slut på julsnällheten

Idag kom Marie och Sarah och tränade. Isfläckar i hagen men en del av hagen såg ok ut så vi provade. Idag kan man säga att något gick fel i min och fårens pedagogik :o) Den minst isiga delen av hagen visade sig vara en för stor utmaning för hundarna. Det blev lite för mycket panik och oreda så jag bestämde mig för att vi skulle flytta till nya hagen och se om det var ok underlag där. Min tänkta träningsplätt innehöll alldeles för mycket drag och de där rackarns fåren kom på att de kunde göra lite som de ville med de orutinerade hundarna...

På väg till nästa hage tänkte jag att jag borde passat på att köra Rom när fåren var så "på tå", men bestämde mig för att låta tjejerna träna färdigt först. Så här i efterklokhetens tecken tror jag att det också var ett misstag. Han skulle behövt lugna ner de nu ganska spralliga fåren lite... Nu fick Bud dra ett tungt lass, vilket han i och för sig inte beklagade sig över det minsta. Väl i nästa hage med följande förutsättningar; mindre drag - eller om du så vill; fler öppna ytor så fåren kunde fritt välja flyktväg - isigare underlag, en lätt hysterisk hund som till vilket pris som helst behövde plockas ner från sin stresspiedistal, en vaktmästare som faktiskt skötte sig väl och så Sarahs kommentar från sidan "varför stannade jag inte hemma och bakade eller gjorde något annat roligt"? fniss... Nåja, lite bättre blev det till slut och helt genomsvettiga var vi. Nästa gång kommer det att gå bättre!

Innan tjejerna kom fick Zeke fem minuter i hagen :-) han är fortfarande kopplad på promenader men nu tänkte jag starta upp honom lite försiktigt. Att GÅ med får har ju aldrig varit hans paradgren så då kan vi väl träna på det då ;-) Riktigt roligt var det och jag har faktiskt en hyggligt klar bild över hur jag ska träna honom framöver. Men till att börja med får det bli någon femminutare ibland om han ser fortsatt ok ut.


När tjejerna åkt hem tog jag ut Rom och körde lite på min ursprungliga plats. Körde en utgång där jag styrde honom genom staketet och på andra sidan vägen, sedan körde jag både fram- och fråndrivningar där jag höll honom på sidan och fick fåren på raka linjer - men inte till eller från mig. Svårt men det faller så sakteliga på plats att han är bekväm där. Fåren var förstås som förbytta och knallade snällt på, helt "i hand" ;-)

Nu var planen att jag skulle åka till Säter och titta om de möjligen rear "min" ullfilt. Men banne mig så har det börjat blåsa igen så jag tror att det får vänta till i morgon...