gör det när man läser om noskvalster ;-)
Scotts annars så utmärkta nosarbete sviktar och en och annan nysning undslipper framförallt honom. Vore det inte för att vi har en jakthund i familjen skulle jag inte behandla resten av ligan, de verkar inte ha några symptom, men nu är det dags igen i och med att jaktsäsongen dragit igång. Tre sprutor med Ivomec får det bli. Ja, jag vet att collieraser kan reagera (dö) av Ivormec och för många år sedan var bästa veterinär Sören lite skeptisk till att behandla bordercollie också, men sedan dess verkar mycket ha hänt och jag litar på honom. Det var ett par år sedan de fick senaste kuren.
Igår fick de första sprutan och idag kliar det i Scotts näsa. Bra, då dör de äckliga krypen!
Det har varit en körig vecka med jubileumsmiddag, uppvaktning av femtioåring och tyvärr begravning. Dessutom har jag fått ytterligare ett dödsbud i veckan. Det var inte helt oväntat men kom ändå plötsligt.
Nu hoppas jag att det blir lugnt och att vintern som tittat förbi väljer att stanna. Det skulle vara skönt om det kunde vara fortsatt fruset och lite vitt istället för den leriga sörja som vi vant oss med hittills den här "vintern".
Zeke har inte visat någon mer hälta och Rom är bra i magen så nu finns det hopp. Bara de där krypen i näsan dör så...
torsdag, november 29, 2012
söndag, november 25, 2012
nu går det undan
Pust. Snart har november svissjat förbi också... Fortsätter det i den här farten ser det snart ut så här igen
Jag har haft en toppenhelg om man bortser från den lilla detaljen att Rom varit dålig i magen och fick vila från träningen. Jag var riktigt träningssugen men fick nöja mig med Zeke...som i och för sig har en del att träna på ;-)
Jag tänkte lämna över ansvaret på honom istället för att styra och rädda honom och det kan jag säga att hans största fokus inte är att ta fåren rakt till mig. Inte så konstigt i och för sig :-) Vi pillade en del med det och han jobbade riktigt bra. Stor sorgsen duns i maggropen dock när han såg stel och kantig ut ikväll. Förhoppningsvis har han sträckt sig i sina ansträngningar men det kändes inget vidare.
Rom verkar ha repat sig. Canikur, morotspure och dietfoder verkar göra susen så han kan snart äta (och träna) som vanligt :-)
Igår var jag och Majsan på julmarknad. Lite konstig känsla att gå på julmarknad när det är så skitigt på parkeringen att de fick dra loss bilar på löpande band. Det blir lite dåligt med julstämning då...
På tisdag är det jubileumsmiddag med jobbet. De som arbetat 25 år i landstinget eller gått i pension under året uppvaktas högtidligt och det brukar vara riktigt trevligt. Jag har en nybliven pensionär i mitt gäng och får gå som arbetsgivarrepresentant. På onsdag ska jag med arbetskamraterna ut och fira en nybliven 50-åring och sedan är det begravning av vår medarbetare på torsdag. Nu har det verkligen samlats allt på en vecka!
Jag har haft en toppenhelg om man bortser från den lilla detaljen att Rom varit dålig i magen och fick vila från träningen. Jag var riktigt träningssugen men fick nöja mig med Zeke...som i och för sig har en del att träna på ;-)
Jag tänkte lämna över ansvaret på honom istället för att styra och rädda honom och det kan jag säga att hans största fokus inte är att ta fåren rakt till mig. Inte så konstigt i och för sig :-) Vi pillade en del med det och han jobbade riktigt bra. Stor sorgsen duns i maggropen dock när han såg stel och kantig ut ikväll. Förhoppningsvis har han sträckt sig i sina ansträngningar men det kändes inget vidare.
Rom verkar ha repat sig. Canikur, morotspure och dietfoder verkar göra susen så han kan snart äta (och träna) som vanligt :-)
Igår var jag och Majsan på julmarknad. Lite konstig känsla att gå på julmarknad när det är så skitigt på parkeringen att de fick dra loss bilar på löpande band. Det blir lite dåligt med julstämning då...
