jämfota av glädje varje gång han ser att det är Zeke-jobb på gång...

Trötta och nöjda gjorde vi klart för kvällen och gick in och vilade lite framför teven. Dvs jag somnade som en stock :-) Nu väntar vi på Köpinggänget som dyker upp på teve senare...

teknisk inkompetens

Nu har tjugondedag Knut passerat och julen är kvar - i alla fall i vårt hus. Men katten (den grå kattungen) har flyttat. Han gömde sig under soffan hela tiden jag var kvar så barnen i hans nya flock var förtvivlade, vi får verkligen hoppas att han bättrar på sin sociala kompetens...

Tisdag kväll och onsdag den här veckan var inte så kul. Det började med att datorn slocknade, att fåren var på rymmen och det skulle lagas staket i mörker och -17 grader. Sådär höll det på.... Dagen slutade i alla fall med att jag konstaterade att den tjocka bildskärmen som jag gärna bytt ut visade sig vara hel och det troligen är datorns grafikkort som gett upp. Jag pratade med systersonen om nytt grafikkort och det slutade med att jag beställde en ny dator. Suck! Jag kommer förstås att tycka att den nya datorn är jättebra, men inte förrän jag fått allt på plats och det brukar vara en hel del saker man behöver sätta på plats innan allt fungerar som man vill.

En annan som verkar ha tekniska problem är SMHI. Det är klart att det är svårt att förutspå väder när de inte ens har rätt på det väder som är just nu. Nu på morgonen står det att St Skedvi (och det är där jag bor, det vet jag) har -13 och enligt alla mina termometrar är det -17,5 . I morgon ska det bli -9. Snälla! Det vore skönt!

gnälligt!

Igår när jag åkte från jobbet var det bara -14. Äntligen! Jag har sett fram emot att det bara skulle vara 10-15 grader kallt, vad skönt det skulle vara... Inte alls! Jag frös som... bara den. Delvis för att jag frusit på jobbe hela dagen, men jag tyckte verkligen att det var knäckande att det blev fuktigt och en annan kyla.

Zeke och Bud hade premiär som stallhundar. Jag har gjort ett par mycket provisoriska hundboxar i stallet där de fick tillbringa dagen. De klarar kylan bra men jag är rädd att de ska förfrysa tassarna i hundgården. Igår morse var det mycket kallare än -14. De verkade nöjda med tillvaron när jag hämtade dem så de får vara där på dagarna så länge.

Ikväll räknar jag med att köra iväg den grå och svanslösa brodern Långstrump. Fortsätt håll tummarna för att den gula också hittar ett nytt hem.

när man får oväntat besök

... gäller det att ha Gevalia hemma. Idag var besöket visserlign inte oväntat eftersom hon helt sonika bjöd hit sig igår (tur det, så att jag hann dammsuga...) men Gevalia hade jag och trevligt besök fick jag.
Det var Heléne som helt enkelt tröttnat på att sitta på Skräddars och se ut över nejden och kylan. Vi har nog saknat vallsnacket lika mycket och idag struntade vi i vallningen och ägnade åt oss det man kan göra när kylan biter i kinderna. Vi fikade och pratade, inomhus med eld i spisen :-) och med Helénes medhavda fikabröd hade jag en riktig frossarstund. Prata hund och får och äta så mycket bröd. Underbart!
Majsan hade också tråkigt och kom och fikade. Trevligt!

Jag kan bara konstatera att de här hundarna jag bor ihop med är förskräckligt sociala - och visar det med inlevelse - hela tiden - när det kommer folk ... De beter sig som de aldrig sett folk tidigare och visst är det sällan vi har besökare, men det kan ju finnas gränser på hur mycket hund de vill ha av sitt besök. Nu råkade väl förstås de här två besökarna ligga i topp på deras favvo-lista; de gillar "mormor" och att Heléne kom kunde väl bara betyda en sak; träning? Så snopna de blev när Heléne åkte hem... Bud sprang förstås raka spåret till träningsfåren och blev väldigt förvånad när jag gick åt ett annat håll ;-)

bilder

Tur att vi har långt till postlådan så att det i alla fall blir någon promenad...

Rom Snygging <3


Bud gillar kylan. Han är som gjord för den och med den pälsen fryser man inte i första taget.

Hela gänget av långbeningar, Scott Drever drog bara i kopplet så han fick gå in. Här hade de fått upp ångan ordentligt...

