Klara-Fina önskar alla ett gott nytt år!

Vi har för avsikt att ha det lugnt och skönt i fåtöljen här hemma. Förhoppningsvis slipper vi höra smällare, Bud tycker att det är läskigt - de andra gillar det inte men går inte och gömmer sig. Egentligen skulle jag vilja gå en långpromenad nu på dagen men det går ju knappt att ta sig fram utomhus - det är verkligen isgata på riktigt nu... Det blev en kort vända på löpbandet för hundarna istället men det var nog bara Zeke som blev lite trött. Rom är fortfarande lite stirrig och har inte riktigt fått kläm på att det räcker med att bara gå. För en studsboll är det motoriskt svårt att bara gå... Men det blir bra hjärngympa i alla fall.

Så, gott slut på det gamla året och välkommen 2013! Hoppas det är ett ovanligt bra år!

ordningen återställd

Efter några dagar på resande fot där en tripp till Tallinn stod på programmet är vi hemma igen. Förutom en resa till Tallinn fick vi också en liten rundtur i mellanSverige, Bussresan tog fem och en halv timme enkel resa men då hade vi ju inte åkt närmaste vägen heller ;-)

Idag var det tillbaka i arbetslägret. Skottat blötsnö (den där vackra vintern verkar ha lämnat oss för några dagar och ersatts av en mycket isig variant), halmat, gett fåren nytt ensilage, passat på att ta loss grindarna som varit fastfrusna i snön, ja kort sagt pillrat med lite av varje. Ingen hundträning idag heller och jag måste erkänna att nu känns det som det var evigheter sedan vi tränade. Passat lite djur här och motat lite där, ja... men tränat? nej, och det skulle nog behövas lite hjärngympa nu.

På eftermiddagen fick vi besök av en av släktens småflickor. Linn, hennes mamma och farmor kom och tittade på kattungarna och de blev väl underhållna ;-)

Nu ska det firas lite nyår och sedan får det bli en djupdykning i bokslutsträsket. Sedan tror jag minsann att det är dags att träna lite hund om underlaget tillåter :-)

en sammanfattning

Tänk så många vuxenpoäng jag skaffat idag, betalt räkningarna i god tid före årsskiftet och skriver sammanfattningen av året redan nu... ;-)

Om vi börjar med att titta vilka mål jag satte upp för 2012 så står det så här i ett inlägg från 31 december:
1. Zeke frisk
2. Zeke till nöt-SM
3. Rom till får-SM
Värt ett försök, eller hur? Och så ska jag coacha Heléne och Lexa till får-SM och Jovi till godkänd vallhund.
Ja, det gick ju sådär... och Så mycket bättre med för den delen...

1. Zeke frisk? ja, den där skadan i bogen som han drogs med runt förra årsskiftet har inte gjort sig påmind alls. Däremot har han haft lite andra muskulära småskavanker, det märks att han börjar bli gammal. Men check på den!
2. Zeke till Nöt-SM? nej, han hade en del oflyt och gick inte tillräckligt bra, helt enkelt. Han hade fler kvalpoäng än året innan men var långt ifrån en start. Däremot kom ju Rom dit - och levererade :-)
3. Rom till får-SM gick däremot inte alls. En fjärdeplats som bäst i IK-2 och inte alls särskilt många kvalpoäng. Men jag är en obotlig optimist när det gäller honom och tror att han så småningom ska få till det. Men det behövs lite flyt också ;-) och en bättre chaufför som lär sig styra rätt...
Det där med att coacha Heléne och Lexa till SM gick ju inte alls. Lexa förgyllde våren och försommaren med makalöst fina träningspass men fick inte alls till det på tävling. När hon sedan blev så sjuk att hon fick somna in i augusti kändes det bara jävligt och orättvist.
Jovi däremot klämde i med en stämpel i stamtavlan en ovanligt regnig dag på hösten. Godkänd vallhund - check!

Så vad har vi hunnit med mer? Team Samuelsson stod för någon slags storslam på prisutdelningen på SDVs årsmöte. Zeke hade vunnit KM Får, årets allroundhund och SDV Mästare och Rom fyllde på med KM Nöt. 2012 har det sett lite annorlunda ut; Rom vann KM Får där Zeke inte startade eftersom han var halt. SDV Mästare tror jag att Rom tar hem och den här gången var det Zeke som vann KM Nöt. Ombytta roller alltså!

Vi började säsongen med nöttävlingar i Götbrunna. Här hemma regnade det bara så det fanns inga djur på bete, men vi åkte till Marie Söderbom och tränade så att hundarna i alla fall hade flyttat nöt innan vi kom till tävlingen. Med tanke på hur dåligt förberedda vi var gick det otroligt bra,  Zeke var åtta båda starterna och Rom startade både NN-1 och debuterade i NN-2. 2:a båda dagarna i NN-1 och 6:a och 2:a i NN-2! Hoppsan, han räckte tydligen till i den högre klassen. Sedan ramlade även fårsäsongen igång och vi hann med en del starter på båda djurslagen. Ibland var det missade grindar och klantig styrning, ibland var det hundens sämre sidor som lyste igenom - och ibland lyssnade Zeke inte över huvud taget ;-)
När vi kom till den där helgen i september och det var dags för SM debut hade Rom gjort sex starter i NN-2 så rutinen stod inte skriven i pannan på oss precis. Men med en hel del tur så fick vi ju med oss den där silvermedaljen till slut. Så stolt jag var över oss då! och kära nån, så roligt det var!

På hösten vaknade plötsligt Zeke till och fick till en toppenfin runda på den tunga tävlingen i Sörmland. Tvåa blev han och plötsligt är det han som har ett fint utgångsläge inför nästa år. Sista fårtävlingarna fick han stå över, jag kände att vi behövde backa bandet och sätta ner foten för hans taskiga framdrivningar och då fick tävlandet vara.

På instruktörssidan har vi hunnit med att gå kurs för Mosse i juni och Lena Karlsson i november. Båda riktigt, riktigt bra och gav massor både för min egen del och i min egen instruktörsroll. Jag hoppas att jag får tillfälle att kursa för någon av dem även 2013.

