rapport från en skrivbordsnörd

Kul dag? Först en hel dags arbete där största delen av dagen går till att glo på en dataskärm. Sedan landade jag i tevesoffan och vi tittade på Gladiator (igen) och jag grät en skvätt (igen). Sedan satte jag mig... framför datorn... och gjorde klart verksamhetsplanen och -berättelsen för lokalklubben. Om det är modernt med fyrkantiga ögon så har jag snart det...

För att över huvud taget överleva ett sådant liv är det tur att det uppvägs av morgon- ch kvällsrundan till stallet, korta hundpromenader och idag tom en väldigt kort träning med Bud och Zeke. Jag kom ihåg höger och vänstersignalerna och till och med vilken som betydde vilket håll!!! Bud satte nästan alla högersignaler - vänster har jag bytt (också igen) så där var han mer tveksam. Lätt övermodig visslade jag till Zeke också. Han hade lika många rätt på höger och vänster när jag visslade som när jag säger hållet. Det säger en del om hur dåligt han kan dem egentligen ;-) eller så betyder det att han är mycket begåvad och kopplade snabbt?

Dags att stänga de rektangulära ögonen...

kattluckan blev en hundlucka

Kan ni se framför er katten som rusar in i hemmets trygga vrå och hunden som jagar efter... och som kommer in genom om inte kattluckan så i alla fall dörren...

Bilden är från funpic. Vi har ingen kattlucka :-)

Mera teveintryck

Sådär, då har jag fått min beskärda dos av teve för de närmaste dagarna. I en annan del av Köping igår och Mannen som pratar med hundar idag. Nu blir det inte mycket tevetittande resten av veckan.
Jag fick testa lite nya idéer när jag gick ut med hundarna efter hundpratarprogrammet. Av någon obegriplig anledning började Tam och Bud att gruffa om något på gårdsplanen. Eftersom Hussen kommenterat att Bud varit ovanligt terroriserande mot Scott i hundgården idag så fick Bud största skulden. Hade Tam varit grinig "på riktigt" skulle det ha blivit blodflöde. Nu tuggade de bara i pälsen på varandra. Det var alltså Bud som fick friheten inskränkt under promenaden och som fick gå hos mig trots att de andra sprang och lekte (inte Scott Drever förstås som var i koppel). Sedan skiftade jag så med de två bråkstakarna innan jag stoppade in dem tillsammans i grovingången och ställde mig på pass utanför för att se om det fortfarande var spänt. Tam blängde en stund men lade sig sedan ner, Bud kröp in i hundduschen och stirrade in i hörnet för att inte väcka mer ont blod (han vet när han passerat gränsen...). Sedan körde Zeke och jag lite tramsövningar på gårdsplanen. Zeke var jättefokuserad och märkte förmodligen att jag var taggad. Vi borde träna mer sådant... Han skulle kunna bli en riktig cirkushund om jag bara iddes anstränga mig.
Vi fick besök idag och det var två små grabbar med. För första gången gick Zeke hela vägen fram till en av dem utan att tveka *glad* han lär sig, Lillehund.

I en annan del av...

*... Köping. Har just sett kvällens avsnitt och få program gör mig så glad som just det. Hela programmet andas så mycket kärlek att jag blir glad ända in i hjärtat (är det då man kan säga att det är bra teve?).
*... Sverige har vi varit och tränat idag. Ända borta i Västmanland och Hedåker hamnade vi idag. Nåja, så långt var det inte och vi kommer gärna tillbaka. Zeke har verkligen fått använda hjärnan idag. Mackans får var lite springigare än vi är vana med och deras erfarenhet av border collie är mycket begränsad. Men, så nyttigt det var. Zeke skötte sig fint. Lite dåliga stopp i början eftersom han aldrig fick kontakt med fåren och på slutet försökte jag att få honom ur draget, vilket inte var det lättaste. En gång delade vi så kraftfullt och explosivt att grinden till hagen fick sig en knäck ;-) men annars gick det bra. Bilder från dagens övningar hittar ni i Mackans blogg http://www.blogtown.se/blog.php?id=mackan71. Jag måste säga att han gör sig på bild, Lillehund! Så där kontrollerat som det ser ut på bilderna vet jag inte om det kändes...

Förutom träning och en trevlig fikastund hos Mackan har jag fyllt i listorna till Fårkontrollen, dit jag anmält våra får. Förra året upptäckte jag att man måste vara med i Fårkontrollen för att få ut det extra stödet för utrotningshotade husdjursraser (t.ex. åsenfår). Det hade inte gjort något om Föreningen Allmogefår hade upplyst om det. En dyr lärdom, men vi gör ett nytt försök 2007 och då ska vi vara med i Fårkontrollen. Det är väl som med Hussens a-kassa; alltid hittar de något att hacka ner på så att man inte ska få några pengar... *sur*

tävling och träning

Om vi börjar med dagens träning så har Ann-Jeanette, mamma Maj, Anders och Helen varit här och tränat. Den hund som sprungit mest idag är vaktmästare Bud - han har varit i högform och faktiskt bjussat på en hel del bra. Jag roade mig med att studera hur Bud bedömer de tränande hundarna och han är stenhård i sina bedömningar ;-) Det är inte alltid jag förstår varför han reagerar som han gör men det är jäkligt fascinerande eftersom fåren reagerar likadant...

