:-)
Rom har alltså B på sina höfter. Gilla!
onsdag, april 28, 2010
tisdag, april 27, 2010
är det här en blogg om hundträning?
ja kanske...
eller; jajamen! Idag var det dags igen. Åh vad jag är tacksam för träningskamrater som kommer hit och promenerar kilometervis när hon är rejält förkyld, i regn, för att Zeke ska träna hämt :-)
Nu kombinerade vi i och för sig mattes promenerande med att Lexa fick göra långa fråndrivningar och ställa ut fåren åt oss, något hon behövde och något som kommer att göra henne gott. Vilken tur att det går att kombinera så. Den enda det var lite synd om var stackars Heléne som gick fram och tillbaka, fram och tillbaka... Själv höll jag mig mitt i hagen och rörde mig inte särskilt mycket...
Hur träningen gick? Ja Lexa fick som sagt en mening i att gå långt bort med djur och inte få komma tillbaka med dem. Det gick bättre och bättre för varje gång. Zeke svarar bra på utgångarna. Han pinnade på ordentligt idag och det blev bara fel en gång - och den korrigeringen tog han till sig bra. Däremot behöver han träna mer fria hämt när utgångarna sitter. Han tappar bort balansen till mig, så den får vi försöka hitta. Där är priset man får betala för många sneda framdrivningar - någon har som vanligt glömt att variera träningen.
Rom fick också göra ett par korta hämt och... jag törs knappt skriva det, men han håller bra djup nu :-) Han har mognat ordentligt i vinter och idag fick han jobba där det var trångt mot rishögar och staket och han skötte sig fint. Han är inte bara tillbaka, han är riktigt fin nu :-)
eller; jajamen! Idag var det dags igen. Åh vad jag är tacksam för träningskamrater som kommer hit och promenerar kilometervis när hon är rejält förkyld, i regn, för att Zeke ska träna hämt :-)
Nu kombinerade vi i och för sig mattes promenerande med att Lexa fick göra långa fråndrivningar och ställa ut fåren åt oss, något hon behövde och något som kommer att göra henne gott. Vilken tur att det går att kombinera så. Den enda det var lite synd om var stackars Heléne som gick fram och tillbaka, fram och tillbaka... Själv höll jag mig mitt i hagen och rörde mig inte särskilt mycket...
Hur träningen gick? Ja Lexa fick som sagt en mening i att gå långt bort med djur och inte få komma tillbaka med dem. Det gick bättre och bättre för varje gång. Zeke svarar bra på utgångarna. Han pinnade på ordentligt idag och det blev bara fel en gång - och den korrigeringen tog han till sig bra. Däremot behöver han träna mer fria hämt när utgångarna sitter. Han tappar bort balansen till mig, så den får vi försöka hitta. Där är priset man får betala för många sneda framdrivningar - någon har som vanligt glömt att variera träningen.
Rom fick också göra ett par korta hämt och... jag törs knappt skriva det, men han håller bra djup nu :-) Han har mognat ordentligt i vinter och idag fick han jobba där det var trångt mot rishögar och staket och han skötte sig fint. Han är inte bara tillbaka, han är riktigt fin nu :-)
måndag, april 26, 2010
På Spåret?
söndag, april 25, 2010
the return of Rom
Efter två dagars intensiv träning kan jag konstatera att Zeke behöver backa bandet lite i träningen om vi ska komma tillrätta med hans hämt och att Rom är tillbaka!
Igår var Catarina, Monika, Heléne, Majsan och jag ute i vår hage i fem timmar och tränade. Idag åkte jag till Heléne och hjälpte henne motionera de minst sagt trinda tackorna som inte alls var dräktiga.
Här kommer några bilder från gårdagen:
Lexa visar sin nya stil. Hon är ganska avvaktande i vissa lägen så där har vi något nytt och ganska oväntat att ta tag i...
Här ser det ut som vi använder även Catarina som Evert, dvs kon, i sin gröna jacka. Men så var inte fallet ;-)
Hjärntrusten analyserar...