2013... vad kan det ha med sig mer tro? Om allt går som det ska blir vi med valp till våren. Vi väntar och väntar på att Roms tilltänkta ska komma i löp. Det börjar bli hög tid för mig att skaffa en påläggskalv och jag vill så gärna ha en Rom-valp så jag hoppas innerligt att det här går vägen. Att jag dessutom gillar tiken är ju ingen nackdel i sammanhanget :-)

Om vi ska försöka med några mål så hoppas jag att Zeke får vara fortsatt frisk så att han kan vara med och kriga om den där SM-starten på nöt. Självklart är målet att ta sig dit med Rom igen. Sedan var det väl tusan om vi inte ska få till den där SM-fårplatsen också. Med lite flyt och bra hjälp av coachen så ska väl det ordna sig?
Självklart är det viktigast att alla får vara friska och fräscha och att hundarna fortsätter vara mina vardagshjältar här hemma. Men jag ser lika mycket fram emot fler engagerade träningar med Kamraten, där vi får lägga pannorna i djupa veck. Det brukar vara Zeke som drar mest analysarbete, men Jovi kommer starkt på den fronten. Dessutom har vi ju ett nyförvärv i Helénes nya Gemma som det ska bli spännande att följa på resan mot vallhund. Och så får vi fortsätta hitta svåra övningar till Rom Raring :-) Roligt ska det bli!

Det är väl omöjligt att sammanfatta vårt 2012 utan att ha med den här underbara bilden?

självklart namn

De som känner Hussen vet att han har en förkärlek till Lars Molin-filmer. Nu har han köpt några dvd-filmer så det har varit mycket Kejsaren av Portugallien senaste veckorna.

Det självklara namnet på vårt nyförvärv är således

 

Klara-Fina Gulleborg Jansdotter, kejsarinna av Portugallien :-)

julhälsning

jag försökte lägga upp en bild på den fina julklappen som jag fick av mina medarbetare idag, men den envisades med att hamna på fel ledd och eftersom jag inte vill orsaka någon nackspärr så här i jultider tog jag bort bilden. Mina två favoritglöggsorter, mörk choklad och ett par snygga ljusstakar för värmeljus fick jag.
Bästa personalen har jag!


Så till årets julhälsning från oss. Från oss alla i Lisselqvars vill vi önska bloggläsare och vänner...

Min

Men maammmmaaaa... du trängs....

 

På facebook kommer jag att lägga ut bilder på småkatterna så kanske det är någon som inte kan motstå dem... Här får ni hålla till godo med hon som inte är till salu.Hon är min. Eller vår :-)

inte en...

Det var inte bara en lussekatt...
Den lilla kisse som tinades upp på lucianatten visade sig ha några syskon. Jag var i och för sig lite rädd för det men trodde att de andra frusit ihjäl när det varit så rackarns kallt. Mamma katt var inne med ungen på natten, ute en stund på torsdagsmorgonen och sedan var hon inne hela dagen på torsdagen. Eftersom det fortfarande var -20 insåg jag att eventuella syskon där och då knappast skulle klara sig.
Katten fortsatte att vara ute någon timme i stöten och på fredagskvällen låg nästa skrikande unge på trappen. Följt av en mitt i natten och en lördag morgon. Så fyra ungar har stackars kattmamma lyckas hålla varma trots kylan. Och fyra ungar har jag tinat upp på magen ;-)
Nu är vi ganska säkra på att det inte är fler. Så istället för att behöva hitta ett hem behöver vi nu hitta bra hem till fyra små mirakelkatter. Tips mottages tacksamt!

Den här bilden är tagen igår. Sedan dess har vi bytt bostadslåda till dem eftersom mamma katt inte fick plats. Till saken hör ju att vi redan hade en kattunge inne som den här grå katten fått - den som vi ska ha kvar själva. Nu har hon adopterat fyra till... Men sedan vi bytte låda är det två mammor i kartongen så nu får de väl all omsorg de behöver...

Idag tog jag och Rom träningsfåren och gick en promenad. Skönt att få röra lite på sig och dem och jag upptäckte en liten sekvens som vi behövde träna på också, så då gjorde vi det... Att runda flyende får när det är mycket trångt visade sig vara svårt för Raringen. Det blev lite rufft och stoppsladd över det så det såg vi till att göra några gånger :-)

Så här är det ju enkelt, när det finns plats. Men när det bara fanns vägens bredd att ta till var det värre...

Ikväll är det lucia i kyrkan, det brukar vara väldigt välbesökt och vackert. Annars har det varit ovanligt många kyrkobesök ändå nu med två begravningar på två veckor. Igår var det dags att ta farväl av min morbrors fru. 

Lussekatt

Igår kväll när jag skulle lägga mig var det 20 grader kallt. Då hörde jag ett hjärtskärande pipande från ytterdörren. Beatrice hade bestämt sig för att ta in sin unge från kylan och den här krabaten låg i snön bredvid dörren och SKREK. Iskall om de små tassarna och frysande så att den var stel. Efter en stund på varma handdukar och efter att den legat på min mage under tröjan lämnade jag honom till mamman och nu verkar han pigg och livlig. Inte ett fräsande och den följer nyfiket det som händer runt honom.
Så nu behöver jag hjälp att hitta ett bra hem till den här överlevaren :-)

byteshandel

Det här är vår senaste bekantskap. En liten honkatt...

Det här är Roms räv.

Den lilla katten har fått flytta in i köket med sin mamma för att bli lite socialiserad. Problemet är att när Rom blir glad måste han ha något i munnen. Det är räven eller älgen eller råttan som blir terroriserade - om inte Gustaf är inne för då är det han som blir tuggad på. Jag förstod att den lilla katten lever lite farligt, så häromkvällen lekte jag och Rom lite med räven innan jag gick till tvättstugan och tog fram hundmaten (det är en kritisk tidpunkt eftersom skrammel i skålar gör Rom mycket glad och uppspelt). Tanken var att om han redan hade räven i munnen skulle det inte vara någon fara...
När jag kom ut från tvättstugan låg en lite slemmig och tufsig kattunge på golvet med en glad Rom hoppande runt. I kattens kartong låg... räven ;-)
Nåja, det gick bra och det man överlever härdar, heter det ju.

