Det är tomt under min säng och det är plötsligt lugnare bland de andra hundarna, tydligen drog han igång dem med sitt steppande...
Sedan Zeke fick akut ont i ryggen har Rom gått på extra kortison. Han matvägrade plötsligt och naturligtvis klarade han sig inte utan extra kortison när flockens trygghet sviktade. Ikväll visade Rom tecken på för mycket kortison så imorgon börjar jag trappa ner. Det är mycket att hålla reda på... Förhoppningsvis fortsätter det att vara lugnt i flocken nu. Jag orkar inte riktigt med att Rom också ska må dåligt
Idag hörde jag att ett av Zekes kullsyskon följt efter honom till de evigt gröna ängarna där det vimlar av djur som behöver vallas in. Så konstigt, de lever och är fräscha till de är över elva år, sedan dör två stycken på mindre än en vecka...
1 kommentar:
Elva år är en ganska hög ålder även om det förstås inte är någon tröst. Två fina hundar har slitits från er nu på kort tid. Hoppas de andra hundarna inte blir alltför deppiga. Hundar sörjer har jag märkt när vi tappat delar av vår flock under årens lopp.
Tänker på dig och hussen. Åtta tassar saknas ljudet av på era golv.
Skicka en kommentar