Vi hade besök av ett par Kronvallarvalpar. Vi noterade att Qliff som är ett par veckor äldre, var gigantiskt stor jämfört med lille Sture. På den här bilden syns skillnaden inte alls, men det var ju den jag skulle föreviga. Där ser man vad perspektiv på tillvaron kan göra...
Kronvallar-kram. Här syns deras olika kroppstyper bättre...
Lexa. Tror att hon är anställd som vaktmästare när vi tränar ;-)
Rom. Han blev trött...
Idag när vi var hos Heléne fanns det all tid i världen för analys och diskussion, eftersom tackorna behövde täta andhämtningspauser.
Vi dividerade om Lexas utveckling och vad som är rimligt att kräva av henne nu. Bort med en hel del hjälp, var receptet.
Zekes utgångar är inte bra. I alla fall för det mesta... Idag hittade Heléne en del av grundproblemet så nu satsar vi på att lösa det. Det såg lovande ut, tycker jag.
Rom gladde sin matte igår med att vara tillbaka i gammal god form. Han hade fått tillbaka drivet och kändes inte alls avvaktande. Nästan inga gissningar på höger och vänster längre :-)
Därför var det lite spännande att se hur han skulle sköta sig idag. Att Helénes djur skulle kräva distinkt tryck förstod jag. Rom gjorde mig inte besviken. Han gick riktigt fint :-)
Däremot får han ibland problem när det är trångt och saker i vägen. Han behöver en del utrymme och när det kommer hinder i vägen så väljer han ofta att gå utanför dem för att få plats, även om det innebär att han tappar kontakten med djuren. Idag betydde det att djuren helt sonika hoppade genom staketet under tiden som han letade väg. Hoppsan :o) men det är inget annat än orutin. Jag måste tänka på att använda honom även i svåra lägen...
Nu är det bara en månad kvar tills vi åker på årets vallningssemester. Vi har några grejor att lösa innan dess. En sak är konditionen. Nu får det bli tätare turer med fyrhjulingen... Zeke kändes trött idag. Det var längesedan det fanns utrymme i fårhagarna för att springa sig trött.
Igår var Catarina, Monika, Heléne, Majsan och jag ute i vår hage i fem timmar och tränade. Idag åkte jag till Heléne och hjälpte henne motionera de minst sagt trinda tackorna som inte alls var dräktiga.
Här kommer några bilder från gårdagen:
Lexa visar sin nya stil. Hon är ganska avvaktande i vissa lägen så där har vi något nytt och ganska oväntat att ta tag i...
Här ser det ut som vi använder även Catarina som Evert, dvs kon, i sin gröna jacka. Men så var inte fallet ;-)
Hjärntrusten analyserar...
Vi hade besök av ett par Kronvallarvalpar. Vi noterade att Qliff som är ett par veckor äldre, var gigantiskt stor jämfört med lille Sture. På den här bilden syns skillnaden inte alls, men det var ju den jag skulle föreviga. Där ser man vad perspektiv på tillvaron kan göra...
Kronvallar-kram. Här syns deras olika kroppstyper bättre...
Lexa. Tror att hon är anställd som vaktmästare när vi tränar ;-)
Rom. Han blev trött...
Idag när vi var hos Heléne fanns det all tid i världen för analys och diskussion, eftersom tackorna behövde täta andhämtningspauser.
Vi dividerade om Lexas utveckling och vad som är rimligt att kräva av henne nu. Bort med en hel del hjälp, var receptet.
Zekes utgångar är inte bra. I alla fall för det mesta... Idag hittade Heléne en del av grundproblemet så nu satsar vi på att lösa det. Det såg lovande ut, tycker jag.
