fredag, juli 29, 2011
torsdag, juli 28, 2011
KM Får
Idag hade vi klubbmästerskap i Södra Dalarnes Vallare. Domare var Peter Helén som varit hos oss och hållit kurs i fyra dagar. VP-klassen samlade fem ekipage, IK-1 sex starter och IK-2 fyra. Totalt 15 starter - helt ok och trevlig samvaro. Erica hade gjort potatissallad och tjälknöl till oss så vi var till och med mätta innan vi kom därifrån.
På ett KM får man vara beredd att hugga i där det behövs. Själv har jag varit sekretariat, hållare av borttagna djur, utställare och tävlande. Dock inte samtidigt ;-)
VP-klassen vanns av Anders med Maid som gjorde en fin och kontrollerad runda. I IK-1 gjorde Cap och Lennart en väldigt snygg runda som resulterade i hela 85 poäng. Det var så roligt att se våra IK-1-ekipage som ställdes inför svårigheter som de inte alls var beredda på, där hela fösningen och del av drivningen var en fråndrivning. Men de klarade det galant, så kul att se. Ewa och Irja hade till exempel dagens finaste cross :-)
I IK-2 startade jag Zeke först och det kändes stressigt och rörigt, även om han faktiskt lydde och vi prickade alla grindar. Han stannade förstås kort eftersom det var drag men det kostade bara en poäng.
Sist ut var Rom och han gick så himla fint <3. Kontrollerat och fint på linjerna. Jag styrde ovanför crossgrinden men det kan jag inte lasta hunden för - jag såg helt enkelt fel. När vi kom till delningen hade jag ett trångt läge där han inte kom in i luckan (!) och sedan började en tacka att försöka ge sig på hunden. Andra gången hon kom backade han inte undan utan bet henne och så var det roliga slut. Synd på en riktigt fin runda med dagens högsta hämtpoäng, men jag är himla glad att han gick så bra.
När vi summerade visade det sig att Zeke hade vunnit klassen på 77 poäng före brorsan Rozz på 71. Konstigt; jag har en kaotisk känsla när jag kör Zeke men vi tappar inte så farligt med poäng. Med Rom är det tvärtom, känslan är bra men vi tappar onödiga poäng...
På ett KM får man vara beredd att hugga i där det behövs. Själv har jag varit sekretariat, hållare av borttagna djur, utställare och tävlande. Dock inte samtidigt ;-)
VP-klassen vanns av Anders med Maid som gjorde en fin och kontrollerad runda. I IK-1 gjorde Cap och Lennart en väldigt snygg runda som resulterade i hela 85 poäng. Det var så roligt att se våra IK-1-ekipage som ställdes inför svårigheter som de inte alls var beredda på, där hela fösningen och del av drivningen var en fråndrivning. Men de klarade det galant, så kul att se. Ewa och Irja hade till exempel dagens finaste cross :-)
I IK-2 startade jag Zeke först och det kändes stressigt och rörigt, även om han faktiskt lydde och vi prickade alla grindar. Han stannade förstås kort eftersom det var drag men det kostade bara en poäng.
Sist ut var Rom och han gick så himla fint <3. Kontrollerat och fint på linjerna. Jag styrde ovanför crossgrinden men det kan jag inte lasta hunden för - jag såg helt enkelt fel. När vi kom till delningen hade jag ett trångt läge där han inte kom in i luckan (!) och sedan började en tacka att försöka ge sig på hunden. Andra gången hon kom backade han inte undan utan bet henne och så var det roliga slut. Synd på en riktigt fin runda med dagens högsta hämtpoäng, men jag är himla glad att han gick så bra.
När vi summerade visade det sig att Zeke hade vunnit klassen på 77 poäng före brorsan Rozz på 71. Konstigt; jag har en kaotisk känsla när jag kör Zeke men vi tappar inte så farligt med poäng. Med Rom är det tvärtom, känslan är bra men vi tappar onödiga poäng...
onsdag, juli 27, 2011
svårt
Taggade efter kursens tips och trix åkte vi till Sarah och Gråå och tränade på svåra saker. Att dela i drag, att jobba på rätt flock hela tiden, dela ifrån draget, låta fåren rinna ihop och fortfarande inte tänka "runda/hämta/stoppa" och på köpet fick vi jobba med att ta loss djur från fållan eftersom matten envisades med att släppa dit dem, och vi fick möjlighet till några långa hämt där Rom verkligen satte myror i huvudet på mig. Visst var det svårt med ett skarpt hörn precis innan han kom fram till fåren och där det dessutom låg en hållhund (Lexa) som han inte springer över hur som helst, och visst vet jag att han behöver utrymme där - men att han skulle lyckas trixa sig in med nästan inget djup alls utan att skrämma igång djur - det hade jag inte väntat mig. Bra att veta att han tänker sig för när det blir trångt, men nästa gång får jag nog se till att han slår ut om det finns plats.
Zeke var med och gjorde ett par långa fråndrivningar. Jag ville inte låta honom hämta med tanke på skadan. När han klev ur bilen hemma efter träningen markerade han lite, lite på sitt onda framben men vi får se hur han ser ut i morgon. Pust, jag kände mig ringrostig med honom och han sköt på djur i nästan varje flank, så där hade vi lite att jobba med. Jag har svårt att uppbåda rätt energi för att köra honom, märker jag. Lite träning på får kanske råder bot på det...
Zeke var med och gjorde ett par långa fråndrivningar. Jag ville inte låta honom hämta med tanke på skadan. När han klev ur bilen hemma efter träningen markerade han lite, lite på sitt onda framben men vi får se hur han ser ut i morgon. Pust, jag kände mig ringrostig med honom och han sköt på djur i nästan varje flank, så där hade vi lite att jobba med. Jag har svårt att uppbåda rätt energi för att köra honom, märker jag. Lite träning på får kanske råder bot på det...
måndag, juli 25, 2011
nötkurs dag två
Pust. Trötta och nöjda slirade vi hem från Christine Sandströms fina kvigor som varit tappra och tålmodiga i två dagar. Alla åtta kursdeltagarna verkade nöjda och fyllda av tips och träningsinspiration, men alla verkade vara överens om att de behövde smälta intrycken lite nu. Några av deltagarna fortsätter med två dagars fårkurs nu, jag undrar hur trötta de kommer att vara på onsdag kväll ;-)
Rom har fått fyra pass idag också. Åtta intensiva pass på två dagar har väl fyrdubblat hans nötträningsdos ungefär. Och man kan säga att det blivit skillnad. Idag har han orkat med att stoppa ensam flyende kviga utan att göra dumma inrusningar på huvudet, han har delat och fållat i starkt drag, han har fråndrivit halva gruppen runt en liten bana efter att fållat in den andra halvan, han har fållat in djur med mycket smal grindöppning, han har dubbelhämtat och han har över huvud taget gjort det allra mesta rätt. Han blir lite låg och frågande när vi är på kurs, men han har jobbat på bra och plockat in djur utan så mycket styrning. Framförallt har Peter klurat ut nya och svårare uppgifter åt oss hela tiden och på så sätt lyckas hitta de svagheter vi behöver jobba med.