Några andra som idkat byteshandel var utegruppen med får. När Hussen kom hem igår var det gott om fårspår i snön. Upp mot skogen och runt på gården. Han ringde mig och sade att det står fyra får utanför ladugården, hur många ska de vara?
-öh, tjugo, svarade jag.
Några minuter senare ringde han och sade att tio får var inne hos tjurarna i lösdriften. Jag såg framför mig uppspelta tjurar och ihjältrampade får men de hade stått och ätit ensilage helt lugnt.
När jag kom hem stod tolv får och mumsade hö utanför ladugården. Det tar sig, nu fattas ju bara åtta ;-)
Efter lite spårande och förvånat konstaterande att de inte tagit sig in till tackorna på baksidan gick jag ut och kollade hagen och visst, åtta får stod i deras lilla hus. Ut med de tolv rymmarna igen och ordningen återställd. De hade helt sonika tröttnat på sin ensilage och gått för att se om det fanns någon bättre mat... Strömmen är på men några trådar är översnöade så det är väl dålig effekt.

Rom var nöjd över lite jobb som omväxling, det är verkligen hundvila som gäller annars.

vilken dag!

Första december, första advent i morgon, årets första snö, fem grader kallt och sol... Vilken dag och vilken glädje!

Några bilder hittade ut på facebook men ni får se dem här också ;-)

 Baggen Svartnos. Förhoppningsvis blivande pappa. Imorgon flyttar han till en ny flock med damer.

 Finaste Bud... Han mår bra nu!

Kul att springa ikapp!

 Gissa vem som var med... Han fyller snart ett år och blir mer personlig för varje dag

 Rom. Stilig men har en förmåga att se galen ut...


Zeke. Snygging!

kittlas i näsan

gör det när man läser om noskvalster ;-)

Scotts annars så utmärkta nosarbete sviktar och en och annan nysning undslipper framförallt honom. Vore det inte för att vi har en jakthund i familjen skulle jag inte behandla resten av ligan, de verkar inte ha några symptom, men nu är det dags igen i och med att jaktsäsongen dragit igång. Tre sprutor med Ivomec får det bli. Ja, jag vet att collieraser kan reagera (dö) av Ivormec och för många år sedan var bästa veterinär Sören lite skeptisk till att behandla bordercollie också, men sedan dess verkar mycket ha hänt och jag litar på honom. Det var ett par år sedan de fick senaste kuren.
Igår fick de första sprutan och idag kliar det i Scotts näsa. Bra, då dör de äckliga krypen!

Det har varit en körig vecka med jubileumsmiddag, uppvaktning av femtioåring och tyvärr begravning. Dessutom har jag fått ytterligare ett dödsbud i veckan. Det var inte helt oväntat men kom ändå plötsligt.

Nu hoppas jag att det blir lugnt och att vintern som tittat förbi väljer att stanna. Det skulle vara skönt om det kunde vara fortsatt fruset och lite vitt istället för den leriga sörja som vi vant oss med hittills den här "vintern".

Zeke har inte visat någon mer hälta och Rom är bra i magen så nu finns det hopp. Bara de där krypen i näsan dör så...

nu går det undan

Pust. Snart har november svissjat förbi också... Fortsätter det i den här farten ser det snart ut så här igen

Jag har haft en toppenhelg om man bortser från den lilla detaljen att Rom varit dålig i magen och fick vila från träningen. Jag var riktigt träningssugen men fick nöja mig med Zeke...som i och för sig har en del att träna på ;-)
Jag tänkte lämna över ansvaret på honom istället för att styra och rädda honom och det kan jag säga att hans största fokus inte är att ta fåren rakt till mig. Inte så konstigt i och för sig :-) Vi pillade en del med det och han jobbade riktigt bra. Stor sorgsen duns i maggropen dock när han såg stel och kantig ut ikväll. Förhoppningsvis har han sträckt sig i sina ansträngningar men det kändes inget vidare.
Rom verkar ha repat sig. Canikur, morotspure och dietfoder verkar göra susen så han kan snart äta (och träna) som vanligt :-)

Igår var jag och Majsan på julmarknad. Lite konstig känsla att gå på julmarknad när det är så skitigt på parkeringen att de fick dra loss bilar på löpande band. Det blir lite dåligt med julstämning då...

På tisdag är det jubileumsmiddag med jobbet. De som arbetat 25 år i landstinget eller gått i pension under året uppvaktas högtidligt och det brukar vara riktigt trevligt. Jag har en nybliven pensionär i mitt gäng och får gå som arbetsgivarrepresentant. På onsdag ska jag med arbetskamraterna ut och fira en nybliven 50-åring och sedan är det begravning av vår medarbetare på torsdag. Nu har det verkligen samlats allt på en vecka!

Hårfager

... är på väg till Stockholm och Stockholm Horse Show. Idag passerade dalahästarna Säter och stannade till för lite höpaus på ICAs parkering

grått, regnigt och november

... och en riktigt bra dag. Hyggligt lång och rask skogspromenad med alla fyra, Scott i koppel och långbeningarna lösa. En gång ropade jag "Hundarna" så att de samlades runt mig eftersom Zeke höjde huvudet och vindade något bakom en krök, annars höll de sig i närheten men strosade lösa och luktade och bara kopplade av.
När vi kom hem tog jag och Rom en runda med de tröga bagglammen och då de ogärna lämnar sin skogsdunge slog det mig att den erbjöd optimala träningsmöjligheter för oss. Massor av träd och stenar som vi har snirklat oss runt och igenom och framförallt med stenhårt fokus på att kort flank = innanför alla hinder oavsett hur trångt det var och stor flank = släpp. Det där sista behöver gossen inte träna på men som avbrott till alla de korta blev det riktigt bra. Åh vad roligt det var och vad bra det gick! Vi hade sådant flyt att bagglammen inte kom på tanken att stanna och vara vrånga - bara en sådan sak ;-)

Jag har hunnit med en social visit hos Majsan också. Hon fick låna en "inte-dra-i-kopplet-sele" till Rex som börjar bli lite dement och visar ett onödigt stort intresse för att nosa och undersöka världen på sitt eget sätt. I kombination med att Majsan har lite ont i ryggen blir det inte riktigt bra. Hoppas selen fungerar så hon slipper bråka på sin gamle kompis.