Rom gladde sin matte igår med att vara tillbaka i gammal god form. Han hade fått tillbaka drivet och kändes inte alls avvaktande. Nästan inga gissningar på höger och vänster längre :-)
Därför var det lite spännande att se hur han skulle sköta sig idag. Att Helénes djur skulle kräva distinkt tryck förstod jag. Rom gjorde mig inte besviken. Han gick riktigt fint :-)
Däremot får han ibland problem när det är trångt och saker i vägen. Han behöver en del utrymme och när det kommer hinder i vägen så väljer han ofta att gå utanför dem för att få plats, även om det innebär att han tappar kontakten med djuren. Idag betydde det att djuren helt sonika hoppade genom staketet under tiden som han letade väg. Hoppsan :o) men det är inget annat än orutin. Jag måste tänka på att använda honom även i svåra lägen...
Nu är det bara en månad kvar tills vi åker på årets vallningssemester. Vi har några grejor att lösa innan dess. En sak är konditionen. Nu får det bli tätare turer med fyrhjulingen... Zeke kändes trött idag. Det var längesedan det fanns utrymme i fårhagarna för att springa sig trött.
onsdag, april 21, 2010
Gillar!
I sommar när jag svär över att Zeke inte går bra på tävling kan ni väl påminna mig om de där veckorna i april när han var så fantastisk...
Vi har två dagar i rad sorterat ut träningsfåren från gruppen med tackor och lamm och det är bara det faktum att de inte är märkta så att jag får chansa lite, som gör att vi inte lyckas helt. Både igår och idag har jag fått plocka över ett par djur som jag släppt över/ inte sett. Kära nån så roligt med får på rymmen ;-)
Sedan har han plockat in smålammen på kvällarna. Där krävs finess ;-) Det här lammet testade att hoppa upp på det fyrkantiga betongfundamentet på bilden, men då hann jag inte få upp kameran. Då klurade Zeke en stund innan han kom på hur han skulle få lammet att hoppa ner...
tisdag, april 20, 2010
Vägledning
Gpsen har kommit. Gilla! Fåren är på rymmen så jag måste gå ut och träna sortering. Ogilla. Tror jag. Egentligen kan det bli ganska kul..
måndag, april 19, 2010
lammbilder
klicka på rubriken till det här inlägget, eller på http://www.facebook.com/album.php?aid=2057794&id=1459371328&l=5d9592b86f
för några foton
för några foton
många siffror är det
Deklarationsmaterialet är inlämnat efter en lång helg vid skrivbordet. Idag var det ansökan - hotade husdjursraser som stod på dagordningen. Många siffror är det. Framförallt om man, liksom när det gäller deklarationen, inte har allting i ordning när man börjar. Det var inte helt uppdaterat, upptäckte jag :o)
Nu stämmer listor och ansökan och faktiskt antal djur. Äntligen har jag kommit mig för att beställa öronmärken till årets gullungar också. Med den här farten kanske jag snart kan ägna mig åt hundträning och annat trevligt istället för administrativ tjänstgöring. Dessvärre skulle det behövas en insats med hushållsnära tjänster här också, men man kan inte hinna allt....
fredag, april 16, 2010
På utflykt
I morgon ska pokalen som utgör vandringspris i det ärofyllda familjemästerskapet åka till borlänge på utflykt. Tanken är förstås att det bara ska bli en utflykt och att den får följa med hem igen ;)
tisdag, april 13, 2010
så härligt
Efter att ha pratat lite hundträning i telefonen på eftermiddagen kände jag att jag var riktigt träningssugen. Mmmm. Härligt. Eftersom grönöringen Rom fått lugnande och dessutom blivit vaccinerad idag var det inte läge att ta ut honom, så jag och Zeke gick ut och tränade hämt. Jisses vad roligt det var! :-) Fåren sprang som stollar, Zeke pinnade på så det trummade i backen och jag bara log... Första utgången tyckte jag att han sneglade in, korrigerade, blev inte nöjd och kallade in för att börja om. Sedan sprang han på så jäk-a bra, han kom ihåg det vi tragglade med i höstas! Oj, vad roligt vi hade och oj, vad det glädjebubblade i mig när jag gick från hagen. Vad jag saknat den känslan! :-)
Roms höfter såg fina ut så nu är det bara att vänta på resultatet... Det är lite lättare att vänta när man med egna ögon sett att det ser bra ut.
