söndag, september 28, 2014

Utställning

Nej, jag har inte börjat satsa på en utställningskarriär... Det skulle väl se ut det om jag ställde ut någon av de här hundtyperna... Jag tror inte att någon av dem skulle göra någon succé i ringen.

Däremot har vi ägnat ett par dagar till att ställa ut fårflockar på Sverigecupen. En landslagsuttagning med Sverigeeliten och på en fantastiskt fin besättning i Kungsör. Där är det levande får! ;-) På torsdagen hade mina utställarkollegor haft det slitigt - ganska lång transportsträcka med får som inte samarbetade och när de kom till en gräns farligt nära hämtplatsen stack de om de fick chansen. Eller så tog de chansen ändå.
Lite pirrigt alltså, här skulle vi nog få bekänna färg ordentligt.
Fredagens hämt låg närmare hanteringen så det var inte så lång transportsträcka. Vi ställde ut med en människa som drev ut fåren med en hund som backup bakom om fåren försökte vända tillbaka - och sedan fyra hundar som var hörn i en box där fåren stod i mitten. Det fungerade jättebra.

På lördagen var det dubbelhämt. Då krävs det timing. När hunden kommer upp till andra hämtet ska fåren vara på plats, men man kan inte ta ut dem för tidigt. Dessutom hade vi en rejäl transportsträcka på första hämtet där vi skulle gå minst 200 meter. Med erfarenheterna från torsdagen kändes ju det spännande. Det löste sig jättebra. Rom gick ut med djuren, My höll draget till vänster och jag höll högerflanken. Sedan lämnade vi av djuren till Waivi, Sven och Lennart som höll djuren till första hämtet och sedan hann My och Lennarts Cap tillbaka och stänga två hörn till andragruppen som Meril, Monika och Magnus kom ut med. Det krävdes med andra ord ganska mycket folk och hundar men å andra sidan blev det väldigt lugnt eftersom vi sällan behövde skicka hundarna på stora flanker för att täcka.

Sällan man har så många utställare involverade - det brukar inte bli bra. Men på de här fåren fungerade det bäst.
När sista hunden hämtat andraflocken kunde vi pusta ut och konstatera att vi hade skött vårt jobb. Nu återstod bara att åka ner till tävlingsområdet och se hur det hade gått.Vi hade ju bara sett en liten del av banan. På femhundra meters håll är det svårt att se hur det går i sorteringen.

Riktigt trevligt hade vi iallafall, både på dagen och på kvällen hos Madde.

Four  fick följa tävlingen via parabol.

 


Idag var det back to work på hemmaplan. Mocka, halma, fodra och Zeke fick göra en insats. Sedan blev det en sväng till Solvarbo Marknad och faktiskt en tupplur på eftermiddagen.


Rom har inte jobbat särskilt hårt fysiskt men vi avverkade ganska många meter igår. Däremot har han fått använda hjärnan en hel del och han har klarat det utan bekymmer. Äntligen känns det som han är på väg tillbaka till den fina form han hade innan magsjukorna. Det dröjer ett tag till men han har inte så många tunga uppdrag i höst heller vad vi vet. Det är förstås bra om formen och fysiken är god när kalvarna ska in från betet men eftersom det dröjer innan slaktbilen kommer och hämtar de stora tjurarna dröjer det några veckor ännu.



söndag, september 21, 2014

KM Får

Gårdagen tillbringades i Nås med vallhundsprov och klubbmästerskap. Mitt deltagande blev ju begränsat när Four blev skadad, men till min stora glädje fick jag och Rom vara föråkare till IK-2. Vi ställde ut i VP- och IK1klassen men sedan blev vi avbytta och fick köra. Rom har ju varit magsjuk i omgångar och är inte alls i form och på slutet av crosslinjen såg man att han var trött i huvudet - men vilken härlig känsla det var att köra honom igen :-)
Det var ingen kalasrunda på något sätt men som sagt, känslan var god. Vi lyckades i alla fall göra alla moment, inklusive dela och ta in de avdelade djuren i fållan och även om han var trött hämtade han sig bra efter lite mellanmål av Recoverymaten.
Jag var nog minst lika glad som vinnarna! och Lennart som var ensam tävlande (med tre hundar...)  i IK-2klassen fick i alla fall en runda att relatera till och indirekt tävla emot.

Härligt var det att vi kunde erbjuda ett vp på kalasfina djur och att KM blev en lättsam och trivsam historia. 

Hussen har kommit hem från älgjakten. Idag har vi köpt klinkers till hundhuset :-) nu ska det börja hända lite där också...



fredag, september 19, 2014

tonåring

Tänk att vi har en tonåring i huset. Visserligen en tonåring som visar tydliga tecken på demens, men ändå...


Grattis allra bästa Bud på 13-årsdagen!

Lilla tokiga hund, så mycket roligt jag haft med honom. Men egentligen har nog han haft ännu mer roligt med mig som inte alls förstått mig på honom. Sedan han blev pensionär och kurshund har jag förstått att uppskatta honom, men att träna och tävla honom med hedern i behåll var inte min grej...