1. fortsätt sudda ut Roms egna idéer, gör det han inte förväntar sig
2. fålla i starkt drag (gärna djur bakom fållan) - han ska fortfarande trycka in djuren, inte tänka på att stoppa i draget (djuren på väg in i fållan). Var uppmärksam på vilket djur han trycker på och se till att tanken är rätt och flytta hans tryck om det behövs
3. dela mycket :-) På nöt när han är pigg i huvudet så att han orkar stå emot djur som försöker sticka iväg, utan att gå på huvudena
4. jobba med flera grupper och håll honom fokuserad på den grupp han jobbar med - han har fortfarande lite svårt att släppa tanken på den "andra" gruppen
Alla de här övningarna funkar på både får och nöt. Oj, jag är riktigt inspirerad nu :-)
Här kommer några bilder från kursen. Jag har skickat ett gäng till klubbens hemsida så ni får hålla koll där
Huvudpersonerna, kvigorna och Peter
Maries Hedvig; grym blick!
Yngve delar - men se upp med vad som händer bakom ryggen ;-)
Farbror Rex kom och inspekterade igår
Rom har fått fyra pass idag också. Åtta intensiva pass på två dagar har väl fyrdubblat hans nötträningsdos ungefär. Och man kan säga att det blivit skillnad. Idag har han orkat med att stoppa ensam flyende kviga utan att göra dumma inrusningar på huvudet, han har delat och fållat i starkt drag, han har fråndrivit halva gruppen runt en liten bana efter att fållat in den andra halvan, han har fållat in djur med mycket smal grindöppning, han har dubbelhämtat och han har över huvud taget gjort det allra mesta rätt. Han blir lite låg och frågande när vi är på kurs, men han har jobbat på bra och plockat in djur utan så mycket styrning. Framförallt har Peter klurat ut nya och svårare uppgifter åt oss hela tiden och på så sätt lyckas hitta de svagheter vi behöver jobba med.
1. fortsätt sudda ut Roms egna idéer, gör det han inte förväntar sig
2. fålla i starkt drag (gärna djur bakom fållan) - han ska fortfarande trycka in djuren, inte tänka på att stoppa i draget (djuren på väg in i fållan). Var uppmärksam på vilket djur han trycker på och se till att tanken är rätt och flytta hans tryck om det behövs
3. dela mycket :-) På nöt när han är pigg i huvudet så att han orkar stå emot djur som försöker sticka iväg, utan att gå på huvudena
4. jobba med flera grupper och håll honom fokuserad på den grupp han jobbar med - han har fortfarande lite svårt att släppa tanken på den "andra" gruppen
Alla de här övningarna funkar på både får och nöt. Oj, jag är riktigt inspirerad nu :-)
Här kommer några bilder från kursen. Jag har skickat ett gäng till klubbens hemsida så ni får hålla koll där
Huvudpersonerna, kvigorna och Peter
Maries Hedvig; grym blick!
Yngve delar - men se upp med vad som händer bakom ryggen ;-)
Farbror Rex kom och inspekterade igår
söndag, juli 24, 2011
nötkurs
Hoppsan, nu är vi igång igen. Efter en liten tripp till Åtvidaberg hade vi idag hemmaplan; Nötvallningskurs med Peter Helén utanför Borlänge. Skönt!
Zeke har fortfarande ont i sitt ben så han fick vara hemma idag. Det var med stor misstänksamhet han gick med på att gå in i hundgården, trots att bilen var packad med bekanta saker. Rom fick en heldag för sig själv och har gått fyra pass på kvigorna.
Bra; han jobbar målmedvetet och har jättefina upptag. Lugn och bestämd, utan dumma inrusningar. Tar styrning och jobbar på rätt djur, håller ihop dem bra. Öppen och styr upp riktningen själv.
Mindre bra; han förväntar sig stöd/hjälp/styrning. Jag har skämt bort honom ;-) Han borde plocka ihop gruppen själv utan att jag behöver ödsla kraft på kommandon för sådant. På enstaka flyende djur (framförallt med lite tungt drag) brinner det i huvudet på honom. Då laddar han på huvud/nos istället för att slå ut, täcka och vara lugn. Det oroar mig inte nämnvärt. Han är så otroligt mycket stadigare än för ett år sedan och jag räknar med att han fortsätter utvecklas. Dessutom envisas Peter med att Rom borde ha kommandon för korta flanker. Det tyckte han redan förra året ;-) men jag har envist sagt att det inte är något problem - nu har jag fattat hur han menar och nu ska vi ha kommando på dem ;-) Hm, jag som tycker att "Där-visslan" sitter som en smäck använder den förstås alldeles för mycket.
Imorgon fortsätter vi. Rom är en ganska spak och slagen hjälte just nu. Det är jobbigt att vara på resande fot.
Zeke har fortfarande ont i sitt ben så han fick vara hemma idag. Det var med stor misstänksamhet han gick med på att gå in i hundgården, trots att bilen var packad med bekanta saker. Rom fick en heldag för sig själv och har gått fyra pass på kvigorna.
Bra; han jobbar målmedvetet och har jättefina upptag. Lugn och bestämd, utan dumma inrusningar. Tar styrning och jobbar på rätt djur, håller ihop dem bra. Öppen och styr upp riktningen själv.
Mindre bra; han förväntar sig stöd/hjälp/styrning. Jag har skämt bort honom ;-) Han borde plocka ihop gruppen själv utan att jag behöver ödsla kraft på kommandon för sådant. På enstaka flyende djur (framförallt med lite tungt drag) brinner det i huvudet på honom. Då laddar han på huvud/nos istället för att slå ut, täcka och vara lugn. Det oroar mig inte nämnvärt. Han är så otroligt mycket stadigare än för ett år sedan och jag räknar med att han fortsätter utvecklas. Dessutom envisas Peter med att Rom borde ha kommandon för korta flanker. Det tyckte han redan förra året ;-) men jag har envist sagt att det inte är något problem - nu har jag fattat hur han menar och nu ska vi ha kommando på dem ;-) Hm, jag som tycker att "Där-visslan" sitter som en smäck använder den förstås alldeles för mycket.
Imorgon fortsätter vi. Rom är en ganska spak och slagen hjälte just nu. Det är jobbigt att vara på resande fot.
Åtvidaberg - inte riktigt enligt planen
Jag borde förstås anat oråd klockan kvart över fem på fredagens morgon när jag skulle åka och bilen inte ville starta. När den väl startade lyste en gul lampa och ett obegripligt felmeddelande dök upp på displayen. Nu har jag bestämt att röda lampor i bilen betyder stanna, de gula är bara en varning, så jag fortsatte färden mot Julita Gård där jag skulle hämta upp Åsa och Lova. Jag mötte två riktiga åskoväder, sådär så att vindrutetorkarna gick på maxfart och bilen bara i sjuttio för att inte råka ut för vattenplaning. Vid OK i Kungsör tog jag kisspaus och lyckades tappa ett av mina nya guldörhängen. Det här gick ju ärligt talat inget vidare...
Plockade upp Åsa och Lova och styrde kosan mot Åtvidaberg där det skulle tävlas nöt i dagarna två. Vi var framme i god tid och jag var först i kön till veterinärbesiktningen. De kollade Roms identitet och vaccinationer innan jag kom på att han faktiskt inte skulle starta på fredagen och inte skulle besiktas ;-)
Det var äckligt varmt och kvavt och många hundar tog slut. Kvigorna var bra men kände direkt när hundarna tog slut, då sprang de eller stannade och åt. Om de stannade och åt var de tuuunga att få igång igen - om de sprang så var de tuuuuunga att vända. Jobbigt!