Roms höfter såg fina ut så nu är det bara att vänta på resultatet... Det är lite lättare att vänta när man med egna ögon sett att det ser bra ut.
bonnhunden kommer till stan
Jag och Rom ska åka till veterinär Sören idag. Det är dags för höftledsröntgen, vaccinationer och så passar vi på att öronmärka när vi ändå är i farten. När jag insåg att hunden skulle vändas uppochner utbröt en febril aktivitet; att få bort leran under magen och i den rappade och toviga svansen. Nu ser han riktigt prydlig ut, för att vara från Lerans land.
Keep your fingers crossed!
Keep your fingers crossed!
måndag, april 12, 2010
soligt möte
De här två hade ett möte i solen igår. Katten Beatrice och lammet Pelle Plutt, eller Pelle Överlevaren som verkar passa honom bra... Med tanke på att han är två veckor borde han vara ungefär tre gånger så stor men hans start i livet har varit tuff. Jag trodde inte att han skulle klara sig och vi vet väl fortfarande inte om han blir ok, men han är en kämpe och han är numera en pigg kämpe, så det finns hopp.
Vi andra, dvs jag, hundarna och vallkamraterna hade ett möte i leran. Bäst illustreras det av bilderna i Helénes blogg http://www.blogtown.se/blog.php?date=2010-04-11&id=tyra
Träningen blev märklig. Fåren bestämde sig för att de inte tänkte vara med. I alla fall inte som en avdelad grupp. Rom gick bet på att hålla isär dem och Det Stora Missmodet kom över mig igen. Usch, så svårt det var. På något sätt lyckades jag avstyra mig själv från att hämta Zeke och det var Rex och så småningom Roy som fick göra jobbet med att få gruppen att lugna sig. Först när jag såg de mycket mer rutinerade hundarna slita med fåren insåg jag hur omöjliga de var och hur orimligt det var att Rom skulle klara dem. Sådär, då kändes det lite bättre... Sedan körde jag Rom ett pass med fokus på höger- och vänsterkommandona och åjovars, det går bättre. Men sat-n vad han tappar driv :-( Ja, jag VET att det inte är konstigt med tanke på pressen i flankeringarna och jag VET att det löser sig när vi är igenom sidledskommandona... men jag gillar det inte...
Zeke fick också komma ut och lorta ner sig. Han fick både vara lite vaktmästare och köra några banor mellan Evertarna. Med honom är det en bekymmer att han har lite taskig inställning när vi börjar passet och jag måste plocka ner honom för att han ska ta det lugnt.
Både Lexa, Irja, Rex och Roy fick känna på fårens nycker och det är spännande att se hur hundarna tar lärdom av sina erfarenheter. Men det var några trötta hundhjärnor på slutet som inte riktigt orkade ta in allt. Pryon Sture som var åskådare fick i alla fall se att fåren inte är medgörliga alla gånger ;-)
Riktigt solröda om kinderna var vi efter en dag i vårsolen. Härligt!
Idag när jag stod på gårdsplanen och pratade i telefonen under tiden som Pelle-lammet tränade sina svaga ben avbröt jag mig mitt i en mening med ett -men vad f-n är det där? det står en tjur vid dyngstacken. Jag måste nog sluta nu...
In med lammet, hämta hunden och iväg.
Hussen har inga bra erfarenheter av tjurar på rymmen så han blev ganska stressad. Men i sådana där lägen litar jag verkligen på Zeke. Mycket riktigt. Zeke försvann bakom dyngstacken för att komma upp rakt bakom tjuren, visade sig ordenligt innan han började jobba framåt, parerade ett litet utfall, parerade i sidled när tjuren försökte dra iväg och sedan väntade han en stund innan han började jobba framåt igen. Lugn tjur travade in till de andra och jag log som en sol.
