Mer farmande

Den här bloggen är inte längre att betrakta som en blogg, utan har fått någon slags Hänt-i-veckan-karaktär.
Den här veckan har innehållit lite av varje. Rom tog nya prover i fredags. Under tiden som vi väntade på provsvaret fick jag se ett tydligt bevis på att det inte var så länge sedan han var riktigt, riktigt sjuk. Håren har inte ens hunnit växa ut där han var rakad efter ekg, provtagningar och ultraljud. Det känns som vi levt i den här Addisonvärlden så länge men det är ju bara ett par månader sedan...
Den päls han har är lite tunn, hans ståtliga krage och svans ser lite skamfilade ut, men det har jag förstått är en vanlig reaktion efter diagnos. På bilden ser han också mjällig ut men det har jag faktiskt inte tänkt på live.
Värdena var för resten fortsatt bra. Kaliumet något lägre och natriumet något högre. Precis som det ska vara, veterinär Per är nöjd med utvecklingen.

I veckan kom det också några nya gårdsmedborgare. Sex kalvar flyttade in från Rättvikstrakten. Det var "bara" -14 grader den kvällen så täckena åkte på direkt.

 Men vi har förbättrat designen lite. Biltemas hundtäcken, största storleken. De är lite korta till de stora kalvarna men även i år har vi fått en liten plutt som är mindre än de andra, på honom är det alldeles lagom. Tanken med täckena är att de ska hjälpa till att hålla kvar kroppsvärmen, inte egentligen att de ska värma så mycket.
Dock hade de en brist, de halkar fram. Lätt avhjälpt med öljetter och balsnören ;-) som svansrem, så nu sitter de bra.

Hela raden.

igår firade jag och Rom de fina värdena med lite jobb. Halmade hos tackorna, stängde ut dem, hämtade ungtackorna och ställde dem i tackornas utrymme. Tog baggarna från stallet och flyttade dem till ungtackornas hage, flyttade ungtackorna till stallet och öppnade till tackorna igen. Lite logistik där ;-)  På tisdag kommer fårklipparen vilket är välbehövligt. Så här ser de ut innan... Nu står de inne på tork tills han kommer

ungtackorna, behöver också ansas...

Jag klippte mig också i fredags, men det blev inte lika stor skillnad som jag hoppas att det blir på fåren.

Allt det här innebär mer jobb. Kalvar som ska ha vatten, pysslas med, kraftfoder och hö. Ungtackor och tackor som ska ha både hö och vatten och de är ju väsentligt fler än baggarna som gått inne men som nu är ute och äter ensilage.
Idag tog jag med mig en liten hjälpreda när det skulle matas. Four tyckte att det var en mycket konstig övning jag föreslog. Skulle han står där och trycka när tackorna stampade åt honom? - Hm, skulle inte tro det, sa han. Så nu blir det inomhusträning för honom, vilket i och för sig är helt enligt planen. Han kommer att utvecklas massor av att få hålla bort tackorna när de ska fodras. Han ska bara förstå det först ;-)

Och här inne växer småkatterna och gör allt mer rackartyg...

Bilder!

jag har laddat över kamerabilderna till datorn så nu finns det lite smått och gott att visa. Idag hade vi dessutom fotostund i snön...

hela ligan porträtterad...

Four ska vikariera som tomte nästa år, han sparar redan på skägg

- Åh vad det är långtråkigt att sitta stilla... blir hon aldrig klar? jag kollar lite vad som finns i snön...

det är svårt att få till det på bild, men nog finns det väl en viss likhet i profilen?

och så en bild på de små marodörerna som numera återfinns lite varstans i huset. Det är inte självklart att de sover i badrummet längre. Här är det mellis i vardagsrummet, på ryggstödet till soffan som alla katter gillar. Lite trångt dock ;-)