Det är mycket Darin på min Spotify just nu. I Så mycket bättre levererar han den ena hit-tolkningen efter den andra. Just nu är det Astrologen och om hur de löser världsproblem. Det gjorde jag och Heléne igår också. Ett långt och intressant samtal om hundträning och alternativa idéer. Så kul att inspirera och inspireras av träningskamrater.

Jag upptäckte att det var länge sedan jag tömde kameran. Nästan som förr i tiden, innan digitalkameran, när man hade två jular på samma film. Här är lite som jag hittade

 

Lennart och Rozz fållar. Notera att vargen slickar sig om munnen ;-)

 

Lennart och Cap fållar. Lite spännande läge...

 Cool singling!

Kontroll

Bild från kursen hos Marie. Gunillas fina Kim

80

Idag skulle min far fyllt 80 år. Då han inte ens fick uppleva sin sjuttioårsdag och min egen tillvaro förändrats radikalt under den här tiden känns det som en evighet sedan han lämnade oss. Ändå händer det ofta att jag tänker att jag skulle ha velat diskutera någon särskild fråga med honom, eller att jag funderar på vad han skulle tyckt och tänkt...
Jag trodde att jag hade en bild av honom från lokalprovet med Vici - deras första vallhund, men den bilden verkar inte finnas i digital form, så det får bli ett bildlöst inlägg.

Naturligtvis skulle jag ha velat att han fick bli gammal tillsammans med mamma och att han skulle fått njuta av pensionärstillvaron, men nu blev det inte så. Undrar just hur mitt eget liv skulle påverkats om han fått vara kvar i livet. Jag tror knappast att alla mina och Majsans knasiga resor till vallhundstävlingar och udda upptåg skulle blivit av, och vem vet... kanske hade jag aldrig blivit någon vallhundsnörd och träffat alla de här underbara människorna som är mina bästa vänner nu. Vad lite man vet vilka konstiga vägar ödet tar.

Jag önskar att han fått vara med längre och jag vet att han skulle glatts med mig i medgång och säkert både skällt och peppat i motgång. Säkert skulle vi ha gnabbats en del också. Men livet går vidare. Det känns bara lite skönt att få vara nostalgisk en sådan här dag.

I brist på annat

Nu är det mörkt, grått och november på riktigt. Kanske lär sig Rom att skilja på råttan och älgen till slut... Eller så tröttnar jag som vanligt :-)

det kan aldrig vara nyttigt

... att ha tävlingsfria helger. Den här helgen har jag till exempel röjt både i groventrén och tvättstugan... Jisses så det såg ut därute :-o men nu är det rätt ok ett tag igen.
Lite hundträning har också hunnits med, Zeke en sväng igår och Rom en sväng idag. Bagglammen är extremt tråkiga just nu så det är inte säkert att träningen blir som jag planerat, men bra har den blivit i alla fall.

Veckan som gått har varit tuff. Jag skulle vara bortrest på tjänsteärende onsdag - fredag och när jag satt på tåget på onsdagsmorgonen fick jag ett oväntat dödsbud från jobbet. Förskräckligt förstås och inte så lätt att hantera på distans. Jag valde att fortsätta min resa, men det kändes tufft att inte vara med kollegorna. Veckan som kommer får vi ta tag i praktiska detaljer men det har fått vänta. I sådana stunder blir allt annat oviktigt och man blir påmind om vad som verkligen är viktigt i tillvaron.

Det finns hundar

och så finns Scott. Ligger i dubbla biabäddar. Mjukt och skönt...

Så mycket bättre

Torsdag - fredag var jag och Rom på kurs. Lena Karlsson var instruktör och eftersom jag är nyfiken på hennes sätt att träna tyckte jag att det var en utmärkt idé att uppdatera mig som instruktör också. Det blev Bingo! Förutom att jag fick en del suddigt flum utkristalliserat i tydliga begrepp fick jag till livs ett lite annat signalsystem än tidigare. Att Rom svarade på träningen med att både tagga i och faktiskt ta ett stort steg i sin egen utveckling var verkligen bara bonus.

Det som på senare tid kostat onödiga poäng på tävling är dels hans dragkänslighet som vi jobbat med ett längre tag och som visserligen är mycket bättre men fortfarande hindrar honom, dels att vi fått bananer på framdrivningen. Mycket mindre bananer än tidigare, men ändå. Nu slog det mig att jag gjort en tankevurpa i signalerna som faktiskt bidragit till de där bananerna, dessutom fick jag ett verktyg för att hindra dem från att uppstå. Spännande värre! Så vi testade från grunden och sedan flyttade vi ut övningarna till att verkligen utmana honom - både med drag och ett tydligt ansvar till hunden att sköta sin del av jobbet. Och banne mig; plötsligt förstod han att jag tycker att det är viktigt att fåren kommer rakt till mig. Istället för att först lugna fåren och sedan ta dem till mig (med den inställningen blir det bananer kan jag meddela) började han jobba på att verkligen trycka in dem på linjen. Dessutom glömde han helt att dra i handbromsen och var plötsligt öppen, styrbar och framförallt väldigt mån om att styra rätt själv. Gulligt!

Det var fascinerande att se att alla hundar på kursen, oavsett utbildningsnivå, hade en del att tampas med men de gjorde också stora framsteg.

En annan sak som slog mig under kursen var att här skulle Zeke varit och det helst för fem-sex år sedan. Men vill man träna hund och se förbättringar så kan det väl vara ett bra utgångsläge med en som har en ganska stor ryggsäck.... Så idag åkte jag till Heléne och tränade :-)

Först ut var Zeke och min första utmaning var att hålla fåren ifrån mig. Svettigt värre! men till slut tog jag hjälp av "flärpen" och då gick det bättre. Bara det! Zeke jobbade på trots att jag hade en "flärp" i handen :-)
Nu byggdes ju inte ens Rom på en dag och det finns väldigt mycket befäst trams i Zekes ryggsäck men när han gjorde ett hämt utmed staketet och det var både trångt och drag - och han fortsatte målmedvetet till klockan 12 var det snudd på att jag kände mig religiös :-)

Rom fick jobba lite med att hålla sina djur på den berömda linjen. Ewa och Birk höll halva gänget och vi körde framdrivningar och fråndrivningar förbi dem. Trots lite inbyggd störningsträning gick det riktigt bra. Han tänkte rätt nästan hela tiden och mindes tydligt sin nya uppgift.

