allt-i-ett-söndag

Dagen började riktigt i moll. Även om jag såg inatt åt vilket håll det gick så var det trist att kalven inte gick att rädda. F-n också! Här har vi varje år försökt få tag på köttraskorsningar och bara fått mjölkras varje gång. I år fick vi två fina simmentalkorsningar som ätit och och kommit igång så himla bra - och så går den ena och dör :-( Riktigt surt!

På förmiddagen åkte jag till Sarah och skulle testa om det gick att valla in några ungtackor trots att det var ett trångt utrymme. Det var i alla fall riktigt upplyftande. Zeke visade hela sitt register av god djurhantering och tackorna lärde sig blixtsnabbt att han visst hade synpunkter på vart de skulle gå. Sarah körde Grå och det såg riktigt bra ut - några tips och trix hade jag att lägga till. Sedan körde Zeke en kort vända till och så fick Rom avsluta. Han skötte sig riktigt bra - inga onödiga nafs eller stressiga lägen utan lugn och hyggligt avspänd. Men det är intressant att studera fåren; det är så tydligt att Rom inte förmedlar samma trygga lugn och självförtroende som Zeke gör - och fåren blir genast lite stirriga.
Sarah bjöd på fika och så hann vi surra lite om träning och hundhållning. Trevligt!

När jag kom hem halmade jag till träningsfåren och sedan drog vi ut kalven och jag gav mig i kast med att mocka ut bädden i den boxen. Just då ångrade jag att han hade haft så stort utrymme. Jisses så svettigt det är att mocka ut en bädd... Nåja, nu är det gjort, nu ska det tvättas med Virkon innan jag törs ha den som sjuk- och värmestuga för eventuella klena lamm. Hoppas jag slipper sådana - klena alltså ;-)

Efter lite fika med Majsan har jag tagit vilopaus. Jag hade planerat en ordentlig promenad men jag tror styrketräningen med grepen får duga som dagens motion. Vilar lite istället...

uppförsbacke

...känns det som idag. Dagen började med att kalven var sämre, pratade med distriktsvet. och ordinerades kolpasta. Åkte till Hedemora för att mötas av en tom hyllplats, ingen kolpasta hemma där inte. Gav mig av mot Borlänge där jag visste att jag sett sådana tuber förut i veckan. Jodå, köpte tuber och en manick att dosera med, hem och tryckte i kalven en halv tub. Nu vill han inte ens dricka så nu är det lite kris...
Muntrade upp mig med att åka till Erica och köra ett pass med henne och Mimmi. Vi började med att jag körde Mimmi en stund och såg till att hon var på samma planet som oss och lyssnade, sedan körde Erica henne och det såg inte tokigt ut alls. Vi växlade en gång till så att jag körde hunden och skulle försöka hinna med att berätta för Erica hur min tanke var i olika situationer (vilket inte gick så bra eftersom jag hade fullt fokus på hund och får så det blev liksom inget över att prata med) och sedan avslutade Erica med en runda där det gick riktigt, riktigt bra. Det var så roligt att se dem :-)

Nöjd med oss alla tre åkte jag hem och gjorde ett nytt försök att få i kalven vätska. Sugreflexen fungerade så jag lurade i honom lite med flaska. När han druckit lite reste han sig och var lite mer med, så det kändes ok.
Nu ikväll var han trött och hängig igen men jag har fått i honom lite mer vätska och kolpasta. Peppar, peppar, men jag tror att vi fått hejd på hans mage nu. I så fall gäller det "bara" att få i honom vätska så att han piggnar till.

Nu behövs det lite mat i min tomma mage...

begränsa värmeavgången

Jag hade lovat mig själv att inte ödsla energi på att klaga över kylan men när jag i morse plirade mot termometern, kliade mig i ögonen, tittade igen och såg att ja... Det var verkligen -29 då svor jag högt för mig själv.
Oj, så långt tid morgonpasset tar. Det ska tinas/hackas och bäras vatten till kalvarna, fårens vattenbalja är bottenfrusen, tjurarnas vattenkopp tinas med varmluftspistol, extra hö överallt så att alla håller värmen och så en sjukling på det. Det är inte klokt hur snabbt de blir tama, sällskapliga och personligheter när de kommer ifrån gruppen. Klimpen kallas han just nu. Han är faktiskt lite bättre. Saltbalans är fortfarande det bästa (och nästan enda) på menyn så jag har ökat på den dosen, eftersom han verkligen behöver vätska. Ikväll har han i alla fall smakat på lite hö och druckit lite vatten och det var ju storartat. Han är fortfarande dålig i magen men dyngan är inte vattnig längre. Vi fortsätter behandlingen, jag pratade med distr. vet. i morse och ger det sig inte inom några dagar får vi skicka in ett träckprov. Det är inte lätt att veta vad de nyinflyttade grabbarna har med sig när de kommer...
Kvällsrundan ser ungefär likadan ut men då ska det delas ut kraftfoder på diverse ställen också.