hänt sedan sist

Och så har det gått en vecka igen. Det börjar närma sig bokslut på jobbet så det är intensivt nu. I fredags blev det plötsligt vinter också och kallt så nu har det varit lite mer pyssel med djurens vatten som ska tinas upp. Nya småkalvarna har i alla fall inte kommit och det är ju lika bra om det dröjer så att det kanske slår om igen till lite mildare temperatur.
Hundarna har det lugnt i veckorna. Rom kan fortfarande vara med Husse på jobbet, vilket är jätteskönt. Medicinerna har gjort Rom extremt hungrig och han stjäl som en korp. Häromdagen åt han djupfryst fisk, till exempel... Idag körde jag Rom en stund på ungtackorna och efter en stund insåg jag att lössnön var mycket mer tungsprungen än vad jag hade tänkt så han blev ordentligt trött i sina små muskler. Jag parerade med en halv kortisontablett till och hoppas att det räcker. Det är väl så det ska bli i framtiden, att jag lär mig att anpassa hans kortinsondos utifrån aktivitet och hur han mår.

Four den lilla filuren fortsätter sin väg som vuxenlivet. Häromkvällen fick jag den inte så briljanta idén att testa att köra honom lite inne hos baggarna. Baggarna som blivit väldigt sturska och stridslystna, plötsligt... jag fick rädda Four och ta in Zeke för att läxa upp de värsta kaxpropparna och han fick både ordentligt med däng och dela ut några riktiga snytingar i bagg-näsorna. Idag när jag skulle ta ut baggarna kunde jag inte trycka ut dem utan fick ta hjälp av Rom för att få ut dem från stallet. Helt knäppa är de!

Det var längesedan jag skrev något om Scott Drever... Till exempel skulle jag kunna skriva om att han var inblandad i att jag stukade tummen förra helgen (de flesta av er har sannolikt ingen aning om hur handikappad man blir av en stukad tumme) eller att han höll mig vaken i går morse när Hussen åkt på älgjakt. Scott har en alldeles speciell teknik för att gnälla på både in- och utandning. Eller så kan jag berätta om att han varit ute och jagat idag och då blir man såhär trött :-)

Inget kafferep

idag har jag och Heléne tränat och såhär i efterhand inser jag vad det är som gör vår gemensamma träning så otroligt värdefull - i alla fall för mig. Det är liksom inget kafferep!
Idag var det träning hos mig och Heléne har för all del en ryggsäck med inbyggd stol (som hon inte suttit på en minut idag),  jag har inte ens ens stol med ut. Vi börjar med första hunden, Jovi - vad ska hon träna på? vad är viktigt? jag och Rom ställer ut får och första hämtet står fåren långt ifrån still eftersom jag är mer fokuserad på hur Jovi går ut än på vad fåren och Rom gör. Vi analyserar, flyttar om djuren, drar gemensamma erfarenheter och provar igen. Och så där håller vi på.
Jovi klar, fåren pustar ut. Kaffe på stående fot. Fours tur, vad ska han göra, vad är viktigt? Heléne bevakar varenda steg vi tar med kameran och kommer med en och annan input. Pratar ihop oss lite när han är klar, dricker en halv kopp kaffe. Gemmas tur, vad ska hon träna på? jag tar över kameran och dokumenterar och lägger mig i. Öj, lite öppnare där... Åh, det där var fint!... ser du svansen?...
Paus igen. Fåren pustar och vi dricker kaffe... Jovi igen, jag filmar lite med mobilen så att Heléne kan se det jag ser, utvärderar. Ler när vi får till det, låter fåren pusta, dricker kaffe...
Så där håller det på. Jag dricker nästan lika mycket kaffe som på vilken träning som helst, men skillnaden är att jag gör det när fåren vilar. Det är inte en minuts träning som jag inte är delaktig i eller studerar nogrannt. Förutom min egen träning som idag inskränker sig till Four eftersom Rom är mest funktionär än så länge, så känns det som jag tränat två hundar till.

Fasen vad det utvecklar mig! och vad roligt det är!

trallar nöjt...

igår var det dags för återbesök på Vettris i Falun. Rom studsade in på Arken Zoo, glad i hågen över alla dofter av hund- och kattmat och godis i alla former ;-) Man går genom butiken för att komma till Vettris som ligger längst in i butiken. Jag mutade honom för säkerhets skull med lite godis i undersökningsrummet också, det är mycket värt med en hund som tycker att veterinärmottagningar är trevliga.
Blodprovet bekräftade min goda känsla, Rom mår ganska bra :-) han ligger inom gränsvärdet (men högt) i kalium och för lågt i natrium precis som förra gången. Nu ska vi minska ytterligare på kortisonet så får vi se om han slipper kissa så mycket. Nästa återbesök är om tre veckor och den här gången hade jag inga invändningar mot att glesa ut besöken. Sedan sist har Rom provat att leva ungefär det liv som var hans vardag förr, han har deltagit i träningar både borta och hemma, han har gått långpromenader, gjort små jobb och varit i hundgården korta stunder - och mått helt ok. Dessutom har han firat nyår utan jobbiga påverkningar från smällare.