Ann-Jeanettes Raiyo var alldeles för het och ivrig första rundan (Bud var "överallt" och stoppade får) men gick riktigt fint andra rundan (Bud låg bredvid mina fötter förutom ett par räddande manövrar). När mamma och Rex tränar lägger sig Bud aldrig i (det säger en del...). Anders´ Iza var tight i sina flanker idag och Bud bedömde det som att hon hade koll. Ander testade dessutom unga Lovis och det var fascinerande; hon singlade och härjade en del men Bud tyckte att det var helt ok. Märkligt att han inte agerade mer när de var ute... På slutet däremot så tyckte Bud att det där "springa och busa" såg kul ut så han provade det med. Helen och Manne skötte sig fint - det var bara när Helen framhärdade att Manne skulle gå åt rätt håll som Bud såg det nödvändigt att stoppa fåren åt dem.



Och så en liten tävling. Pris utlovas till den som gissar rätt!

Var är katten?

Jag hittade Phille på ett något märkligt ställe igår. Som sagt, den som gissar rätt vinner ett pris. Priset är inte Phille - honom gillar vi för mycket ;-)

sporttema

Jaså, Scott har varit i farten igen?!

Idag byter jag spår lite när det gäller underhållningen. Återigen är källan ett mail som jag fick idag med ett helt gäng kul bilder. Här kommer ett par med sporttema. Först en fotbollsbld. Är det det här som kallas att peka med hela armen?

Nu förstår jag varför jag aldrig blev bra på konståkning:

Apropå något helt annat så väntas hundträning i helgen: I morgon kommer tre ekipage hit och tränar och på söndag åker jag och Zeke (och kanske Bud) till Hedåker och ska hälsa på Mackan och hennes får. Det verkar bli en bra helg!

Scotts regler. Written by Scott Drever:

Lady Grace har skrivit i min gästbok... mmm... Lady Grace... Det låter väl som något fint? Sedan talade matte om att hon är en sådan där trefärgad och då får jag ju försöka anpassa mig till den lägre nivån *svårt*. Matte säger att eftersom Grace är tjej så är hon nog smart. Inte vet jag, men hon är definitivt smartare än "mina" tre, det tror jag. Bara det faktum att hon bett om mina goda råd tyder ju på att hon är begåvad ;-)
Alltså: Scotts ordningsregler, special for Grace:
1) jag får nog ta det här långsamt och stegvis för att du ska kunna tillgodogöra dig min kunskap... Först måste du etablera en relation. Välj ut den tvåbening i din familj som du har mest nytta av och sätt in stora charmen. Här gäller det att vara lite fiffig och spela lite undanglidande. Ett exempel ur real life: Jag har valt (att utnyttja) min Husse. Det innebär att jag sover bredvid hans säng, delar hans matsäck med honom, skäller oavbrutet så fort jag hör hans bil etc. Men, och det här är viktigt, jag viftar aldrig på svansen åt honom. Hur han än fjäskar (och det gör han) så ser jag bara lite sådär halvintresserad ut. Tänk på Garbo eller någon sådan där... Du kan aldrig tro vad de (förlåt, han) anstränger sig. Den här relationen är viktig när du kommer lite längre i din utbildning.
2) klarar du en punkt till? ok: När du börjat etablera en relation (se punkt 1) kan du förstärka den genom "jag-och-du-husse/matte" övningar. De går till så att du passar på att göra saker som du vill när den andra tvåbeningen inte är där. Exempel: Jag får inte på några villkor sova i tvåbeningarnas säng. När matte är borta hoppar jag upp i hennes säng när Husse (den utvalde) har somnat. När han vaknat säger han "Nejmen, sover du här?" och då har du lyckats knyta ett extra band. Hussen känner att ni har något speciellt, bara ni två. Kanske rentav en hemlighet eftersom det är förbjudet... De här relationerna med tvåbeningar kan man sedan utnyttja till att både retas med resten av flocken tills de blir jättearga och vill slåss - gissa vem som får skäll av Husse? (ledtråd: Inte jag!) eller att Hussen blir så bunden av er relation att du får vara inne och sova framför kaminen när de andra får vara i hundgården. Då ligger man på plus...

Jag tror inte att jag ska trötta Lady Grace med mer information nu. Om mina mentorer Kurt eller Spencer har något att tillägga så är ni förstås välkomna! Vi får väl slå våra kloka huvuden ihop om vi ska kunna lära en trefärgag något?

Med vänlig hälsning
Scott Drever :-)
Leader of the pack

Tantvarning på riktigt

Hihi, när man varit på sitt livs första mammografi är man väl tant på riktigt??? ;-) Inte undra på att jag börjar fundera på viktväktarna och allt möjligt *fniss* det hör ju till åldern.