Tills det blir varmare ska jag satsa stenhårt på att se till att fettlagren är intakta så att värmeavgången på koppen inte blir för stor. Enligt en säker källa (som själv är nästan helt utan fettlager så hon vet ju vad hon pratar om) är choklad ett bra sätt.

ibland får man vara extra flexibel

till exempel när man tänkt åka till jobbet tidigare eftersom det var några saker som behövde fixas direkt på morgonen och då hittar man en hängig kalv i boxen. Vad göra?! -25 grader och en kall lösdrift, kalv med rejäl diarré som är allmänpåverkad, aptitlös och verkar frusen (inte så konstigt!) -och tomt i stallet. Där är det varmare och finns en värmelampa. Dessutom vore det bra att få bort honom från de andra ifall det är något smittsamt.
Bara ett litet problem, hur flyttar man honom ensam? - Zeke, kom!, tillverka en grimma av ett grimskaft och knalla iväg. Han var flyttad på några minuter - utan att vi tappade ut de andra.
Sedan vidtog behandling med saltbalans som han drack med förtjusning.
När jag googlade på kalv +diarré läste jag om Diarsanyl+. Lät inte det bekant? lämpligt även till hund?... rotade i hundmedicinskåpet och hittade ett par pastatuber som jag tryckte i honom. På eftermiddagen var jag in på Granngården och köpte mer (och en mer nötkreatursanpassad storlek på tuben). Kalven verkade lite piggare i eftermiddag, han är feberfri och jag tror att vi fått hejd på det värsta. Han tar nästan ner mig när han druckit upp saltbalanslösningen - det är tydligen jättegott? annars är det dåligt med både törst och aptit. Hoppas han fortsätter pigga på sig, jag får väl rådfråga veterinären annars. Jag skulle vilja ge mer saltbalanslösning men vet inte om man kan överdosera det?
Så här såg han ut i morse. Hoppas kunna återkomma med bild på en piggare pojk snart ;-)


Jobbet då? jodå, med bra arbetskamrater löser sig allt. Det är väl det som kallas att delegera?

liten tuva kan stjälpa stort lass...

... eller ett litet sår på knogen kan göra att den planerade operationen inte blir av...
Hussen är milt sagt besviken efter att ha ordnat en massa praktiska bestyr och efter en hel del vånda eftersom han vet hur ont operationen kan göra. Ett skrapsår på knogen gjorde att operationen ställdes in. Med tanke på att han nästan alltid har skavanker och småsår på händerna hade ingen av oss ens tänkt på att han hade ett sår, så det var verkligen snopet.
Nåja, skälen är förstås goda och vi ska väl vara glada att de är noga med sådant. Nu ska han höra av sig när såret är läkt och då skulle han få en tid tämligen omgående.

Förutom att vänta på att Hussen kom tillbaka från operationen har det varit mycket fokus på landstingets besparingspaket idag. Jobbar man på ekonomienheten så berörs man på ett eller annat sätt.

Nu väntar sängen. Jag vaknade för en stund sedan i soffan...

storslam

oj, vilken trevlig helg vi haft. Hussen och jag åkte till Borlänge igår och lunchade, bowlade och var med på dreverklubbens fest. Vi snokade lite live på Travgalan och hade en lugn kväll. Bowlingen var en riktig berg- och dalbana. Började sopigt, andra rundan var riktigt bra och avslutade sopigt igen.
Majsan var här och skötte hemmanet. Det är så skönt att ha henne här, hon bodde kvar så att hundarna slapp vara i hundgården när det var så kallt.