Nu hoppas vi bara att det fortsätter så här.

Jag väntade med att dra ner på kortisonet - igår kväll och idag har Wilma varit på besök och Rom är inte förtjust i barn, han visar tänderna och ber dem hålla sig ifrån honom men nu har jag och Wilma tränat honom och han upptäckte snart att hon nonchalerade honom, så det har gått jättebra. Men lite extra kortison var nog på sin plats ;-)
I morgon ska vi träna så han får kanske ordinarie dos då också ;-)

Datorn är tillbaka så endera dan kanske ni får se några bilder ;-) jag och Wilma gjorde ett collage som vi skickade till hennes mamma och pappa i morse, det såg ut så här

Rivstart

Nyårsdagen var intensiv. Först kom Anders med Fours syster Peg och testade baggarna. Det såg riktigt bra ut, hon har inte gjort så mycket men det ser ut att det kommer att bli en angenäm resa. Hon är intresserad men ändå lyhörd och vill gärna gå med djur. Utseendemässigt är hon byggd som en mindre version av Rom. Lång rygg och långa ben och en smal kropp. Det ska bli intressant att se hur hon ser ut som vuxen, det är inte omöjligt att mormors röda färg slår igenom här. Mystiska bruna partier breder ut sig i det svarta ;-)

När Peg och Four kört varsitt pass och busat järnet på åkern åkte jag till Ewa J för lite träning med henne, Heléne och Caroline. Länge sedan vi var där eller tränade med Ewa så det var kul. Gav lite förmaningar och goda råd (?) angående Birk, deltog i diskussionerna och utvärderingen av Nelly, hackade lite på Jovi, körde Rom en kort runda med handbromsen i och njöt i fulla drag åt Fours sätt att anamma nya djur och ny mark.
Gemma fick jag inte se eftersom hon har lite krångel med en trasig trampdyna. Rom är sig lik! Mindre kraft, mindre självsäkerhet och dålig ork - förstås - men han trampar på bra och det går att köra honom på broms som det gjorde innan han blev sjuk. Så härligt det känns!
Four kändes het och stimmig innan vi gick in så jag drog ett djupt andetag innan jag startade honom. Det är mycket driv i den motorn ;-) men igår skötte han sig fint och hetsade inte upp sig. Tackorna svarade fint på honom och han fick bra tag i dem direkt. Han öppnar upp bättre i flankerna men framförallt trampar han på allt mer stadigt med djur.

Vi tränade hos Ewa tills det var så mörkt att det inte gick längre, då åkte jag hem och stökade undan lite, bytte om och stoppade stackars Gullspira i bilen. Jag har förhoppningsvis hittat ett nytt hem till henne och igår var det leveransdags. Stackarn som bara varit från gården en gång tidigare hade sönder buren men låg sedan stilla i mitt knä hela vägen. Till Ställdalen! Det tar i alla fall en och halv timme att köra och hon varken kräktes eller skrek hysteriskt. Men så var hon trött när vi kom fram... Nu ser jag fram emot rapporter och hoppas att hon finner sig tillrätta. Där finns det inga elaka katter som kan terrorisera henne i alla fall.

Idag var det jobb igen och så har jag hunnit med en pannlampepromenad. I morgon jobbar jag igen och sedan ska Rom till Vettris på kontroll. Den här gången är första gången som han känts stabil mellan provtagningarna så vi hoppas att elektrolyterna är som de ska och att vi kanske kan dra ner ytterligare på kortison.

Sedan är det helg igen. Kanske dags att träna lite hund? ;-)  idag såg jag inbjudan till kurs och blev allt bra sugen men jag tror att jag ska vänta lite längre innan vi ger oss ut i den världen. Eller?