Jag är i alla fall väldigt glad över att kvinnor erbjuds mammografi. Med tanke på vad som hänt i bekantskapskretsen de senaste veckorna känns det tryggt att få bli undersökt.

Här kommer ett par otroligt intelligenta uttalanden till:

med alla möjligheter att bli en klassiker:

Apropå tantvarning ska jag kolla Antikrundan nu :-)

uppmuntran i kylan

Jag fick ett mail idag. Inte bara ett, men det här var faktiskt det roligaste jag läst på länge... Här kommer några exempel på intelligenta uttalanden:

vadå blond?

Resten får ni en annan dag :-)

väderrapport

24 januari: Morgon -20 *brrr*, kväll: -15 (värmebölja på gång?). Mycket sprallig och överaktiv unghund... Lite träning skulle inte skada, kanske i Hedåker till helgen - vad säger du Mackan, hur ser programmet ut? Det finns ju väderspåmän som lovat bättring, dvs. något mildare till helgen.

Jag har tagit den vanliga rundan bland bekantskapskretsens bloggar. Det är ovanligt många väderrapporter (kallt, kallt, kallt, utom för Kitty och Uffe som är i Thailand och har varmt, varmt, varmt). Någon runda att tala om utomhus blir det inte - därav den överaktiva unghunden...

Professor Drövel värmer i kylan

23 januari. Morgon: -18. Kväll -18. Allt däremellan: Förmodligen också -18. Brrrr... Det känns att det går åt energi till att hålla värmen och tina upp allt som fryser ihop - är mycket trött och ska snart inta sängläge. Hussen börjar numera jobba kl 05:00 så han sover redan.

Jag har just haft löjligt roligt åt att jag fått igång bluetoothöverföringen från bärbara datorn. Jag hittade värsta kultsidan på internet igår: http://www.jkkonsult.se/nostalgi/tv/Drovel.html

så nu har jag laddat ner några ljudsnuttar som ska berika min mobiltelefon.

dags att banta och hundpratare

Så här munter läsning var det på Viktklubb.se:
"Ditt BMI innebär att du är överviktig. Ett hälsosamt BMI ligger mellan 20,1 – 25. Du bör av medicinska skäl minska några kilon... PS. BMI (Body Mass Index) ska inte ses som ett exakt mått på eventuell övervikt. Om du exempelvis är mycket muskulös kan du få ett högre BMI."
Nog för att jag skulle behöva gå ner i vikt men "av medicinska skäl"... Var inte det att ta i? Eller befinner jag mig i någon slags förnekelsestadium? Mycket muskulös? Inte ens det kan jag väl hävda?
Ok, kollade Viktväktarna... Inte så mycket muntrare läsning där; man skulle ange sin längd och så stod det vilket intervall som var tillåtet som målvikt. För mina 171 cm innebar det att målvikten skulle vara 58 - 73 kg. Ojdå... När jag hade giftstruma vägde jag som minst 63 kg och då fanns det inte mycket fett kvar... 58?! Jag tror jag avstår...
En närmast geniförklarad företagssköterska hävdade att 75 kg inte var någon övervikt, trots högtBMI - jag tror att jag fortsätter på den linjen... Nu hör det ju till saken att jag ändå måste banta, men det får definitivt bli utan Viktväktarna ;-)

Till något roligare: Jag har nyss sett på Mannen som pratar med hundar. Ett fascinerande program! Ikväll var det riktigt bra: En kvinna som led av panikattacker och ville ha sin hund godkänd som servicehund eftersom hon klarade attackerna mycket bättre när hon hade hunden med sig. Det slutade med att kvinnan blev så stärkt av att vara ledare över sin hund att hon knappt behövde någon servichund längre. Solskenshistoria!

Zeke nötvallare

Zeke har påbörjat inskolningen till nötvallare idag. Han och jag gick runt lite bland tjurarna och flyttade dem i lösdriften. Jag ville bara se hur Zeke reagerade och om tjurarna reagerade på att det var en annan hund. Zeke tyckte nog mest att det var konstigt - han var inte alls säker på vad han förväntades göra men han tryckte bort tjurarna från foderbordet och flyttade dem utan bråk. En av tjurarna gick emot honom och då slog Zeke ner frambenen i halmen och spände ögonen i honom, tjuren blev så förvånad att han vände och Zeke rätade upp sig igen med en min som sade "aha... var det så man gjorde"
Det finns all anledning att tro att det kommer att fungera :-)
Tam kommer att fortsätta som arbetshund bland tjurarna, men vi behöver veta att Zeke fixar det om vi behöver backup. Tam höll bort tjurarna idag när vi mockade och halmade och han gör det så bra, men när vi gick på promenad markerade han lite på ett framben och då slog det mig att det börjar bli dags att träna upp en reservmålvakt.

917 steg = långpromenad???