Zeke var ordentligt trött och när vi kom till fållan missade vi vår chans, sedan väntade vi in att tiden skulle ta slut för han orkade inte vända bort dem från draget. Det räckte till en nionde plats utan fålla in och helhet. Fullt på utgången IGEN! :-)
Efter en trevlig kväll med många glada skratt och en natt med ännu ett åskväder var det dags för nya tag. På lördagen tävlade vi på sex djur istället för åtta och det var ändå tungt. Efter en strulig början med omstart av tävlingen rullade det på bra men det var fortfarande tungt och jobbigt. Zeke fick en strulig början när jag fick skicka om honom i hämtet eftersom kvigorna travade iväg långt innan han var framme. "Ny utgång måste betyda att tanten är missnöjd, jag blir lite vidare så blir hon nog nöjd"... Alldeles för vid och fick inte kontakt med djuren förrän vid framdrivningsgrinden, segt på fråndrivningen och kämpigt att dela eftersom jag hade känslan att jag tappade djur hela tiden. En kviga gjorde ett utbrott, stoppades av hunden och sedan fick jag se att Zeke inte gick rent så jag bröt. Troligen är det en utgjutning vid ena skulderbladet, han ömmar och är halt de första stegen efter vila.
NN-1:an var en liten bana, svårt att hinna styra om det blev fart på kvigorna men det var det för det mesta inte ;-) Rom slog en frivolt på utgången när han plaskade ner i ett dike, men kom upp och gjorde ett ok hämt. Fösningen var seg före första grinden och sedan fick vi trav på kvigorna före andra grinden så att det blev en stor sväng. Trasslade lite vid fållan och hade en riktigt seg sista drivning ner till utställningen igen. 86,5 poäng, sjätte plats. "Fin runda med bra linjer. Något segt emellanåt" var domarkommentaren.
Jag är ändå nöjd med vad hundarna har presterat. De har inte tillräckligt med rutin för den här typen av djur och jag får ge lite för många hjälpkommandon för att de riktigt ska orka. Men både Zeke och Rom har jobbat heroiskt och inte gett upp, de har tagit rätt kommandon och verkligen gjort sitt bästa. Nu hoppas vi att Zekes hälta är kortvarig och inte av någon allvarlig karaktär.
Nöjd är jag också med att bilen självläkte. På lördagsmorgonen hade den gula lampan slocknat och inget mer felmeddelande dök upp.
Jag kom hem sent på lördagskvällen och då var det inte så stor idé att packa ur bilen, på söndagen väntade nötkurs...
Plockade upp Åsa och Lova och styrde kosan mot Åtvidaberg där det skulle tävlas nöt i dagarna två. Vi var framme i god tid och jag var först i kön till veterinärbesiktningen. De kollade Roms identitet och vaccinationer innan jag kom på att han faktiskt inte skulle starta på fredagen och inte skulle besiktas ;-)
Det var äckligt varmt och kvavt och många hundar tog slut. Kvigorna var bra men kände direkt när hundarna tog slut, då sprang de eller stannade och åt. Om de stannade och åt var de tuuunga att få igång igen - om de sprang så var de tuuuuunga att vända. Jobbigt!
Zeke var ordentligt trött och när vi kom till fållan missade vi vår chans, sedan väntade vi in att tiden skulle ta slut för han orkade inte vända bort dem från draget. Det räckte till en nionde plats utan fålla in och helhet. Fullt på utgången IGEN! :-)
Efter en trevlig kväll med många glada skratt och en natt med ännu ett åskväder var det dags för nya tag. På lördagen tävlade vi på sex djur istället för åtta och det var ändå tungt. Efter en strulig början med omstart av tävlingen rullade det på bra men det var fortfarande tungt och jobbigt. Zeke fick en strulig början när jag fick skicka om honom i hämtet eftersom kvigorna travade iväg långt innan han var framme. "Ny utgång måste betyda att tanten är missnöjd, jag blir lite vidare så blir hon nog nöjd"... Alldeles för vid och fick inte kontakt med djuren förrän vid framdrivningsgrinden, segt på fråndrivningen och kämpigt att dela eftersom jag hade känslan att jag tappade djur hela tiden. En kviga gjorde ett utbrott, stoppades av hunden och sedan fick jag se att Zeke inte gick rent så jag bröt. Troligen är det en utgjutning vid ena skulderbladet, han ömmar och är halt de första stegen efter vila.
NN-1:an var en liten bana, svårt att hinna styra om det blev fart på kvigorna men det var det för det mesta inte ;-) Rom slog en frivolt på utgången när han plaskade ner i ett dike, men kom upp och gjorde ett ok hämt. Fösningen var seg före första grinden och sedan fick vi trav på kvigorna före andra grinden så att det blev en stor sväng. Trasslade lite vid fållan och hade en riktigt seg sista drivning ner till utställningen igen. 86,5 poäng, sjätte plats. "Fin runda med bra linjer. Något segt emellanåt" var domarkommentaren.
Jag är ändå nöjd med vad hundarna har presterat. De har inte tillräckligt med rutin för den här typen av djur och jag får ge lite för många hjälpkommandon för att de riktigt ska orka. Men både Zeke och Rom har jobbat heroiskt och inte gett upp, de har tagit rätt kommandon och verkligen gjort sitt bästa. Nu hoppas vi att Zekes hälta är kortvarig och inte av någon allvarlig karaktär.
Nöjd är jag också med att bilen självläkte. På lördagsmorgonen hade den gula lampan slocknat och inget mer felmeddelande dök upp.
Jag kom hem sent på lördagskvällen och då var det inte så stor idé att packa ur bilen, på söndagen väntade nötkurs...
onsdag, juli 20, 2011
semester
Sedan Katastrofen i Ukna har vi hunnit med några dagars semester. På måndagen åkte vi till Erica och vallade igenom hennes får i små grupper, eftersom de ska vara både kursfår och tävlingsfår kommande vecka. Det gick bra även om en vrång texel är mer vrång än det mesta. Tack och lov var det bara ett par tackor som absolut inte ville vara med, resten gick undan bra.
På kvällen var det kursdags igen. Duktiga kursekipage som verkligen gör framsteg. Nu kunde jag inte hålla mig längre utan lånade Maggiz av Michael och körde henne en stund så att hon skulle förstå vad det är vi är ute efter. Det var roligt att höra reaktionerna efteråt och det blev bra diskussioner. Annars gillar jag inte att köra elevernas hundar, jag vill att eleverna själva lär sig, men ibland blir det bra. Under tiden vi hade kurs såg jag att kalvarna inte hade någon vidare respekt för eltråden så det var bara att planera en tur med röjsågen på tisdagen.
Nu blev det inte så för tisdagen blev en sling-dag. Till Säter och till Hedemora (där jag åt den största "Medelstor våffla" jag sett på länge) och en konstig väg över skogen hem. Sedan sov vi lite middag, hälsade på en granne, grillade och så var den dagen slut.
Det fick bli staket-dag idag istället. Hussen med stora röjsägen, jag med den lilla. Sedan gick jag ett varv med sekatören och så spände jag trådarna så nu ska det vara lite mer kräm i tråden igen. Då var det lika bra att passa på att stänga undan fåren på nya betet (som Hussen putsat idag) och ta ut bagglammen till nätfållan. Sist jag trixade med bagglammen gick det ju bra med dem, men tackorna var galna och hoppade genom fjädergrindarna. De blev kvar i hagen men det var ett förfärligt liv på dem och jag hade nöjet att trassla ut tre fjädergrindar som hade tvinnat ihop sig till en. Under tiden kallade jag fåren för diverse fula namn och fjädergrindarna fick också en ordentlig utskällning... Sedan dess har bagglammen varit inne i avvaktan på att tackorna skulle sluta gapa efter dem - och att jag och hundarna skulle vara hemma.
