Bud

Gandarves Bud

2001-09-19 -- 2015-12-28

 

Våran gammelfarbror finns inte mer.

Till slut tog åldern ut sin rätt men även om det förstås är väldigt tomt och sorgligt så känns det skönt i magen att han fick sluta sina dagar när han fortfarande stod på topp i flocken och han fick både valla och gå långpromenad. Dessutom fick han sitta i sitt älskade vaktmästarhörn och kolla när jag vallade med Four. Sedan somnade han hos veterinären med huvudet vilande på sitt ena framben, precis som han brukade och nu har vår herre fått en ny vaktmästare och en stark stjärna lyser över våra kvällspromenader.

Fjorton år är ett långt hundliv men nog är det sorgligt att vi inte får ha dem längre.

Advent

Alltså, advent ger ju associationer till snö, minusgrader och mys. Någonstans har någon tänkt fel i år, verkar det. Idag var jag inbjuden till klubbens nystartade IK-2grupp för att ge lite inspiration och input och när jag åkte till Borlänge var det +11 grader. Som en vanlig sommardag, liksom.

Något kallare än en vanlig sommardag kändes det i alla fall när det regnade på tvären och allt var lerigt och man fastnade med skorna i marken när man skulle dela. men vi hade trevligt. Jag försökte ge tips och hjälpa deltagarna med vad de behöver påminna varandra om när de tränar själva och min egen träning fungerade förhoppningsvis som lite inspiration och kanske ger en tydligare målbild. Det där lät ju... Som om min träning skulle vara något att ha som målbild... (fnissar åt blotta tanken) men mina försök att utmana Four och hans svagare sidor kanske ändå bidrar till en tydligare målbild tänkte jag.
Idag gjorde jag några hämt där jag fick hjälp att hålla djuren så att jag kunde slå över honom och sedan delade vi en hel del. Trots att Christines får är okänsliga för människa, något som brukar ta fram alla mina sämsta sidor, så lyckades vi flera gånger. Det absolut roligaste var att Four börjar få kläm på övningen nu, han var aktiv på sin sida och kom faktiskt in i små pytteluckor. Han kastade sig in och det var nästan som att dela med någon av de äldre hundarna (äntligen!). Sedan stökar han till det lite ibland när han väl är i luckan, men vänta bara - det löser vi om vi bara får upp den här knuten.
Dessutom jobbade vi lite mellan de två flockarna, med att fortsätta jobba på rätt flock, att trycka ihop flockarna (haha, om man greppar dem ordentligt går de inte ihop i alla fall, hälsar Four) och så gjorde vi ett roligt hämt genom ett grindhål rakt i draget till fållan där jag trodde att Four skulle slå på holdbacken och därmed tappa dem till fållan, men icke och ingalunda, han skötte den övningen med bravur.

Summa summarum hade vi en blöt, lite kall och väldigt trevlig dag i Christines hage. Vi får se när jag får anledning att återse gruppen och kolla om de gjort sina läxor.

 Plaskigt var det. Sedan började det regna...

Rom studerade träningen med stort intresse och ett mycket roligt minspel. Han kan verkligen se ut som om han tycker att det är helt galet, eller så ser han ganska nöjd ut. Men det är väldigt uppenbart hur han tycker att de tränande ekipagen sköter sig. Det verkar också som hans syn är helt ok även på lite längre avstånd.


Här hemma har vi lite sjukstuga nu

 Bud har blivit inkontinent på gamla dar och vi testar att medicinera. Dessutom har han bakterier i urinen, så han äter antibiotika också.
Scott har haft krångel med magen några dagar, så han får specialkost och Fortiflora på maten.
Zeke och Bud äter som vanligt kosttillskott för sina leder.
Och så Rom då. Florinef och prednisolon för hans addison, salt på maten av samma orsak och så ögondroppar varannan dag.
Tur att Four håller sig frisk :-)  (peppar, peppar, ta i trä)

nu blev det så där segt igen...

