Nu är det klippt

Fåren alltså. Nyklippta och fina står de inne i ladugården och smaskar på hö.

Extra skönt är det att ha dem inne eftersom en granne haft påhälsning av varg och fått ett får rivet. Så nu har den börjat ge sig på tamboskap också... Det är säkert samma individ som blivit sedd häromkring tidigare i sommar :-(

Skönt var det också att kolla upp hundarna i onsdags. Rom har inte haft så bra värden sedan han fick sin diagnos. Kaliumet har alltid legat precis under övre gränsvärdet och natrium precis övre det lägre gränsvärdet, men eftersom han mått så bra har vi inte justerat medicinen alla gånger. Den här gången låg han med god marginal på båda värdena och han väger 20,3 kg vilket är det mesta han vägt sedan han blev sjuk. Målvikten är 20,5 kg muskler så vi är inte så långt ifrån nu.

Four var också med och där var det ännu bättre nyheter. Tån är läkt! Ingen hälta, ingen smärta, ingen stelhet och ingenting synligt på röntgen runt själva leden. Klobenet var helt enkelt inte tillräckligt läkt när jag satte igång honom, men nu ser det fint ut.

Tjoho, liksom!

Vi firade lite när vi kom hem. På det sätt Rom tycker är bäst

 med lite jobb. Halmning och mockning hos tjurarna till exempel.

De börjar bli stora nu. Jag hoppas att de blir hämtade till veckan så att småkillarna kan få komma in.

Det är alltså kalvarna och baggarna som går på betet nu. Jag hoppas att kalvarnas närvaro är lite avskräckande för Gråben om han kommer på tanken att komma in. Dagen efter attacken hos grannen hann jag bli ordentligt svettig då jag först inte hittade baggarna och dessutom upptäckte att något varit i hagen eftersom staketet var trasigt. Det visade sig vara en älg som genat, av spåren att döma. Jag ser älgar häromkring varje dag nu. En pinntjur, en kviga och en ko med kalv har vi sett senaste veckan. Här är tre av dem på besök utanför grannens hästhage en morgon. Undrar om det är vargens närvaro som gör att de söker sig ut på åkrarna?

Ljus och mörker

Igår var livet gott. Träning med Heléne och Lennart och det var så längesedan att jag inte ens riktigt minns när vi tränade tillsammans senast. Men nu var det dags. Four fick vila, min bestämda uppfattning är att tån inte är läkt. Han visar ingen ömhet eller hälta men.... Magkänslan ska man lita på!
Rom var väl desto gladare. Förutom Rom var det Gemma, Loobo och Märta som drillades. Det kämpades och diskuterades innerflanker, hjälper, mental träning av föraren, framdrivningar, dragkänslighet och allt möjligt. Eftersom halva gänget får stod strategiskt placerade i en fålla bredvid det som hade en tendens att vara framdrivningslinje så blev det också några övningar i att ta bort djur från fålla ;-)
Kameran var med men stannade i bilen hela dagen. Inte en bild blev det, jag skyller på regnet ;-)

Rom var på sitt allra bästa look-back humör så när jag blåste en hård broms till honom i ett upptag vände han på huvudet och undrade om det fanns fler får längre bort... Annars går han som det stadiga godståg han är. Tuffar på liksom och är sällan inblandad i några urspårningar.

Ungdomarna Gemma och Loobo och för all del Märta också även om hon inte är purung lägre, har gjort stora framsteg den här säsongen. Gemma är också riktigt, riktigt stadig nu och Heléne har fullt upp att hänga med i utvecklingen. Åh vad jag ser fram emot att få gnugga geniknölarna lite oftare framöver med dem och försöka inpränta några detaljer som jag tror skulle göra skillnad.


Idag har i alla fall vädret och tiden varit emot oss. Vintertid och mörkt redan klockan fem, stormigt och småregnigt väder och november har inte ens börjat ännu. Tackorna har fått komma in eftersom de ska klippas i veckan och baggarna fick flytta ut till kalvarna så länge. Mer jobb för Rom alltså, så den här helgen har han inget att klaga på.

Imorgon ringer jag Vettris igen och hoppas få en tid så fort som möjligt. Rom ska kolla sina elektrolyter också den här veckan så vi får väl slå ihop det till en liten familjetid.

Lång och varierande dag

Dagen började med hotellfrukost, ett samtal från Hussen som undrade om Rom verkligen skulle ha "sådär många tabletter?", fortsatte med promenad, jättebra möte, tåg hem och sedan var det liksom back to reality...