Idag fyller han i alla fall 13 år och vi gjorde något som vi inte gjort på länge...


 

- Vi vallade lite!

och han gjorde något som han inte är så känd för...

 - han lade sig ner!!! visserligen blev han väl trött till slut, men ändå...


Förmiddagen ägnades åt veterinärbesök med sjuklingen i familjen. Fours klo var av på samma sätt som den i juli, knäckt inne vid roten och pulpan var också av. Jag berättade om att jag var orolig för varför det blev så här och veterinären lovade ta en extra noga titt på kvaliteten på hans klor när han fått lugnande. När vi kom var det veterinär Sandra som tog emot oss. Samma Sandra som undersökte Zeke alldeles nyligen. Hon undrade förvånat vad det är för konstiga hundar jag har. Zeke visade ingen smärta vid undersökningen trots att han bevisligen hade mycket ont och idag visade jag Fours klo och vicklade lite på den brutna klon utan att han rörde en min.

När veterinär Per kom tillbaka med Four efter ingreppet menade han att det är inget fel på kvaliteten på klorna, de är hårda och starka. Han var inne på att vi/Four helt enkelt haft ordentligt med otur. Jag hoppas att han har rätt!
Med mig hem fick jag också en provpåse modell större från Roms egen kostrådgivare som funderar på om jag ska byta foder till honom. Så gulligt :-)



Själv tar jag och begrundar födelsedag, skadad hund, inget VP, inget KM och att Hussen kommer hem från jakten i morgon (så lämpligt för nu behöver Four vara med honom på jobbet igen...) med världens godaste öl



torsdag, september 18, 2014

Sjukt var det ju

Nej, det går inte för sig att lämna sjuktemat.
Four Fuling har gjort det igen. Knäckt en klo så att den är sned och frågan är hur trasigt det är där under? Är det bara klokapseln eller även pulpan? Det hoppas jag få veta imorgon, han behöver tittas på av veterinär och den trasiga delen behöver tas bort. Konstigt nog verkar det inte jätteömt den här gången heller, jag har vickat lite på den lösa klon och han verkar inte så olycklig över det.

Men nu är det lite trögt, tycker jag. En ålderpensionär, en sjukpensionär med dålig rygg, en sjukpensionär med kronisk sjukdom och en skadad unghund...

Något VP eller KM lär det inte bli den här helgen.


onsdag, september 17, 2014

Äsch, vad tusan

Vila får vi göra i vinter.
Anmälde just Four Fuling till ytterligare en IK-1 helg i början av oktober. Efter den har vi bara en tvådagars kurs inplanerad, sedan blir det vintervila. Från tävling alltså, lille mannen har ju en del han ska lära sig i vinter :-)
Men lite träningsvila kan det kanske också bli tal om.




måndag, september 15, 2014

Nästan sjukt

Ja det är nästan sjukt hur spännande det är att tävla en ung hund som man inte vet var man har...
I helgen har jag, Four och Rom varit i Vinnersjö och tävlat IK-1. Inte Rom förstås, men han har funktionärat lite och hängt med. Majsan var hemma och skötte farmen när vi roade oss.

Roade och roade... Själva tävlingarna visade sig vara svåra. Snittpoäng 33 och 28 talar sitt tydliga språk.
På lördagen förvånade Four med att slå över och starta djuren snett och så hade vi en banan på framdrivningen igen. 28 poäng på det hämtet... Sedan hade han en riktigt fin triangel med jättebra djurhantering. Inte riktigt på linjerna, men ändå ;-) Jag lyckades göra ett misslyckat delningsförsök och när vi kom till rännan var det inte ens nära att vi skulle få in dem och det kändes som en befrielse att tiden tog slut. Vi hade ju fullt upp att hålla dem kvar på banan när en svart tacka plötsligt kommit på att hon skulle avvika från gruppen. Oj, så trött Four var! 48 poäng var ju inte så mycket att yvas över men han skötte djuren fint och det kunde man ju vara glad för.

På söndagen var banan vriden och flyttad från draget för att det skulle bli lättare men märkligt nog var det ändå många tappade flockar och stora utflykter framförallt på fösningen. Four förvånade mig igen. Med att slå över igen - och starta djuren snett igen - och hastigt igen. Bananen på framdrivningen var nu mer formad som en bumerang eller något och de blev 21 poäng kvar. På hela hämtet! In med fåren på linjen framför mig, snäv sväng runt mig och iväg på fösningen. Och den lilla hunden tar tag i djuren och knallar iväg. Lite vingel i början med något felkommando men sedan hade han dem. Så till den milda grad att de skrittade runt resten, med tighta svängar och utan att så mycket som snegla mot draget eller någon annan stans. Kom lösa och lugna till delningen så när vi delat stod de andra tre djuren stilla och tittade efter oss och sedan gick de av bara farten rakt igenom rännan som stod mitt i draget och såg helt omöjlig ut. Kors! Att efter ett sådant hämt plocka ihop djuren och bara tappa två poäng på resten av banan kändes ju rätt ok :-)

Att våra blygsamma 69 poäng sedan räckte till en andraplats gjorde ju liksom ingenting. Nu har han plötsligt fått ihop 21 poäng till unghundscupen och det borde räcka. Men... det var ju inte i år han skulle leverera? Fina lilla hund, vad ska det bli av dig när om vi får till både hämt och styrning?