Tog ut fem av de nyklippta ungtackorna och tänkte att det kunde bli lite rajtantajtan med snabba, flyktiga djur, men icke... Framförallt en tacka krånglade och vågade inte riktigt gå undan. Det kändes mer som jag tränade fåren än hundarna idag, men jag såg i alla fall vad jag behöver nöta på i vinter. Som om jag inte visste det redan ;-)

Four är i alla fall lite söt. Men han har en ovana att stanna kort i hämten och så var det delningarna.  Inget nytt under solen, alltså.
Styrningen i utgångarna satt som en smäck idag.

Idag gjorde Rom ett längre hämt. Utan att springa vilse eller behöva styras. Ser han så långt eller var det bara rutin och tur? Omöjligt att veta, men som ni ser på den vindögda hunden på nedre bilden är det infekterade ögat nästan helt klart nu.
Han kan dela, han... När jag tänker efter och läser gamla blogginlägg ser jag ju att han inte alls var duktig att dela när han var yngre, så det ska nog gå att lära sonen också.

Internationell debut

I helgen var jag och Four till Löten i Norge och tävlade nordisk nursery. Två dagars tävling och resultaten lades ihop. Eller skulle läggas ihop i alla fall...



fint fält 

 

ifrån utställningen

 

Vi startade som nummer fyra (Four!) på lördagen. Startordningen byggde på rankingen och eftersom vi kom in som reserver så fick vi ett tidigt startnummer. Jag hann se att det var svårt att dela med tama får som gärna hamnade i knät på föraren och för övrigt så såg banan helt ok ut. Ingen jättebana, men ett fint kuperat fält och det var full bana med singling. Hm...

Four gick ut fint, stannade lite kort som flera andra hundar, trots att de egentligen borde slå över lite och täcka draget till hanteringen. Jag valde att låta honom starta djuren därifrån men justerade honom till vänster så fort fåren började röra sig. -2 på utgången och -3 på upptaget rök där. En fin framdrivning, till och med i galopp i början, -2. Sedan hade vi en fin fråndrivning, lugnt och stadigt, även om jag vinglade lite på crossen. -5 på den och det var faktiskt dagens bästa. När det var dags för delning var jag väldigt noga med att inte få fåren till mig - jag blir ju galen när jag får dem " i knät" så här gällde det att vara aktiv. Taktiken fungerade och efter lite plock fick jag loss två omärkta djur, kallade in Four och ser att han gått klockrent på fel grupp, kallar honom till mig så att han går rätt. Det kan man säga är en dödssyn i storbritannien så -8 drämde domaren till med. En stadig och lugn fålla, djuren knölade lite och vi fick ett stopp men det var aldrig någon fara. -1. Bara singlingen kvar. Det märkta lamm som hela tiden hade hållit sig lite för sig själv hade nu accepterat sitt öde och höll sig snällt mitt inne i flocken. Den andra märkta var en tjock tacka som inte heller hade några planer på att hamna i ytterkanten. Hur jag än försökte att flytta om dem så stod de där två i mitten med huvudena i kors... Slut på tiden utan singling, men Four hade skött sig fint och jag var nöjd med dagen.
Det visade sig att våra 79 poäng räckte till en tiondeplats och dagens vinnare hade 92 poäng. Tredje bästa svenskar var vi också.Roligt!

På lördagskvällen var det middag, en trevlig tillställning och sedan var det bara att ladda batterierna för söndagens tävling. Ett minst lika bra resultat borde nog få oss att klättra några pinnar. Inga märkta djur skulle i alla fall inte göra delning och singling svårare.

Det blev en lång dag med mycket väntan. När hälften av svenskarna startat och efter ungefär halva startfältet kom dimman. Och den lättade aldrig så klockan 13:30 beslöts att avbryta tävlingen eftersom vi inte skulle hinna köra alla kvarvarande ekipage. Så snopet! men då blev vi i alla fall tio då.