Nu går baggarna ute, hoppas det fungerar bra nu.
I morgon blir det lite Nostalgi på kvällen, vi måste ju kolla på moped- och traktorcruisingen. Sedan bär det av till Åtvidaberg på fredag morgon. Nöttävlingar igen...
På kvällen var det kursdags igen. Duktiga kursekipage som verkligen gör framsteg. Nu kunde jag inte hålla mig längre utan lånade Maggiz av Michael och körde henne en stund så att hon skulle förstå vad det är vi är ute efter. Det var roligt att höra reaktionerna efteråt och det blev bra diskussioner. Annars gillar jag inte att köra elevernas hundar, jag vill att eleverna själva lär sig, men ibland blir det bra. Under tiden vi hade kurs såg jag att kalvarna inte hade någon vidare respekt för eltråden så det var bara att planera en tur med röjsågen på tisdagen.
Nu blev det inte så för tisdagen blev en sling-dag. Till Säter och till Hedemora (där jag åt den största "Medelstor våffla" jag sett på länge) och en konstig väg över skogen hem. Sedan sov vi lite middag, hälsade på en granne, grillade och så var den dagen slut.
Det fick bli staket-dag idag istället. Hussen med stora röjsägen, jag med den lilla. Sedan gick jag ett varv med sekatören och så spände jag trådarna så nu ska det vara lite mer kräm i tråden igen. Då var det lika bra att passa på att stänga undan fåren på nya betet (som Hussen putsat idag) och ta ut bagglammen till nätfållan. Sist jag trixade med bagglammen gick det ju bra med dem, men tackorna var galna och hoppade genom fjädergrindarna. De blev kvar i hagen men det var ett förfärligt liv på dem och jag hade nöjet att trassla ut tre fjädergrindar som hade tvinnat ihop sig till en. Under tiden kallade jag fåren för diverse fula namn och fjädergrindarna fick också en ordentlig utskällning... Sedan dess har bagglammen varit inne i avvaktan på att tackorna skulle sluta gapa efter dem - och att jag och hundarna skulle vara hemma.
Nu går baggarna ute, hoppas det fungerar bra nu.
I morgon blir det lite Nostalgi på kvällen, vi måste ju kolla på moped- och traktorcruisingen. Sedan bär det av till Åtvidaberg på fredag morgon. Nöttävlingar igen...
måndag, juli 18, 2011
Ukna
I helgen har vi varit till Ukna och deras IK-2tävlingar. Alldeles för svårt för oss och det där erfarenhetskontot behöver snart ett uttag, det känns som det bara är insättningar där.
På lördagen var det 13 hundar som fick poäng och 19 som bröt eller diskades. Zeke fick slut på poäng i fråndrivningen och fick behålla sina 24 hämtpoäng. Lexa gjorde en efter omständigheterna fin runda, men tappade djuren i delningen, Rom hade en tacka som han aldrig fick kontakt med i framdrivningen. Det var riktigt svårt med ett litet fält, mycket drag åt flera håll, ett hörn där man inte såg får och hund om de hamnade där (och det gjorde de gärna) och djur som inte var särskilt trygga i små grupper. Men det var ungefär lika för alla...
På söndagen var det väsentligt bättre. Eller lite mer "allt eller inget". Många flockar var riktigt bra men några hade otur och fick flockar där någon tacka inte alls hade kapitulerat för hundar och då blev det jobbigt. 14 ekipage fick poäng, 11 bröt eller diskades. Men av de fjorton lyckade rundorna var det tolv som var över 70 poäng (vilket räckte till seger på lördagen), så det gick att göra riktigt bra resultat. Jag kan inte påstå att våra nollor berodde på omöjliga flockar, Zeke tappade sina i delningen efter att vi kämpat länge med att få ihop de två som sprang mot Hörnet och de andra tre som sprang mot uttaget. Jag hade för dåligt med is i magen och försökte rädda båda flockarna samtidigt och Zeke blev ordentligt trött. Han hade haft en snabb och krokig fråndrivning så han var inte direkt utvilad när vi kom dit ;-)
Lexa tappade sina i fråndrivningen (Heléne har beskrivit det bra i bloggen, notera att inlägget heter Ur(k)na, fniss!) och Rom fick ett precis likadant läge som Lexa; låg till höger och parerade draget och tryckte ner dem lite för långt, så fort jag flyttade honom för att räta upp dem så uppfattade de att bromsen var borta och då drog dem. Eftersom Hörnet var ivägen fanns det ingenstans för hunden att komma runt dem för att stoppa. Suck! jag skulle förstås undvikit Hörnet och struntat i att räta upp dem just då...
Om vi letar djupt ner i packningen ska vi väl kunna hitta några positiva delar också?! Först och främst: Att Zeke hade fullt på utgången på söndagen!!! Det tror jag inte har hänt sedan tidigt i hans karriär, om ens då. Som de där utgångarna har spökat, de har varit dum-vida, han har stannat i drag, sprungit-vilse-i-högt-gräs och alla möjliga fånerier. Det var roligt att se att de finns där långt inne. Zeke har dessutom varit lugn och hyggligt öppen i framdrivningarna, något som var helt oväntat på den här typen av djur.
Rom har hämtat fint. Båda dagarna har han stannat kort och gjort sneda upptag, men det skyller jag helt på orutin och att fåren hölls hårt att hållhundarna. På söndagen hade han 17-8-15 på hämtet så det känns hoppfullt. Jag tror fortfarande att han kommer att kunna gå riktigt bra när han fått mer rutin och jag lärt mig köra honom.
Vi bodde förresten fantastiskt fint också. Om ni ska övernatta i Ukna så rekommenderar jag Red Haven Cottage.
Anna tog hand om grillen
Lena berättar något roligt - helt ok glasveranda...
Utställningen, vacker tävlingsplats
Annas Peps
Peps i upptaget. Så här såg det ofta ut; full fart framåt på fåren
Jovi symboliserar hela helgen med...
... platt fall :-)
Hon har förutom att agera kolsyremaskin haft roligt med Bröderna Samuelsson. Hon ser så himla mallig ut när hon springer omkring med De Stora Grabbarna.
På lördagen var det 13 hundar som fick poäng och 19 som bröt eller diskades. Zeke fick slut på poäng i fråndrivningen och fick behålla sina 24 hämtpoäng. Lexa gjorde en efter omständigheterna fin runda, men tappade djuren i delningen, Rom hade en tacka som han aldrig fick kontakt med i framdrivningen. Det var riktigt svårt med ett litet fält, mycket drag åt flera håll, ett hörn där man inte såg får och hund om de hamnade där (och det gjorde de gärna) och djur som inte var särskilt trygga i små grupper. Men det var ungefär lika för alla...