Rackarns, vad det snöat inatt (igen). Idag lät vi fåren slippa pulsa och tog en puls-promenad med hundarna. Vi knallade iväg hem till Bengt och Marie där vi hade lämnat bilen igår efter en trevlig kväll med tacos och bowling. Själva bowlingen har jag förträngt, det gick verkligen inte bra.
Alltså traskade vi iväg; Hussen med Scott i flexikoppel och jag med tre stolliga lösa border collies och stegräknaren på. När vi nu skulle gå på långpromenad skulle jag passa på att dokumentera, tänkte jag. Alla de där dagarna när jag mest sitter på min stol och de enda steg jag tar är till och från cafeterian kan jag strunta i stegräknaren. Efter en och en halv timmes knatande - mest på småvägar men också lite pulsande över åkrarna kom vi fram och då stod den jä-a stegräknaren på 917 steg... Otack är världens lön! Jag lovar att det är något fel på den - den borde hamnat någonstans mellan 8000 och 9000 steg åtminstone :-(
För övrigt står den fortfarande på 917 steg så jag har tydligen flugit fram sedan vi kom hem?

lita inte på polisen och saker är inte så krångliga som man tror

När jag fick videokameran av den snälla Hussen i födelsedagspresent upptäckte jag att det inte följde med någon datakabel men det var väl inte hela världen - bara att köpa, antar jag? Nja, sade Hussens svåger Polisen; du har ingen Firewirekontakt på din dator men det är bara att köpa ett kort och sätta i - du har en ledig kortplats, så det är inga problem.
Genast mycket krångligare... Att köpa ett kort och sätta i datorn innebär att man måste skruva bort höljet på datorn och trycka i det där kortet (och vis av tidigare försök vet jag att det ska tryckas i ordentligt och man får inte vara rädd för att ha sönder saker och det är inte säkert att det fungerar ändå) och skruva tillbaka höljet och om man har tur fungerar det. Plötsligt hamnade den där datakabeln lite längre ner på prioriteringen. Förra veckan fick jag i alla fall tummen ur och beställde ett firewirepaket med kort och sladd på en nätbutik. Igår kom det på posten och döm om min förvåning när jag kollar den där berömda firewirekontakten (som jag inte visste hur den skulle se ut, men Polisen hade ju sagt att jag inte hade någon) och tänker "sitter det inte en sådan på min dator"??? Jojomen, visst hade jag ett sådant uttag redan.
Alltså; jag hade mycket väl kunnat gå in på affären i oktober, köpt min datakabel till kameran och så varit igång... Den datakabel som följde med mitt nya fina kort passade såklart inte till kameran så jag fick ändå köpa den där kabeln... suck!

Komplett firewirepaket till datorn säljes, ger tre firewirekontakter. Sladd medföljer ;-)

Nu ska jag bara ringa Polisen och få hjälp med ett redigeringsprogram sedan ska ni få se på film :-)

Zeke, Bud och Rex har tränat idag. Matte är ett klantarsel som trodde att det skulle gå att ha Bud med lös, när jag tränade Zeke. Det slutade med att jag var tvärarg på Bud som kom och lade sig i när Zeke skulle lära sig look-backsignalen och Zeke kom med fåren till mig fast han inte skulle (han hörde ju hur arg jag var så det var allt bäst att ta fåren till mig, så att jag skulle lugna mig). Korkat gjort att matte - hon skäms och ska inte göra så mer.
Annars har jag (och här är det stort kors i taket för det här har jag sagt länge men aldrig någonsin satt igång med) börjat att vissla höger- och vänstersignaler till Bud. Nu har jag bestämt mig och nu ska jag lära mig signalerna på Bud så att jag kan dem när Zeke ska lära sig signalerna sedan... Till Buds försvar kan jag säga att det gick riktigt hyggligt...

med livet som insats

Det är verkligen med livet som insats man sätter en fot utanför ytterdörren nu. Ovanpå det där blanka och lite genomskinliga som täckte gårdsplanen häromdagen ligger några centimeter nysnö. Det är helt enkelt jä-gt halt! Hundarna sladdar omkring, hästarna törs nästan inte gå och jag har sett ut som en väderkvarn när jag korsat gårdsplanen, med armarna flaxande för att hålla balansen. Till och med Phille rör sig mycket värdigt. Det hjälper liksom inte att vi sandade i går - hur ska man veta var sanden är under snön?
Hoppas att snön fryser fast. Såhär kan vi ju inte ha det...

Allt väl annars. Jag, Zeke och våra får har blivit inbjudna att vara med på en träningshelg första helgen i februari - det tackar vi för, det ska bli jätteskoj. Två dagars träning i ridhus med trevliga träningskompisar. Det kan vara så att vi fick vara med för att de behövde träningsfår men inte gör det mig något om det var så; huvudsaken vi får träna. För Zeke kommer förstås fåren att vara väldigt bekanta men miljön ny, så det är helt ok. Fåren kommer säkert inte att vara precis som vanligt när de kommer ut på resande fot, förlåt klöv.