Ewa blev lite tänd på allt mitt surr, så hon testade lite med Birk också. Han ser för resten fin ut och hon har fått bra snits på hans flanker.

Jovi var annars dagens stora samtalsämne. Pannor i djupa veck och många väldigt bra diskussioner blev det. Usch, det är svårt att läsa lilla fröken och hon har en fantastisk förmåga att styra och domptera sin omgivning. Tyvärr inte bara fåren utan även oss tvåbeningar ;-)

Och så fick jag se lilla Gemma. Det såg riktigt trevligt ut och hon har utvecklats sedan den filmsnutt jag såg på henne som liten. Nu säger till och med Heléne att hon ska vänta in att hon blir träningsbar. F-n trot!

Så just nu är nästan allt Så mycket bättre ;-) Hundarna utvecklas åt rätt håll, nämnda program binder mig till teven på lördagar och till råga på allt har jag köpt en ny mobil. Med gott om internminne och fräsch batteri. Dessutom tål den fukt så jag kan träna i alla väder :-)

en kärleksförklaring

Det var en gång ett par bönder, nåja ett par som hade ett litet hobbyjordbruk med några får och några tjurkalvar. Första året kalvarna skulle in från betet lånade paret en djurvagn som kalvarna med viss möda lastades på och fraktades till lösdriften. Året därpå tänkte paret att det borde gå att ta in kalvarna med hjälp av gårdens vallhund. För säkerhets skull tog de hjälp av kvinnans gamla mamma som varit bondmora och hennes vallhund. För säkerhets skull ställdes även gårdens samlade maskinpark upp på strategiska ställen och mellan traktorer, baklastare och vad gården i övrigt hade att erbjuda spändes elrep så att det blev en drivgata för djuren att gå i. Operation "valla in kalvar" inleddes en tidig lördagmorgon för att ha gott om tid om det krånglade.
Krånglade kanske det gjorde lite, men kalvarna kom in och med åren blev förberedelserna kortare och vallhunden blev gammal och en ny liten hund fick ta över ansvaret för detta fortfarande ganska omständiga projekt.

Med åren har det hänt saker. Någonstans på vägen kom paret till exempel på den befängda idén att mocka ut lösdriften med halvstora tjurar i. Fem tjurar, en baklastare, en människa och en hund delade på utrymmet och då vill jag mena att det gällde att tjurarna var lugna och inte stressades i onödan. Så roligt är det inte att ha tjurar framför sig och en backande baklastare väldigt nära ryggen. Det har vi sluppit i år, bädden har hållt sig torr och fin.

I morse kom slaktbilen och hämtade fem ungtjurar. Jag och Zeke var beredda och vi hade förberett med en extra grind eftersom det är lite trickigt för bilen att backa ända emot lösdriften. Det brukar dock gå bra så jag var inte ett dugg orolig. Vad jag inte alls hade räknat med var att en av tjurarna skulle vara kapabel att hoppa över grinden och trava iväg upp mot vägen istället för att följa med kamraterna som snällt klev upp på bilen... Bort med grinden fort som ögat och minsann, Zeke var där och vände tjuren och han var snabbt inne i lösdriften igen. Vi byggde om lite och höjde grinden och försökte igen. Tjuren sträckte sig lite mot grinden, såg att den var hög, sänkte huvudet och gick... Nu visste han ju att det gick att gå där och grinden och fastsättningsanordningarna gav vika och han var på gårdsplanen igen. Zeke var som en pil efter och tog tillbaka honom igen. Vi förstärkte konstruktionen med en masonitskiva så att det såg tätt ut och dessutom var jag beredd att mota från utsidan, Zeke och djurtransportören skötte motandet på insidan. NU tyckte tjuren att det såg stängt ut och gick till sina kamrater helt utan problem. Djurtransportören var imponerad och jag var stolt och lycklig över min fina hund som räddat ett helt hopplöst läge. Dessutom konstaterade jag att jag inte ens blivit särskilt stressad. Då kan man snacka om att man litar på sin kompis!

Ikväll jobbade jag till kvart över fem. Jag var ju lite sen i morse med tanke på transportuppdraget. Kvart över fem är det skumt och när jag var hemma strax före sex var det mörkt. När jag var på väg hem ringde Hussen och sade att han mockat ut lösdriften och tyckte att vi skulle ta in kalvarna. Idag! Ha i åtanke paret i början av det här inlägget... Nu gick jag och hunden ut med pannlampa, letade på kalvarna, lyckades få baggarna kvar i hagen, tog hem kalvarna i mörkret via en liten utflykt i trädgården (en av kalvarna vågade inte gå förbi ledet och under tiden knallade de andra iväg in i trädgården...)  och de var inne i lösdriften på... max tio minuter. Fattar ni vilket underbart hjälpmedel de här fantastiska hundarna är?!

Allra mest fantastisk just idag är ....

Zeke. Våran Lillehund som var Zeke Mespropp när han var liten. Idag backade han de stora tjurarna ner på skrapgången och de ville verkligen inte gå...

Nöjda

Vilken fest det var att komma in

Jisses så snyggt!

Katarina fotade flitigt på tävlingarna i Vinnersjö och titta vad jag hittade på hennes sida .

Snygg-Rom :-)

Fotograf är alltså Katarina Nina Jönsson och jag är överförtjust.

tröttsamt

Jag såg ju fram emot en lugn helg på hemmaplan... Jo, tjena! På hemmaplan har den i och för sig varit men lugn... nja.
Igår gjorde jag och Majsan gemensam sak mot ströbädden. Det gick riktigt bra. Efter närmare fyra timmar igår var det bara en fjärdedel kvar. Idag hade klubben ordnat en föreläsning om hundfysiologi och friskvård med Maria Olsson Knutas. Riktigt bra var den men gav också lite dåligt samvete. Visst tänker jag mer på fysträning än jag gjort innan, men jag inser att jag är en ganska lat människa som också haft en hel del tur. Visst har Zeke varit skadad men den stora smällen förra hösten var ju yttre våld när kvigan sprang över honom . Jag ska försöka bättra mig på fys-punkten!