På söndagen var det väsentligt bättre. Eller lite mer "allt eller inget". Många flockar var riktigt bra men några hade otur och fick flockar där någon tacka inte alls hade kapitulerat för hundar och då blev det jobbigt. 14 ekipage fick poäng, 11 bröt eller diskades. Men av de fjorton lyckade rundorna var det tolv som var över 70 poäng (vilket räckte till seger på lördagen), så det gick att göra riktigt bra resultat. Jag kan inte påstå att våra nollor berodde på omöjliga flockar, Zeke tappade sina i delningen efter att vi kämpat länge med att få ihop de två som sprang mot Hörnet och de andra tre som sprang mot uttaget. Jag hade för dåligt med is i magen och försökte rädda båda flockarna samtidigt och Zeke blev ordentligt trött. Han hade haft en snabb och krokig fråndrivning så han var inte direkt utvilad när vi kom dit ;-)
Lexa tappade sina i fråndrivningen (Heléne har beskrivit det bra i bloggen, notera att inlägget heter Ur(k)na, fniss!) och Rom fick ett precis likadant läge som Lexa; låg till höger och parerade draget och tryckte ner dem lite för långt, så fort jag flyttade honom för att räta upp dem så uppfattade de att bromsen var borta och då drog dem. Eftersom Hörnet var ivägen fanns det ingenstans för hunden att komma runt dem för att stoppa. Suck! jag skulle förstås undvikit Hörnet och struntat i att räta upp dem just då...
Om vi letar djupt ner i packningen ska vi väl kunna hitta några positiva delar också?! Först och främst: Att Zeke hade fullt på utgången på söndagen!!! Det tror jag inte har hänt sedan tidigt i hans karriär, om ens då. Som de där utgångarna har spökat, de har varit dum-vida, han har stannat i drag, sprungit-vilse-i-högt-gräs och alla möjliga fånerier. Det var roligt att se att de finns där långt inne. Zeke har dessutom varit lugn och hyggligt öppen i framdrivningarna, något som var helt oväntat på den här typen av djur.
Rom har hämtat fint. Båda dagarna har han stannat kort och gjort sneda upptag, men det skyller jag helt på orutin och att fåren hölls hårt att hållhundarna. På söndagen hade han 17-8-15 på hämtet så det känns hoppfullt. Jag tror fortfarande att han kommer att kunna gå riktigt bra när han fått mer rutin och jag lärt mig köra honom.
Vi bodde förresten fantastiskt fint också. Om ni ska övernatta i Ukna så rekommenderar jag Red Haven Cottage.
Anna tog hand om grillen
Lena berättar något roligt - helt ok glasveranda...
Utställningen, vacker tävlingsplats
Annas Peps
Peps i upptaget. Så här såg det ofta ut; full fart framåt på fåren
Jovi symboliserar hela helgen med...
... platt fall :-)Hon har förutom att agera kolsyremaskin haft roligt med Bröderna Samuelsson. Hon ser så himla mallig ut när hon springer omkring med De Stora Grabbarna.
IK-1 Högbo Bruk
Det blev inte så många bilder eftersom vi ställde ut flockar båda dagarna. Däremot var kameran med på lördagkvällen när...
... Ann-Jeanette monterade sitt tält...
... och Lennart fixade sallad till oss hungriga
Ann-Jeanette och Majsan diskuterar en bajspåse. Jag tror att det var pengar i den ;-)
... Ann-Jeanette monterade sitt tält...
... och Lennart fixade sallad till oss hungriga
Ann-Jeanette och Majsan diskuterar en bajspåse. Jag tror att det var pengar i den ;-)
Bratteborg - bilder
nöttävlingarna i Åtvidaberg har jag ju berättat om i ett tidigare inlägg. Här kommer några bilder.
Reskamraten Åsa med Cassie väntar på sin tur
Troja har koll på flocken. Det finns bilder av Troja i skorpionstil också men det var dålig skärpa på dem...
Publiksnack. Hela nöttävlingscirkusen är ett trevligt gäng
Helena och Ragnhild
flock på språng
snyggaste domartornet :-)
Reskamraten Åsa med Cassie väntar på sin tur
Troja har koll på flocken. Det finns bilder av Troja i skorpionstil också men det var dålig skärpa på dem...
Publiksnack. Hela nöttävlingscirkusen är ett trevligt gäng
Helena och Ragnhild
flock på språng
snyggaste domartornet :-)
tisdag, juli 12, 2011
nu rasslar det på!
Här skulle man ju kunna tänka sig att det låg några bilder som illustrerade vad som hänt, men eftersom Telia fortfarande inte skickat ut någon tekniker - och nu kommer de att få ett uppretat samtal... - så har jag ingen internetuppkoppling på datorn där fotona hamnar. Målande beskrivningar får det bli ;-)
På onsdagseftermiddagen åkte vi till Småland för ett par dagars nötvallning. Ni som hänger här ofta vet ju hur väl förberedda (eller inte) vi var efter en kaotisk träning. Zeke startade NN-2 och Rom NN-1. Jag hade raggat upp Åsa Warg som resesällskap och vi tjattrade på så att resan kändes klart överkomlig. Väl framme träffade vi Helena och Ragnhild, som vi skulle kampera med ett par dagar.
Torsdagstävlingen: Zeke skötte sig fint på tröga djur. Stödkommandon i utgången och segt runt banan. 92 poäng och 10:e placering.
Rom skötte sig fint och hade bara tappat 13 poäng när vi tappade en kviga på väg till fållan :-( Den jäv-a kossan såg sin chans när jag skickade hunden att trycka på de bakre djuren - då drog hon och vi fick inte stopp på henne. Inte funktionärerna heller... Glad över hunden, men svor över kvigan.
Fredagstävlingen: Ni kan ju föreställa er mitt ordval när jag såg Zekes flock. Var det minsann inte en liten brunvit kviga där som var bekant? Så klart skulle hon dyka upp igen. Först sprang hon av banan men hund nummer två höll henne kvar och det tackade vi förstås för. Nu var taktiken att hon skulle vara kvar på banan... Zeke började med att pinna på nästan ända upp i utgången :-) stannade iofs kort, men ändå. Framdrivningen var seg och sedan startade stora vakten. Så fort den brunvita passerat första grinden vände jag gruppen trots att jag visste att det var för tidigt och att alla djur inte var igenom - men jag var tvungen för att inte ge henne någon chans. När vi kom till delningen var planen att jag skulle ha med de två märkta djuren + den brunvita för att inte vända ryggen till henne. Det tog därför lite tid innan jag pillat klart och kunde ta in hunden. 101 poäng och 6:e plats. BRA Zeke!
Strax efter att Zeke gått måste kvigornas matklocka ha ringt. Det var tungt innan men nu blev det tungt på riktigt. Jag tror att det var sju hundar på raken som inte fick djuren runt banan och vi som skulle starta NN-1 svettades. Tävlingen hölls på en härlig vall, en sådan där som riktigt doftade gott, grönt gräs.
Rom skötte sig bra, en seg och långsam framdrivning där jag önskade att de där tjuvbetten han höll på med tidigare skulle glimta till, men icke. Efter hämtet kändes det kanonbra! När jag såg resultatet och att vi tappat 8 poäng efter hämtet var jag uppriktigt förvånad över var de försvunnit, men när jag såg protokollet insåg jag att det var rimligt. 114 poäng och ett käckt förstapris, 6:e plats för honom också.
Nöjd och belåten med mina hundar som faktiskt har ytterst begränsad erfarenhet av nötvallning, drog vi oss hemåt igen. Strax före klockan elva på fredagskvällen var jag hemma och halv sju på lördagsmorgonen var det dags för nästa avfärd.