För er som undrar hur det går med kontorsinredningen (skrivbordet som inte kommer hit av sig självt, ni vet...) så kan jag meddela att det händer nada, niente, nothing... Nu börjar förra årets bokföring att pocka på uppmärksamhet och ge dåligt samvete också. Det finns ju ingen anledning att vänta till sista dagen med att göra det... Av någon märklig anledning har jag en känsla av att det kommer att bli så i alla fall. Först (det vill säga framåt helgen när jag har en stund över, i bästa fall) ska jag göra klart verksamhetsplan och -berättelse till vallhundsklubbens årsmöte. Kallelsen ska också skrivas och... Nej, det blir inget gjort åt bokföringen än på länge... ;-) På jobbet är vi inne på slutspurten nu. Kanske får jag lite mer inspiration att hugga tag här hemma när jag gör mer normala jobbardagar. Hoppas det!

fyllekatt

Vi har inte bara en fyllehund (se inlägget "Nyfiken i en..." för några dagar sedan) - vi har en fyllekatt också;-)



Zeke undrar förstås vad han gör där...

vinter

bilder från i lördags. Gamle mannen Tam kommer travande och hästarna trivs i solen...

två grabbar med galen blick ;-)

Det var lite kallt åt tassarna, tyckte Bertil

bra helg - men lite blåsigt

Vi har haft en bra helg - igår var jag, Kompisen och hennes två pojkar på bio och såg Kanalresan. Jag skulle ha städat bort julen också, men hade liksom ingen lust. Det var ljuvligt väder, så jag och de tre hundar som inte var ute på rådjursjakt med husse tog en promenad och hämtade min bil, som hade blivit kvar hos Marie efter fredagkvällens förlustelser med film, godis och vin. Det tar ganska precis en timme att knalla dit och alla tre hundarna var pigga och spralliga i snön. Vi skrämde upp en älg precis framför oss och det är intressant att granska hundarnas reaktioner; Tam stelnar till, spejar och följer älgen med intresse men bryr sig inte mer, Bud blir stel som en pinne, tvärstannar mest för att han vet att han måste men är mycket intresserad av spår och dofter efteråt (han hade vittring på den älgen en bra stund efter mötet, verkade det) och Zeke stannar förvånat och tittar på mig och ser ut att fråga "vad var det där? vad gör jag nu?". Ett mycket kort träningspass med Zeke blev det också. Rätt ok men han har lätt för att chansa och gissa när han är sådär ivrig.
Scott är kung i skogen och har medverkat till ännu en död råbock :-)

Idag har vi varit till Ewa utanför Borlänge och tränat. Hennes får satte verkligen myror i huvudet på Zeke; de sprang för livet och han fick aldrig någon riktig kontakt med dem. Till slut hade både får och hund lugnat sig (han blev ohyggligt olydig när han blev frustrerad, men han bar sig ändå bra åt mot fåren) och det kändes riktigt lugnt. Sista passet fick vi den stora äran att testa Ewas tre nya får. Vi stängde in de andra fem i fållan i mitten och sedan visade Ewa hur hon tränar Tea nu, och det tror jag är helt rätt väg att gå. Sedan fick Zeke testa och han hade problem att få loss fåren från fållan (det är faktiskt inte så lätt när man aldrig kommer ikapp dem så att man kan trycka bort dem...) men sedan skötte han sig fint. Han sade till fåren att till den där fållan kommer ni inte så när vi hade tränat klart stod fåren lääänge kvar mitt på åkern och såg förvirrade ut ;-) Han blir lite seg att få ur draget så jag passade på att tvinga ur honom för att sedan släppa upp honom och stoppa - på det viset hoppas jag att han lär sig att lita på mig och att han inte tappar fåren för att han inte täcker draget hela tiden.

Ikväll har stormen passerat. Det var inte så farligt men vi blev utan ström en timme mitt i matlagningen, så nu har jag testat att laga mat på vedspisen. De hade nog inte bråttom förr, när de lagade mat på vedspisen... eller så hade de ordentlig värme på spisen innan de började ;-) Men det var ganska trivsamt. Nu har jag tappat upp en hink vatten ifall det blir strömavbrott inatt igen. Dessutom hann jag läsa klart boken som jag börjat på och som rekommenderas; "Allt för min syster" av Jodi Picoult. En pocket som inte är lättläst på grund av att den innehåller många "jag" men med en fantastisk story. Läs den och gråt en skvätt!

jävla skitvecka

Det här har verkligen inte varit någon rolig vecka; alldeles för långa arbetsdagar med hektiskt tempo och två besked om tumörsjukdomar i bekantskapskretsen är verkligen två för mycket :-(
Nu ska i alla fall det värsta vara gjort med bokslutet på jobbet. Jag ska inte beklaga mig för egentligen stortrivs jag med mitt jobb och det är kul när det är rushigt, men det ska bli skönt att få summera och utreda lite nästa vecka. Som ni såg i gårdagens inlägg så är vi ekonomer ohyggligt trögfattade så vi klarar inte sådan där stress ;-) Tur att jag inte är högutbildad också *fniss*
När det gäller vännerna som fått tråkiga sjukdomsbesked den här veckan så tänker jag massor på er (jag vet att en av er läser här) och håller alla tummar för att läkningen ska gå så bra och fort som möjligt.
Till alla andra vänner hälsar jag att ni ska vara rädda om er och era kära. Själv tänker jag åka till en god vän som också är gräsänka ikväll och se på film och dricka vin...