På tisdag är det jubileumsmiddag med jobbet. De som arbetat 25 år i landstinget eller gått i pension under året uppvaktas högtidligt och det brukar vara riktigt trevligt. Jag har en nybliven pensionär i mitt gäng och får gå som arbetsgivarrepresentant. På onsdag ska jag med arbetskamraterna ut och fira en nybliven 50-åring och sedan är det begravning av vår medarbetare på torsdag. Nu har det verkligen samlats allt på en vecka!
söndag, november 18, 2012
Hårfager
... är på väg till Stockholm och Stockholm Horse Show. Idag passerade dalahästarna Säter och stannade till för lite höpaus på ICAs parkering
grått, regnigt och november
... och en riktigt bra dag. Hyggligt lång och rask skogspromenad med alla fyra, Scott i koppel och långbeningarna lösa. En gång ropade jag "Hundarna" så att de samlades runt mig eftersom Zeke höjde huvudet och vindade något bakom en krök, annars höll de sig i närheten men strosade lösa och luktade och bara kopplade av.
När vi kom hem tog jag och Rom en runda med de tröga bagglammen och då de ogärna lämnar sin skogsdunge slog det mig att den erbjöd optimala träningsmöjligheter för oss. Massor av träd och stenar som vi har snirklat oss runt och igenom och framförallt med stenhårt fokus på att kort flank = innanför alla hinder oavsett hur trångt det var och stor flank = släpp. Det där sista behöver gossen inte träna på men som avbrott till alla de korta blev det riktigt bra. Åh vad roligt det var och vad bra det gick! Vi hade sådant flyt att bagglammen inte kom på tanken att stanna och vara vrånga - bara en sådan sak ;-)
Jag har hunnit med en social visit hos Majsan också. Hon fick låna en "inte-dra-i-kopplet-sele" till Rex som börjar bli lite dement och visar ett onödigt stort intresse för att nosa och undersöka världen på sitt eget sätt. I kombination med att Majsan har lite ont i ryggen blir det inte riktigt bra. Hoppas selen fungerar så hon slipper bråka på sin gamle kompis.
Det är mycket Darin på min Spotify just nu. I Så mycket bättre levererar han den ena hit-tolkningen efter den andra. Just nu är det Astrologen och om hur de löser världsproblem. Det gjorde jag och Heléne igår också. Ett långt och intressant samtal om hundträning och alternativa idéer. Så kul att inspirera och inspireras av träningskamrater.
Jag upptäckte att det var länge sedan jag tömde kameran. Nästan som förr i tiden, innan digitalkameran, när man hade två jular på samma film. Här är lite som jag hittade
När vi kom hem tog jag och Rom en runda med de tröga bagglammen och då de ogärna lämnar sin skogsdunge slog det mig att den erbjöd optimala träningsmöjligheter för oss. Massor av träd och stenar som vi har snirklat oss runt och igenom och framförallt med stenhårt fokus på att kort flank = innanför alla hinder oavsett hur trångt det var och stor flank = släpp. Det där sista behöver gossen inte träna på men som avbrott till alla de korta blev det riktigt bra. Åh vad roligt det var och vad bra det gick! Vi hade sådant flyt att bagglammen inte kom på tanken att stanna och vara vrånga - bara en sådan sak ;-)
Jag har hunnit med en social visit hos Majsan också. Hon fick låna en "inte-dra-i-kopplet-sele" till Rex som börjar bli lite dement och visar ett onödigt stort intresse för att nosa och undersöka världen på sitt eget sätt. I kombination med att Majsan har lite ont i ryggen blir det inte riktigt bra. Hoppas selen fungerar så hon slipper bråka på sin gamle kompis.
Det är mycket Darin på min Spotify just nu. I Så mycket bättre levererar han den ena hit-tolkningen efter den andra. Just nu är det Astrologen och om hur de löser världsproblem. Det gjorde jag och Heléne igår också. Ett långt och intressant samtal om hundträning och alternativa idéer. Så kul att inspirera och inspireras av träningskamrater.