Resten av helgen var härlig. Eftersom det var IK-2 på samma tävlingsplats fick jag äntligen chansen att umgås med vännerna i den högre divisionen. Vi hade reunion för vedbodsgänget (vi som bodde i en vedbodsliknande stuga på Gotland för ett par år sedan) och Lennart och Tom fick också vara med. Mycket skratt och fniss var det. Härlig påfyllnad av energikontot!

Tur med vädret hade vi också! och vackert som en tavla...


IK-2hundarna hade gräsunderlag

Men vi i den lägre divisionen hade jord. Och stubb

Kamraten Gunnel väntar på sin tur

På kvällen åt vi god mat med en alldeles fantastisk utsikt... Med bastuflotte och allt...



Ikväll har vi haft finfrämmande



har varit här och tränat. Härlig kväll med fika och rolig träning :-)

en som var nöjd var vaktmästaren. Äntligen börjar livet återgå till det normala...





fredag, september 12, 2014

fortsätter på sjuktemat

Nu mår Rom bra igen. Jag och Zeke har däremot haft varsin jobbig vecka med ryggskott eller vad man ska kalla det. Ont hade vi i alla fall...
I mitt fall finns det fortfarande hopp. Bästa kiropraktorn avlägsnade några låsningar och sedan fick jag äntligen en stretchövning där jag kan dra ut de där två små musklerna som har varit för korta alldeles för länge. Som jag har letat efter en övning där precis de, och inte de större muskelgrupperna runt omkring, kunde sträckas ut. Så nu är det "muskler sträck" flera gånger om dagen och äntligen känns det som jag ska kunna komma tillrätta med det här.

I Zekes fall var det värre :-( Där hjälper ingen stretching i världen. Han har spondylos på ett par ställen i ryggen och är just nu i ett skede där det gör ordentligt ont. De dåliga nyheterna är förstås att han aldrig kommer att bli ok i ryggen igen, de bra nyheterna är att det nästan var ihopväxt redan och förhoppningsvis kommer han att vara smärtfri - men stel - ganska snart.
Jag bestämde mig direkt för att inte göra några stora försök att hålla honom lugn. Ryggen blir inte sämre av att han rör sig som vanligt, han får själv hejda sig lite om han har ont. Ska han nu vara lite handikappad så ska han i alla fall få leva som vanligt och vara glad.




Nu hoppas vi att det är slut på sjuktemat. I helgen åker jag och Four och tävlar IK-1. Jag har fortfarande inte riktig styrning på honom och han tar fortfarande fel på höger och vänster, men det är inte i år han ska leverera. Nu är vi ute för att se och lära. Nästa år ska det både finnas en välsmord styrning, mjuka växlingar i automatlådan och en stark fyrfotsdrift. Men det är då det. Där är vi inte ännu. Det är mattens förbaskade skyldighet att komma ihåg det och köra honom så klokt hon kan.
Förutom eget tävlande ska jag få umgås med mina vedbodskamrater och andra trevliga människor som jag träffar alldeles för sällan nuförtiden. Och så ska jag hålla tummarna för ett par personliga favoriter som gör upp i nöt-SM i helgen. Four hälsar att han hejar på sin mamma!


På hemmaplan har Hussen övergett oss för älgjakt igen. Majsan tar hand om farmen när jag är ute och roar mig i helgen, så nu borde jag övergå till att sanera hemmet och kolla till djuren.



lördag, september 06, 2014

Sjukt

Hu ja... Det är mycket med Roms mage nu. Vi klarade förra helgens eskapader utan att behöva veterinärvård. Skönt för Rom, skönt för plånboken och framförallt skönt för mig att veta att vi kan klara ut sådana problem.
Nu har han varit bra i magen och fått små portioner med mat som är snäll mot irriterade magar. Tyvärr tyckte Rom att de där portionerna med dietmat var just små och han är hungrig. Så i torsdags kväll snodde han revben från lamm som jag skulle laga till kvällen. 
Nja, det tyckte magen inte var någon vidare idé...

Så igår var han dålig i magen igen. En gång har vi varit ut i natt men sedan har det faktiskt varit lugnt. Med en väldig tur så var det bara de där ben- och köttresterna som skulle ut och att magen lugnat sig igen. I vilket fall som helst är det positivt att han inte behöver ut så ofta, det gör ju att risken för vätskebrist inte är särskilt stor.

Det är spännande att rasta hundar nuförtiden...

Han leker och stimmar som vanligt. Svårt att få skärpa på bilderna...





Four har fått korta pass nästan varje kväll den här veckan. Med visslan. Det går faktiskt framåt men han blir såååå trött. Däremot så traskar han på bättre här hemma, inte så mycket försiktighet och hänsyn längre. Det är bra!