Nu tog vi sikte på Högbo Bruk och klubbens IK-1:or. Funktionärande stod på programmet, jag och Zeke skulle ställa ut flockar till de tävlande. En uppgift som jag egentligen tycker är svår och jobbig, men det gick fantastiskt bra. Rom fick göra någon enstaka insats runt lunch och tävlingsstart men sedan var det Zeke som likt en liten duracellkanin pinnade på i två dagar. Första två flockarna fick jag styra ch ställa med honom, sedan visste han precis vad det var frågan om och vart fåren skulle stå. En gång var han till och med på väg att lämna sin post innan den tävlande hunden hunnit fram. Zeke var på väg tillbaka till djurhanteringen för att hämta ett nytt gäng ;-)
Det var häftigt att vi lyckades rädda situationen när hanteringsfållorna rasade och alla får var på väg ut mot banan. Då klev den lilla fjällkon fram och sedan höll han djuren på plats tills vi byggt om.
Lennart, Majsan, Heléne, Ann-Jeanette och jag övernattade på Högbo Bruk och hade en kväll fylld av god mat, diskussioner, gliringar och skratt. Riktigt trevligt var det. Vi tog även en promenad runt området och hundarna fick busa lite.
På väg hem på söndagen var det bara en dubbel espresso som höll mig alert. Oj, så trött jag blev. Ännu tröttare var dock Zeke som sov som en sten och sparkade vilt omkring sig i sömnen. Han ställde nog ut några flockar till ;-)
Igår var det kursdags igen. Utvecklingen går fortfarande spikrakt åt rätt håll, ekipagen utvecklas från gång till gång och är ett härligt gäng.
Idag har jag skilt bagglammen. In med dem i en fålla och sedan valla bort tackorna till en annan hage. Plättlätt var ordet :-)
På onsdagseftermiddagen åkte vi till Småland för ett par dagars nötvallning. Ni som hänger här ofta vet ju hur väl förberedda (eller inte) vi var efter en kaotisk träning. Zeke startade NN-2 och Rom NN-1. Jag hade raggat upp Åsa Warg som resesällskap och vi tjattrade på så att resan kändes klart överkomlig. Väl framme träffade vi Helena och Ragnhild, som vi skulle kampera med ett par dagar.
Torsdagstävlingen: Zeke skötte sig fint på tröga djur. Stödkommandon i utgången och segt runt banan. 92 poäng och 10:e placering.
Rom skötte sig fint och hade bara tappat 13 poäng när vi tappade en kviga på väg till fållan :-( Den jäv-a kossan såg sin chans när jag skickade hunden att trycka på de bakre djuren - då drog hon och vi fick inte stopp på henne. Inte funktionärerna heller... Glad över hunden, men svor över kvigan.
Fredagstävlingen: Ni kan ju föreställa er mitt ordval när jag såg Zekes flock. Var det minsann inte en liten brunvit kviga där som var bekant? Så klart skulle hon dyka upp igen. Först sprang hon av banan men hund nummer två höll henne kvar och det tackade vi förstås för. Nu var taktiken att hon skulle vara kvar på banan... Zeke började med att pinna på nästan ända upp i utgången :-) stannade iofs kort, men ändå. Framdrivningen var seg och sedan startade stora vakten. Så fort den brunvita passerat första grinden vände jag gruppen trots att jag visste att det var för tidigt och att alla djur inte var igenom - men jag var tvungen för att inte ge henne någon chans. När vi kom till delningen var planen att jag skulle ha med de två märkta djuren + den brunvita för att inte vända ryggen till henne. Det tog därför lite tid innan jag pillat klart och kunde ta in hunden. 101 poäng och 6:e plats. BRA Zeke!
Strax efter att Zeke gått måste kvigornas matklocka ha ringt. Det var tungt innan men nu blev det tungt på riktigt. Jag tror att det var sju hundar på raken som inte fick djuren runt banan och vi som skulle starta NN-1 svettades. Tävlingen hölls på en härlig vall, en sådan där som riktigt doftade gott, grönt gräs.
Rom skötte sig bra, en seg och långsam framdrivning där jag önskade att de där tjuvbetten han höll på med tidigare skulle glimta till, men icke. Efter hämtet kändes det kanonbra! När jag såg resultatet och att vi tappat 8 poäng efter hämtet var jag uppriktigt förvånad över var de försvunnit, men när jag såg protokollet insåg jag att det var rimligt. 114 poäng och ett käckt förstapris, 6:e plats för honom också.
Nöjd och belåten med mina hundar som faktiskt har ytterst begränsad erfarenhet av nötvallning, drog vi oss hemåt igen. Strax före klockan elva på fredagskvällen var jag hemma och halv sju på lördagsmorgonen var det dags för nästa avfärd.
Nu tog vi sikte på Högbo Bruk och klubbens IK-1:or. Funktionärande stod på programmet, jag och Zeke skulle ställa ut flockar till de tävlande. En uppgift som jag egentligen tycker är svår och jobbig, men det gick fantastiskt bra. Rom fick göra någon enstaka insats runt lunch och tävlingsstart men sedan var det Zeke som likt en liten duracellkanin pinnade på i två dagar. Första två flockarna fick jag styra ch ställa med honom, sedan visste han precis vad det var frågan om och vart fåren skulle stå. En gång var han till och med på väg att lämna sin post innan den tävlande hunden hunnit fram. Zeke var på väg tillbaka till djurhanteringen för att hämta ett nytt gäng ;-)
Det var häftigt att vi lyckades rädda situationen när hanteringsfållorna rasade och alla får var på väg ut mot banan. Då klev den lilla fjällkon fram och sedan höll han djuren på plats tills vi byggt om.
Lennart, Majsan, Heléne, Ann-Jeanette och jag övernattade på Högbo Bruk och hade en kväll fylld av god mat, diskussioner, gliringar och skratt. Riktigt trevligt var det. Vi tog även en promenad runt området och hundarna fick busa lite.
På väg hem på söndagen var det bara en dubbel espresso som höll mig alert. Oj, så trött jag blev. Ännu tröttare var dock Zeke som sov som en sten och sparkade vilt omkring sig i sömnen. Han ställde nog ut några flockar till ;-)
Igår var det kursdags igen. Utvecklingen går fortfarande spikrakt åt rätt håll, ekipagen utvecklas från gång till gång och är ett härligt gäng.
Idag har jag skilt bagglammen. In med dem i en fålla och sedan valla bort tackorna till en annan hage. Plättlätt var ordet :-)
tisdag, juli 05, 2011
kurs är roligt, telefoni är tråkigt
Igår var det kurs igen. Eleverna är så duktiga, kom ihåg var ni såg dem först ;-) Det ger mig verkligen en kick när poletten trillar ner och en nybörjarförare börjar få in känslan för sin egen placering och var man hjälper (och stjälper) sin hund. Sedan återstår lite puts på hundarna men om bara förarna förstår sin roll, så blir det så mycket enklare. Dessutom kan jag ge mer feedback som instruktör om jag får betrakta ekipaget från sidan och inte behöver vara med i (och då menar jag i) övningen.
