nu blev det så där segt igen...

Tog ut fem av de nyklippta ungtackorna och tänkte att det kunde bli lite rajtantajtan med snabba, flyktiga djur, men icke... Framförallt en tacka krånglade och vågade inte riktigt gå undan. Det kändes mer som jag tränade fåren än hundarna idag, men jag såg i alla fall vad jag behöver nöta på i vinter. Som om jag inte visste det redan ;-)

Four är i alla fall lite söt. Men han har en ovana att stanna kort i hämten och så var det delningarna.  Inget nytt under solen, alltså.
Styrningen i utgångarna satt som en smäck idag.

Idag gjorde Rom ett längre hämt. Utan att springa vilse eller behöva styras. Ser han så långt eller var det bara rutin och tur? Omöjligt att veta, men som ni ser på den vindögda hunden på nedre bilden är det infekterade ögat nästan helt klart nu.
Han kan dela, han... När jag tänker efter och läser gamla blogginlägg ser jag ju att han inte alls var duktig att dela när han var yngre, så det ska nog gå att lära sonen också.