Här händer det saker

Eftersom jag uppdaterar så sällan hinner det hända en del mellan inläggen...
Vi har firat födelsedag igen. Rom fyllde sju år förra helgen och firades med lite träning.Även social sådan eftersom vår kompis Wilma var här och minsann, nu börjar Rom tycka att hon är ok :-)
Dagen till ära skapade hon en Romskulptur

Sedan hände det en liten olycka. Jag och Hussen hjälptes åt att klämma min ena fot under traktorskopan (som egentligen är en lastmaskinsskopa men det är så långt att säga). Såhär såg den ut efter behandling med is.

Det blev röntgen och tur som en tokig hade jag igen. ingen fraktur och inga sprickor men en skapligt stor blödning. Fritt fram att belasta foten utan att orsaka mer skada.

Sedan har det börjat lamma. Mysigt men lite struligt. En gammal tacka råkade bli inboxad med ett lamm som inte var hennes men som hon adopterat. När hon sedan lammade och fick det vita lammet ville hon inte ha den... Så tills vidare matar vi honom med lammnäring och tackan är inboxad med "båda sina" lamm så får vi se om hon accepterar sin egen till slut.

Igår, en vecka efter klämskadan såg foten fortfarande ut så här på kvällen...

Men vill man så kan man. Idag tvingade jag ner den i en sko och tränade Four en stund. Det gjorde ont som tusan men vill man så kan man. Annars har jag Fours tuggade foppatoffel som jag klippt upp lite, det är den enda sko foten har plats i.

Apropå får och träning så har jag sålt sex tiondelar av min träningsgrupp. Bara fyra ungtackor kvar och de är en utmaning. Om inte hunden trycker står de kvar och äter, om hunden trycker för hårt eller ligger på eller rör sig för hastigt tvärstannar de och törs inte gå. Däremellan springer de. Eller går långsamt och känner in hundens varje steg. Hihi, en utmaning för Four som har för mycket djurkänsla... men det tar sig. Och under tiden tränar vi på att stärka hunden och samtidigt hålla honom lugn.
I lördags gjorde jag också ett försök. I foppatoffel med foten i en hundbajspåse eftersom det regnade. Och då var fåren helt obstinata så för att skona min fot tog jag ut Zeke som lyckades med konststycket att 1) trycka ut en vettskrämd tacka och 2) tappa in henne i tjurarnas lösdrift... Då sprang jag trots foppatoffel och värkande fot och tackan räddades från ett gäng ungtjurar som blev helt galna.
Det blev Rom som lotsade ut fåren sedan och flyttade runt dem en stund i samlad flock. De gick samlat och hyggligt lugnt och kände av hunden men utan att skrämmas till rus. Det borde jag väl ha begripit att jag skulle använt honom från början. Han är ju bäst.