Idag har jag och Zeke varit till Redog på  återbesök. Stefan hittade ju några krånglande muskler och felaktiga  rörelser senast. De där rörelsestörningarna förvarnade han om att vi  skulle behöva jobba med - benmanschetter och så småningom threadmill för  att lära Zeke gå "riktigt" igen och använda musklerna som det är  tänkt...
Jag har svårt att se om det blivit bättre eller sämre, Zeke  är sig inte lik. Han har liksom slutat hoppas att jag ska ta med honom  :-( så istället för att hoppa jämfota vid dörren går han och lägger sig.  Typ. Något bättre "sting" i steget har jag sett inomhus men det kunde  lika gärna vara önsketänkande. Så idag var det upp till bevis.
Vi  knallade fram och tillbaka och Stefan försökte hålla sig för skratt.  Han sade något om att det "studsar saker mellan öronen på honom". Zeke  gjorde med andra ord sitt bästa för att ge ett piggt och vaket intryck  ;-)
- vad ska vi göra nu
- du ska gå
- jaha, bara gå?..... jag studsar lite också, det gör väl inget <3
Efter  några vändor i alla möjliga gångarter, de flesta egenuppfunna av en  liten fjällko som var glad att stå i centrum, sade Stefan att det var  otroligt mycket bättre :-) Istället för ett ordentligt rehabprogram sade  han att rörelsestörningen var borta :-), att det som gör att jag tycker  att Zeke inte går riktigt, riktigt rent, sitter mellan nacke och  skuldra och att han behöver ytterligare ett par elbehandlingar. Om det  funkar för Maria ska jag fortsätta låna Novafonen och behandla själv,  han behöver stretchas lite i den stela muskulaturen runt nacke/skuldra -  och sedan kan jag sätta igång honom lite försiktigt. Stefan har skrivit  ut honom som friskförklarad och om jag vill att han tittar på honom  innan jag kör igång honom ordentligt så gör han det... Annars är vi på  banan nu!
Vilken överraskning! jag som nästan anmält mig till  Falu Djursjukhus som ska öppna rehabavdelning i januari ;-) Nu gäller  det att hålla sig kall och fortsätta ta det lugnt till de där sista  stela musklerna fått en match. Sedan blir det hållna tummar för att han  håller... men skulle han inte göra det så vet jag i alla fall att jag  gjort vad jag kunnat. Och det känns jäkl-t bra!
fredag, december 16, 2011
oväntat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

 
2 kommentarer:
Jippi!!! Oh, vad skönt!!
Vilken härlig julklapp i förskott!
God Jul Ann-Jeanette, Rayo o Rico
Skicka en kommentar