Till Buds stora glädje fick Boriz testa hela flocken med tackor och lamm. Utan hållhund var de snabbt i andra änden av hagen, men Buds gamla stakettakter sitter i. Jag fnissade åt att varje gång Bosse höjde rösten till Boriz var Bud direkt på väg in och ta över flocken. "När förarna skriker ligg och stanna åt hunden brukar de glömma fåren, så dem tar jag hand om", sade Bud ;-)
Idag fick jag hem det nya åskskyddet. Jag monterade det, glad i hågen... och sedan fungerade inte internet igen. Eller rättare sagt, ingenting som hade med telefon att göra fungerade. Startade om, drog ur sladdar, kopplade bort åskskyddet, startade om, gjorde en reset, startade om, och gav upp och tillbringade sedan över en timme i Telias telefonkö. Naturligtvis skulle jag ha testat att telefonlinjen var ok innan jag började, nu trodde jag att det var något som hade hänt när jag höll på med mina monteringar. Nåja, nu är det förhoppningsvis en tekniker på väg hit igen.
På kuppen blev jag riktigt irriterad. Hur krångligt ska det behöva vara? Jag börjar alltmer överväga att gå över helt till mobil telefoni. Nu har jag förstås bundit upp mig med abonnemang på den här gatewayen men det måste gå att häva om de inte kan leverera. Jag har en känsla av att den där telefonkabeln som ligger på marken i min fårhage inte förbättrar oddsen att det ska fungera...
I morgon efter jobbet packar vi Peugeoten och tar sikte på Smålands nöttävlingar. Det kan sluta hur som helst, men roligt ska det bli.
Till Buds stora glädje fick Boriz testa hela flocken med tackor och lamm. Utan hållhund var de snabbt i andra änden av hagen, men Buds gamla stakettakter sitter i. Jag fnissade åt att varje gång Bosse höjde rösten till Boriz var Bud direkt på väg in och ta över flocken. "När förarna skriker ligg och stanna åt hunden brukar de glömma fåren, så dem tar jag hand om", sade Bud ;-)
Idag fick jag hem det nya åskskyddet. Jag monterade det, glad i hågen... och sedan fungerade inte internet igen. Eller rättare sagt, ingenting som hade med telefon att göra fungerade. Startade om, drog ur sladdar, kopplade bort åskskyddet, startade om, gjorde en reset, startade om, och gav upp och tillbringade sedan över en timme i Telias telefonkö. Naturligtvis skulle jag ha testat att telefonlinjen var ok innan jag började, nu trodde jag att det var något som hade hänt när jag höll på med mina monteringar. Nåja, nu är det förhoppningsvis en tekniker på väg hit igen.
På kuppen blev jag riktigt irriterad. Hur krångligt ska det behöva vara? Jag börjar alltmer överväga att gå över helt till mobil telefoni. Nu har jag förstås bundit upp mig med abonnemang på den här gatewayen men det måste gå att häva om de inte kan leverera. Jag har en känsla av att den där telefonkabeln som ligger på marken i min fårhage inte förbättrar oddsen att det ska fungera...
I morgon efter jobbet packar vi Peugeoten och tar sikte på Smålands nöttävlingar. Det kan sluta hur som helst, men roligt ska det bli.
söndag, juli 03, 2011
rätt mycket träning
Efter torsdagens och fredagens tävlingar var det dags att kavla upp ärmarna och träna lite nötvallning inför nästa tävling. Här är det tätt på given ;-)
Jag ringde Tuula och Göran och fick åka till en bonde inte så långt härifrån, där de hade 28 kvigor på bete. Invallade men inte så mycket vallade sedan de kom dit. Perfekt, tänkte jag och åkte med ambitionen att träna lite tävlingsmässigt.
Av det blev intet. Däremot vankades det stenhårt jobb. Zeke slet hårt innan de nyfikna kvigorna var nere vid samlingsfållan och sedan slet han lika mycket med att ta bort de åtta som vi delat av och som bara skulle tillbaka till kamraterna. Han var helt färdig och någon mer träning var inte att tänka på när djuren började gå undan fint.
Rom fick det förstås lite lättare eftersom Uncle Zeke gjort grovjobbet, men de åtta kvigorna hade gått tillbaka till sina kamrater och skulle tryckas bort och det var fortfarande gristungt. Kotungt, menar jag... Till slut hade vi i alla fall tryckt bort dem och flyttat runt dem lite och då var Rom också totalt färdig. En snyting av en kvigklöv fick han men det bekom honom inte och han verkar inte fått några men av det. Han tar gärna till fart och ett nafs i näsan om inte kvigorna svarar direkt men börjar visa lite bättre tålamod.
Idag hade jag några olika alternativ, jag var nyfiken på "läxförhöret" som skulle hållas i Skräddars. Det hade varit roligt att se Sture-Marie och Gråå-Sarah igen men det får bli nästa gång. Istället kom Maria och Meg hit och fick en riktigt bra träning med både tävlingstips och en hel del delningsteori. De jobbade bra.
Maria åkte hem, jag drack kaffe och sedan kom nästa elev. Mackan och Rosso passerade Skäve och passade på att stämma av lite. Man kan säga att jag överöste stackars Mackan (bombarderade, kanske är ett bättre ord) med tips, åthutningar och förslag. Hoppas att de viktigaste fastnar, de behöver backa bandet lite och se till att flankerna är bra. Idag fuskade Rosso och fick betala med en riktigt obstinat tacka som dömde honom som opålitlig och hotfull och tackan gick i försvar ordentligt. En fantastiskt bra lärare med andra ord :-)
Nu ska det bli gott med lite mat. Dessutom ser huset ut som det behöver lite omsorg. I morgon är det kurs igen. Vi kör hårt!
Jag ringde Tuula och Göran och fick åka till en bonde inte så långt härifrån, där de hade 28 kvigor på bete. Invallade men inte så mycket vallade sedan de kom dit. Perfekt, tänkte jag och åkte med ambitionen att träna lite tävlingsmässigt.
Av det blev intet. Däremot vankades det stenhårt jobb. Zeke slet hårt innan de nyfikna kvigorna var nere vid samlingsfållan och sedan slet han lika mycket med att ta bort de åtta som vi delat av och som bara skulle tillbaka till kamraterna. Han var helt färdig och någon mer träning var inte att tänka på när djuren började gå undan fint.
Rom fick det förstås lite lättare eftersom Uncle Zeke gjort grovjobbet, men de åtta kvigorna hade gått tillbaka till sina kamrater och skulle tryckas bort och det var fortfarande gristungt. Kotungt, menar jag... Till slut hade vi i alla fall tryckt bort dem och flyttat runt dem lite och då var Rom också totalt färdig. En snyting av en kvigklöv fick han men det bekom honom inte och han verkar inte fått några men av det. Han tar gärna till fart och ett nafs i näsan om inte kvigorna svarar direkt men börjar visa lite bättre tålamod.
Idag hade jag några olika alternativ, jag var nyfiken på "läxförhöret" som skulle hållas i Skräddars. Det hade varit roligt att se Sture-Marie och Gråå-Sarah igen men det får bli nästa gång. Istället kom Maria och Meg hit och fick en riktigt bra träning med både tävlingstips och en hel del delningsteori. De jobbade bra.