ekonomer

Det är långa dagar och mycket bokslut på jobbet nu. Sådana dagar kan det kännas otroligt uppmuntrande att få ett mail med en länk till något skoj. Därav jublet när vi kollade på den här filmen (kolla länken) :-) http://bubblare.se/de_trogfattades_forening/ *gapskratt*

Hundarna får inte så mycket uppmärksamhet heller, det har inte funnits varken tid eller ork kvar när det väl blivit kväll. Idag har vi i alla fall varit ut på promenad - i snöyra!!! :-) Kallt var det också (antagligen helt normalt i januari men det har jag förträngt...). Sedan lekte jag och Zeke lite cirkuskonster. Han blir så uppspelt av mitt beröm att han studsar jämfota varje steg. När vi testade slalom mellan mina ben gjorde han det onödigt svårt; han kastade sig ner på mage, rullade runt och kom upp snöig och studsande på min andra sida. 1,5 mollbergare i pik, kanske?

nyfiken i en...

tom öllåda




här är synen som han inte kunde motstå...
ett lagom stort hål för en drever att krypa in i???

kattporr

Carl Philip är i himmelriket; Marit löper nämligen... nej, stopp nu - så mycket porr ska det inte bli! Phille är inte könsmogen ännu och han kan inte fatta att Marit ligger kvar på golvet och låter sig tuggas på och brottas med, under tiden som hon kurrar förföriskt och kråmar sig för honom. Phille fattar ingenting men tar tillfället i akt att bita henne och härjar så mycket han orkar. Efter en stund satte han och tittade förvånat på henne "och hon som har spöat mig varenda gång jag försökt förut? tjejer..."
Jag håller dem lite under uppsikt - Phille är sex månader nu och kan se fram emot ett besök hos veterinären framöver.

Den här bilden är tagen igår, då gjorde Marit fortfarande lite motstånd i brottningsmatchen, vilket tydligt framgår av Philles ansiktsuttryck ;-)

Phille till höger.

Zeke on tour 2007

Idag har jag och Zeke påbörjat vår träningsturné hos bekantskapskretsen och deras får. I den mån vädret tillåter ska jag försöka ta mig iväg till nya ställen varje helg nu framöver. Dessutom fick jag tips om att lägga upp en "slinga" där jag planerade in kort träning på tre-fyra olika platser på samma dag. Zeke ska alltså ut och träffa nya får och se nya miljöer.
Ni som har träningsfår och lust att ta emot oss får jättegärna höra av er.

Vi började hos Gunilla. Enklare kanske hade gått att hitta eftersom Gunillas unga hund har problem med de här fåren som alltså har klart för sig att det går att vinna över hundar ibland och att man kan strunta i dem... Jag körde Zeke en stund och det var verkligen inget problem att flytta dem; det var någon som blängde lite på honom men han tryckte på så det blev snarare lite springigt. Det som gjorde mig gladast var att han inte alls var så påverkad av ny miljö; han lyssnade fint och skötte sig över huvud taget mycket bra. Efter att Gunilla hade kört lite med sin unghund (som fåren testade friskt) så var de lite obstinata även mot Zeke när han kom in igen. Det löste han suveränt. Han satte ner tassarna med stor pondus och gick mycket långsamt fram, stannade upp och väntade in tackan och lät henne vända om helt innan han började trycka på igen. Det var häftigt att se! Han trasslade lite med sidledskommandona precis vid utgången av fållan så att vi tappade ut fåren ett par gånger men jag tror att han lärde sig något av det också...
Zeke har ju varit hos Gunilla förut, så miljön var inte helt ny, men fåren var nya, så jag tror att det var en lagom start.

Bara latsida på oss annars. Det har varit jätteskönt med en helg när jag inte haft så mycket planerat och det har verkligen inte blivit mycket gjort heller. Skönt!

på begäran; stövlarna

Här kommer bild på de omskrivna julklappsstövlarna:
skoterstövlar tror jag att de kallas. Det enda som står på dem är SAD och S-500 så något sådant heter de. Bara att kliva i och sedan är man varm.