På väg hem från föreläsningen lurade jag med Majsan till Haglöfs outlet. Det var otroligt mycket bilar där och när vi kom in förstod vi varför... Storrea! Majsan hittade ingen jacka men jag hittade lite av varje ;-) sedan gick vi in på Bagheera outlet också och hittade lite fler fynd.

Efter att ha släppt av Majsan åkte jag hem och drog på mig mockarkostymen igen. Nu åkte sista fjärdedelen ut och i morgon kan vi lägga ny halm och låta tackorna flytta in på nätterna. Nu värker armar, handleder och rygg men det är skönt att ha det gjort :-)

Däremot har det inte blivit någon hundträning alls trots att det varit härligt väder med några kallgrader och sol, men vi får väl skylla på att vi är i en återhämtningfas ;-)

Nu på kvällen kom Hussen hem från ännu en älgjakt så nu återgår vi till ordningen några dagar.

Det som lämnats ogjort

...Får man göra till slut. Till exempel mocka ut ströbädden. Det har varit dagens uppgift. Majsan var med förstås och nu är det inte mycket kvar

Skavanker

Det har uppstått några skavanker i hundflocken också...
Scott var ute och jagade i lördags. Naturligtvis blev han jättetrött eftersom konditionen inte är den bästa. Han sov hela kvällen men när Hussen vädrade på nattkröken hade den gode Scott vilat färdigt och rymde :-( sedan var han försvunnen och sannolikt jagande till söndag förmiddag...
Om han var trött på lördagen var nog det ingenting mot hur han mådde på söndagen och jag tror att han hade skaplig träningsvärk på måndagen. När Scott har ont eller är trött är han också per definition mycket sur och tjurig. På måndagskvällen var hans nos så konstigt svullen och framåt tisdagen såg vi varför...




















Bud har väl helt enkelt fått nog av Scotts surande i hundgården så han har markerat vad han tycker med att ta ett redigt tag över näsan ;-)

Zeke skrämde slag på mig häromkvällen. I glädjeyran över att få komma ur hundgården sprang han rakt in i balspjutet till lastmaskinen (trodde jag). Jag hörde en dov duns och ett litet pip... Gissa om jag svettades innan jag såg att både Zeke och Rom var på benen och dessutom på alla fyra benen.
Det visade sig vid närmare kontroll att han troligen inte sprungit in i balspjutet utan i en lastpall med snökättingar till lastmaskinen. Det förklarar i alla fall rostfläckarna i pälsen som till slut gjorde att jag visste att det var Zeke som dammat in i något. Kättingarna är aptunga men förstås inte så stumma att springa in i som ett balspjut. Jag vet ju hur det känns... Det blev ispåse på Zeke och hållna tummar och vet ni, han ser faktiskt ut att ha klarat smällen helt utan skavanker. Han var lite stel dagen efter men sedan har han varit precis som vanligt :)

bilder och sånt

Lena från Sörmland skickade några bilder på Rom från nöttävlingen förra veckan. Den sista bilden är från framdrivningen och visar tydligt varför kvigorna inte svängde ;-)

 

Annars har vi smält intrycken och torkat bil, regnkläder och fällar sedan vår lilla turné. Jag lämnade in bilen på reparation på måndagen och de meddelade att den var klar redan på förmiddagen. Sannolikt luktade den så illa att de ville bli av med den... Men nu fungerar kupévärmaren igen och därmed torkar den kanske lite snabbare även invändigt.

Vännerna från Gårdsbacken hade tagit bild på in- och utfarten på Lekeberga, så här såg det ut

(bilden är lånad från deras hemsida)
så ni förstår ju hur vi såg ut...

Sedan helgen har vi fått undan lite här hemma. Fåren är klippta och sorterade, och baggen är släppt. Nitton damer i den gruppen och en alldeles för stor träningsgrupp ;-) Vet ni någon som är intresserad av att köpa små, snabba, lättfödda och mycket välhanterade små åsenfår så finns det till salu.Riktigt bra träningsfår som svarar bra på hundarna.

Tjurarna skulle hämtas den här veckan men vi har tyvärr inte hört av transportören, vilket sannolikt betyder att de blir kvar till nästa vecka. Det betyder också att kalvarna inte kan få komma in i helgen heller. Det måste ju bli ledigt i lösdriften först...

I morgon åker Hussen på älgjakt igen. Men jag ska vara hemma och det ska bli såååå skönt. Efter helgens blötläggning och den hagelstorm som mötte mig när jag gick från jobbet är jag glad att jag inte anmält till IK-2 i Norrköping i helgen. Eller för all del nöttävlingarna i Småland torsdag-fredag den här veckan. Brrrr!

säsongsavslutning

Nu är vi färdigtävlade för i år. Vi avslutade med en liten turné till Vingåker och Lekeberga. NN-2 på fredagen för båda hundarna och IK-2 för Rom lördag och söndag.

Nöttävlingen visade sig vara tung. Under torsdagens tävling (som vi inte var med på eftersom jag var borta med jobbet) hade flera fått tid ute eller poäng slut i framdrivningen och då låg hämtet först :o) Hu! Zeke startade som nummer två så vi hann inte se så mycket heller med fick lite tips från sjyssta kamrater. Eftersom första hunden dessutom fick slut på tid eller poäng i fråndrivningen så var det bara att köra på. Zeke gjorde det bra. Stannade kort eftersom jag skickade honom i draget mot djurkärran och fick bara 13 på utgången, sedan hade vi ett klockrent upptag och en stor banan på framdrivningen där han inte styrde upp. 13-10-10 gav 33 p på hämtet. Sedan gick han bra. Tappade en (!) på den tunga fråndrivningen, tre på drivningen och två på delningen eftersom jag tog in honom i en för tight lucka, fullt på lastningen och 10 på helhet. Summa 117 och det visade sig räcka till en andraplats efter Barbro och Bly som även vann på torsdagen.
Rom däremot fick något slags hjärnsläpp. 15-4-4 på hämtet talar väl sitt tydliga språk. Djuren gled i sidled och han styrde inte upp över huvud taget. Sedan hade han bara trassel på fråndrivningen och vi hann precis med delningen innan tiden var ute. 40 poäng är ju någon slags bottennapp, men det räckte till en tiondeplats.