Zeke må vara usel på flankeringar, men valla tjurar och lösa skarpa lägen - det kan han. Direkt efter tjurvallningen hjälpte han mig få in smålammen som har kapplöpning utomhus när jag ska stänga in dem för natten. Allroundhund :-)
Vi andra, dvs jag, hundarna och vallkamraterna hade ett möte i leran. Bäst illustreras det av bilderna i Helénes blogg http://www.blogtown.se/blog.php?date=2010-04-11&id=tyra
Träningen blev märklig. Fåren bestämde sig för att de inte tänkte vara med. I alla fall inte som en avdelad grupp. Rom gick bet på att hålla isär dem och Det Stora Missmodet kom över mig igen. Usch, så svårt det var. På något sätt lyckades jag avstyra mig själv från att hämta Zeke och det var Rex och så småningom Roy som fick göra jobbet med att få gruppen att lugna sig. Först när jag såg de mycket mer rutinerade hundarna slita med fåren insåg jag hur omöjliga de var och hur orimligt det var att Rom skulle klara dem. Sådär, då kändes det lite bättre... Sedan körde jag Rom ett pass med fokus på höger- och vänsterkommandona och åjovars, det går bättre. Men sat-n vad han tappar driv :-( Ja, jag VET att det inte är konstigt med tanke på pressen i flankeringarna och jag VET att det löser sig när vi är igenom sidledskommandona... men jag gillar det inte...
Zeke fick också komma ut och lorta ner sig. Han fick både vara lite vaktmästare och köra några banor mellan Evertarna. Med honom är det en bekymmer att han har lite taskig inställning när vi börjar passet och jag måste plocka ner honom för att han ska ta det lugnt.
Både Lexa, Irja, Rex och Roy fick känna på fårens nycker och det är spännande att se hur hundarna tar lärdom av sina erfarenheter. Men det var några trötta hundhjärnor på slutet som inte riktigt orkade ta in allt. Pryon Sture som var åskådare fick i alla fall se att fåren inte är medgörliga alla gånger ;-)
Riktigt solröda om kinderna var vi efter en dag i vårsolen. Härligt!
Idag när jag stod på gårdsplanen och pratade i telefonen under tiden som Pelle-lammet tränade sina svaga ben avbröt jag mig mitt i en mening med ett -men vad f-n är det där? det står en tjur vid dyngstacken. Jag måste nog sluta nu...
In med lammet, hämta hunden och iväg.
Hussen har inga bra erfarenheter av tjurar på rymmen så han blev ganska stressad. Men i sådana där lägen litar jag verkligen på Zeke. Mycket riktigt. Zeke försvann bakom dyngstacken för att komma upp rakt bakom tjuren, visade sig ordenligt innan han började jobba framåt, parerade ett litet utfall, parerade i sidled när tjuren försökte dra iväg och sedan väntade han en stund innan han började jobba framåt igen. Lugn tjur travade in till de andra och jag log som en sol.
Zeke må vara usel på flankeringar, men valla tjurar och lösa skarpa lägen - det kan han. Direkt efter tjurvallningen hjälpte han mig få in smålammen som har kapplöpning utomhus när jag ska stänga in dem för natten. Allroundhund :-)
lördag, april 10, 2010
Äntligen
En av ungtackorna har varit sprickfärdig länge o jag var helt säker på att hon skulle lamma under påsk. Men hon har bara blivit större o tyngre. Idag fick hon två bagglamm. Undrar om det var de sista eller om det är någon kvar? Ska kolla igenom dem i morgon.
torsdag, april 08, 2010
Tryck och timing. Gas och broms...