Protokollet hamnar på fel ledd men ni får ha lite gymnastik för att kunna läsa




Resultatet lördag

Dimmigt var det

 När det inte var dimma var det vackert

Frida rapporterade flitigt på Facebook. Snygga mössor hade vi också

Jag hoppas att vi får tillfälle att vara med på fler sådana här grejor. Riktigt roligt hade vi och lagandan var god. Jag tror minsann att Sverige tog lagsilver också

uppstånden eller nåt

Jisses, en hel månad sedan jag bloggade... ja, det har hänt en del sedan dess men jag ska inte försöka mig på någn resumé ens. Några viktiga detaljer kan väl vara att Roms öga fortsätter att bli bättre, nu droppar vi bara varannan dag och jag ska ringa Strömsholm före jul och rapportera.
Han är igång med jobb och fungerar som vanligt och idag fick han till och med göra ett avigt dubbelhämt när vi tränade. Svårt när man plötsligt ska korsa byvägen och dessutom inte ser, hörrni!

Four har tävlat utan några fantastiska resultat. Senast på Lekeberga hade jag en fin känsla och en skaplig runda fram till delningen där vi stökade till det igen. Men några pusselbitar har jag fått lagt och jag tror att vi är på g med de där delningarna.
Här en bild på kamraten som också gjorde ett av sina få framträdanden på tävlingsbanan i år

kamraten tycker också att jag ska börja använda klocka. Det går sådär kan jag säga. Varför gör man en klocka så komplicerad att det inte går att få den att fungera?

Jag har varit på domarkonferens också. Kanske blir det en vallhundsdomare av mig en dag. Jag ska i alla fall fortsätta skuggdöma nästa år så det är ett flerårigt projekt.

Idag kom nya baggen resande från Uppsalatrakten så nu återstår bara att han får stå i karantän några dagar och sedan ska jag sortera bort de tackor som inte ska betäckas. Jag bytte till mig baggen mot ett tacklamm men har ändå en ordentlig träningsgrupp att nöta på i vinter.

Apropå träning så har vi tränat idag. Heléne, Lennart och Ninnie mötte upp och vi har tränat hämt och bana och delning och flöde och att förarna skulle se linjerna och... ja, det som behövdes helt enkelt. Här ställer jag och Four ut djur

Four som ska ut på äventyr i mitten av november. Vi ska tävla Nordisk Nursery! oj, så roligt!



Hussen har jagat älg. Hemma, i Säter, i Idre och i Jämtland. Men det har i alla fall kommit upp en gärdesgård här hemma. Idag kom Lennart med grindar till hundhuset så vem vet, det kanske händer något där också...

 

Vallhund vs tjurkalv

1-0

Det blev så dålig upplösning på bilderna från mobilen så jag trixade lite från datorn

svårt och glatt

I helgen var vi i Kungsör och tävlade. Hej och hå... Låga snittpoäng på tävlingarna och jag kan konstatera att det var länge sedan jag hade sådana gärdesgårdar på protokollen...
Men roligt hade vi och det var jämna förhållanden hela dagarna. De förare och hundar som lyckades lotsa fåren runt banan i närheten av den berömda linjen och dessutom dela eller singla gjorde det bra. Dessutom fanns det ett fåtal (på lördagen var det en av 35) som lyckades fålla.
Här fanns det med andra ord en del att lära

Trots de ganska förfärliga gärdesgårdarna och de låga poängen så tyckte jag ändå att Four skötte sig bra. Han hanterade djuren väl, utom en förarglig fadäs på söndagen när han vände tillbaka djuren mot mig och det tog lååång tid att få dem i rätt riktning igen. Visst står det missad grind mest överallt och vi lyckades inte varken dela eller singla, men jag tar med mig mycket som var bra och vet vad vi behöver träna på.

Rom var förstås med som publik och minsann, publiken såg bättre nu 

banan

Extra roligt var det att Heléne hittat tillbaka till tävlingsbanan. Jag har saknat att gnabbas med henne.
Lördagskvällen tillbringade vi hemma hos Madde som erbjöd härbärge med god mat, vin och glada skratt.

Efter tävlingen på söndagen åkte jag hem till Anita för ytterligare en trevlig kväll med mat, vin och glada skratt. Måndagen var vikt för besök på Strömsholm med Rom och sedan tränade vi.