Jag upptäckte att det var länge sedan jag tömde kameran. Nästan som förr i tiden, innan digitalkameran, när man hade två jular på samma film. Här är lite som jag hittade
Lennart och Rozz fållar. Notera att vargen slickar sig om munnen ;-)
Lennart och Cap fållar. Lite spännande läge...
Cool singling!
Kontroll
Bild från kursen hos Marie. Gunillas fina Kim
onsdag, november 14, 2012
80
Idag skulle min far fyllt 80 år. Då han inte ens fick uppleva sin sjuttioårsdag och min egen tillvaro förändrats radikalt under den här tiden känns det som en evighet sedan han lämnade oss. Ändå händer det ofta att jag tänker att jag skulle ha velat diskutera någon särskild fråga med honom, eller att jag funderar på vad han skulle tyckt och tänkt...
Jag trodde att jag hade en bild av honom från lokalprovet med Vici - deras första vallhund, men den bilden verkar inte finnas i digital form, så det får bli ett bildlöst inlägg.
Naturligtvis skulle jag ha velat att han fick bli gammal tillsammans med mamma och att han skulle fått njuta av pensionärstillvaron, men nu blev det inte så. Undrar just hur mitt eget liv skulle påverkats om han fått vara kvar i livet. Jag tror knappast att alla mina och Majsans knasiga resor till vallhundstävlingar och udda upptåg skulle blivit av, och vem vet... kanske hade jag aldrig blivit någon vallhundsnörd och träffat alla de här underbara människorna som är mina bästa vänner nu. Vad lite man vet vilka konstiga vägar ödet tar.
Jag önskar att han fått vara med längre och jag vet att han skulle glatts med mig i medgång och säkert både skällt och peppat i motgång. Säkert skulle vi ha gnabbats en del också. Men livet går vidare. Det känns bara lite skönt att få vara nostalgisk en sådan här dag.
Jag trodde att jag hade en bild av honom från lokalprovet med Vici - deras första vallhund, men den bilden verkar inte finnas i digital form, så det får bli ett bildlöst inlägg.
Naturligtvis skulle jag ha velat att han fick bli gammal tillsammans med mamma och att han skulle fått njuta av pensionärstillvaron, men nu blev det inte så. Undrar just hur mitt eget liv skulle påverkats om han fått vara kvar i livet. Jag tror knappast att alla mina och Majsans knasiga resor till vallhundstävlingar och udda upptåg skulle blivit av, och vem vet... kanske hade jag aldrig blivit någon vallhundsnörd och träffat alla de här underbara människorna som är mina bästa vänner nu. Vad lite man vet vilka konstiga vägar ödet tar.
Jag önskar att han fått vara med längre och jag vet att han skulle glatts med mig i medgång och säkert både skällt och peppat i motgång. Säkert skulle vi ha gnabbats en del också. Men livet går vidare. Det känns bara lite skönt att få vara nostalgisk en sådan här dag.
måndag, november 12, 2012
I brist på annat
Nu är det mörkt, grått och november på riktigt. Kanske lär sig Rom att skilja på råttan och älgen till slut... Eller så tröttnar jag som vanligt :-)
söndag, november 11, 2012
det kan aldrig vara nyttigt
... att ha tävlingsfria helger. Den här helgen har jag till exempel röjt både i groventrén och tvättstugan... Jisses så det såg ut därute :-o men nu är det rätt ok ett tag igen.
Lite hundträning har också hunnits med, Zeke en sväng igår och Rom en sväng idag. Bagglammen är extremt tråkiga just nu så det är inte säkert att träningen blir som jag planerat, men bra har den blivit i alla fall.
Veckan som gått har varit tuff. Jag skulle vara bortrest på tjänsteärende onsdag - fredag och när jag satt på tåget på onsdagsmorgonen fick jag ett oväntat dödsbud från jobbet. Förskräckligt förstås och inte så lätt att hantera på distans. Jag valde att fortsätta min resa, men det kändes tufft att inte vara med kollegorna. Veckan som kommer får vi ta tag i praktiska detaljer men det har fått vänta. I sådana stunder blir allt annat oviktigt och man blir påmind om vad som verkligen är viktigt i tillvaron.