I morse åkte vi hem och sedan drog jag nästan direkt till SDV:s årsmöte. Vem var där och fixade kaffe, dukade och städade? Jo, samma Majsan! :-)

Årsmötet gick bra och avslutades med sedvanlig prisutdelning. Det var nästan storslam för Zeke i år :-)
Vinnare KM Får IK-2, bästa allroundhund och SDV-mästare (mest framgångsrika SDV-hund i IK-2/NN-2).

Här snusar han förundrat på allroundhundspriset... Det beräknas efter placeringar i KM Får och KM Nöt. KM-vinnare på nöt blev Gail med Nap - grattis! och Zeke var tvåa.
Heléne höll i prisutdelningen på ett alldeles lysande sätt, där var det både många skratt och några tårar. Jag blev så tagen av hennes hyllningstal att jag alldeles kom av mig och glömde helt att tacka dem som tackas bör, så då gör jag det här i stället... TACK! mina bästa träningskamrater! utan er hade det garanterat inte gått så här bra. Tack mamma och Hussen för att ni ser till att det funkar hemma när jag är ute och "leker med fåren".

Som om det inte var nog med det tackades jag av från styrelsen också. Efter många år har jag tänkt luta mig tillbaka och lämna över till nya krafter - och det är så skönt att tryggt kunna göra det. Heléne och Ann-Jeanette kommer att tillföra ny energi i styrelsen, det är jag säker på.

Två fina viner och härliga tulpaner! :-)

Nu ska jag ägna mig åt lite vardagsarbete igen. Djuren är väl hungriga och jag vet några hundar som ligger och väntar på att det ska hända något kul.

gris med tonartshöjning

igår köpte jag en rosa latexgris till Rom. I morse skrattade jag hejdlöst åt grisen, så det var ett bra köp.
Bakgrund: Rom är en väldigt glad hund. När han ska få mat är han gladare än vanligt och då måste han ha något i munnen. Det är då kattungar, vuxna katter och annat hänger löst.
För det mesta hämtar han sin pipåsna eller en katt...
I morse tror jag att hans nya rosa gris grymtade i tjugo minuter. Rom låg i biabädden och tuggade och kastade med den och var en väldigt nöjd hund. När jag hämtade hundmatskålarna hörde jag att grisen bytte tonart :-) Rom började plötsligt glad-tugga på den och det blev ett helt annat ljud.

Så lättroad är jag ibland...

För att ha så korta ben kan vi konstatera att Scott Drever har lång räckvidd. Idag har han lyckats stjäla en nästan tom matlåda som Hussen ställt så långt in det gick på en bänk. Vad det var i lådan? Fläskben :-( Nu blir det spännande att se hur det går...

reflektion - osorterad

Efter gårdagens träning med Zeke där känslan var magisk och vi fick så mycket beröm av träningskamraterna att vi tittar förvånat på varandra och undrar "vad var det som hände?" finns det ju anledning till en och annan tankeställare.
Varför blev det plötsligt så bra? Vad skilde den här träningen från de flesta andra? Hur ska vi få in den energin i alla träningar - för att inte tala om tävling men det är på en annan världskarta?
Snabbanalysen är ganska tydlig: De gånger Zeke har gått verkligt bra på träning har vi hamnat i ett flyt där jag öst på honom kommandon och där han slutat tänka efter och "bekymra" sig. När han slappnar av kommer de fina rörelserna och energin nästan gratis - och behöver han korrigeras så tar han det utan att sura ihop. Motsatsen är förstås när han känner press och krav som han inte förstår - då blir han ormig och seg och tveksam - och jag blir frustrerad.
Så hur är han tränad egentligen?! Han förknippar inte precis träning med positiv och avslappnad sinnesstämning :o)
Halledudanemej - det här blir en intressant knut att lösa...

Analysen av Rom är lite mer diffus. Honom skulle jag behöva se på film - det får bli nästa läxa. Kom just på en hemma-övning som jag ska testa när han håller undan tackorna från kraftfodret. Men först ska jag sova. Jag och Hussen har varit på restaurang och ätit Alla Hjärtans Dag-middag, jag var så mätt att jag hade kunnat rulla hem :-)

Bråfors

Heléne hade bokat fårhuset i Bråfors för lite träning idag. Jag, Heléne och Sture-Marie mötte upp, stackars Ewa J blev sjuk och fick stanna hemma :-(

Pust, vad vi har tränat. Jag var helt slut när jag kom hem, med illamående och huvudvärk. Efter en timmes sömn och lite mat så är jag som en människa igen. Märkligt med vallningsträning; jag trodde mina hundar kommit till det stadiet där jag skulle stå still och vissla lite elegant? ;-)
undrar just om vi hinner dit innan de blivit pensionärer?

