söndag, april 17, 2016

Vårtecken

De säkraste av vårtecken har visat sig på gården. Jag har börjat med bokföringen som precis som alla år ligger efter och tackorna har äntligen börjat lamma. Det verkar inte bättre än att den baggen jag köpte in i höstas inte har betäckt, så nu när tiden gick ut för mitt eget bagglamm som jag släppte till tackorna "för säkerhets skull" så hände det saker.

Den här lilla gynnaren tittade ut först och sedan rasslade det på. De fyra första tackorna lammade inom sex timmar. En dödfödd, som jag fick hjälpa till att dra ut, men tackan fick ett stort och friskt lamm också så hon är nöjd.



 Mindre nöjd är den här tackan. Hon har bestämt sig för att hon inte vill ha det svarta lammet. Knäppskalle.

 Först band jag upp henne och hjälpte lammet äta men nu har jag gjort en annan konstruktion som fungerar jättebra, och nu kan lammet förse sig utan att jag håller tackan. Nu återstår bara att tackan ska ge upp kampen och acceptera sin unge.



Efter den första boomen hade vi en liten paus några dagar, sedan rasslade det till och ytterligare fem lammade på kort tid. Nu kan det få vara lugnt någon dag igen så att jag får någon ledig lammbox.

Nio tackor har lammat och totalt 14 lamm hittills. 


Igår hade vi instruktörsmöte här hemma. Möte, fika och träning stod på programmet. Jag fick ta rätt på ett par lamm mellan fikat och träningen, skönt att vara på hemmaplan sådana gånger. Träningen gick bra. Det var bara Ninnie, jag och Pia som tränade och jag måste säga att min egen träning var oplanerad och ostrukturerad. Kanske var det därför jag blev så himla nöjd över att få till träning på två av Fours svårigheter - och där vi verkligen fick till det. Jag har svårt att få till delningar där han ska komma in på huvudet - något gör han som gör att tackorna vänder innan han kommer in. Däremot kunde jag träna delningar där han faktiskt jobbade mot huvudena och flyttade trycket till rätt djur. Det var ju typ ett Halleluja-moment!
Dessutom fick jag till något läge där han sprang fel och sin vana trogen var på väg att sluta tänka. Men jag fick in honom på rätt djur och då fortsatte han jobba som om ingenting hade hänt. Han får lite "panik" när jag visslar hårt och ska rätta upp något och då händer det att han slutar lyssna och bara springer. Enda sättet att komma tillrätta med det är ju att träna på att det blir fel, men klara att hålla honom kvar "i huvudet" så att han tar styrning. Jösses, så trött han var efter det passet, men jag var överlycklig...

onsdag, april 06, 2016

tomt

Jag ska inte skriva ett långt inlägg om hur mycket jag saknar honom, men det är väldigt tomt här hemma...

Det är tomt under min säng och det är plötsligt lugnare bland de andra hundarna, tydligen drog han igång dem med sitt steppande...

Sedan Zeke fick akut ont i ryggen har Rom gått på extra kortison. Han matvägrade plötsligt och naturligtvis klarade han sig inte utan extra kortison när flockens trygghet sviktade. Ikväll visade Rom tecken på för mycket kortison så imorgon börjar jag trappa ner. Det är mycket att hålla reda på... Förhoppningsvis fortsätter det att vara lugnt i flocken nu. Jag orkar inte riktigt med att Rom också ska må dåligt



Idag hörde jag att ett av Zekes kullsyskon följt efter honom till de evigt gröna ängarna där det vimlar av djur som behöver vallas in. Så konstigt, de lever och är fräscha till de är över elva år, sedan dör två stycken på mindre än en vecka...

söndag, april 03, 2016

R.I.P. Zeke






Vår fina Lillehund finns inte mer. 
Zeke hann precis fylla elva år. Han fick akut jätteont i ryggen häromnatten. Veterinären kollade igenom honom och vi bestämde oss för att han skulle vila med korta koppelpromenader och smärtstillande. Förhoppningsvis skulle det här akuta skedet läka ut och första dygnet var han bättre men natten till igår hade han jätteont och kunde inte ligga ner på sidan, trots att han fick smärtstillande. 
Det fanns inget annat att göra än att låta honom slippa ha ont.






Tänk så mycket roligt han och jag varit med om - tack för allt, min fina vän. Vi saknar dig!