Idag var Marie och hennes Hedvig hit och tränade. De har som så många andra i vår landsände haft ett långt vinteruppehåll men nu var de på gång igen och Marie ville ha lite hjälp igång och gärna lite repetition av vad Mosse gick igenom på sin clinic. Vi fick hjälpas åt att minnas - man lägger ju olika saker på minnet. De stora pusselbitarna hade vi i alla fall klara för oss. Frågan var bara var vi skulle hitta dem. Lilla Hedvig är en härlig hund. Snabb som en vessla och vill bara flytta djur. I slutet av förra kursen upptäckte hon finessen med flankeringar också men det är mycket fokus framåt i den hunden. Jag gillar henne skarpt men det gäller att man hinner med :o)
Vi började ute men blixtsnabb hund, rörliga får och smetigt underlag var ingen bra kombination. Vi måste sett otroligt roliga ut när vi gled omkring i leran. Vi flyttade in i kalvboxen och där hände det grejer. Det ska bli kul att se dem snart igen.
Att träna andra ger mig massor av energi. Det känns inte alldeles dumt att träna mina egna heller. Zeke fick vara demohund idag och han visade upp sin allra mest ödmjuka sida ;-) Det finns nog hopp om familjen Samuelsson i alla fall...
Vi började ute men blixtsnabb hund, rörliga får och smetigt underlag var ingen bra kombination. Vi måste sett otroligt roliga ut när vi gled omkring i leran. Vi flyttade in i kalvboxen och där hände det grejer. Det ska bli kul att se dem snart igen.
Att träna andra ger mig massor av energi. Det känns inte alldeles dumt att träna mina egna heller. Zeke fick vara demohund idag och han visade upp sin allra mest ödmjuka sida ;-) Det finns nog hopp om familjen Samuelsson i alla fall...
söndag, april 04, 2010
tänka sig
Oj vilken skillnad goda kamrater och några Evertar kan göra :-) Träning här hemma idag. Mackan hade med sig lilla fläckisen Rosso, Catarina hade med Roy och Sam, Ewa hade Irja, Heléne hade Lexa som knappt fick träna alls och så var det mina två. Majsan och Rex tittade också förbi en sväng.
Det var härliga diskussioner och problemlösning på hög nivå. Var och en tränade efter sin egen nivå och fick massor av feedback tillbaka efter varje pass. Riktigt spännande var det. Själv upptäckte jag att en del av glädjen kom tillbaka när jag fick diskutera träning med de andra. Min egen träning höjdes också flera snäpp, dels av att samlingen av pallen Evert kom fram och fick agera koner och dels av att någon (Heléne) styrde upp min träning och ställde lite krav. Den där riktiga halleluja-känslan infann sig inte men jag gick från hagen väldigt mycket mer nöjd än igår. Zeke gjorde flera pass med små, knixiga banor på den plogade rutan och vi fick till det riktigt skapligt ibland. Jag skulle vissla mjukt och avspänt och noterade att hunden inte alls lydde - han är uppenbarligen ganska van vid att jag visslar hårt och argt... Hm!
Roms sista runda var hans bästa. Då återgick jag till att BARA träna höger- och vänsterkommandona och banne mig se till att han inte hade några alternativ. Han köper den träningen så fint, men han glömmer bort sig och gissar ibland. Just nu är det frustrerande, eftersom jag insett att han faktiskt kan, men inte försöker tillräckligt. Irriterande!
Tack goa vänner för att ni kom och satte mig i arbete. Hoppas vi ses nästa helg:-)
Det var härliga diskussioner och problemlösning på hög nivå. Var och en tränade efter sin egen nivå och fick massor av feedback tillbaka efter varje pass. Riktigt spännande var det. Själv upptäckte jag att en del av glädjen kom tillbaka när jag fick diskutera träning med de andra. Min egen träning höjdes också flera snäpp, dels av att samlingen av pallen Evert kom fram och fick agera koner och dels av att någon (Heléne) styrde upp min träning och ställde lite krav. Den där riktiga halleluja-känslan infann sig inte men jag gick från hagen väldigt mycket mer nöjd än igår. Zeke gjorde flera pass med små, knixiga banor på den plogade rutan och vi fick till det riktigt skapligt ibland. Jag skulle vissla mjukt och avspänt och noterade att hunden inte alls lydde - han är uppenbarligen ganska van vid att jag visslar hårt och argt... Hm!