Bud

fyra nöjda hundar

* Tam fick jobba lite i morse när vi mockade och halmade till kalvarna. Sedan passade han fåren när vi plockade ihop fållgrindarna och körde hem dem med traktorn.
* Bud har varit passhund när Gunilla var här och tränade. Efteråt körde jag ett pass med honom och han hade verkligen inga planer på att lyssna, i alla fall inte särskilt noggrannt :-( Jag fick bråka en hel del med honom men fick till ett riktigt bra slut (men jag hann börja fundera på om det skulle hinna bli mörkt först...)
* Zeke tränade när Gunilla var här. Han var het och hade bråttom, bråttom. Inte var han lydig så det störde heller ;-) men honom behöver jag i alla fall inte bli arg på. En tydlig markering över mitt missnöje och han skärper till sig direkt. Gunilla tyckte att jag bråkade på honom när han i själva verket gick fint, men det spelar väl ingen roll hur fint det ser ut om han inte lyder eller fuskar?! När det gäller Zeke har jag bara ett krav: Han ska göra så gott han kan, då är jag nöjd.
* Scott Drever har drivit rådjur i nästan två timmar. Inget fällt byte idag men det tror jag inte han bryr sig så mycket om... Han har fått en dusch och ligger framför vedspisen i köket och snarkar.

Jag är också väldigt nöjd. En ledig dag med fem minusgrader och strålande sol var precis vad jag behövde :-) Jag har invigt mina julklappsskoterstövlar och var härligt varm om fötterna även efter fyra timmar ute med en hel del stillastående - de stövlarna kommer att bli guld värda när det blir ännu kallare.
Hussen är också nöjd, Scotts sök är tydligen något utöver det vanliga och de får så mycket beröm.

reflektioner

En ny bloggare är tydligen aktuell på lokaltidningens hemsida. Hon blev intervjuad och fick bland annat frågan om vilka andra bloggar hon läste. Det ville han förstås inte berätta men hon ondgjorde sig över tråkiga bloggar där skribenten talar om att den skurit sig när den rakade sig (eller för att ta ett annat exempel; slog ner bakluckan på bilen i skallen på sig själv - men det skrev hon inte) för det var hon då så ointresserad av. Nej, bloggar med reflektioner om tillvaron och gärna med ett genusperspektiv skulle det vara... Hej och hå. Den enda reflektionen jag gjorde var varför hon läste bloggen om han (?) som rakade sig? Man läser väl bara de bloggar man gillar? Livet är för kort för att slösa bort på dåliga bloggar! Nytt ordspråk från Norrby. Det finns ju så många som är kul! Dessutom vimlar det av ohyggligt starka människor där ute i bloggosfären som delar livets absolut värsta katastrofer med oss och som förtjänar all respekt och medmänsklighet de kan få...

Idag slutade jag jobbet lite tidigare och var hemma vid tretiden. Det var faktiskt ljust då! :-) Halleluja, ljuset är på väg att återvända! Nu väntar en helg utan inbokade aktiviteter och jag är riktigt träningssugen. Kanske ska jag börja våldgästa bekantskapskretsen redan nu?

En (ovanligt korkad) favoritkund ;-)

Sedan Lantmännen/Granngården stängde butiken här i Stora Skedvi har vi börjat gynna ett par lokala företag istället; Bröderna Åberg/Stocksbro Kvarn (här i byn) och Dalviks Kvarn i Falun. Inköpen i Falun gör jag eftersom det är på vägen hem från jobbet och eftersom de stänger kl 17 så har jag i alla fall en sportslig att hinna dit. Men det är inte mer heller... Jag måste verkligen vara deras inte-favorit-kund. Jag kommer alltid alldeles före stängningsdags och eftersom jag aldrig hinner gå runt och titta i lugn och ro far jag omkring ganska oorganiserat utan att veta var jag ska leta efter det jag ska ha och så vill jag ju hinna skaffa mig en överblick till nästa gång ;-) . Som ett under av tålmodighet är grabbarna lika trevliga och serviceminded ändå och säger bara "jaja, det är ingen brådska" när jag ursäktar mig för att jag är sen. Man kan tycka att det är deras jobb men det var inte så länge sedan som jag var på en klädbutik i centrala Falun och blev upplyst om att "vi stänger strax" redan tio minuter före stängningsdags, när jag provade kläder i godan ro. Tacka vet jag Dalviks Kvarn (men de har förstås inga glittriga toppar till nyår som jag provade i klädbutiken) där hälsar de glatt med "hej, hej" även om man kommer tre minuter före stängning.

Väl hemma med mina inköp lastade jag ur bilen. Det sista var en mineralsäck till hästarna som jag hivade upp på ena axeln samtidigt som jag stängde bakluckan på bilen - förlåt, skulle stänga bakluckan, ska det vara. Jag har en Peugeot Partner (http://www.peugeot.se/configure/Showrooms/src/index2.php?showroom=1975 men den på bilden är förstås lite nyare än min) med en mycket stor och för all del ganska tung baklucka. För att få ner den behöver man knycka till lite och sedan slår den igen av sin egen tyngd. Jag knyckte till... och fick kanten på bakluckan mitt i huvudet!!! :o) Hur klantig får man vara utan att bli tvångsomhändertagen??? Det gjorde jä-igt ont och jag slog ihop käkarna så att det lossnade ett par små flisor ur en tand. Tur att jag var så klantig idag, när jag har tid hos tandhygienisten på måndag morgon... Men hur i hela friden kan man dra ner luckan rakt i sin egen skalle??? Jag känner mig som jag blev hopknyckald och är nog långt ifrån min tidigare längd. Vi får se hur nacken klarade dunsen - i värsta fall får jag väl ta till ytterligare ett ålderstecken på Mackans lista (http://www.skippo.org/, se blogg) över "nog börjar man bli gammal när..." nämligen kiropraktorn. Jag vet bara inte hur jag ska förklara för honom vad jag gjort?