Lite hundträning har också hunnits med, Zeke en sväng igår och Rom en sväng idag. Bagglammen är extremt tråkiga just nu så det är inte säkert att träningen blir som jag planerat, men bra har den blivit i alla fall.
Veckan som gått har varit tuff. Jag skulle vara bortrest på tjänsteärende onsdag - fredag och när jag satt på tåget på onsdagsmorgonen fick jag ett oväntat dödsbud från jobbet. Förskräckligt förstås och inte så lätt att hantera på distans. Jag valde att fortsätta min resa, men det kändes tufft att inte vara med kollegorna. Veckan som kommer får vi ta tag i praktiska detaljer men det har fått vänta. I sådana stunder blir allt annat oviktigt och man blir påmind om vad som verkligen är viktigt i tillvaron.
lördag, november 10, 2012
söndag, november 04, 2012
Så mycket bättre
Torsdag - fredag var jag och Rom på kurs. Lena Karlsson var instruktör och eftersom jag är nyfiken på hennes sätt att träna tyckte jag att det var en utmärkt idé att uppdatera mig som instruktör också. Det blev Bingo! Förutom att jag fick en del suddigt flum utkristalliserat i tydliga begrepp fick jag till livs ett lite annat signalsystem än tidigare. Att Rom svarade på träningen med att både tagga i och faktiskt ta ett stort steg i sin egen utveckling var verkligen bara bonus.
Det som på senare tid kostat onödiga poäng på tävling är dels hans dragkänslighet som vi jobbat med ett längre tag och som visserligen är mycket bättre men fortfarande hindrar honom, dels att vi fått bananer på framdrivningen. Mycket mindre bananer än tidigare, men ändå. Nu slog det mig att jag gjort en tankevurpa i signalerna som faktiskt bidragit till de där bananerna, dessutom fick jag ett verktyg för att hindra dem från att uppstå. Spännande värre! Så vi testade från grunden och sedan flyttade vi ut övningarna till att verkligen utmana honom - både med drag och ett tydligt ansvar till hunden att sköta sin del av jobbet. Och banne mig; plötsligt förstod han att jag tycker att det är viktigt att fåren kommer rakt till mig. Istället för att först lugna fåren och sedan ta dem till mig (med den inställningen blir det bananer kan jag meddela) började han jobba på att verkligen trycka in dem på linjen. Dessutom glömde han helt att dra i handbromsen och var plötsligt öppen, styrbar och framförallt väldigt mån om att styra rätt själv. Gulligt!
Det var fascinerande att se att alla hundar på kursen, oavsett utbildningsnivå, hade en del att tampas med men de gjorde också stora framsteg.
En annan sak som slog mig under kursen var att här skulle Zeke varit och det helst för fem-sex år sedan. Men vill man träna hund och se förbättringar så kan det väl vara ett bra utgångsläge med en som har en ganska stor ryggsäck.... Så idag åkte jag till Heléne och tränade :-)
Först ut var Zeke och min första utmaning var att hålla fåren ifrån mig. Svettigt värre! men till slut tog jag hjälp av "flärpen" och då gick det bättre. Bara det! Zeke jobbade på trots att jag hade en "flärp" i handen :-)
Nu byggdes ju inte ens Rom på en dag och det finns väldigt mycket befäst trams i Zekes ryggsäck men när han gjorde ett hämt utmed staketet och det var både trångt och drag - och han fortsatte målmedvetet till klockan 12 var det snudd på att jag kände mig religiös :-)
Rom fick jobba lite med att hålla sina djur på den berömda linjen. Ewa och Birk höll halva gänget och vi körde framdrivningar och fråndrivningar förbi dem. Trots lite inbyggd störningsträning gick det riktigt bra. Han tänkte rätt nästan hela tiden och mindes tydligt sin nya uppgift.
Ewa blev lite tänd på allt mitt surr, så hon testade lite med Birk också. Han ser för resten fin ut och hon har fått bra snits på hans flanker.