Roms sista runda var hans bästa. Då återgick jag till att BARA träna höger- och vänsterkommandona och banne mig se till att han inte hade några alternativ. Han köper den träningen så fint, men han glömmer bort sig och gissar ibland. Just nu är det frustrerande, eftersom jag insett att han faktiskt kan, men inte försöker tillräckligt. Irriterande!
Tack goa vänner för att ni kom och satte mig i arbete. Hoppas vi ses nästa helg:-)
lördag, april 03, 2010
vad är det för fel?
Påskafton med strålande sol, vindstilla och varmt. Som gjort för träning, eller hur? Hur kommer det då sig att jag inte har någon lust? Det har inte gått att träna på hela vintern och nu när leran är framme på den plogade rutan känns det inte alls kul... Det måste ju vara en tecken på någon allvarlig form av störning?
Blev erbjuden en plats på kurs på långfredagen - i ridhus. Och tackade nej! :o) Hur rubbat är inte det? Visserligen hade jag gjort upp med min syster och lilla Wilma att de skulle komma, men det hade jag säkert kunnat styra om. Visserligen har jag lammet som ska ha flaskmatning med täta mellanrum, men det hade säkert Majsan fixat. Men jag hade verkligen ingen lust, och när jag läste om kursdagen kände jag mest att det var skönt att jag inte var där. Det lät mer jobbigt än roligt.
Nåja, detta rubbade tillstånd måste ju gå att kurera? Jag tog till det tunga artilleriet och tog ut Rom. Inte ens det hjälpte. Även om han gjorde en hel del svåra saker som han lyckades med, så var det misslyckandena som fastnade i mitt sinne och jag gick ur hagen med en besviken känsla. Nu får det bli skärpning!
Bortsett från denna allvarliga åkomma som drabbat mig så är livet ganska härligt. Det känns som det äntligen är på väg att bli vår och den lammunge som upptagit så mycket tid senaste veckan är fortfarande svag men ser ut att vara av envis sort och verkar just nu bestämt sig för att överleva. De tvillingar som är sist födda är pigga och fina och just nu är det tomt i lammboxen. Det är några tackor kvar som ska lamma men det är bara en som ser ut att ha sådana planer för de närmaste dagarna.
Nu väntar jag på att Hussen ska komma hem så det blir påskmat i det här huset snart...
GLAD PÅSK på er!
Blev erbjuden en plats på kurs på långfredagen - i ridhus. Och tackade nej! :o) Hur rubbat är inte det? Visserligen hade jag gjort upp med min syster och lilla Wilma att de skulle komma, men det hade jag säkert kunnat styra om. Visserligen har jag lammet som ska ha flaskmatning med täta mellanrum, men det hade säkert Majsan fixat. Men jag hade verkligen ingen lust, och när jag läste om kursdagen kände jag mest att det var skönt att jag inte var där. Det lät mer jobbigt än roligt.
Nåja, detta rubbade tillstånd måste ju gå att kurera? Jag tog till det tunga artilleriet och tog ut Rom. Inte ens det hjälpte. Även om han gjorde en hel del svåra saker som han lyckades med, så var det misslyckandena som fastnade i mitt sinne och jag gick ur hagen med en besviken känsla. Nu får det bli skärpning!
Bortsett från denna allvarliga åkomma som drabbat mig så är livet ganska härligt. Det känns som det äntligen är på väg att bli vår och den lammunge som upptagit så mycket tid senaste veckan är fortfarande svag men ser ut att vara av envis sort och verkar just nu bestämt sig för att överleva. De tvillingar som är sist födda är pigga och fina och just nu är det tomt i lammboxen. Det är några tackor kvar som ska lamma men det är bara en som ser ut att ha sådana planer för de närmaste dagarna.
Nu väntar jag på att Hussen ska komma hem så det blir påskmat i det här huset snart...
GLAD PÅSK på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)