Roms återbesök var en angenäm stund. Veterinär Nils konstaterade att det var svårt att förstå att det där ögat som såg så förskräckligt ut hade suttit på den här hunden som såg så fin ut. Läkningen går precis som den ska och vi kan dra ner på kortisonet. I en vecka ska han ha två gånger om dagen, sedan minskar vi till en gång per dag. Nästa återbesök har vi inte ens planerat in. Det är skillnad mot att ha besök varannan dag... Nu ska Nils ringa om en månad och om allt fortsätter gå bra så ska vi ses framåt jul.
Att han dessutom tittade på ögonbotten och lugnt konstaterade att den ser helt normal ut gjorde ju inte saken sämre. Det finns alltså ingenting som talar för att hans "friska" öga ska behöva drabbas av samma åkomma som gjort honom blind. Det finns heller inget som talar för att infektionen har "kommit inifrån" utan allt tyder på att den kommer att läka ut och att vi kan sluta med kortisonet någon gång i vinter, precis som ursprungsplanen. Köp en lott, liksom!

Så här ser ögat ut nu

De glada nyheterna firade vi med lite träning hos Anita och jag fick se hennes fina unghundar. Både Fröya och Nora ser jättefina ut och lilla Bee som är Fours dubbelkusin ser också ut att ta sig bra. Hon är fortfarande liten men hon har ju fint påbrå :-)

Unghunds SM

I helgen var vi till Småland och tävlade unghundsSM, jag och Four. Ett kalasfint arrangemang med riktig mästerskapsstämning och välordnat.

Här är det taktiksnack innan start

 På invigningen på lördagen var det parad med alla tävlande

 Vårt tävlande gick bra - och dåligt. På lördagen hade vi 80 poäng och placerade oss omkring nr 12. Fint utgångsläge till söndagen, med andra ord.
Four badade och var glad

På söndagen hade vi inte alls något flyt. Djuren rann iväg i upptaget och sedan fick vi aldrig tag på dem, de hade hela tiden siktet inställt på utsläppet och vi fick fokusera på att styra. Med tanke på det hade vi en helt ok fråndrivning men när vi kom till delningen hade jag stora problem att få dem lugna eftersom de fortfarande var på flykt. När väl luckan kom gick Four på fel grupp och var trött och lite snurrig. Vid fållan tog tiden slut och vi landade på blygsamma 60 poäng och ramlade ner i totalresultatet. Jag kan ändå inte vara missnöjd med Four, han kämpade så gott han kunde och jag kan inte ens säga att jag körde bort honom. Vi var helt enkelt inte bättre med de förutsättningarna.

På lördagskvällen var det middag. Jisses, så roligt! Galna lekar och trevlig stämning. Min reskamrat var i högform

 

Vi fick också träffa syrran Trizz. Lite lik Four :-)

Annars började resan inget vidare. Jag glömde stamtavlan hemma och gudskelov hade jag en hyresgäst här hemma som kunde hjälpa mig att ta kort på den så att jag kunde styrka vaccinationen och få starta. Det var lite mycket i min hjärna innan jag kom iväg.
Klubben hade nöttävlingar i Täkt i helgen och Madde passade på att bo här. I helgen får hon bjuda igen för då bor vi hos henne, praktiskt arrangemang det där.

välbehövligt

Igår hade jag, Lennart, Heléne och Gunnel bokat träning på Pensionat Uddens stora fält. Rom fick förstås inte göra något jobb, så jag slet ovanligt hårt på Four. Där var det gummiben och batteritorsk på slutet, vill jag lova ;-) men så hade vi också tränat dubbelhämt, bana, delning, vanliga hämt och ställt ut djur till de andra. Jag tyckte först att han blev onormalt trött, men sedan slog det mig att han brukar få lite vilopauser när jag kör Rom, eller använder Rom till utställarhund. Nu blev det lite mer intensivt. Det sista andrahämtet var det lögn i he-e att få över honom till höger. Heléne som ställde ut såg att hela hunden lutade åt höger men benen fortsatte springa åt det håll de börjat, dvs vänster ;-) det är inte lätt när benen inte lyder...
Det var i alla fall en välbehövlig träning för Four och välbehövligt för mig att komma ut på en "vanlig" träning och släppa fokuset på Rom ett tag. 