Men nu är det klart. Återstår lite sopning när det värsta torkat och att sätta i fönstren. Sedan är vi klara för att halma och bjuda in damerna till torkning inför nästa veckas klippning. Gött!

 Och Four har ätit upp kuren med antiinflammatoriskt. Antibiotikan har han några dagar kvar på kuren. Nu återstår för matten att bestämma om han är ok eller inte. Han är i alla fall inte halt eller öm och jag tror att all svullnad är borta, hur jag än klämmer...

Tröstshoppar

Ja, jag tjatar lite om att det är tråkigt med Four och hans tass. Status om den kommer strax. Men först ska jag berätta om min tröstshopping. På IKEA. 

Ibland förstår jag extra tydligt att jag inte är som alla andra. Såhär såg kvittot ut och då hade jag ändå tagit mig igenom nästan hela varuhuset och suckat över att det är omöjligt att hitta det man ska ha. Så jag spontanshoppade istället...

En fleecefilt och några krokar. Summa arton kronor.
Någon bestickkorg till diskmaskinen hittade jag förstås inte. Sedan åkte jag till Täkt och klubbens nötträning. De flesta var klara så Rom fick också köra en runda. Oj, han är ringrostig, men han mår bra nu.

Det där var lördagens shopping. Idag handlade jag till hundarna. Grisfamiljen har utökats med ett får och en ko :-)  Rea på grymtande djur på Granngården, lika bra att lägga upp ett lager.

Stackars Scott hade en jobbig helg. Han försökte tappert få Hussen att ta med sig Scott till skogen. Det gäller att placera sig strategiskt... Ovanpå jaktkläderna till exempel...

 och så var det den där Four igen då. Jag pratade med veterinären i slutet av förra veckan och han kallar det "uppföljande behandling för en kloskada". Antiinflammatoriskt och antibiotika förskrevs och sedan skulle jag kunna sätta igång honom i mitten av den här veckan, och om det fanns några kvarstående problem skulle han titta på honom.
Vi får se hur jag gör. Han får sista antiinflammatoriska i morgon och ska äta upp antibiotikakuren veckan ut. Svullnaden är borta så vitt jag kan bedöma. Nu ska jag bort på tjänsteresa onsdag-torsdag så jag bestämmer på fredag om jag sätter igång honom i helgen eller om Per får titta på honom först.

Här kommer ett försök till bild på vår mysstund när vi behandlade med is förra veckan.

Fortsättning följer. Nu blir det Uppsala ett par dagar och träff med kollegor från landstingen omkring oss. Ryggen får lite välbehövlig vila. Fårens ströbädd är nästan ute nu och den här gången har jag inte fått ryggskott. Det finns hopp om tanten!

Och aldrig får man vara riktigt glad

Jag har kört Four ett par pass efter kursen och han har gått riktigt, riktigt fint. Stora fina hämt, fråndrivningar där han styr upp och håller riktning och jag tänkte att efter vallhundsprovet till helgen ska vi banne mig få till styrningen över vintern.
Som vanligt var det raketbränsle under tassarna i de stora flankerna och utgångarna och idag såg jag att han halkade till ett par gånger. Inte konstigt alls med fuktigt gräs och de toksnabba riktningsförändringarna. Efter passet stängde jag in honom i hundgården under tiden som jag gjorde klart med resten av djuren.
Sedan tog jag in hundarna och stannade upp. - Vad nu?

Varför satt han sådär?

Klämde och kände på tassen men hittade inget fel. Four gick och lade sig och när han vilat en stund var han blockhalt. Klämde igen. F-n! Den tå som han skadade klon på senast är svullen. Det skulle inte förvåna mig om han skadade tån samtidigt...

Vi har kylt och han är koppelrastad. Om han mot förmodan är ohalt imorgon avvaktar jag, men annars ringer jag Vettris igen. Det här behöver kollas upp...

Och jag blir så trött... Men ok då, det är bättre att det händer nu än nästa år. Då ska han ha förbrukat hela sitt oturskonto, så det så!

På rätt kurs

Efter ett par dagars kurs har vi landat hemma igen och hunnit vinka av Hussen som dragit till skogs igen. Nu är det jakt i hemmaskogarna närmaste veckan för honom.