Maria åkte hem, jag drack kaffe och sedan kom nästa elev. Mackan och Rosso passerade Skäve och passade på att stämma av lite. Man kan säga att jag överöste stackars Mackan (bombarderade, kanske är ett bättre ord) med tips, åthutningar och förslag. Hoppas att de viktigaste fastnar, de behöver backa bandet lite och se till att flankerna är bra. Idag fuskade Rosso och fick betala med en riktigt obstinat tacka som dömde honom som opålitlig och hotfull och tackan gick i försvar ordentligt. En fantastiskt bra lärare med andra ord :-)
Nu ska det bli gott med lite mat. Dessutom ser huset ut som det behöver lite omsorg. I morgon är det kurs igen. Vi kör hårt!
lördag, juli 02, 2011
IK-2 debut
Torsdag och fredag har vi tillbringat i tryckande värme på Jumsta Gård utanför Södertälje. Det var äntligen tävlingsdags igen och till på köpet debut i IK-2 för Rom.
Natten till torsdag fick jag ett sms att Zeke hade fått plats i startfältet, som tionde reserv hade jag räknat bort honom och jag hade inte trott att tassen skulle läka så snabbt - men jag tog chansen och startade även honom - mycket ringrostigt ekipage ;-) Han fick ingen plats på fredagen och det kändes inte som någon större förlust heller. Hans runda på torsdagen innehöll några klassiska Zekesekvenser: Tokvid i utgången, vilse i vassen, för djup och inte särskilt hörsam. Tiden tog slut på väg till fållan och han landade på 61 poäng.
Rom har gjort stora insättningar på erfarenhetskontot; fåren var bra - men för Rom var de nog svårast tänkbara. Tunga och "kantiga", krävde ett jämnt och stadigt tryck och i kombination med en hel del drag fick Roms djurkänsla det jobbigt. När han fick bra grepp om djuren orkade han inte riktigt att ta kommandon och släppa greppet. På torsdagen släppte jag in honom i hans bubbla och fick betala dyrt för det när vi kom till draget på crossen - då var det lögn att få honom att ta styrning. Vi missade crossgrinden stort och hade en hel del strul, men efter fina delningar och fålla landade han på 72 poäng.
På fredagen hade jag bestämt mig för att inte släppa in honom i den där bubblan utan öste på massor av kommandon. Han orkade som många andra inte trycka in fåren på linjen på framdrivningen, började fråndrivningen bra men var förvirrad av alla kommandon. När han kom till en liten, liten holme valde han att gå utanför den och det räckte för att ge fåren ett ögonblicks övertag och sedan blev det jobbigt att få ordning på dem igen. Efter första grinden började krafterna sina och det blev några stopp och frågande blickar mot mig på crossen, jag styrde för högt och missade grinden men singlade och fållade (men det var en ränna) utan stora problem. 75 poäng.
Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med honom. Det var verkligen inte optimala förhållanden, men han har slutfört och han har inte tappat huvudet någon gång. Att det inte räckte till några framskjutna placeringar är inte så viktigt i det här läget - insättningen på erfarenhetskontot var mycket viktigare. Dessutom fick jag mig en tankeställare när det gäller hur jag ska köra honom för att inte försätta honom i problem.
Reskamraten Lexa fick till en fin åttondeplats och 85 poäng på torsdagen, trots att matte inte alls var nöjd med känslan. Tänk så bra det ska bli när de verkligen får till samarbetet också. På fredagen var Lexa inte särskilt öppen för kommandon men jag måste säga att Heléne kör bra som ändå räddade ihop 71 poäng trots att hunden inte lyssnade - eller lyssnade selektivt. På vägen hem satt två djupa analytiker och grubblade fram en del intressanta teorier om hur Lexa ska bli avspänd och mjuk även på tävling. Det ska bli väldigt intressant att se om de fungerar. Då blir de ännu giftigare, det lovar jag.
Vi fick logi hos Gunnel som bjöd på både god mat och dryck - och en massa skratt. En riktigt trevlig kväll var det. Tyvärr ringde Hussen och talade om att ett av bagglammen låg död i hagen, så nu är ett besök av kadaverbilen beställt. Trist och jag har ingen aning om vad som kan ha hänt, men tyvärr händer det ibland.
Idag ska jag se om jag kan komma iväg och träna på nöt. På torsdag och fredag ska båda hundarna tävla (ny debut för Rom, den här gången i NN-1) och jag behöver nog läsa på reglerna lite.
Natten till torsdag fick jag ett sms att Zeke hade fått plats i startfältet, som tionde reserv hade jag räknat bort honom och jag hade inte trott att tassen skulle läka så snabbt - men jag tog chansen och startade även honom - mycket ringrostigt ekipage ;-) Han fick ingen plats på fredagen och det kändes inte som någon större förlust heller. Hans runda på torsdagen innehöll några klassiska Zekesekvenser: Tokvid i utgången, vilse i vassen, för djup och inte särskilt hörsam. Tiden tog slut på väg till fållan och han landade på 61 poäng.
Rom har gjort stora insättningar på erfarenhetskontot; fåren var bra - men för Rom var de nog svårast tänkbara. Tunga och "kantiga", krävde ett jämnt och stadigt tryck och i kombination med en hel del drag fick Roms djurkänsla det jobbigt. När han fick bra grepp om djuren orkade han inte riktigt att ta kommandon och släppa greppet. På torsdagen släppte jag in honom i hans bubbla och fick betala dyrt för det när vi kom till draget på crossen - då var det lögn att få honom att ta styrning. Vi missade crossgrinden stort och hade en hel del strul, men efter fina delningar och fålla landade han på 72 poäng.
På fredagen hade jag bestämt mig för att inte släppa in honom i den där bubblan utan öste på massor av kommandon. Han orkade som många andra inte trycka in fåren på linjen på framdrivningen, började fråndrivningen bra men var förvirrad av alla kommandon. När han kom till en liten, liten holme valde han att gå utanför den och det räckte för att ge fåren ett ögonblicks övertag och sedan blev det jobbigt att få ordning på dem igen. Efter första grinden började krafterna sina och det blev några stopp och frågande blickar mot mig på crossen, jag styrde för högt och missade grinden men singlade och fållade (men det var en ränna) utan stora problem. 75 poäng.
Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med honom. Det var verkligen inte optimala förhållanden, men han har slutfört och han har inte tappat huvudet någon gång. Att det inte räckte till några framskjutna placeringar är inte så viktigt i det här läget - insättningen på erfarenhetskontot var mycket viktigare. Dessutom fick jag mig en tankeställare när det gäller hur jag ska köra honom för att inte försätta honom i problem.
Reskamraten Lexa fick till en fin åttondeplats och 85 poäng på torsdagen, trots att matte inte alls var nöjd med känslan. Tänk så bra det ska bli när de verkligen får till samarbetet också. På fredagen var Lexa inte särskilt öppen för kommandon men jag måste säga att Heléne kör bra som ändå räddade ihop 71 poäng trots att hunden inte lyssnade - eller lyssnade selektivt. På vägen hem satt två djupa analytiker och grubblade fram en del intressanta teorier om hur Lexa ska bli avspänd och mjuk även på tävling. Det ska bli väldigt intressant att se om de fungerar. Då blir de ännu giftigare, det lovar jag.
Vi fick logi hos Gunnel som bjöd på både god mat och dryck - och en massa skratt. En riktigt trevlig kväll var det. Tyvärr ringde Hussen och talade om att ett av bagglammen låg död i hagen, så nu är ett besök av kadaverbilen beställt. Trist och jag har ingen aning om vad som kan ha hänt, men tyvärr händer det ibland.
Idag ska jag se om jag kan komma iväg och träna på nöt. På torsdag och fredag ska båda hundarna tävla (ny debut för Rom, den här gången i NN-1) och jag behöver nog läsa på reglerna lite.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)