Det kom ett par regnskurar så kameran blev bara sporadiskt använd. Mina färdigheter som hundfotograf nådde verkligen nya höjder...

här syns i alla fall hunden, men hon ser inte ut som att hon tycker vallning är det roligaste som finns, precis...

och så ett par skapliga.

praktiskt med tält när det regnar. Över huvud taget så är det en fin hage att träna i och fåren var bra. Snabba och lite galna åsentackor och/eller lite tyngre pälstackor. Bara att välja.


Vi hade en riktigt bra (och lång) dag med bra träning. Innan jag åkte vinkade jag av Hussen som påbörjar älgjakten nu.

I fredags var Rom på återbesök igen. Utvecklingen går fortfarande åt rätt håll, så till vida att ögat läker som det ska. Vi minskar på kortisondropparna till tre gånger om dagen och utöver det ska han bara ha fuktande droppar. Det finns fortfarande ingen prognos på hur mycket syn han får tillbaka men han ser i alla fall lite bättre än han gjorde tidigare i veckan. Däremot ser fortfarande ögat ganska otäckt ut, när det är så grumligt och skiftar i rött och grått. Nu har vi inget återbesök förrän på tisdag morgon, så får vi se vad Nils säger då. Idag börjar jag också minska ner på kortisonet han får för sin Addison. Han har gått på högre dos över en vecka men nu tycker jag att han ser ut att må bättre överlag, så nu börjar jag trappa ner mot normal dos. Det är lite pyssligt med honom, just nu,...

Pendlarduon

Jag och Rom pendlar till Strömsholm nu. Måndag, onsdag och fredag den här veckan. På fredag har veterinär Nils inte ens mottagning men han vill se Rom ändå, det kallar jag engagemang.
Nu har vi slutat med antibiotikan - det finns ingen infektion eller inflammation längre. Serumet behöver han inte heller - risken för smältning är borta. Effekten av kortisonet har varit bra så nu ökar vi till fyra gånger per dag och i samband med det ska han också ha droppar som smörjer ögat.

Faran för ögat är över. Däremot säger Nils att han inte kan säga om Rom kommer att få tillbaka en bra syn eller om han bara får tillbaka synen. Det handlar om hur ögat läker och hur mycket ärrbildning det blir och sedan är det ju så att det fortfarande inte går att se ögonbotten eftersom hornhinnan är grå. Men förhoppningsvis ska han kunna börja se bättre snart.

De goda nyheterna firade vi med en ny gummiko.

Även om det blinda högerögat också reflekterar blixten syns det tydligt hur rött och grått vänsterögat är. Inte lätt att se något genom det där. När vi kvällsrastar är det bara ett öga som reflekteras i pannlampan...

Igår mockade Hussen ur hela djupströbädden hos tjurarna. Eftersom Rom är sjukskriven fick det bli Zeke som fick ta hand om det jobbet. Rom tjöt när jag lämnade honom i grovingången, lortkläder och lastmaskin vet han vad det betyder. Zeke skötte sig bra. Vi var lite ringrostiga och tjurarna var ganska bökiga och höll på att knuffas och bufflas med varandra, men vi skötte oss och Zeke fick en dusch efteråt. Med lavendelschampo.

Hur är det möjligt?

Veterinären är ju övertygad om att Rom varit blind på sitt högra öga länge. Den här bilden är tagen i Skottland i våras och han var ju rimligen blind redan då (klicka på den för att förstora)

Jag har verkligen svårt att ta in att han lyckats dölja det så länge, men nu är det så...


Dagens besked var goda. Alltså, han ser nästan ingenting men ögat läker som det ska. Inflammationen är hävd så nu kan jag minska på antibiotikan och istället måste vi börja med kortisondroppar. Eftersom de kan skada synen så är det återbesök på onsdag för att kolla att allt går som det ska. Serumet fortsätter vi med. Det behövs för att inte den konstiga smältningseffekten ska drabba ögat.
Idag var det ett par norska studenter med i undersökningsrummet, så det blev en lång och ordentlig undersökning och de ville också gärna titta i det blinda ögat. Det var lite spännande att lyssna på deras frågor och diskussioner med Nils, även om jag för all del har fullt upp med att förstå vad han säger. Men jag är jätte, jättenöjd med bemötandet och omhändertagandet där nere - helt fantastiska är de.