Förresten, om ni väntar på film med Zeke så kan ni njuta av en nära släkting på en liten filmsnutt på www.lerkulan.se. Det är kusinen och halvsystersonen Tarzan som visar upp sig och han är inte olik Lillehund alls.

uppdaterat bloggen

Blogger.com har länge lämnat små uppmaningar att jag ska switcha min blogg till deras nya version men eftersom jag ibland är en misstänksam människa har jag inte gjort det... Förrän idag och se; det verkar ju fungera alldeles utmärkt. Vi får väl se om det har något egentligt mervärde.

Jag är igång och jobbar igen. Det är jätteskönt att det inte är några möten planerade den här veckan; att få sitta vid sitt skrivbord och mixtra med lite bokslutsarbete känns som en lyxig ynnest (då har man inte särskilt stora krav). Zeke har också börjat jobba, det är han som håller bort tackorna vid utfordring nuförtiden och det lärde han sig blixtsnabbt. Lätt som en plätt! Han är väldigt behaglig att jobba med eftersom allt sker med stor eftertänksamhet och det blir inga konflikter. Han springer till stalldörren och står där utanför, hoppandes jämfota och glor dumt på dörrhandtaget, som han tror ska ramla ner av sig självt ;-) så att han kommer in och kan börja jobba. För övrigt är Tam drygare än någonsin. Han vandrar efter mig som en skugga och bevakar att ingen av de andra hundarna råkar komma närmare mig än vad han är och han revirpinkar omständigt ute och han vaktar över Bud och Zekes lekar som inte får bli för högljudda... Jag tror bestämt att Lillehund håller på att bli vuxen på riktigt coh Tam ägnar sig åt att putsa lite på sin status som Nr 1 i hundgården.

Jag har försökt mig på att göra läxan till skrivarkursen (ni vet, den där som ska göra underverk även med texten här i bloggen... Ni får bara ha lite tålamod...) och har gett mig på att beskriva en vallningsepisod från Skottland. Jag tänkte att det var en riktig utmaning att försöka förklara känslan även för en helt oinvigd läsare. Rackarns, vad svårt det var att inte använda en massa konstiga fackuttryck ;-) Nyttig övning, vi får se om jag lämnar in den eller om jag byter ämne.

God fortsättning, Scott gjorde det igen, kursavslutning...

Nytt år och nya friska tag. Vi började det nya året med att ha kursavslutning. Det blev väl en kursavslutning med mersmak, vi har ju inte hunnit så långt på kursen och det finns massor kvar att jobba på så jag gissar att det blir mer träning av de här ekipagen framöver.
Ullakaren och Sammi jobbade med att Sammi var okoncentrerad i början av alla passen och går fint efter en stund. Idag ansträngde vi oss mer för att Ullakaren själv skulle få honom att koncentrera sig direkt och inte tramsa omkring. Tuula hade Zally med sig idag också och de är inte samspelta alls utan vi skapade lägen med mycket drag för att verkligen få Zally att jobba på för Tuula. Hon går jättefint men är väldigt tveksam, både på föraren och de konstiga "korna" ;-). Marie och Minna började ställa krav på Minnas flanker och där finns en del att jobba med och det var ganska opedagogiskt att börja med det sista kurstillfället, men jag ville att Marie skulle få lite av det tänket med sig hem. Marie och Nellie jobbade också med flankerna och det ser jättefint ut men det gäller att vara påpasslig om inte lilla fröken ska bli tight och dras in. Bud vaktmästrade på efter eget huvud och var mäktigt trött i den lilla Puh-hjärnan efter tre och en halv timme ;-)

Igår tränade jag Zeke en sväng och hade med filmkameran. Hej och hå, det är svårt att filma och styra hunden samtidigt... Jag sade inte så mycket utan var mer ute efter att få honom att visa sina fina rörelser. När jag fått tag på en datakabel kanske jag kan lägga ut filmen...

I förrgår när jag tränade Zeke hade Scott Drever traditionsenligt vräkt i sig två chokladaskar :-( Gudskelov två mindre, en Geisha och en med whiskylikörpraliner. Det blev ett par portioner salt så att han kräktes upp det mesta, inte så mycket för chokladens skull (det var inte så mycket choklad utan mest fyllning) utan för att han inte skulle vara full i skogen under gårdagens jakt...

Kryssningen var trevlig och vi har verkligen haft en lillsemester. Imorgon är det arbetsdag igen och det känns som det var evigheter sedan jag jobbade. Det är väl ett sundhetstecken?