Med tanke på hur trött jag var undrar jag hur Marie kände sig. Ett tag var det två människor inne samtidigt som hon tränade, som kom med råd och styrde och ställde. Men hon och Sture är på gång, det är helt klart.

Lexa är ännu mer på gång. Henne blev jag riktigt imponerad av att se idag. Hon höll ihop huvudet trots att Heléne drog upp tempot. Istället för att bli stirrig och stressad jobbade hon på, och när Heléne krävde lugn och eftertänksamhet igen var hon genast med på noterna.

Nu är ju jag lite partisk, men en annan som imponerade stort idag var Zeke. Satan i gatan vad han var "på" andra passet. Jag var helt svettig efter den rundan, men där var det energi :-) Flankerna var klart bättre och han gick framåt med en attityd som skulle flyttat elefanter. Han körde ner huvudet och trampade på och fåren... de hade inte en chans att fundera på något annat än att gå undan.

Rom däremot gav fåren för mycket tid att tänka. Han har inga problem att vända dem och trycka igång dem men när han har fyra fårsvansar framför näsan och fåren saktar in/tvekar är han ganska nöjd. Vi jobbar på det, kan man säga. Jag lämnade planen med svåra övningen och försökte få flyt istället. Andra passet bytte vi får och då fick vi en grupp som var mer alert och då kunde vi återgå till planen och testa av de stora innerflankerna. De är banne mig på väg de också. Han är mycket öppnare i de lägena men det går fortfarande lite tungt. Lite kvar där att jobba med...

När vi tränade kom ett sms; får på rymmen hemma. Spännande att komma hem då... Nu stod hela tackflocken - plus den där xyzxyxx rymmartackan på gårdsplanen och de hade varit ut på promenad och sett sig om på gården. Det var bara att plocka in dem och sortera ut ungtackan och återbörda henne till resten. En grind till uppställd, så nu får hon hitta något annat sätt att ta sig ut.

nu är det krig

... mot en drever som drar som en galning i kopplet. Jag brukar få ordning på det men det är en strid - varje promenad. Hussen och Majsan drar han omkring efter bästa förmåga.

Lösningen?

Nästa krig är mot den rymmande tackan. Två gånger har vi plockat tillbaka henne idag, den tredje hade hon tagit med sig två kamrater. Nu vet jag i alla fall var hon går ut. Eftersom det är omöjligt att få ut någon ström i den stora hagen när fyra av fem trådar är snötäckta ställde jag grindar för grindhålet. Det var några förvånade får som så fort jag kom ur synhåll gick fram och luktade på grindarna. Ha! Nu fick de något att fundera på ;-)

Hink på hjul

Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till men jag är säker på att den är bra :-)

and off we go

Minsann ser det inte ut som vi kommer iväg i år också :-) jag har tittat på bilder och film på Mosses sida och visst, en och annan hund såg jag väl men framförallt tittade jag på naturen och drömde mig bort...

En annan som drömmer sig bort är den knäppa ungtackan som lämnar sin flock och letar sig tillbaka till tackorna i en helt annan hage. Verkar obegåvat när man är ett får att ge sig ut på egna utflykter. Nu får hon vara där så länge, jag har en plan till helgen så får vi se om det går att få tillbaka henne till rätt grupp - och få henne kvar där. Hon vill tydligen inte alls vara träningsfår.

Nu är det februari och jag har inte ens börjat med bokföringen... Idag öppnade jag brevet (som troligen kom i december eftersom det innehöll inbjudan till glöggafton) från firman som sköter våra deklarationer och fick se att jag förväntades ha skrivit på ett avtal och skickat in i början av december. Sådärja, det börjar redan krångla och blanketten har inte ens kommit. Suck! jag får väl kolla vad jag ska göra nu då.