Bergochdalbanan Rom och ett KM Får

Sedan förra inlägget har tillvaron cirkulerat runt Rom och hans öga. Efter besöket på onsdagen hade vi återbesök på fredagseftermiddagen och inför det besöket snurrade det mer än lovligt i min skalle. Rom såg sämre, ögat var gulare och i min värld tydde det mesta på att antibiotikan inte gjorde verkan så det var många tårar innan jag kom iväg. Jag som tjatar på alla andra att inte oroa sig - det är bara bortkastad energi. Men det här kunde jag inte värja mig mot...

När vi kom till Nils rabblade han vilka fynd som gjorts och inte gjorts i provet från hornhinnan. Det fanns pollen i provet och anledningen till den här dramatiken kan alltså vara så enkel att han sprungit in i något pollenrikt, pollen har fastnat på hornhinnan och när kroppen upptäckte det skickar den allt den har i immunförsvar. Ett världskrig uppstår, som Nils uttryckte sig.
Han var nöjd (!) med utvecklingen, att ögat geggat på torsdagen var mycket bra och nu hade kroppen börjat packa ihop inflammationen i en "hög" istället för att den var spridd över hela hornhinnan. Därav den gulaktiga klump som jag såg tydligt på ögat. Fortsatt antibiotikabehandling och kompletterad med blodserum och återbesök på måndag (i morgon). Tills dess förvarnade han att ögat kan bli att se värre ut, det finns någon sorts smältningsreaktion som vi absolut inte vill ha, men ögat kan komma att se värre ut... ok, men det kan jag ta om jag bara vet att det är normal läkning.

Igår morse försökte Rom valla katten! Minsann, plötsligt såg han alltså bättre igen. Så här såg ögat ut igår

Det är inte lätt att se något genom den klumpen...
Idag ser det ungefär likadant ut men han är rödare i ögat och mer irriterad och det rinner också lite gult klet ur det. Imorgon bitti får vi alltså veta om Nils fortfarande är nöjd, men den här gången är jag inte alls så livrädd. Jag upplever Rom som piggare, mer alert och mindre "handikappad". Eller så har han bara vant sig att se så dåligt...

Igår hade vi vallhundsprov i Bråfors. Jag var med på plats en stund och åkte sedan hem för att inte Rom skulle behöva sitta där hela dagen. Idag hade vi KM och eftersom han verkar må ok så åkte vi dit idag också. Telefonens alarm ringer med jämna mellanrum och då droppar vi och ger antibiotika enligt föreskrifterna.
KM blev en trevlig historia med glada miner. Four startade i IK-2klassen och där var det en hopträngd och trång bana med mycket sned framdrivning. Four skötte sig fint. Jättefint, faktiskt men när vi kom till delningen fick vi problem. Luckor fick jag, men aldrig så stabila att jag ville ta in hunden och då sprang djuren ihop. En poäng blev det kvar på den när vi väl lyckades. Sedan kom vi till den trånga och vinklade rännan och när jag fick stopp i öppningen var vi illa ute. Ett djur travade på sidan och sedan blev de stående med huvudena åt fel håll och med två djur som absolut inte ville gå in. Med fyra poäng kvar och åtta sekunder tillgodo lyckades vi knöla igenom dem, där är jag jättenöjd att Four höll huvudet kallt och orkade ta alla kommandon. 75 poäng (45 på hämtet) ska vi väl vara nöjda med, men jag kände verkligen att det var onödigt att tappa de där femton poängen på slutet. Dagens bästa fråndrivning med fem poäng bort (och det var till och med ett strategiskt val att släppa dem på insidan för att inte få en för stor sväng rakt upp i draget till hanteringen) så han går verkligen stadigt och fint nu. Lilla gullet. Skönt var det att fokusera på honom ett tag och låtsas att livet var som vanligt.
Domaren Shania var stormförtjust i Fours djurhantering

IK-2klassen vanns av Lennart och Cap på en toppenfin runda med 87 poäng, så de hade varit svårslagna idag, men vi har i alla fall framtiden för oss...