Världens bästa Bud....

något annat

Jag ska försöka få till ett blogginlägg som inte handlar om kylan, i alla fall inte bara. Jag nöjer mig med att konstatera att det var -24 i morse och det hade varit översvämning vid tjurarnas vattenkopp. Hade jag varit lite mer konstnärligt begåvad kanske jag hade kommit på att jag skulle fota ismassorna som hade bildats runt koppen, men nu blev det en kamp mellan mig och varmluftspistolen mot isen. Vi vann! Även om varmluftspistolen tog time out en stund. Nu fungerar det igen och inget verkar ha frusit sönder men vattenkoppen står och droppar. Bra - för då fryser det inte så snabbt. Dåligt - när det blir fullt...

Häromdagen hade vi storstädning i uthusen. Utrymmet där vi krossar spannmål har med tiden fyllts med tomsäckar och annat brännbart som skulle eldas när vi satte fyr på stora brasan. Där kan man säga att gårdens musbestånd haft det mysigt. Nära till maten och mycket bäddmaterial. Det utrymmet är dessutom ett av de få som katterna inte kommer in i. Förutom städning blev det alltså råttjakt :-) De lata katterna bars ut på löpande band och till och med småkatterna fick vara med - de har en del att lära innan de blir några riktiga musfångare ;-) Mest imponerade Marit. Hon tog blixtsnabbt två råttor - samtidigt! Hon såg ganska nöjd ut när hon knallade iväg med två råttor i munnen... Vi satte fyr på brasan också, den har brunnit tre dagar nu, men nu är den snart slut. Skönt. Jag sover dåligt när det brinner utanför sovrumsfönstret...

Igår fick jag kanske napp på ett eller rent av två hem till katterna. Håll alla tummar! Idag funderar jag på att kasta ut julgranen. Den barrar inte så farligt om det inte hänger katter i den, men eftersom det gör så lite då och då så...

lite bättre

Idag känns det lite bättre. Bara knappt -10 grader och Hussen plogade en liten bit i fårhagen så att vi kunde köra en liten vända. Jisses, vad ringrostiga vi var...



Rom fick börja. Han gissade friskt på höger och vänster och förstod inte att det gick att gå rakt fram om det var en snödriva framför. Det där med terrängbyten har han inte kommit underfund om ännu... Men han gick fint ibland också



det där med att komma rakt in i luckan utan att snegla på djuren är inte heller riktigt färdigt ;-) men han kommer in fint...och så är han ju så snygg :-) inte så stylish kanske....







Sedan var det Zekes tur. Vi fick snacka lite om det där med flankeringar... Den här är väl inte det bästa han gjort ;-)



men Framåt gick bättre...


men Oj! han kommer heller inte rakt in i luckan utan att hålla upp djur, det där måste vi nog träna på :-)

ja, men visst! make my day! äntligen ett lamm som testade om det gick att komma tillbaka till de andra

Zeke parerar. Lammet till höger hade en idé om att komma undan. Hehe. Det kan han, Zekeman... Men varför ser han lika knotig ut över ryggen som Ferdinands mamma? Han har ju byggt en hel del muskler på sista tiden...

bored

I'm bored. Bored, bored, bored.

Visst är det härligt med riktig vinter men jag vill träna. Jag vill låta hundarna jobba så att de rullar ihop sig med nöjda grymtande ljud och drömmer så att det rycker i tassarna. Jag vill stå i en fårhage och diskutera träning med mina kamrater och glädjas åt deras framsteg. Visst kan vi träffas och stå i en fårhage och fika men det blir liksom inte riktigt samma sak om man inte tränar samtidigt. Jag vill le så där fånigt så att jag tappar visselpipan och jag vill se att fåren är i fin form.

Nåja, de tiderna kommer väl men nu känns det som jag har varit ledig lääänge och det enda jobb vi ägnat oss åt är att hålla undan tjurar och Rom fick hämta träningsfåren en dag när jag halmat i deras hus (vilket slutade med staketlagning och tolv får på gårdsplanen...)

Vad gör vi istället då? Zeke; han är bara glad. Glad och morgonpigg men det är han alltid. Kombinationen är lite jobbig men han är ganska oförarglig med sitt kråmande så fort jag vänder mig i sängen på morgonen.
Rom; han vallar kattungar. Och så brottas han med Zeke och han studsar fram på sina långa ben. Får han en chans står han utanför tjurarnas lösdrift och eyear dem. Han har överskottsenergi...

Jag? ja, jag jagar juveler i Bejewelled Blitz och hänger på Facebook. Igår satte jag in årets räkningar som ska boföras i en pärm. Kors i taket! Tack och lov har jag några kamrater som skrivit roliga, trevliga och påhittiga sammanfattningar av året som gick, som jag har roat mig med att läsa. Dagens inköpsresa till stora staden Borlänge var ingen stor succe, men fåren fick i alla fall hem mineraler. Nu väntar lite pyssel med djuren ute och sedan får jag väl roa mig med att byta i kattlådan. Ja som sagt, jag har tråkigt.