Jag, Rom och Four åkte till Fjugesta för kurs med Lena Karlsson nu i veckan. Lena som jag kursat för tidigare (inlägget hittar du här), men då med en Rom som var ganska välutbildad och nu såg jag chansen att gå med en unghund och samtidigt få uppdatera mig framförallt som pedagog. Lena har en utmärkt förmåga att förklara så att det låter enkelt och är begripligt. Eftersom det fanns både rena nybörjarförare och väldigt varierande hundtyper i gruppen fanns det mycket klokskap att ta in från hur Lena löste de problem som fanns och hur hon fick budskapet att landa.

Vi fick visa ett par minuter ungefär hur vi tränar hemma och jag var nog både grå och slarvig, så det fanns en del att jobba med, kunde Lena konstatera. Först och främst gled Four och tänkte balans i drivningarna. Vi gjorde några övningar som både städade till hans flanker (det var ju ganska lätt...) och framförallt hjälpte honom hitta drivet. Vi putsade också lite på framdrivningarna och tempot. Han har ju gudskelov hittat tillbaka till farten och det finns inte lika mycket ödmjukhet i honom längre, som det gjorde en period i somras. Kanske är jag lite knäpp men jag tycker det är bra, han är för liten för att gå sådär fint. Han passade också på att visa hur löjligt mån han är att vara till lags. Det vore väl smartare att lyssna, lära och göra - än att gissa och göra. Gång på gång! bara för att han tror att han vet vad jag säger så gör han det. Det han tror alltså.

Dag två flyttade vi ut till ett större fält. Och vilket fält! Stooort, kulligt och med ett gäng tackor som tog chansen att sticka om inte hunden hade kontroll. Rom fick funktionära lite. Han hade fått gjort mycket mer om inte hans piskfobi hade fått honom att lämna hagen, men han blir verkligen okontaktbar när han bestämmer sig för att flykt är rätt väg...

Four stannade kort på hämten så vi testade två olika metoder, eller egentligen tre, som kan vara effektiva på den typen av hundar. Jag tror att jag kan växla lite mellan ett par av dem, så ska nog det där ordna sig. Vi skickade också på ett längre hämt än han är van, och han fick springa länge utan att se djuren eftersom han blev vid (ja, ett kom-in-kommando ska på plats) men han skötte sig fint. Sedan växlade vi med en del fråndrivningar som också tenderade att bli längre än han gjort tidigare och med mycket fokus på lugna flanker (han går ju att använda som mossrivare eller jordfräs när han drar iväg och att hans klor inte håller, tyckte Lena inte alls var så konstigt med den där farten...).

Det var ett par jättebra dagar med mycket uppstyrning för både honom och mig. Han har vuxit massor och jag har fått en klarare bild. Toppbetyg alltså!

 

Four på stora fältet. Efter lunch skyndade jag mig tillbaka så jag hann skicka Rom på ett hämt av hela gruppen och jag hade sådan tur att de stod längst bort, bakom sista kullen. Jag såg dem när jag åkte till fältet så jag visste att de var där. Härliga känslan att skicka honom... han kom med dem förstås. De hann dra till skogen till vänster innan han var uppe bakom, men han plockade ner dem från skogen, sedan delade vi av gruppen så att vi fick en lagom träningsgrupp.

Thomas och Fanny köpte ungtackor av mig för något år sedan. En av dem kände definitivt igen min röst och var mycket nyfiken, men vad fräckt att se att några av dem som kom härifrån definitivt kände igen Rom :-) 

Present i förskott

Våran tokiga coach har varit här och lämnat en förskotts-VP-present. Förutom kex till både mig och hunden ska vi bli snygga med pin på kepsen, tävlingskoppel och en fårmugg till kaffet. Det ryktas på facebook om någon champagneflaska också men den har hon visst druckit ur ;-)

Haha, vi ska verkligen försöka förtjäna den där presenten i år...








Några garantier kan vi dock inte lämna men vi ska göra vad vi kan. Jag har i alla fall anmält igen. Men säg ingenting till Four för då gör han sig illa. Först ska vi vässa formen eller i alla fall träna lite som omväxling, kurs torsdag-fredag står på agendan och det ska bli roligt. Hoppas jag :-)

Apropå present fyller jag snart år. Kanske får jag en ny kolsyremaskin i present eftersom vår gamla flög i luften men en rejäl smäll igår. Tänk att det finns bästföredatum på plastflaskor?! Många konstiga saker ska man lära sig här i livet.

Inte bara ett...

Nu är det dags. "Han blev ett i april" ska bytas ut mot "Han är ett och ett halvt". För nu är det sant. 18 månader idag och vi firar med att han slipper tratten (nja, den kanske åker på inatt i alla fall).

Lilleplutt....