Härlig helg med riktigt tråkigt slut

I helgen var vi till Klämmestorp och tränade. SVaK:s TK hade vårt första möte på de två år jag varit med, som inte var ett telefonmöte. Det blev bra diskussioner och ett bra möte, och till på köpet tränade vi. Eftersom det var så varmt så klev vi upp strax efter fem på morgonen, tränade till elva och sedan var det lunch och möte på lördagen, sedan vid fem var det dags att träna igen tills det blev mörkt.
På vägen ner tog jag sällskap med Lisbeth från Örebro. Titta vilket söt camper, synd att det blir så dåligt med plats för hundarna ;-)

På fredagskvällen hann vi med lite träning

 Lördag. Luchsvalka...

 Lördagkväll. Törstig kille - och trött!

Spejar 

Tidig söndagsmorgon. Härligt ljus och härlig miljö

Här har vi ställt ut för dubbelhämt

Four skötte sig riktigt bra. Låånga hämt, låååånga fråndrivningar och delning, fålla, singling. Toppat med att jag faktiskt fick iväg honom på ett "riktigt" dubbelhämt och så jag har lyckats styra bort honom från hanteringsfållan och tränat på att styra i utgångar. Riktigt roligt var det!

Rom däremot var sig inte lik. Vid några tillfällen sprang han vilse och blev för vid och för djup och hittade inte djuren utan hjälp. Dessutom kändes han oengagerad och när Four dessutom började slåss med honom i bilen insåg jag att något är fel.
På söndagen såg jag att hans ena öga var lite grått eller grumligt. När ögat såg likadant ut på måndagen bestämde jag mig, ringde bästa Vettris och fick en tid samma eftermiddag eftersom ögon bör kollas så fort som möjligt- Vi tog natrium och kaliumvärdena också och de var precis som vanligt.
När veterinär Sandra lyste i Roms ögon noterade hon direkt att det här var ett fall för en ögonspecialist. Hon konstaterade också att Rom helt saknade blinkreflex på höger öga. Men vänta nu... Det är ju vänster öga som är grått!?! Rom var alltså blind på det öga som ser friskt ut och nu blev det förstås ännu mer viktigt att reda ut vad som var fel med det grumliga...

Idag fick vi tid hos ögonspecialist på Strömsholm. Där konstaterades åter att höger öga är i princip dött. Han kan troligen skilja på starkt ljus och mörker, men mer än så är det inte. Vad som är fel med det vänstra ögat är däremot inte helt enkelt att säga i och med att det är grumligt. Nu trodde Nils att det är en akut och galopperande bakteriell infektion så han tog en odling på ögat och satte in en dunderdos med anitbiotika redan nu. Hade det gått några dagar till hade inte synen gått att rädda... Nu hoppas vi att han har rätt och att antibiotikan tar hand om bakterierna, då ska han ju kunna se lika bra som han gjort senaste året, eller hur länge han nu varit blind på det högra. Nils var helt säker på att han varit det ett bra tag, troligen något år. Rom är ögonlyst ua för knappt tre år sedan, så det måste hänt något efter det.
Nu ska han äta antibiotika och så ska han ha antibiotikadroppar i ögat. Idag skulle han ha en droppe tio gånger från lunch till ikväll klockan elva. Drygt en timme mellan dropparna och alarmet på min mobil har varit flitigt använt idag... I morgon ska han ha åtta droppar fördelade över dagen och på fredag ska han hinna med sex stycken innan kl 14:30 när vi ska vara där på återbesök. Då ska grumligheten gått över och förhoppningsvis får jag veta mer då. Tills dess är det bara hållna tummar som räknas.
Sista droppen ikväll ska ges vid elvatiden, så snart kan jag gå och lägga mig...

Rom själv verkar tycka att allt går att bota med en gummigris. Han mådde inget vidare efter undersökningarna men efter en extra dos kortison piggade han på sig. Han har ont i ögat och verkar trött, men i övrigt är han som vanligt. Nu hoppas jag att magen tål antibiotikan också, men vi har verkligen inget val. Bacillerna måste dö och det snabbt!

Många medikamenter blev det och många droppar...