Jovi var annars dagens stora samtalsämne. Pannor i djupa veck och många väldigt bra diskussioner blev det. Usch, det är svårt att läsa lilla fröken och hon har en fantastisk förmåga att styra och domptera sin omgivning. Tyvärr inte bara fåren utan även oss tvåbeningar ;-)
Och så fick jag se lilla Gemma. Det såg riktigt trevligt ut och hon har utvecklats sedan den filmsnutt jag såg på henne som liten. Nu säger till och med Heléne att hon ska vänta in att hon blir träningsbar. F-n trot!
Så just nu är nästan allt Så mycket bättre ;-) Hundarna utvecklas åt rätt håll, nämnda program binder mig till teven på lördagar och till råga på allt har jag köpt en ny mobil. Med gott om internminne och fräsch batteri. Dessutom tål den fukt så jag kan träna i alla väder :-)
Det som på senare tid kostat onödiga poäng på tävling är dels hans dragkänslighet som vi jobbat med ett längre tag och som visserligen är mycket bättre men fortfarande hindrar honom, dels att vi fått bananer på framdrivningen. Mycket mindre bananer än tidigare, men ändå. Nu slog det mig att jag gjort en tankevurpa i signalerna som faktiskt bidragit till de där bananerna, dessutom fick jag ett verktyg för att hindra dem från att uppstå. Spännande värre! Så vi testade från grunden och sedan flyttade vi ut övningarna till att verkligen utmana honom - både med drag och ett tydligt ansvar till hunden att sköta sin del av jobbet. Och banne mig; plötsligt förstod han att jag tycker att det är viktigt att fåren kommer rakt till mig. Istället för att först lugna fåren och sedan ta dem till mig (med den inställningen blir det bananer kan jag meddela) började han jobba på att verkligen trycka in dem på linjen. Dessutom glömde han helt att dra i handbromsen och var plötsligt öppen, styrbar och framförallt väldigt mån om att styra rätt själv. Gulligt!
Det var fascinerande att se att alla hundar på kursen, oavsett utbildningsnivå, hade en del att tampas med men de gjorde också stora framsteg.
En annan sak som slog mig under kursen var att här skulle Zeke varit och det helst för fem-sex år sedan. Men vill man träna hund och se förbättringar så kan det väl vara ett bra utgångsläge med en som har en ganska stor ryggsäck.... Så idag åkte jag till Heléne och tränade :-)
Först ut var Zeke och min första utmaning var att hålla fåren ifrån mig. Svettigt värre! men till slut tog jag hjälp av "flärpen" och då gick det bättre. Bara det! Zeke jobbade på trots att jag hade en "flärp" i handen :-)
Nu byggdes ju inte ens Rom på en dag och det finns väldigt mycket befäst trams i Zekes ryggsäck men när han gjorde ett hämt utmed staketet och det var både trångt och drag - och han fortsatte målmedvetet till klockan 12 var det snudd på att jag kände mig religiös :-)
Rom fick jobba lite med att hålla sina djur på den berömda linjen. Ewa och Birk höll halva gänget och vi körde framdrivningar och fråndrivningar förbi dem. Trots lite inbyggd störningsträning gick det riktigt bra. Han tänkte rätt nästan hela tiden och mindes tydligt sin nya uppgift.
Ewa blev lite tänd på allt mitt surr, så hon testade lite med Birk också. Han ser för resten fin ut och hon har fått bra snits på hans flanker.
Jovi var annars dagens stora samtalsämne. Pannor i djupa veck och många väldigt bra diskussioner blev det. Usch, det är svårt att läsa lilla fröken och hon har en fantastisk förmåga att styra och domptera sin omgivning. Tyvärr inte bara fåren utan även oss tvåbeningar ;-)
Och så fick jag se lilla Gemma. Det såg riktigt trevligt ut och hon har utvecklats sedan den filmsnutt jag såg på henne som liten. Nu säger till och med Heléne att hon ska vänta in att hon blir träningsbar. F-n trot!
Så just nu är nästan allt Så mycket bättre ;-) Hundarna utvecklas åt rätt håll, nämnda program binder mig till teven på lördagar och till råga på allt har jag köpt en ny mobil. Med gott om internminne och fräsch batteri. Dessutom tål den fukt så jag kan träna i alla väder :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)