Sedan åkte vi till Lekeberga för att låta Rom tävla IK-2. På lördagen var det riktigt svårt. Ganska långt hämt där många rutinerade hundar skar, sned framdrivning, en triangel med stora drag vid båda grindarna... ja de hade kunnat ställa en liten holme eller ett stenröse på banan så hade alla Roms svårigheter eller fällor funnits där ;-)  Fem djur i grupperna varav två märkta och vi skulle dela bort två omärkta. Vi hade en stor banan på framdrivningen och missade båda grindarna men någonstans tyckte jag ändå att han gjorde det bra. Han orkade lyssna trots att det var mycket drag och jobbade på. Eftersom våra två märkta djur hela tiden var i varsin ände när vi skulle dela hann vi inte med det, jag flyttade om dem hur många gånger som helst men de märkta var hela tiden i varsin ände och då är det svårt att dela bort de omärkta... 46 poäng var ju ingen höjdare men det kändes ändå rätt ok.

På söndagen var det rak framdrivning, mindre drag på banan och fålla och singling på slutet. Rom stack först ut bakom en holme vill vänster och vi fick starta om eftersom varken jag eller domaren visste om han hittat de förbrukade djuren som gick av precis där. Det hade han inte fick jag veta efteråt. Skickade höger för att inte riskera att få honom bakom holmen igen. Banan på framdrivningen igen men inte lika stor ;-) 34 på hämtet. Avdrag på utgång och upptag men jag skulle nog hävda att han startade djuren rakt så jag var inte riktigt med på dem. Sedan tuffade han på fint, jag styrde innanför krossgrinden som så många andra men det är inte hundens fel, hade ett litet stopp i fålla in och fick en knasig väg till singlingen som därmed gav 8. Totalt 72 och fina vitsord från domaren "mycket effektivt och bra" och "hund=gilla" :-)

Det kändes som en helt ok avslutning på säsongen. Inga fantompoäng men med grindmissar och dåliga framdrivningar blir det inte mer. Däremot har Rom gjort stora framsteg under året. Han hanterar sina svårigheter så mycket bättre och vi vet precis vad vi har att jobba med.

Det kommer bilder och mer summering senare...

Grådask men träning som värmde

Oj, tiden går fort när man har roligt... Nu har en vecka sprungit förbi igen.
Hussen har jagat älg här hemma både i veckan och i helgen. Scott bestämde sig för att om Hussen och Bössan och Ryggsäcken är borta lägger man sig på väskan så han inte glömmer en igen...

           

Igår var det jakt på "hemmaskogen". Hussen smög iväg tidigt och jag noterade halvvaken att han åkte, vände på mig för att fortsätta sova och... då började konserten. Visselkonsert i någon moll-tonart. Scott Drever visslade olyckligt på varje utandning och så fortsatte det tills jag klev upp ett par timmar senare.

Eftersom Hussen jagade hade han hyrt in Majsan till att vara med och stycka de älgar som skjutits tidigare i veckan. Så Majsan tillbringade hela lördagen i ett slakteri med en massa gubbar och jag tyckte det lät som hon haft trevligt :-) Hon är liksom inte omöjlig!

Jag fick en kul tavla av en tjej som fått ull från våra får. Gissa vem som inspekterade tavlan noggrant och närsynt?!

 

Idag åkte jag och grabbarna till Ewa och tränade. Det var evigheters länge sedan jag var där och dels fick jag se hennes Birk som jag inte sett på länge och dels fick jag lite feedback på att det hänt saker med mina egna grabbar sedan hon såg dem senast. Tyvärr regnade det och kameran var kvar hemma så det blev inga bilder, men vi hade trevligt. Jag tror att jag bidrog till lite tankar om Birk och mina pojkar gick bra. Rom tränade framdrivningar och fråndrivningar förbi djur i fålla och på slutet gick han klockrent på de korta flankerna. Snart sitter det! :-) Zeke gjorde en massa småhämt och överraskade med att göra en hel del rena flanker alldeles av själv. Kors i taket! Men framförallt pinnade han på och skyndade sig runt. Kanske kan hans hämt bli lite bättre innan han fyller tio.

Allra bäst gick (i alla fall om man frågar honom) Bud. Han satt med regntäcke på utanför hagen och jobbade stenhårt hela tiden. Med i varje rörelse bland fåren och på helspänn. Han var trött och nöjd när vi kom hem. Lättränad hund :-) Inte sliter det på hans tassar heller...

Imorgon kommer Magnus och klipper fåren. Sedan sorteras tackorna och baggens släpps. Själv ska jag vara på jobbresa tisdag - torsdag och tidigt på fredag morgon åker jag på nöttävling, för att sedan åka direkt till fårtävling i helgen. Pust! Nu har jag ju varit hemma två helgen i rad så nu är det dags för resa igen.

hemma-söndag

Oj så skönt. Vaknade till när Hussen åkte till skogs, somnade om och vaknade utvilad bra mycket senare. Skulle röja av det värsta i detta mycket skitiga hus men det gick trögt med städningen, det var SM-blogg och facebook och wordfeud och allt möjligt som pockade på uppmärksamhet istället. Sent omsider var huset om inte rent så i alla fall bra mycket bättre och jag belönade mig själv med en promenad och lite träning.
Zeke tränade hämt (nej, jag har tydligen inte riktigt gett upp ännu), eller i alla fall "ta sig runt får lös och ledig i huvudet". Jag har väl inget att förlora på att prova lite till, vi har backat och hämten är numera 50-100 meter och allt fokus är på hur han tar sig till andra sidan. Blir han vid drar jag in honom, börjar han smyga och tramsa bryter vi och gör om. Nej, jag tror egentligen inte att vi kan lösa problemet men det blir knappast sämre och det blir också träning utan att jag är arg och måste hålla i honom som en tok. Vi har med andra ord ganska trevligt :-)
Rom fick en riktigt svår övning. Så till den milda grad svår att jag blev riktigt irriterad när han inte löste den på sjunde försöket heller... Vi började med tre får och femton meters avstånd till resten av flocken. Vi klarade övningen med nöd och näppe med tio får och trettio meter. Men vi klarade den utan att göra den FÖR enkel. På köpet fick jag en hund som ett tag trodde att korta högervisslan var pressfylld och obehaglig och att han var helt oförmögen att stoppa djur som sprang ihop. Mattens timing där var tydligen inte så bra... Men till slut gick han korta höger-rörelser utan att titta på mig och han höll djuren där de skulle vara. Pust!