Under tiden som jag suckar över bokföringen får jag väl tänka på Skottland i maj och Danmark i augusti :-)

att tillämpa sina kunskaper

jag har varit på en chefsutvecklingsdag idag och lyssnat på Stig Wiklund. Fylld av inspiration och osorterade intryck kom jag hem och sade till Hussen: - vad pigg du ser ut, ska vi ut och gå?
Hm, det fungerade inte riktigt som jag tänkt, jag skulle kanske behöva ett längre föredrag ;-)
Nåja, det har varit en bra dag. Föreläsningen gav mig en massa input både i chefsrollen och som tävlande. Om han fått ordning på Helena Ekholm så ska väl jag också kunna styra tankarna bättre...

En annan som behöver lite mental träning är Rom. Idag har vi halmat hos tjurarna och det blir lite stökigt när Lillebror är med. Där Zeke utstrålar lugn och pondus utstrålar Rom någon form av aggression/stress. Vilket inte är så konstigt eftersom han har alldeles för lite erfarenhet. Men idag såg jag att det finns där inne :-) Visst, han går på finter och fastnar i att hålla enstaka djur istället för att ha koll på helheten, men idag var han lugn och stadig och tryckte bort dem utan stress... Nästan hela tiden ;-) Sedan stängde vi in fåren och noterade att de var 21 istället för 20?! En av ungtackorna har av okänd och obegriplig anledning lämnat resten av flocken och forcerat två staket... Plockade ut henne igen och följde med henne bort till hennes egen flock och när vi kom in i rätt hage fick Rom ta över - jag gick före och han fick parera hennes försök till återfall. Lite samma där; han fastnar lite när det blir ett enskilt djur så det var jättenyttigt för honom. Egentligen skulle jag behöva träna honom på enskilt djur men det tänker jag inte utsätta fåren för. Jag får leta andra situationer. Kanske nötvallningen plockar fram problemet?

djupa analyser

Inspirerad av Helénes nya filmsida med ett gäng filmer från förra årets tävlingar högg jag in på några av Zekes filmer. Det är bara att konstatera: Han sköter sig fantastiskt bra när han stoppar/håller djur och i allt närarbete. Öga mot öga är han cool och tänker rätt. När han ser flyende fårsvansar förbytts han till en stressande dåre. Synd att så många tävlingar går ut på just att flytta runt djur...

Vi hade besök idag. Bearded collien Boris med husse var här och hälsade på. Det visade sig vara en behaglig bekantskap. Så till den milda grad behaglig att första åtgärden blir att få honom att plocka fram mer vallning och egen känsla. Men fåren tyckte att han var ok - de var lugna och uppförde sig faktiskt exemplariskt. Boris husse kanske inte håller med, det är inte så lätt att hålla reda på mina får eftersom de inte står kvar där man ställt dem. Framförallt inte eftersom de är känsliga även för människor...

Zeke var med och vaktmästrade. Han lade sig i lite mycket men han kände väl att Boris inte greppade fåren och då var Zeke genast med på noterna. Zeke var så söt när han låg och höll djuren, Boris tog ett par steg mot honom och viftade på svansen... Zeke drog upp överläppen och en hörntand kunde anas - annars bevärdigade han inte Boris med en blick. - Ser du inte att jag jobbar? Boris fattade vinken och vände sig bort...

Rom fick förevisa lite rörelsemönster och framförallt attityd mot djur. Han är så tydlig i sina signaler att man kunde sätta en textremsa på honom. En fantastisk hjälp när jag blir flummig och otydlig i mina beskrivningar.

Sedan har det varit svullo-varning på mig. Först smörgåstårta, paj, glass och kakor hos systersonen som fyllde år. Sedan fortsatte jag med ostbågar, chips och lite mera glass när jag kom hem. Om jag säger att jag ska bättra mig så tror jag ärligt att jag kan leva upp till det ;-)

trött

Jag tycker verkligen att jag har ett fantastiskt roligt jobb men vissa veckor tar så mycket energi. Tur att det är helg nu, jag behöver fylla på depåerna. Veckan avslutades med en topp tunnor galen kärr... förlåt; missnöjd äldre dam... som svor och gastade åt mig i telefonen.

Hoppas att det inte är så halt i morgon, ett par nya elever skulle komma och visa upp sig och det skulle vara kul att se dem. Men om fåren inte får fäste så blir det inget - jag riskerar inte fårens hälsa. Främmande hundar kan vara tillräckligt stressande utan att de ska halka som Bambi på hal is.