Sedan var det dags för fika med släkten. En trevlig stund där Gustaf, Scott och Bud fick stå i centrum. De gör sig bra med ettåringar och roade lilla Linn så gott de kunde. Scott försökte förstås stjäla resterna av tårtan i ett obevakat ögonblick, men det är ju som vanligt när det gäller honom.

små förberedelser

Sent omsider insåg jag att en bagge är bra att ha om det ska bli några lamm, så på lördag eftermiddag hämtar vi en. Sedan väntar jag bara på besked från fårklippar-Magnus om när han har för avsikt att titta förbi.

En annan sorts förberedelser ägnade vi oss åt när vi var till bästa veterinär Sören och fick ett intyg dels på att Rom är fullt frisk och därmed kan höjningen av livvärdet gå igenom. Dessutom dokumenterades att kulorna fanns och satt på rätt ställe, så att de eventuella blivande russinen kan bli registrerade enligt konstens alla regler.

Skönt att bocka av ett par saker på listan. Annars står det förbereda för ny älgjaktsvecka, funktionära på vårt VP i Bråfors, hämta baggen, röja av det värsta i huset och helst hinna träna hundarna lite på helgens lista. Dessutom ska jag väl försöka hålla mig ajour med vad som händer på SM Får som går av stapeln.

Och sedan är det jobb igen :-)

inte mycket att skriva hem om

eller massor! det beror hur man ser på saken. Vill man berätta om hur många poäng man fått ihop under helgen så går det ganska snabbt, det var inte så många nämligen. Vill man däremot berätta om alla avvikelser från idealet - de där som kostar poängavdrag, ni vet... ja, då tar det en stund :-)

Igår slutade vi på 66 poäng efter en fin inledning men sedan blev det en walkabout på fråndrivningen där Rom tänkte gå utanför ett litet stenröse, jag tänkte "aldrig i livet att du går utanför" och gav en kort vänster som han drog som en avlöning på och vände djuren långt upp mot framdrivningsgrinden och sedan trilskades innan vi fick tillbaka dem på linjen, strulade lite i delningen men framförallt gjorde han en brysk ihopsamling (då hade han fått nog av den bruna finullstackan som retats med oss hela rundan) så det blev bara en poäng kvar där och sedan fållade vi bra med en halv minut till godo på maxtiden.

När domaren sammanfattade helgen sade han att det var svårt igår och jävl-t svårt idag ;-) Ett låååångt förstaben med mycket drag, krossen rakt i draget mot hanteringen och en pulltrough-grind som krossgrind. Väldigt många hundar hade väldigt stora problem både på första benet och krossen och det var många flockar som kom tillbaka till förarna... Usch, här skulle det bli besvärligt...
Efter en fin början släppte Rom efter för mycket i sidled på framdrivningen och vips hade vi en missad grind och en banan fram till mig, startade första benet lugnt och stadigt men signalerade tidigt att det var obekvämt där borta. Vi trasslade fram och tillbaka och hade för säkerhets skull en ensam tacka som bröt sig ut och hade sina alldeles egna planer. Till slut vek de höger före grinden så att vi missade den, tidigt efter grinden stannade tackan och de tre andra fattade galopp - upp mot hanteringen och draget. För all del på linjen, men vi skulle ju ha med den fjärde också! Blev glad att Rom tog högervisslan och plockade med sig henne, försökte skynda på henne lite för att hinna styra de andra tre men jag var ganska nöjd med dem eftersom jag trodde att de var på linjen. Det var de inte! De smet nedanför grinden och så var den också borta. Stökade lite med delningen igen (framförallt jag som faktiskt visade hunden rätt flock men sedan kom på mig själv med att vända mig mot fel djur - hunden gick på rätt i alla fall...), sprang till fållan, försökte lugna ner finullstackan som letade flyktvägar och så... var tiden slut. Blygsamma 58 poäng räckte ändå till en elfteplats, då förstår ni hur låga poäng det var.

Tokroligt var att Roms syster Key och husse Tom gick och vann! :-) igår var de fyra och idag vann de! jäklars så roligt! Syster Kim har också gått bra, jag tror minsann att hon plockade SM-poäng både igår och idag :-)

Här kommer några bilder från helgen. Igår morse på väg till tävlingsplatsen stannade jag till och tittade på en älgko med två kalvar. Bredvid henne stod den här ståtliga killen... Riktigt maffig var han...

Helen delar.

Syster Kim, lipar åt fåren. Det verkar framgångsrikt, ska försöka träna in det...

Lennart och Rozz på väg. Han gick riktigt bra igår men idag var det Caps tur. Jag tror minsann att de kom femma :-)

Vinnar-Tom delar

Post som gör en glad

Tjusigt vykort i dagens post gav en glad känsla i magen :-)

Ullf har flyttat

Alltså, inte Hussen Ulf - men däremot Lisselqvars Ullf

som har vuxit upp till en riktigt stilig karl :-)

Nu har han flyttat till en egen flock damer.


Kvar i hagen på baksidan går några andra grabbar...

 den här är ganska snygg med sitt vita tomteskägg

och den här påminner om ett gammalt mopedskinn i ullen ;-) vit eller ljusgrå med svarta långa strån...


och så har jag börjat avla fram minifår. Ett par av bagglammen är inte mycket större än handväskor :-) kanske skulle sälja dem till sällskapsfår för stadsbruk? (det var ett skämt!)

och till sist en annan grabb. För er som hänger här ofta kan jag säga att det är samma fat och samma katt, någon växer och det är inte fatet...